Häxor mobiliserar mot Trump

Amerikanska häxor i arbete

Ibland undrar Skeppsgossen över i vilket århundrade han lever. Jag inbillade mig att vi upplysta 2000-talare i alla fall kommit förbi det utvecklingsstadium då vi inte längre trodde på svartkonst och häxor, men så är tydligen inte fallet.

Med start vid midnatt den 24 februari och en gång varje månad framöver till 19 augusti kommer nämligen ett gäng självutnämnda amerikanska “häxor” att framkalla förbannelser över Donald Trump tills han förlorat presidentskapet. Inte nog med det – även de som arbetar för honom och de som röstat på honom får räkna med att drabbas av deras förbannelse.

I besvärjelserna ingår bl.a. en "ful" bild av Trump, tarotkort, en orange ljusstump, en spik, vatten, salt, en fjäder och ett askfat. På häxgruppens hemsida sägs att det inte spelar så stor roll vilka attiraljer man använder, det viktiga är att alla häxor i hela världen uttalar förbannelserna samtidigt så att kraften koncentreras. Besvärjelsernas höjdpunkt sägs vara när man blåser ut lågan på ljusstumpen och för sin inre syn ser Trump lösas upp och förvandlas till aska...

Om detta vore ett studentikost skämt kunde man väl bara skratta åt det, men tydligen tar de moderna ”häxorna” jippot på lika stort allvar som de stridbara feminister och rödstrumpor som protesterar på gator och torg. En liten tröst i sammanhanget kan det möjligen vara att kristna grupper lovat be för Trump vid samma tider för att välsigna honom och därmed ta udden av förbannelserna.

Som sagt – i vilket århundrade lever vi? 

Kan det finnas liv i Trappist-1?

Jorden är den enda planet vi känner som har förutsättningar liv. Planeten ligger på exakt rätt avstånd från solen, varken för nära eller för långt bort så att den blir för varm eller för kall. Just avståndet till solen är den viktigaste faktorn. Nästa planet som ligger nära solen är Venus som också är den hetaste i vårt solsystem. På Venus kan det bli över 400˚C – medeltemperaturen ligger på -60̊C.  

Med detta sagt är det ju oerhört intressant att NASA nu hittat vad man kan kalla den mest beboeliga planeten hittills. Den kretsar runt dvärgen Trappist-1 som ligger på 39 ljusårs avstånd från jorden och är en av sju planeter (alltså lika många som kretsar kring vår sol). En del av dem har vi känt till tidigare men några är nya. Extra spännande är att det finns flytande vatten på två av dem.

Åtminstone en av planeterna har liknats vid en tvillingsyster till vår Gaia och har samma temperatur. Det låter bestickande och man har frågat sig om det också finns liv på någon av de tre.

“Nej, det tror jag inte”, skriver den tjeckiske bloggaren och strängfysikern Luboṧ Motl. “Det räcker inte med vatten för att skapa förutsättningar för liv. Det måste också finnas någon form av DNA-liknande ‘livsfrön’. Dessa levde kanske på ytan av det kosmiska dammet, många miljarder år innan solsystemet bildades. Därför tror jag att vi är den enda planeten med intelligent liv i hela det synliga universum.”

Motl påpekar också att det finns annat som talar mot Trappist-1. Stjärnan är bara ½ miljard år gammal, 10 gånger yngre än solen. 500 miljoner år räckte inte för att livet på vår planet skulle bli särskilt högtstående. Året på dessa planeter 2-12 “jorddagar” långt. “Det måste vara rätt tröttsamt att deklarera var 2:a till 12:e dag men kanske är byråkratin ännu inte utvecklad därute”.   

Med ett hisnande räknestycke förklarar Motl varför han tror på kosmiskt damm som livets ursprung.

“Tänk dig att du delar jordens massa i små partiklar med en radie på 6 mikrometer. Det är 10121012 gånger mindre än jordens radie. Det betyder att vi har 10361036 sådana partiklar. Deras totala yta blir därmed 10121012 gånger större än jordens. Ytan – och de adhesionkrafter som verkar på den – kan räcka för encelliga organismer så att deras antal kan vara 10121012 gånger större än vad som får plats på den odelade jordytan (om de inte står på varandra). Det skulle ge dem tillräckligt med Lebensraum för att utvecklas.”

