I narrarnas, solcellernas och elbilarnas paradis

Solceller har ju blivit klimatnarrarnas nya skötebarn sedan alltfler insett att vindkraften efter alla dessa år inte kan existera utan kraftiga energitillskott I form av såväl reservkraft som subventioner. Att detta i kanske än högre grad gäller solcellerna tycks ännu inte ha gått upp för politikernas ”ruttnande hjärnor” som den brittiske klimatskribenten Christopher Booker så målande beskrivit dem i en artikel.

Men det är som bekant inte endast i Storbritannien som de styrandes hjärnor slutat fungera. I Sverige fortsätter man att bygga nya vindkraftverk för fulla muggar och i Kalifornien har man antagit en lag som kräver att alla nya hus som byggs måste ha solceller på taken.

Vidare vill kalifornierna förbjuda försäljningen av bilar med explosionsmotorer . Det har fått en okänd invånare i narrarnas favoritstat att skriva följande kommentar:

“Det är över 30 mil öken mellan civilisationen längs södra Kalifornien och Coloradofloden och ungefär lika långt genom Arizonaöknen fram till civilisationen igen. Hittills har vi inte sett någon elbil som klarar den sträckan. Möjligen kan du köra hela vägen i snigelfart. Resan kommer att ta dagar fyllda av brännande sol och en A/C som du inte törs koppla in. Välkommen till diligensernas tid!

Det är klart att man kan ordna med laddningsstationer med kanske 10 mils mellanrum men då installer sig frågan hur lång tid det tar att ladda batterierna. Svar några timmar. Och med dagens trafikvolym kommer du att behöva antingen hundratals laddstationer eller beväpnade vakter som stoppar våldsamheter (en gång blev någon skjuten till döds för några liter bensin under den stora bensinbristens dagar).

Och sedan, mina pojkar och flickor, behöver vi i alla fall en massa generatorer som kan ladda elbilarna under natten – för det finns ju ingen sol då.

Vadå - finns det ingen laddningsstation här?

Vart kan man flytta för att slippa all denna galenskap?

Solceller, vindturbiner, elbilar… det är rena vansinnet. Men det är det enda som rör sig i hjärnorna på dem vi valt att styra över oss, personer som vi valde för att de skulle ta hand om välfärd och medborgarnas liv i stort.

Du kan leda en dumskalle till sanningen men du kan inte få honom att tro på den. Det är den gamla metaforen om hästen till vattnet.”

Så länge väljarna tror att politikerna arbetar för deras bästa kommer inget att bli bättre. Det blir bara sämre. Vi är dårar som till och med vägrar att säga sanningen. Vi är de dårar som tillsätter styrande överallt i västvärlden. Vi är människorna som inte begriper mer om elektriciteten än att lampor kan tändas och släckas.

Eller som Pogo Possum sa i den gamla serien: ”Vi har mött fienden och han är oss.”

Och det finns ingen plats att fly till, bara platser att fly från.

Ingen isränna runt Nordpolen i sikte

Arktika på varvet i St. Petersburg

För 60 år sedan kunde vi läsa att snart skulle det vara isfritt runt Nordpolen så att fartyg kunde använda Nordvästpassagen året om. Verkligheten ville emellertid något helt annat. Hur Skeppsgossen än spanar från sin utkik ser han inga fartyg i Arktis. Så mycket is som det finns idag däruppe har man för övrigt inte sett på 13 år och enligt meteorologerna kommer det att fortsätta vara kallt och ingen avsmältning att tala om.

Alltså kommer det också framöver att behövas rejäla isbrytare, säger ryssarna som ju vet mer än de flesta om farvattnen kring Nordpolen. Vid det stora varvet  Zavod i St. Petersburg arbetar man nu på tre atomdrivna isbrytare som döpts till Arktika, Sibir och Ural och som ska leverereas 2021. Närmast på tur står Arktika med leveransdatum hösten 2019.

Satsningen till trots kommer de här isbrytarna inte att garantera året runt-trafik till hamnarna i Murmansk och Dudinka. ”För det krävs betydligt större isbrytare”, säger en av de ansvariga för polartrafiken. En sådan jätte finns redan projekterad. Den kallas ”Leader” men blir inte klar att tas i bruk förrän 2027.  Andra källor uppger att det behövs minst nio isbrytare för att kunna hålla farlederna öppna året om.   

