De rödgröna försöker klämma åt oljebolagen

Skeppsgossen har tidigare berättat om den pågående rättegången i Kalifornien där städerna San Francisco och Oakland har stämt de fem största oljebolagen för att medvetet ha orsakat skador på miljön. Som tur var utsågs den välinformerade och erfarne domaren William Alsup att leda rättegången och målsägarnas advokater och experter lär ha svettats åtskilligt under de dagar de har fått svara på hans frågor.

Alsup började med att kalla parterna till ett seminarium där de i detalj fick redogöra för sina positioner. Nu har han givit de båda parterna en hemläxa som antyder att vi snart kan se slutet på detta spektakel. Deras uppgift blir nu att utvärdera de positiva effekter som oljeberoendet har haft för den amerikanska ekonomin.

“Vi behövde olja och fossila bränslen för att komma från 1859 till idag”, lär Alsup ha sagt. ”Ja, detta har orsakat en global uppvärmning. Men mot denna negativa effekt måste vi ställa de många fördelar som användningen av fossila bränslen har lett till. Det rör sig om enorma fördelar inom många, många områden.”

Egentligen är det rätt beklämmande att båda parter i detta mål tror på teorin om ett samband mellan klimatförändringarna och vår användning av fossila bränslen. Det är ju en teori som avfärdats i många år nu av de flesta forskare men som envist bitit sig fast i människors medvetande tack vare charlataner som Al Gore.

Bakgrunden till det aktuella målet i Kalifornien är de likaledes lögnaktiga påståendena om att stigande hav hotar kuststäder som San Francisco och Oakland. Enligt målsägarna kan nästan 30 procent av havsnivåhöjningen under perioden 1880 och 2010 tillskrivas de 90 största fossilproducenterna. De 20 bolag som listas i stämningen har enligt målsägarna svarat för 10 procent av denna. Det har medfört att fastighetspriserna sjunkit och att många företag inte längre vågar flytta till ”the Bay Area”.

Allt detta är givetvis inget annat än förklädd utpressning.  

Att dra oljebolagen inför domstol är för övrigt en ny taktik som de rödgröna börjat tillämpa världen över. Enligt FN lär det nu pågå nästan 900 rättegångar på temat klimatförändringar i över 25 länder. Den senaste i USA väntar kanske runt hörnet sedan gamle exterminatorn Arnold Schwarzenegger hotat att stämma oljebolagen för ”överlagt mord”.  

Läs mer på oilprice.com

Klimatnarrar tål inte lukten av koskit

En av de mest bemärkta narrarna här ombord just nu är Netflix-värden Bill Nye eller “Science Guy” som han kallas i USA. Hans framtoning med fluga och allmänt jönseri leder tankarna till de ansvariga för 1960-talets svenska barnprogram. Att han anno 2018 fått internationell uppmärksamhet visar bara på att indoktrineringen av 1960-talsgenerationen och deras ättlingar varit framgångsrik och förklarar till en del den gröna vänsterns framväxt.

Nu vill denne “vetenskapspojke” lösa utsläppsproblemen genom att beskatta ko-pruttandet. Det är ju långt ifrån en ny tanke, men som alla andra  miljönarrar ägnar sig Bill Nye gärna åt återvinning. Så här har han formulerat sitt nygamla förslag i en intervju nyligen:

”Det är inte mer än rimligt att den som föder upp boskap och producerar en massa koldioxid med maskiner och utsläpp från djuren också ska betala en avgift för alla sina utsläpp. Det skulle ge genomslag i höjda köttpriser, i högre priser på fisk och i högre priser på jordnötter.” 

 

“På det här sättet skulle vi också kunna räkna ut den verkliga kostnaden för världens köttdiet. Dagens konservativa är förstås emot detta eftersom de är emot varje form av reglering, varje skatt eller varje statlig inblandning i vad än det vara må. Men betänk hur skönt det skulle vara med en värld fri från alla vad kol heter.”

Redan 2008 föreslog vegetarianen Rajendra Pachauri på IPCC en köttfri vecka för att rädda jorden och 2010 uppmanade FN jordens invånare att bli vegetarianer.  År 2016 var det dags igen och då dök ko-pruttarna upp igen. Klimatforskaren Tim Ball avfärdade påståendena om deras inverkan på klimatet och sade att detta inte hade någon vetenskaplig grund överhuvudtaget. 

