Vindkraften - en miljökatastrof

Inget av de så kallade alternativa energislagen kräver så mycket fysiskt utrymme som vindkraften, det framgår av diagrammet nedan. Trots att installationerna upptar tusentals tunnland mark levererar de bara några ynka procent av ett lands totala elbehov. Därtill kommer att vindkraftverken måste placeras där det blåser mest, något som ofta innebär att de hamnar långt från bebyggelse och industrier där den mesta energin förbrukas. Detta betyder vanligen att man måste dra långa extra ledningar till stora kostnader, plus förluster i överföringen. Texas, som har uppvisat de bästa siffrorna hittills för vindkraft, kan ändå i genomsnitt tillgodogöra sig bara 16,8 procent av den installerade kapaciteten. I de flesta andra länder brukar vindkraften stå för 5-8 procent.

Det här engelska diagrammet publicerades för några år sedan och visar tydligt
 att vindkraften kräver enorma ytor - dubbelt så stora som solenergin.
 Jämför med utrymmesbehovet för ett modernt kärnkraftverk.     

För att klara kravet på kontinuerlig elleverans krävs det reservkapacitet motsvarande märkeffekten hos vindkraften. Dessa reserver utgörs vanligen av kol- eller gaseldade kraftverk, alltså energikällor av just det slag som den ”rena” vindkraften var tänkt att ersätta. För att kunna utjämna det intermittenta krafttillskott som vindkraften ger måste sådana anläggningar oupphörligt startas och stoppas, vilket självfallet ökar utsläppen jämfört med kontinuerlig drift. När vindkraften levererar för mycket i förhållande till det aktuella behovet så måste den i princip skickas vidare till någon som kan använda den – och inte sällan till underpris.  

Hur länge håller ett vindkraftverk? Det vet vi nu efter en studie som gjorts av 3 000 vindfarmer på det engelska fastlandet. Turbinerna har enligt denna undersökning en livstid på bara 12-15 år och inte alls de 20-25 år som vindindustrin inbillat politikerna. Dessutom berättar studien att den typiska turbinen levererar dubbelt så mycket elektricitet under det första driftsåret jämfört med vad den klarar mot slutet av sin livstid. Självklart är dessa siffror ännu sämre för havsbaserade vindkraftverk.

Det börjar äntligen gå upp också för miljövännerna att vindkraften är en styggelse. Det handlar som bekant både om en masslakt av fåglar och fladdermöss – och att turbinerna är en plåga för de människor som oförskyllt – och ofta trots protester – hamnat i deras närhet.

Statliga subventioner har hittills hållit vindkraften under armarna. En betydande amerikansk investerare, Warren Buffett, har erkänt att dessa subventioner är enda skälet till att man byggt dem. Utan skattelättnader är vindkraften meningslös ur ekonomisk synpunkt, säger han. Subventionerna i USA infördes för 25 år sedan för att hjälpa den alternativa energin på traven och kostar numera skattebetalarna runt 23 dollar per megawatt, motsvarande hälften av det pris elleverantörerna tar ut.

Nu har många av de första vindkraftverken tjänat ut. Det gäller särskilt i USA. Där vill emellertid ingen längre kännas vid dem och i Kalifornien får pylonerna stå och rosta sönder eftersom kostnaderna att skrota dem är för höga. Vindkraften kan bara betecknas som ett slöseri med skattemedel och på längre sikt som en miljökatastrof.