De tre nu aktuella isbrytarna är i RS-klassen. Varje fartyg har två reaktorer på 60MW och toppfarten är 22 knop i öppen sjö. Längden är 173 m, djupgåendet 15 m och deplacementet 33,5 ton. Fartygen klarar 2,8 m tjock is vid en fart på 1,5-2 knop. Tanken är att en sådan här isbrytare också ska kunna sättas in i de grunda vattnen vid flodmynningarna . 

Alla som förväntat sig en snabb avsmältning och öppet vatten kring Nordpolen får med andra ord vänta kanske 60 år till. Enligt vad Skeppsgossen sett i sin kikare firar isbjörnarna nu dröjsmålet med ett hejdundrande grillparty.Vem som levererat pingvinen från Antarktis är dock okänt.    

Påvens nya helvete

Påven Franciskus håller på att modernisera självaste Helvetet, något som kanske är nödvändigt om katolska kyrkan ska lyckas behålla sin maktposition på jorden. Till sin hjälp tar han Vetenskapen om klimatförändringarna. I sin andra encyklika kritiserar han miljöförstöringen och den globala uppvärmningen och uppmanar alla troende att skrida till snabb handling för att rädda världen.

“Ledande forskare” står bakom den nya bilden av helvetet, framför allt då professor Hans-Joachim Schellnhuber vid Potsdaminstitutet som är en av påvens rådgivare i klimatfrågor. Nyligen fick påven också de ortodoxa att ordna en konferens om klimatet så nu jävlar kan man väl säga.

Det stora problemet tycks vara att budskapet inte når ut tillräckligt fort till alla troende. Därför arrangerades en konferens i Grekland under ledning av den gröne patriarken Bartholomeus. Schellnhuber fick äran att representera ”vetenskapen” och framhöll att ”tron kan hjälpa oss nu när vi forskare har försökt med allt möjligt”.

De ortodoxa prästerna hälsade båtburne Bartolomeus välkommen. Själva färdades de skäggiga värdarna enligt pressen i golfbilar och hästvagnar och man såg inte skymten av DiCaprios jetplan. Men många andra notabiliteter och rådgivare till påven visade upp sig, bland dem Bill McKibben från 350.org, Christina Figueres och hennes efterträdare på posten som FN:s klimatspecialist Patricia Espinosa samt ekonomen Jeffrey Sachs vid Columbia Earth Institute. Inget nämns dock om hur dessa dignitärer tog sig till mötet.

I Vatikanen anordnade påven Franciskus en egen konferens, till vilken bland annat ett antal representanter för oljebranschen var inbjudna. De fick veta att klimatförändringarna hotar att förstöra civilisationen. Enligt Reuters sade påven så här: ”Civilisationen behöver energi men användningen av energi får inte förstöra civilisationen.”

Nej, helvetesglöden tycks ha falnat rejält på sistone (då är det mer fart på lavan på Hawaii). Enligt en amerikansk studie har de pengar som satsats på förnybar energi och information om klimatförändringarna gått till totalt 20 väl etablerade organisationer som Sierra Club och National Resources Defense Council. Över 150 miljoner dollar  har avsatts för att sprida kunskap om det påstådda hotet, men klimatet finns inte ens med bland de tio viktigaste frågorna i de undersökningar som gjorts i USA.

Skeppsgossen hoppas att vi får se en motsvarande utveckling också på den här sidan Atlanten. Donald Trump visade att den s.k. Parisöverenskommelsen var inget annat än ett tomt papper med eller utan underskrifter. Må fler kloka politiker följa hans exempel och avslöja klimathotet som den bluff det är!   

Det går inte att bygga en ny värld över natt

Den amerikanske professorn Vaclav Smil (som för övrigt är Bill Gates ”guru”) tillhör dem som ställer sig skeptiska till många av framtidens tekniska lösningar på miljöområdet. Skeppsgossen har läst en artikel av honom där han varnar för övertro på ”gröna” innovationer som elbilar, stadsodlingar och köttersättningar.