“Metan utgör endast  0,00017%  av alla atmosfäriska gaser och bara  0,36% av den samlade mängden växthusgaser.”

Normala människor insåg detta vetenskapliga faktum men narrar som nämnde Bill Nye och mp:s Gustav Fridolin gjorde det förstås inte, eftersom de i lkhet med Jehovas vittnen är både blinda och döva för alla argument som kullkastar deras tro.

Javisst, jorden är fortfarande platt, eller hur?

Plast är inget miljögift

Det är nog sällsynt med badstränder som ser ut så här.

Earth Day Network (EDN) valde “End Plastic Pollution” som tema för årets Jordens dag. Naturligtvis fick organisationen genast en massa sympatisörer, och skådespelaren och musikern Jeff Bridges spelade in en video mellan drinkarna. Den 5 juni stämmer FN in i kören och därmed kommer hela världen att arbeta för “en värld utan plast och gifter”.

Men Skeppsgossen är inte ensam om att ifrågasätta denna vulgärpropagandistiska kampanj som tydligen är en fortsättning på den (förhoppningsvis) snart avsomnade debatten om klimatförändringarna.

En av Greenpeaces grundare, ekologen  dr Patrick Moore understryker att plast inte är giftigt (annat än när det brinner). “Det handlar om sopor och avfall, om nedskräpning och inte om något annat... Lösningen på problemet är helt enkelt att lära människor att inte kasta flaskor och förpackningar överallt”, skriver han.

Earth Day Network som dragit igång kampanjen påstår att plast är giftigt och skadligt för det marina livet. För att understryka detta sprider man filmsnuttar som visar dykare som simmar bland otroliga mängder plastsopor. Var finns bevisen för att dessa bilder är autentiska? Och var finns satellitbilderna av den soptipp ”större än Texas” som påstås flyta omkring i Stilla havet?

Var är detta foto taget?

Skeppsgossen minns en motsvarande kampanj för åtskilliga år sedan med en bild av en kanotist bland sopor. Det visade sig att den inte alls var tagen ute i havet  utan i en ovanligt grisig hamnbassäng i något asiatiskt land. I en värld full av fake news måste man alltid ifrågasätta sådana ”bevis”.

“Huvudorsaken till att fåglar och fiskar sätter i sig småbitar av plast är ju att de tror att det är föda”, säger Patrick Moore. ”Men båda de här djurarterna har förmågan att låta ben och andra ganska stora föremål passera genom  sitt matsmältningssystem och plast bitar är inget undantag.”

EDN har också klagat över “mängden plast  i vår föda”. Patrick Moore kallar sådana uttalanden för rent nonsens. Om en plastbit hamnar i maten tas den om hand av vår matsmältningsapparat och avlägsnas den naturliga vägen.”

Som de flesta miljöorganisationer slår EDN larm om obefintliga risker. Att plasterna skulle hota vår planet är lögn från början till slut, säger experterna. Bloggaren Paul Driessen skriver: ”Jorden har överlevt enorma meteoritnedslag, massiva istider, massdöd under devon och andra geologiska perioder och en rad andra katastrofer. Nu ersätter man skrämselpropagandan om klimatförändringarna med samma sorts lögner om plasten.”

EDN inriktar sig i första hand på engångsartiklar av plast. I själva verket är alla slags plastförpackningar en välsignelse för hela mänskligheten. Att förpacka mat i plast i stället för djurskinn, trä, metall, glas och papper är inte bara billigare utan ger också stora sanitära fördelar.  

Plast är ju ett material som tillverkas av olja och fossilbaserade material. Paul Driessen möter kritiken så här: ”EDN vill ju i grunden att vi ska behålla oljan i marken och för den skull pratar de om alternativ. Men det är direkt absurt att tro att plasterna skulle vara bättre ur miljösynpunkt om vi ersatte råvarorna med icke oljebaserade ämnen – eller att man skulle kunna nå dit genom att förvandla nästan hela jorden till en enda stor anläggning för biobränslen som producerar energi och plaster. Vi har först och främst inte vatten nog för detta och det skulle vara liktydigt med att offra väldiga arealer odlingsbar mark och inkräkta på djurlivet.”

