Var och en är sig själv närmast när det gäller

Škoda-verken i Pilsen var en av Tredje Rikets största vapenleverantörer. Verksamheten och de som arbetade där är ämnet för en kontroversiell bok som nyligen utkommit i Tjeckien. Eftersom Skeppsgossen inte kan läsa tjeckiska förlitar han sig till en intervju med författaren Zdeněk Roučka som översatts till engelska av strängfysikern och bloggaren Luboṧ Motl.

På frågan om människorna som bodde i Pilsen sympatiserade med nazisterna svarar författaren att det gjorde de troligtvis inte. De accepterade överhögheten och var inga hjältar som de motståndsmän som offrade sina liv efter attentatet mot Reinhard Heydrich. Och tyskarna behövde dem. Därför åtnjöt de en rad förmåner som de flesta andra invånare aldrig fick tillgång till: semestrar, fritidsaktiviteter, danstillställningar och extra matransoner. Men de var inte ensamma om detta. Det fanns minst 300 större och mindre fabriker i landet som i likhet med Škoda-verken arbetade för den tyska krigsindustrin.

Om allt detta skrevs inte mycket efter krigsslutet. Då jagade man kollaboratörer och alla påstod sig ha varit motståndsmän. Efter den kommunistiska kuppen 1948 upphörde den diskussionen helt.  

 

Historieskrivningen stämmer inte heller i detta fall med verkligheten. ”Vi tycks tro att vi hade en enda stor motståndsrörelse här i landet och att många människor avrättades”, säger Zdeněk Roučka. ”Men om vi på allvar ska diskutera livskvalitet måste vi också berätta att fotbollsligan drog enormt med folk och det gjorde teatrarna också. År 1941 hade Pilsen premiär på  62 teaterpjäser och 1944 räknade Protektoratet in över 100 miljoner biografbesökare. När Warsawa lades i ruiner efter upproret var Pilsen ett paradis. Människor badade i sjöar och bassänger och lyssnade på jazz.”

Trafik med trådbussar infördes 1941, det fanns ett epidemisjukhus för barn och en stor avdelning för mödravård. Sjukvården hade visserligen börjat byggas ut före kriget, men nazisterna gjorde inget för att avbryta planerna trots att de hade väldiga problem på hemmaplan till följd av de allierades bombräder. Škoda-verken hade inte bara en egen jazzorkester utan också en symfoniorkester.

På frågan om han tror att dagens människor skulle förhålla sig till förtryckare på samma sätt svarar Zdeněk Roučka:

”Alldeles säkert, var och en vill ju överleva. Men perspektivet på den nazistiska ockupationen av Pilsen ger oss en inblick i vansinnet och de otroliga kontrasterna för dåtidens människor... Till och med idag finns det säkert många människor som skulle finna sig väl tillrätta i en diktatur. De skulle inte vara intresserade – ’vi har det bra så varför ska vi bry oss?’”

Orsaken till att Skeppsgossen refererar den här intervjun är förstås att Europa nu tycks stå inför en ny ockupation, om än av ett annat slag än den nazistiska. Alla kristna européer är långt ifrån motståndare till den – tvärtom uppmuntras ju ockupanterna i en del fall av kyrkan i religionsfrihetens namn. Men på samma sätt som i Pilsen kommer ett stort antal av de ockuperade att finna sig väl tillrätta och arbeta för ockupanterna om de därmed kan åtnjuta förmåner av olika slag. Författaren Zdeněk Roučka får sista ordet:

“I mer än fem månader läste jag tidningar från ockupationstiden. Artiklar som handlade om vardagslivet, vart allmänheten for på helgerna, hur cirkusen drog långa köer. När fotbollslaget Viktoria Pilsen spelade mot Sparta Prag påhejades hemmalaget av nästan 20,000 åskådare... Efteråt inser man att epoker må avlösa varandra och att regeringar också gör det – men människor förblir desamma. Vi kan lätt hamna i en likartad situation idag – någon kan manipulera oss igen (troligen EU, kommenterar Luboṧ Motl) men de flesta är villiga att anpassa sig och koncentrerar sig på sina egna problem. Varje nation vill ha en historia full av hjältar men den verkliga historien är en annan.”

Hela intervjun kan du läsa på https://motls.blogspot.com/2018/05/a-shockingly-happy-pilsen-during-nazism.html?m=1