Smil menar att framgångarna på framför allt det elektroniska området har gjort oss fartblinda och får oss att tro att vi kan lösa alla möjliga problem lika snabbt och lätt. Men, säger han, många grundläggande industriella processer är beroende av teknik som inte utvecklats på flera generationer. Som exempel nämner han elproduktionen, bearbetningen av järn och aluminium, hur vi odlar vår basföda och hur vi föder upp och slaktar våra köttdjur, hur vi flyger och hur vi transporterar varor och produkter.

Visst  sker det en utveckling också på dessa områden men den går relativt sakta. Utmaningarna är också väldiga – jordens nära 8 miljarder människor producerar varor och tjänster för över 100 triljoner dollar. För detta krävs runt 18 terrawatt energi och varje år behövs 60 miljarder ton material, 2,6 miljarder ton spannmål och runt 300 miljoner ton kött. Att ersätta allt detta kommer att ta generationer, skriver professor Smil. 

Ett exempel: Idag kan vi flyga i ett tvåsitsigt skolflygplan med eldrift i två timmar. Om ett decennium kan vi kanske tillverka hybridplan för inrikestrafik. Men energibesparingen och utsläppsminskningen blir blygsam – ”och det är långt kvar till vi får helt eldrivna flygplan för interkontinental trafik”.

Vertikal odling i storstäderna har framtiden för sig, det anser många. Tekniken tillåter lönsam produktion av hydroponiska grönsaker, tomater, gurkor etc. med betydligt mindre vattentillförsel än konventionell odling. Men sådana växter innehåller endast spår av kolhydrater och knappast något protein eller fett. Därför kan de inte föda storstädernas befolkning.

Vad vi behöver, skriver professor Smil, är stora landområden avsatta för odling av spannmål, grönsaker, rotfrukter och oljeväxter som kan ätas direkt eller ges till djur som producerar kött, mjölk och ägg. Sådana odlingar upptar idag 16 miljoner kvadratkilometer – en yta nästan lika stor som hela Sydamerika – och över hälften av jordens invånare bor idag i städer. Mot den bakgrunden är vertikal odling otänkbar.

Många ser en framtid där vi ersätter köttet med t.ex. vegetariska produkter för att skydda miljön. Men Vaclav Smil menar att det skulle vara betydligt enklare att minska köttkonsumtionen och därmed även produktionskostnaderna.

Elbilar älskas av media men tydligen inte lika mycket av den bilköpande allmänheten. I slutet av 2017 såldes 3 miljoner el- och hybridbilar i hela världen – det kan låta mycket men utgör endast 0,3 procent av världens totala bilbestånd. Även om det skulle bli rusning efter elfordon skulle det ta minst 25 år innan de kunde slå ut våra fossildrivna bilar. Och eftersom 2/3 av all elektricitet i världen produceras med hjälp av fossila bränslen, blir dagens elbil i grunden fossildriven.

Samma tveksamhet råder enligt professor Smil när det gäller batteri- eller bränslecelldrift av fartyg. Det finns redan idag färjor och mindre flodbåtar som ersatt dieselmotorerna med elmotorer, men dessa fartyg går relativt  korta trader och kan kräva upp till några megawatt. Jämför dem med de jättelika containerfartygen som färdas över 10 000 km och har dieselmotorer på 80 megawatt. Lika långt in i framtiden – eller ännu längre – ligger förverkligandet av jumboflygplan som drivs med el eller bränsleceller.

Professor Vaclav Smil är långt ifrån motståndare till teknisk utveckling men han har en mer realistisk syn på den än många andra. Skeppsgossen delar den på alla punkter och rekommenderar Smils artikel som kan läsas i sin helhet på engelska på https://spectrum.ieee.org

  

Nu är det bevisat - mörkret är snabbare än ljuset!

Suger mörker

Ända sedan Edisons dagar har vi gått omkring och trott att elektriska lampor sänder ut ljus. Men forskare vid Bell-laboratorierna i USA har nu bevisat motsatsen. Lampor avger inte ljus, de suger mörker. Av denna anledning kallas de numera mörkersugare.

Teorin om detta bevisar förekomsten av mörker, att mörker har en tyngre massa än ljuset och att mörkret är snabbare än ljuset.