En f.d. ingenjör vid NASA, Alex Pope, skriver att “fossila bränslen och produkter som utvinns ur dessa, särskilt plaster, har förbättrat tillvaron för miljarder människor på jorden... Kriget mot fossilbränslen och plasterna är i grunden samma krig. Eftersom de gröna börjar förlora många delar i kampen mot den fossila energin så kastar man sig nu över produkterna.”

Så har vi det här med återvinning. EDN vill att vi ska återvinna all plast. Men det är inte ekonomiskt försvarbart, hävdar experterna. Moderna avfallsanläggningar är miljövänliga och effektiva, men de är ännu sällsynta i utvecklingsländerna. Ingen kan få Skeppsgossen att tro att människor som saknar rent vatten, elektricitet och annat som vi tar för givet skulle bekymra sig om plastsopor.

Vi får inte heller glömma vilken viktig roll plasten spelar inom snart sagt alla områden i det moderna samhället. Någon har kallat materialet ett mirakel. Plast används ju i allt från hjärtklaffar, vattenledningsrör och leksaker till skyddshjälmar, skor och mobiltelefoner. Det inser säkert också de mest förstockade miljövänner – men de vill att vi ska tillverka plasterna av kolväten som biobränsle etc. i stället för av olja och naturgas som Moder Jord lagrat i marken.

För varje tänkande människa är det ett obegripligt resonemang. 

Den tragiska sanningen om Påskön

En krönikör i New York Times som heter Nicholas Kristof har besökt Påskön och upprepar den gamla historien om att öns invånare begick “ekologiskt självmord” när de högg ner alla palmer och använde stammarna till att rulla sina berömda stenstoder på plats. Efter det kunde de inte längre tillverka kanoter och fiska, har det påståtts. Enligt Kristof resulterade kalhuggningen i en så omfattande jorderosion att invånarna svalt ihjäl eller tog livet av varandra för att få något att äta.

Av detta kan vi lära, menar skribenten, att vara rädda om naturen så att vi inte slutar som invånarna på Påskön. Samtidigt nämner Kristof inget om att det inträffade en istid och att vi kanske själva förr eller senare får tackla en sådan med all vår moderna teknik.

Sanningen är att folket på Påskön aldrig högg ner några palmer. Enligt legenderna kom polynesierna seglande i sina kanoter till Påskön omkring år 1000 e.Kr. och gick iland på en gräsbevuxen ö med få palmdungar. Dessa legender bekräftas av moderna pollenstudier. Det hade en gång funnits stora palmskogar på ön men dessa dog under den kalla perioden mellan 600 och 950 e.Kr. De återstående dog träden under Lilla istiden efter det att polynesierna koloniserat ön.

Nicholas Kristof verkar inte förstå vilka kaotiska och kalla förhållanden som rådde under de ”små” istiderna med ett kraftigt underskott av koldioxid som ”svälte ut” en stor del av vegetationen.

För övrigt skulle öns invånare aldrig ha kunnat tillverka kanoter av palmstammar. De är alldeles för tunga för ändamålet. En kanot måste flyta på vågtopparna även med full last. Polynesierna tillverkade sina kanoter av plankor från ett mycket lättare träslag och nåtlade ihop dem.

Någon jorderosion kan det inte heller ha varit tal om. Invånarna på Påskön odlade taro, jams och sötpotatis mellan stubbarna av de små träd som de fällde för att bygga sina hyddor. Ur stubbarna växte skott och rotsystemen fortsatte att hålla ihop jorden.

Fick de någon fisk att äta? En löjtnant vid amerikanska flottan som besökte Påskön 1886 – kort efter slutet på Lilla istiden – rapporterade att infödingarna åt väldiga mängder fisk och skaldjur. De dödade också delfiner. För att locka in dem på grunt vatten använde Påsköborna stenar som de klapprade med och förvillade på så sätt delfinernas ”sonarsystem”. I klipporna längs stränderna fanns det gott om krabbor och ål, och flygfiskar landade inte sällan framför invånarnas fötter.