Bestickande, tycker Skeppsgossen där han sitter i masttoppen på Narrskeppet och undrar om det finns lika många narrar i universum som på jorden. Luboṧ Motl är i alla fall definitivt  inte en av dem.

Läs hela texten på:

http://motls.blogspot.com.es/2017/02/spitzer-finds-more-habital-extra-solar.html#more 

Biomassa orsakar skogsskövling

Nu ifrågasätts varifrån man får råvaran till  "kolneutrala" pellets.

Skyddade skogar  fälls urskillningslöst över hela Europa för att möta EU:s klimatmål om förnybar energi. Det framgår av en undersökning som gjorts av organisationen Birdlife och som refererats i The Guardian. Enligt tidningen kommer upp till 65 procent av Europas förnybara energi från biobränslen som träpellets och flis. 

I en alldeles färsk studie från Chatham House visas också att biomassa avger mer kol per energienhet än de flesta fossila bränslen!

Biobränslena ska enligt bestämmelserna hämtas från “skräpskog” och rester från avverkning, men det finns inga krav på att producenterna bevisar att deras träprodukter är miljövänligt framtagna.

Birdlife upptäckte att avverkning sker  i t.ex. en nationalpark i Slovakien och i skogsområdena runt  Emilia-Romagna i Italien (där man påstår att det handlar om åtgärder för att förhindra översvämningar). I Slovakien har användningen av biobränslen ökat med 72 procent sedan 2007.

En talesperson för organisationen säger: “Rapporten ger klara bevis för att EU:s energipolitik har lett till att hela träd avverkas och att man fortsatt använder spannmål inom energisektorn. Vi subventionerar en storskalig miljöförstöring inte bara utanför Europa utan också på vår egen bakgård.”

Även om man som Skeppsgossen inte tror på någon global uppvärmning orsakad av oss människor bör man hålla i minnet att det tar 50 år eller mer för nyplanteringarna att återställa skogsområden. Experter skyller den ökade avverkningen på att biokraftverken blivit fler och större och att det därför krävs väsentligt mer råvara. Så länge 30 procent av denna utgörs av restprodukter är det acceptabelt, men om det inte räcker återstår bara att fälla fler träd.

Som exempel nämner The Guardian en pelletsfabrik i ryska Vyborg. Den producerar 800 000 ton träpellets per år och råvaran kommer från avverkade skogar runt Leningrad och Pakov. Produkterna säljs till bl.a. Vattenfall, Fortum och Dong Energy för att möta efterfrågan I Sverige, Danmark, Finland och Italien.

Biomassaindustrin håller envist fast vid sina påståenden om att man bara använder restprodukter från avverkningarna som annars skulle ligga och ruttna. Men det tycks alltså vara en sanning med stor modifikation.   

Källor:

https://www.theguardian.com/environment/2016/nov/24/protected-forests-in-europe-felled-to-meet-eu-renewable-targets-report

https://www.chathamhouse.org/publication/impacts-demand-woody-biomass-power-and-heat-climate-and-forests#sthash.lWOzQfCR.dpuf

Nya tuppen utlöste högljutt kacklande i hönshuset

En gång hade Skeppsgossen en liten hönsfarm. När den gamla tuppen byttes ut på grund av ålderdom och en ny var på plats uppstod ett kackel utan like. Nästan alla de 50 hönsen var framme och hackade på den nya tuppen som riskerade att stå där lika naken som Vreeswijks hönan Agda (jag tror inte att den gode Cornelis hade någon större erfarenhet av hur ett hönskollektiv fungerar). 

Av någon anledning har jag kommit att tänka på min lilla hönsgård när jag läst och hört vad de kacklande Trumphatarna inom media hostar upp. I detta oväsen är det svårt att urskilja vad Donald Trump egentligen åstadkommit under sin första månad i Vita huset. Därför kan en snabb summering vara på sin plats. 

Redan innan han tillträdde inställdes en större konferens om hälsa och klimat (de troende fick nöja sig med Al Gores endagsseminarium). Orsaken var enligt de ansvariga att man inte visste om den nya administrationen skulle uppskatta initiativet.