Elektriska lampor suger alltså mörker. Ta till exempel mörkersugarna i rummet du befinner dig i. Det är mindre mörkt alldeles intill dem än i resten av rummet, inte sant?

Men inget är ju beständigt, ej heller mörkersugarna. När de en gång har blivit fulla med mörker kan de inte längre suga mer. Det kan man se på den på den svarta fläcken på en full mörkersugare. Ett nytt stearinljus har en vit veke. Du kan själv se hur denna vita veke blir svart efter första användningen. Det beror på allt mörker som den sugit åt sig. Om du håller en blyertspenna intill veken på ett tänt ljus kommer spetsen på den att bli svart därför att den hamnade i flödet av allt det mörker som ljuset sög upp.

Det finns också bärbara mörkersugare. Lamporna i dessa kan inte hantera allt mörker själva utan måste få hjälp av en uppsamlingsenhet för mörker. När denna enhet är full måste den tömmas eller ersättas innan den portabla mörkersugaren kan fungera igen.

Mörker har massa. När mörker sugs in i en mörkersugare kommer massans friktion att generera värme. Därför bör man aldrig beröra en mörkersugare i bruk.

Stearinljus skapar ett särskilt problem eftersom mörkret måste dras in i den solida veken i stället för genom glas. Därvid genereras en väldig mängd värme. Av den orsaken kan de vara farligt att röra vid ett stearinljus i arbete.

Mörker är också tyngre än ljus. Om du dyker längre och längre ner kan du se att det blir allt mörkare ju djupare du kommer. När du kommer ner på ett djup av ungefär 20 meter är det alldeles mörkt omkring dig. Det beror på att det tyngre mörkret sjunker till botten på exempelvis en sjö medan det lättare ljuset flyter upp mot ytan.

Slutligen måste vi bevisa att mörker är snabbare än ljus. Om du står i ett upplyst rum framför en mörk garderob med stängd dörr och långsamt öppnar dörren ser du hur ljuset sakta fyller den mörka garderoben. Men eftersom mörkret är så snabbt ser du det aldrig lämna garderoben.

Sammanfattningsvis gör mörkersugarna våra liv lättare att leva. Så nästa gång du ser en elektrisk lampa, tänk då på att den egentligen är en mörkersugare.

Solpaneler = infrastruktur vi inte behöver

Fungerar inte ens i Australien

Australien lär vara det land i hela världen som har flest solpaneler på hustaken. Andelen hus med solpaneler i Kalifornien och Hawaii är 20 procent, men i t.ex. Queensland är motsvarande siffra hela 30 procent. Och utbyggnaden fortsätter i rasande takt – till ingen nytta!

“Enda tiden på dagen som vi kan använda strömmen från solpanelerna är till sommarens eftermiddagste när luftkonditioneringen går för fullt”, skriver bloggaren Joanne Nova. ”Under tre fjärdedelar av året producerar panelerna el när vi inte behöver den och under tre fjärdedelar av dygnet fungerar de inte överhuvudtaget. Resten av tiden bränner de kapital, ökar risken för strömavbrott och eldsvådor och sitter där och samlar damm och hagel.”

Våra elnät är byggda för att transportera en jämn ström av el och inte för de toppar och dalar som karakteriserar den förnybara energin från vind och sol. Spänningstoppar kan förstöra ansluten utrustning  och dipparna kräver snabb inkoppling av reservkraft innan strömmen helt försvinner . 

För att australiensarna ska kunna utnyttja sina dyrbara installationer på ett bättre sätt råder myndigheterna dem att låta varmvattenberedarna gå för fullt och att skaffa elbilar. Andra alternativ är dyrbara reglersystem som kopplar ifrån solpanelerna och/eller batterier som kostar ännu mer.

”Jag säger, sluta bara”, skriver Joanne Nova. ”Sluta installera infrastruktur som vi inte behöver, sluta subventionera den, sluta låtsas att vi behöver gröna elektroner. Sluta låtsas att vi behöver ’lagringsmöjligheter’ för att lösa ett problem vi aldrig haft. Sluta köpa elektricitet till upptrissade priser producerad av generatorer som inte klarar vårt elbehov. Folk som vill tjäna pengar på att sälja solkraft kan själva betala sina batterier.”