Några “hungerkrig” lär det inte heller ha funnits orsak till, även om det kalla klimatet och torkan under Lilla istiden kraftigt reducerade skördarna. .

Så vad hände egentligen med befolkningen på Påskön? Slavhandlare från Peru rövade bort de flesta arbetsföra män till att gräva guano som var en stor exportvara till Europa. De flesta av dessa slavarbetare dog av utmattning, vidriga levnadsförhållanden och europeiska sjukdomar. Efter inhemska protester skickade de peruanska myndigheterna tillbaka ett litet antal överlevande men dessa var sjuka i smittkoppor och endast ett litet antal kvinnor och barn överlevde den följande epidemin. Senare kom missionärer som smittade invånarna med tbc.  

Därmed var prövningarna långt ifrån slut. Peru lät rika godsherrar arrendera ön som betesmark för sina fårhjordar. De invånare som fanns kvar stängdes in bakom taggtråd och inte förrän 1960(!) återfick de sin frihet.

Påsköns historia är full av mänskligt lidande men den illustrerar också vilka följder även en “liten” istid kan få. Man ska emellertid vara medveten om att katastrofen inte var resultatet av mänsklig aktivitet utan en del i ett naturligt skeende som den tidens människor inte hade resurser att hantera. Förhoppningsvis är vi idag bättre rustade när nästa istid – liten eller stor – kryper närmare.

Kan jorden bli överbefolkad?

Gammaldags barnkrubba

Tro inte på alla besserwissrar som påstår att vi blivit för många människor på jordklotet. Det har de sagt i 50 år nu.

Den som sade det först var biologen Paul Ehrlich vid Stanforduniversitetet. 1969 påstod han att vår civilisation skulle komma att kollapsa om bara några 10-tal år. ”De flesta som ska duka under i historiens värsta katastrof har redan fötts”, sade han.

Alltför många trodde honom, vilket ledde till fruktansvärda tragedier runtom i världen. I Mexiko, Peru, Indonesien, Bangladesh och Indien startade tvångssteriliseringar. Enbart  i Indien steriliserades 8 miljoner män och kvinnor under 1975. Som en jämförelse kan nämnas att  i Hitler-Tyskland  steriliserades 300-400,000 människor...

Med andra ord utlöste Ehrlichs ogrundade farhågor fler omänskliga ingrepp än den nazistiska ideologin. Men det har det knappast talats om.

De flesta känner till att i Kina förbjöds människor i lag att skaffa fler än ett barn, och även om denna lag är borta idag tillråds kineserna att inte ha fler än ett par barn.

I västerländska media återkommer diskussionen om överbefolkning och påtvingad barnbegränsning med jämna mellanrum.  Att staten ska gå in och förbjuda människor att skaffa så många barn de vill är grymt och inhumant. Visst  sjönk födelsetalen i Kina under ”ett-barn-eran” men det gjorde de också i angränsande länder utan motsvarande påbud.

Det är idag ett väldokumenterat faktum att när nationer blir rikare och invånarna tar sig ur fattigdomen så krymper storleken på familjerna. Det finns det till och med statistik på. Vid en inkomstgräns på 5,000 USD per år har det visat sig att det föds färre barn. Redan har det också höjts röster som varnar för att det föds för få barn. De flesta demografer är ense om att befolkningstillväxten kommer att kulminera runt 2070 för att sedan långsamt minska.

Domedagsprofeterna tycks inte inse att en ökning av antalet människor också kan vara något positivt. Ekonomen Julian Simon skriver: “Oavsett hur snabbt  en befolkning har växt, har det historiskt sett inneburit att tillgången på mat ökat minst lika fort eller till och med fortare.”

Sedan Ehrlich började predika om överbefolkning med åtföljande katastrof har antalet människor på jorden mer än fördubblats. Samtidigt har flera miljoner undgått svältdöden.

Fritt efter  Chelsea Follett, redaktör för HumanProgress.org.

Snart skrotar vindkraften sig själv (kan man hoppas)

“Hur vet man när en industri inte är lönsam längre? När det inte längre lönar sig att rusta upp gamla vindturbiner om man inte kommer i åtnjutande av subventioner – alltså ännu fler subventioner.”