Elnätet i Australien måste ta hand om ett fullständigt onödigt överskott vilket också bekymrar ansvariga inom branschen. För att klara solpanelernas intermittenta elleveranser står valet mellan att förbjuda anslutning till nätet eller att bygga om nätet till stora kostnader.  En omfördelning av tillgången på el för hushållen är möjlig men drar stora kostnader i form av exempelvis pumpstationer.

Ansvarig minister i Queensland  har  flera förslag till lösningar. ”Senare i år kommer vi att erbjuda räntefria lån för dem som vill investera i batterier. I stället för att värma vatten på natten när strömmen är billig får konsumenten vänja sig vid att göra det mitt på dagen och köra poolpumpen för fullt dagtid. Dessutom krävs en s.k. smart elmätare som styr förbrukningen efter tillgången.”

Skeppsgossen tycker att solcellsentusiasterna i Sverige borde lära av Australien. Satsningarna på solceller kräver dyrbara omställningar av hela infrastrukturen vilket försäljare och installatörer självfallet aldrig nämner. Lägg därtill att vårt land har långa och solfattiga årstider där solpaneler i stort sett går för halvmaskin eller inte fungerar alls. Kanske blir det en tillnyktring nu när Kina satt stopp för sin utbyggnad av just de orsaker som beskrivs här ovan.

Jag håller med Joanne Nova: Sluta installera infrastruktur som vi inte behöver!      

Förbud löser inga problem

En annan Skeppsgosse

Redan 2016 förbjöds engångstallrikar och muggar av plast i Frankrike. Nu tänker EU genomföra ett liknande förbud som ska gälla i alla medlemsländer. För att förankra ett sådant förbud matas vi just nu med videosnuttar av plastsopor som påstås flyta omkring i världshaven och som inom några decennier ska vara större än fiskbeståndet (vem har räknat antalet fiskar i oceanerna?).

Skeppsgossen håller med Patrick Moore och andra kritiker av sådana förbud. Vi klarar oss helt enkelt inte utan engångsartiklar av plast! Däremot bör vi informera och lära människor att inte slänga dem hur som helst. Och vi måste också se till att plastsoporna tas tillvara på ett effektivt sätt. I t.ex. Sverige har vi ju sedan länge sopsortering – men om och hur den fungerar råder det som bekant delade meningar om.

I en nypublicerad rapport från en tankesmedja i Kalifornien analyseras hur effektivt ett förbud mot engångsplast kan vara. Inte särskilt, är den korta slutsatsen. Om man exempelvis ersätter polystyrenförpackningar med förpackningar av papper innebär det ökad mängd sopor, ökad vattenåtgång och ökade luftföroreningar.

Hur är det då med den omskrivna biologiskt nedbrytbara plasten? Jo tack, på papperet ser det bra ut men verkligheten är som så ofta en annan. I hela USA finns det t.ex. bara 113 återvinningsfabriker som kan ta hand om den sortens plast och endast 28 av dessa tar emot förpackningar med födoämnesrester. Styrofoam är däremot inget problem i någon storstad, heter det i rapporten som avslutas med dessa tänkvärda ord:

 “Entreprenörer i den privata sektorn kommer på sikt att lösa problemet med plastsoporna. Det är inte lagar och bestämmelser vi behöver utan ny teknik.”

Men EU är ingen tankesmedja utan en koloss som genomsyras av de grönas post-kommunistiska ideal. Med hjälp av skatter, pålagor och tvång försöker man skrämma invånarna till lydnad sedan de utsatts för all möjlig hjärntvätt i sociala media. Det är en förskräcklig utveckling som får Skeppsgossen att som en orangutang envist klamra sig fast vid trädet även när han hör motorsågen skära igenom stammen.

Vad kan vi lära av exo-civilisationernas historia?

”Universum fixar många saker. Det skapar galaxer, kometer, svarta hål, neutronstjärnor och en hel massa annat. På senare tid har man upptäckt att det skapar ett stort antal planeter, men det är inte alldeles klart om det också ger upphov till energihungriga civilisationer och inte heller är det utrett om sådana civilisationer oundvikligen driver sina planeter in i klimatförändringar. Många sätter sitt hopp till att vi ska kunna bygga en hållbar civilisation på vår planet  jorden. Men hur vet vi om det ens är möjligt? Har någon i kosmos lyckats göra det?”

Författaren till texten ovan heter Adam Frank och är astrofysiker vid universitetet i Rochester. Tillsammans med ett antal kolleger har han publicerat  en första studie över främmande planeters tänkbara historia, civilisationerna som utvecklats på dem och åtföljande klimatförändringar.

”Det började mest som ett skämt när vi bestämde oss för att studera ’den teoretiska arkeologin hos exo-civilisationer’ – för det är just sådana folk menar när de talar om utomjordingar. Astronomerna kallar de nya världar de har upptäckt för ’exoplaneter’. Så begreppet utomjordingar bör ersättas med det mer korrekta ’exo-civilisationer’”.

Man räknar med att det finns över 10 miljarder triljoner planeter i kosmos och för Adam Frank liksom för de flesta av oss andra är det orimligt att tänka sig att jorden skulle vara den enda med en form av civilisation. De flesta arter som levt på vår jord är nu utdöda varför det bör ha funnits andra civilisationer på andra håll som också blomstrat en tid för att sedan dö ut. Syftet med studien är att på något sätt skapa en bild av vad som kommer att hända med vår egen civilisation.

Adam Frank framhåller att science fiction-litteraturen har givit oss schablonbilder av främmande raser. De flesta av representanterna för dem liknar i hög grad oss människor men har vanligen olika slags pannben  eller öron eller ett varierande antal fingrar. En av frågorna som teamet ställde sig var om den bilden var historiskt riktig.Till sin hjälp tog man matematiska modeller av det slag som numera används av biologer och ekologer i alla möjliga sammanhang. Tyvärr kunde modellerna inte ge ett entydigt svar på frågan så vi får fortsätta leva med de gröna gubbarna.

Forskargruppen utgick från ett samband mellan energitillgång och befolkningsutveckling. I korthet kan man säga att ju större energitillgången är desto fler barn föds det och desto fler barn överlever. På vår planet är det de fossila bränslena som skapat förutsättningarna för befolkningsökningen. Men, skriver Adam Frank, det finns inga gratisluncher och nu ser vi jordinvånare följderna av vår exploatering av jordens resurser (det håller Skeppsgossen förstås inte med om – tvärtom fortsätter ju våra livsvillkor att förbättras i takt med att vi kan utnyttja energiresurserna allt effektivare). 

Nåväl, enligt Frank och hans forskarteam kan man tänka sig tre modeller för framtiden hos “exo-planeterna”. En handlar om att man överutnyttjar resurserna tills planeten inte längre kan försörja befolkningen, som då kan reduceras med så mycket som 70 procent innan jämvikten återställs.Tyvärr tror det här sällskapet på myterna om hur befolkningen på Påskön mer eller mindre dog ut när de fällde alla palmer som fanns där för att rulla sina stenstoder – att det inte alls var så har Skeppsgossen skrivit om i tidigare inlägg.

En andra modell beskriver en mjuk övergång där resurstillgång och befolkningsökning så att säga håller jämna steg. Värsta scenariot beskriver en total kollaps för hela samhället. Adam Frank är emellertid klok nog att inte skylla allt på ”exo-civilisationernas” egna göranden och låtanden. Ett exempel är att naturkrafterna tar över och höjer temperaturen till 470 grader som på Venus.  

Skeppsgossen delar långt ifrån Adam Franks åsikter om hur vi människor eller andra “exo-civilisationer” kan påverka och till och med förstöra den planet vi eller ”de” lever på. Men förvisso bör vi se till att vi inte överutnyttjar ändliga resurser och ”beter oss som kosmiska tonåringar med stor makt men liten vishet” som Frank uttrycker det. 

Fast nog borde de här forskarna ha ägnat lite mer tid åt utomjordingarnas utseende och mindre tid åt deras eventuella undergång...