Den som ställer frågan är en skribent på klimatsajten GWPF som heter John Constable.

Europa är fullt av gamla vindfarmer, skriver han. De gamla subventionerna har upphört och några nya är inte i sikte. Det mest ekonomiska blir då att köra slut på turbinerna. Underhåll och reparationer är oerhört kostsamma. Det har nu gått så långt att hälften av alla Europas vindturbiner är färdiga för skroten.

Constable har siffror som styrker hans påståenden. Om två år, 2020, är 41 procent av den installerade kapaciteten i Tyskland över 15 år gammal, och motsvarande siffror för Spanien är 44 procent och för Danmark 57 procent.

Hans inlägg är ett svar på en glädjestudie som heter “Repower to the People”. Det låter ju väldigt hoppingivande, men i de flesta fall är det idag omöjligt att genomföra större reparationer, av det enkla skälet att man inte längre kan komma fram till vindturbinerna med den tyngre utrustning som behövs. Myndigheterna har också lärt sig att lyssna till vad de människor som tvingas bo i närheten av vindfarmer tycker. Samtidigt är beslutande organ inte längre så benägna att bistå med nya subventioner.

Ett exempel på förändrade bestämmelser är de som infördes i delstaten Bayern i Tyskland 2014. Enligt dessa måste minsta avståndet mellan en turbin och närmsta bebyggelse vara 10 gånger vindsnurrans högsta höjd. Idag är det ofta 120 meter till spetsen på ett turbinblad, vilket innebär att det inte får finnas ett hus närmare än 1,200 meter!

Förra året påstod vindlobbyn att vindenergin var lika billig som den fossila energin. Men likafullt har samma lobby förklarat att utan fortsatt subventionering tvingas man stänga många gamla vindfarmer därför att det inte är lönsamt att renovera turbinerna. Storleken på subventionerna bör vara densamma som gäller för nya installationer.

Låga elpriser och överkapacitet har lett till att vindkraften blivit alltmer olönsam. Men det får man inte tala högt om – i stället framhåller  lobbyisterna i “Wind Europe” att man kan bygga havsbaserade anläggningar som inte behöver några subventioner. Men hittills har vi inte sett ens ett fundament till en sådan installation. Därtill kommer det faktum att havsbaserade vindkraftverk inte klarar den hårda miljön med påföljd att livslängden hos propellrarna kan bli så kort som några år.

Skeppsgossen erinrar sig följande kloka ord (tyvärr minns han inte vem som formulerat dem eller var han läst dem):

”Vindkraft är och förblir en mycket kostsam och riskfylld affär. Se hur det går i Tyskland och södra Australien. Vad händer då frekventa strömavbrott förstör för människor och företag? Resultatet kommer att sluta i nedläggningar och utflyttning. Svenska politiker har en våt dröm om ett kärnkraftslöst land, där all el produceras av solceller, vindsnurror och vattenkraftverk. Men vad händer en mörk, iskall och vindstilla januarinatt? Ingen sol och ingen vind, bara vattenkraften att förlita sig på. Den täcker inte ens hälften av behovet. Sagda politiker kan sitta där i sina täckjackor i en kolsvart stuga och undra vad som hände.”

Nu är Greenpeace ute och seglar igen

Greenpeace fossildrivna gummibåt protesterar
 mot det flytande ryska kärnkraftverket

Skeppsgossen vet inte i vilken mån Greenpeaces senaste jippo har uppmärksammats i svenska media. I ett rätt färskt pressmeddelande får i alla fall ”kollegerna i Sverige” en klapp på axeln för visat prov på civil olydnad. Det handlar om en protest mot att statliga pensionsinsättningar görs i fonder som gynnar den fossila industrin. Därför har ”kollegerna i Sverige” stoppat en del av sina inbetalningar av arbetsavgifter. Nu uppmanas andra avdelningar att följa det det svenska exemplet.

I pressmeddelandet heter det bland annat: “Dessa fonder investerar inbetalda pengar i olja, kol och gas (ett undantag är Irland). Det betyder att för varje timme du arbetar så kommer du – vare sig du vill det eller inte – att bidra till klimatförändringarna på fler sätt än du kanske inser.”