   

Var och en är sig själv närmast när det gäller

Škoda-verken i Pilsen var en av Tredje Rikets största vapenleverantörer. Verksamheten och de som arbetade där är ämnet för en kontroversiell bok som nyligen utkommit i Tjeckien. Eftersom Skeppsgossen inte kan läsa tjeckiska förlitar han sig till en intervju med författaren Zdeněk Roučka som översatts till engelska av strängfysikern och bloggaren Luboṧ Motl.

På frågan om människorna som bodde i Pilsen sympatiserade med nazisterna svarar författaren att det gjorde de troligtvis inte. De accepterade överhögheten och var inga hjältar som de motståndsmän som offrade sina liv efter attentatet mot Reinhard Heydrich. Och tyskarna behövde dem. Därför åtnjöt de en rad förmåner som de flesta andra invånare aldrig fick tillgång till: semestrar, fritidsaktiviteter, danstillställningar och extra matransoner. Men de var inte ensamma om detta. Det fanns minst 300 större och mindre fabriker i landet som i likhet med Škoda-verken arbetade för den tyska krigsindustrin.

Om allt detta skrevs inte mycket efter krigsslutet. Då jagade man kollaboratörer och alla påstod sig ha varit motståndsmän. Efter den kommunistiska kuppen 1948 upphörde den diskussionen helt.  

 

Historieskrivningen stämmer inte heller i detta fall med verkligheten. ”Vi tycks tro att vi hade en enda stor motståndsrörelse här i landet och att många människor avrättades”, säger Zdeněk Roučka. ”Men om vi på allvar ska diskutera livskvalitet måste vi också berätta att fotbollsligan drog enormt med folk och det gjorde teatrarna också. År 1941 hade Pilsen premiär på  62 teaterpjäser och 1944 räknade Protektoratet in över 100 miljoner biografbesökare. När Warsawa lades i ruiner efter upproret var Pilsen ett paradis. Människor badade i sjöar och bassänger och lyssnade på jazz.”

Trafik med trådbussar infördes 1941, det fanns ett epidemisjukhus för barn och en stor avdelning för mödravård. Sjukvården hade visserligen börjat byggas ut före kriget, men nazisterna gjorde inget för att avbryta planerna trots att de hade väldiga problem på hemmaplan till följd av de allierades bombräder. Škoda-verken hade inte bara en egen jazzorkester utan också en symfoniorkester.

På frågan om han tror att dagens människor skulle förhålla sig till förtryckare på samma sätt svarar Zdeněk Roučka:

”Alldeles säkert, var och en vill ju överleva. Men perspektivet på den nazistiska ockupationen av Pilsen ger oss en inblick i vansinnet och de otroliga kontrasterna för dåtidens människor... Till och med idag finns det säkert många människor som skulle finna sig väl tillrätta i en diktatur. De skulle inte vara intresserade – ’vi har det bra så varför ska vi bry oss?’”

Orsaken till att Skeppsgossen refererar den här intervjun är förstås att Europa nu tycks stå inför en ny ockupation, om än av ett annat slag än den nazistiska. Alla kristna européer är långt ifrån motståndare till den – tvärtom uppmuntras ju ockupanterna i en del fall av kyrkan i religionsfrihetens namn. Men på samma sätt som i Pilsen kommer ett stort antal av de ockuperade att finna sig väl tillrätta och arbeta för ockupanterna om de därmed kan åtnjuta förmåner av olika slag. Författaren Zdeněk Roučka får sista ordet:

“I mer än fem månader läste jag tidningar från ockupationstiden. Artiklar som handlade om vardagslivet, vart allmänheten for på helgerna, hur cirkusen drog långa köer. När fotbollslaget Viktoria Pilsen spelade mot Sparta Prag påhejades hemmalaget av nästan 20,000 åskådare... Efteråt inser man att epoker må avlösa varandra och att regeringar också gör det – men människor förblir desamma. Vi kan lätt hamna i en likartad situation idag – någon kan manipulera oss igen (troligen EU, kommenterar Luboṧ Motl) men de flesta är villiga att anpassa sig och koncentrerar sig på sina egna problem. Varje nation vill ha en historia full av hjältar men den verkliga historien är en annan.”

Hela intervjun kan du läsa på https://motls.blogspot.com/2018/05/a-shockingly-happy-pilsen-during-nazism.html?m=1