Greenpeace Sweden kommer att låta bli att betala arbetsgivaravgifterna för sina anställda till ett belopp motsvarande de skador på miljön som kan anses orsakade av investeringar i fossila bränslen (hur man nu ska kunna avgöra det).

I stället kommer den svenska avdelningen att placera pengarna på ett spärrat konto som öppnas först när man fått garantier för att de inte ska användas för att ytterligare skada vår arma jord. Ett krav är också att den svenska regeringen antar en politik som ligger i linje med Parisöverenskommelsen och de redan uppsatta klimatmålen.

I pressmeddelandet heter det vidare: “Investeringar i fossila bränslen orsakar dubbel skada. Primärt påskyndas klimatförändringarna och håller oss kvar i den fossila eran, men de bromsar också nödvändiga investeringar i absolut nödvändiga lösningar på energiproblemen.”

Enligt en färsk FN-rapport som Greenpeace citerar kommer världen att behöva satsa 90 triljoner dollar under de närmaste 15 åren för att uppnå de mål som Parisöverenskommelsen uppställer. Därför är det så viktigt att pengarna inte betalas till fossilbränsleprojekt. Som föredömen nämns Världsbanken och den norska oljefonden som enligt Greenpeace har slutat att finansiera sådana projekt.

Greenpeace är som vanligt ute och seglar med sina fossilbränsledrivna fartyg och snabbgående gummibåtar – fast deras farkoster tjänar ju ett gott syfte och tycks därmed ha någon form av frikort. Nu senast har organisationen med sina båtar protesterat mot ett garanterat fossilfritt projekt, nämligen det ryska flytande kärnkraftverket Akademik Lomonosov som är på väg till Murmansk för att ladda bränslestavarna och beräknas kunna tas i drift utanför Arktis 2019. Men kärnkraft är ju ett annat rött skynke för de gröna aktivisterna som inbillar sig att Polarhavet drabbas av såväl orkaner som tsunamis och att sådana kommer att förvandla  kraftverket  till ”ett flytande Tjernobyl”.

Förmodligen hade organisationen hellre sett en flotte med vindkraftverk och solpaneler uppe i Arktis med sina korta somrar och vindstilla vintrar. Som Einstein sa: ”Två saker är oändliga: mänsklig dumhet och universum; och jag är inte säker på det andra.”

Greenpeace har till och med en färdig illustration
av den kommande katastrofen.

‘Global Divestment Day’ in Stockholm © Greenpeace / Denis

Här är temperaturkurvan som avslöjar klimatbluffen en gång för alla

Nu har vi fått en sammanställning av temperaturdata från 450 mätstationer överallt på jorden. Den omfattar perioden 1900 till 2010 och den stämmer väl överens med värden som kunnat utläsas ur årsringar, borrkärnor, fossil etc. Som framgår av kurvan var uppvärmningen mellan 1900 och början av 1940-talet påtaglig. Därefter följde en svalare trend mellan 1940- och 1970-talet. Efter 1980-talet började temperaturen stiga igen med toppar som motsvarar dem som man kan utläsa på 1930-talet och i början av 1940-talet. Men notera att ”topparna” på 1980-talet  inte visar högre temperaturer än vi hade på t.ex. 1930-talet.

Kurvan är långt ifrån rakt stigande vilket också motsäger att våra utsläpp av växthusgaser har påverkat temperaturen på jorden. Varje tänkande människa måste därför en gång för alla förpassa IPCC:s och alla ”alarmisters” påståenden till sophögen. Deras ihärdiga propaganda har redan från början varit baserad på idel lögner som kostat världen ofattbara belopp, pengar som kunde ha använts till ge människor i tredje världen en bättre levnadsstandard och renare dricksvatten.

Hur kan det då komma sig att också forskare gått på den stora klimatbluffen? De borde väl veta bättre, kan man tycka. Svaret  på frågan är enkelt – det handlar om pengar. Skeppsgossen citerar ett inlägg på en sida som ägnas klimatet och den ”förnybara” energin:

”Enbart under 2000-talet har världen spenderat runt 3 triljoner dollar på förnybar energi. Om man vill ersätta all världens elproduktion med förnybara energikällor kommer kostnaden troligen att bli minst 10 gånger så hög. När man talar om så stora summor, kan man säkert få människor att säga vad som helst. Ge mig obegränsade medel och jag garanterar att jag kan få vetenskapssamhället att högtidligt förklara att jorden är platt.”

 Un

Varför erkänner man inte att förnybart ger högre elpriser?

Det senaste året har vi matats med den ena artikeln efter den andra om hur priserna per watt för vindturbiner och solpaneler har blivit allt lägre. Mellan 2009 och 2017 har vindturbinerna blivit 50 procent billigare per watt och solpanelerna hela 75 procent billigare. Det låter ju bra. Rent logiskt skulle det innebära att elpriserna också gick ner. Men så är det inte. Tvärtom ökar dessa stadigt.

Det är en man som heter Michael Shellenberger som konstaterat detta. Han är aktad chef för tankesmedjan Environmental Progress i USA. Han har också presenterat hur stora prisökningarna är på elektriciteten i Danmark där de ökat med 100 procent sedan 1995 då man övergick till i huvudsak vindkraft, i Tyskland där elpriset ökat med 51 procent under perioden 2006-2016 och i Kalifornien där man satsat hårt på solenergi sedan 2011 och nu kan glädjas(?) åt en ökning av elpriset med 24 procent.

Vad kan nu denna paradox bero på? Kanske beror den på att priserna på andra energikällor som kol och gas har ökat så kraftigt att det äter upp förtjänsten. Nej, så är det inte, skriver Shellenberger och konstaterar att naturgasen i USA blivit hela 72 procent billigare och i Europa nära 50 procent billigare. Kol och kärnkraft kostar ungefär lika mycket som tidigare.

Kan det vara så att stängningarna av kärnkraftverken lett till de högre elpriserna, medan exempelvis Frankrike, Sverige och Sydkorea med sina kärnkraftverk har de lägsta elpriserna i världen?

Nu kommer vi sanningen närmare. Kalifornien har stängt ett kärnkraftverk och Tyskland fem stycken plus fyra reaktorer. Resultatet är att Frankrike har 45 procent billigare el än grannen Tyskland. Om Sverige fullföljer planerna på att stänga flera reaktorer kan vi alltså redan nu se vad det kommer att innebära för elkonsumenterna. Men tycks inte bekymra Svensson som litar på miljönarrarnas propaganda och tror att den är rena rama sanningen.  

Återstår alltså sol och vind. Ekonomen Leon Hirth i Tyskland förutsåg redan 2013 var som skulle hända. Han skrev i en artikel att det ekonomiska värdet av sol- och vindkraft skulle minska påtagligt när de fick en större andel av elförsörjningen.  Orsaken till det är uppenbar. Både sol och vind är opålitliga och producerar alltför mycket el när ingen vill ha den och alltför lite när behovet är som störst. Därför kräver de stora och dyrbara investeringar i reservkraft.

Hirth förutsåg att det ekonomiska värdet av vindkraften i Europas elnät skulle falla med 40 procent när andelen blev 30 procent och att solkraftens värde skulle sjunka med 50 procent redan när andelen nådde ynka 15 procent.

Under 2017 svarade vind och sol för 53 procent av elproduktionen i Danmark. Motsvarande siffra för Tyskland var 26 procent. Så har också dessa båda länder den dyraste elen i Europa.

Michael Shellenberger menar att många journalister inte begriper sig på elektricitet. De tror att el är en vara när den i själva verket är en service – som att äta på en restaurang. Vad vi betalar för är inte själva råvarorna utan för tillagningen och den personal som krävs för att maten ska hamna på bordet.  

Till detta vill Skeppsgossen lägga att hjärntvätten inom media numera är så total att allt som är förnybart och miljövänligt inte får ifrågasättas överhuvudtaget. När hörde vi en journalist undra över varför man kan sätta likhetstecken mellan sol- och vindkraft och stigande elpriser? Parallellen med exempelvis de ökade vårdkostnaderna i Sverige som skylls på de äldre och inte på invandringen är uppenbar. Den så kallade åsiktskorridoren är nu så trång att sanningen går en långsam kvävningsdöd till  mötes.