Som jag tidigare berättat försvann Vita husets webbsidor om Obamas energi- och klimatprogram och ersattes av en sida med rubriken “An America First Energy Plan,” på vilken Trump bland annat lovar att “eliminera skadliga och onödiga program”. Och mindre än ett dygn efter sitt tillträde gav Trump EPA (motsvarande Sveriges naturvårdsverk) order om att frysa alla anslag – därmed hade han i ett drag sparat 4 miljarder dollar per år!

Stabschefen Reince Priebus meddelade att myndigheterna skulle stoppa alla beslut om miljöreglerande åtgärder i väntan på en granskning. Det handlade om t.ex. ökad energieffektivitetsstandard för portabla luftkonditioneringsaggregat(!) och uppdaterade bestämmelser för förnybara bränslen…

Beträffande EPA har det gjorts åtskilliga utredningar som visat att myndigheten rutinmässigt bryter mot lagen och sina egna riktlinjer och att man slösar pengar på forskning som inte har någon positiv effekt på vare sig hälsa eller miljö. Trump har nu övertagit ansvaret för EPA:s utgifter och allt talar för att han kommer att hålla hårt i plånboken.

Den 24 januari signerade Trump en order för omstart av utbyggnaden  av oljeledningarna Keystone XL och Dakota Access som Obama stoppade. De här oljeledningarna kommer att skydda miljön, ge nya jobb och förbättra energisäkerheten. 

“Trumps snabba insatser på klimat- och energiområdena bekräftar hans vallöften att göra Amerika stort igen”, summerar H. Sterling Burnett vid Heartland Institute.

Om detta har vi inte fått höra något i det svenska hönshuset, där medias kacklande journalister gjort allt för att plocka fjädrarna av den nya och kaxiga tuppen - utan att lyckas särskilt väl, bör det väl tilläggas.

   

Metanlarmet avblåst

Kommer ni ihåg larmen om världens farligaste klimatbomb – metan som läckte upp från havsbottnen och den tinande permafrosten? Om Skeppsgossen minns rätt var det den svenske professorn Örjan Gustafsson som till viss del stod för “upptäckten” under en expedition med isbrytaren Oden. Visserligen sade han att metan var en svårbedömd kraft i klimatförändringarna, men Al Gore hakade förstås på och döpte den till “metanbomben”.  

Nu kan vi lägga locket på även för denna klimatfara, i varje fall om man får tro en ny rapport från universitetet i Rochester och U.S. Geological Survey (USGS). I nästan tio år har forskare därifrån studerat dessa gashydrater. Slutsats: Även om uppvärmningen fortsätter så handlar det om så små mängder att de inte har någon betydelse för klimatet. Inte heller har man hittat några bevis för att det skulle ske utsläpp i stor skala.

Tidigare trodde man att metanet – som är en växthusgas 20 gånger “farligare” än koldioxiden - har bidragit till atmosfärens uppvärmning vid tidigare tillfällen,  men forskarna vid USGS säger att det alltid handlat om små mängder som nått upp i atmosfären. Antingen stannar utsläppen i bottenslammet för att lösas upp i vattnet eller också tar mikrober hand om dem och omvandlar metanet till CO2.

Så nu kan Skeppsgossen konstatera att ännu ett “varg”-rop varit helt obefogat. Det tycks som om alla de klimatlögner vi matats med under ett par decennier nu så sakta börjar avslöjas och vederläggas – kanske kan det ha något att göra med att USA fått en ny president som tidigt under sin kampanj förklarade sin skepsis. Under framför allt Obamas diktatur var det ju förbjudet för forskare och vetenskapsmän att ha en avvikande åsikt i klimatfrågan. Trots alla påhoppen på Trump verkar det som om han redan har börjat leva upp till sina vallöften att vädra ut det unkna klimatet i den akademiska världen.

Tack vare de gröna fick Europa smutsigare luft

”Mindre än 4/1000-delar av en grad Celsius. Det är hur lite värme som kan sparas ett halvsekel från nu tack vare Europas beslut efter Kyotoprotokollet i slutet på 1990-talet att övergå till dieseldrift för mer än 50 procent av alla nya personbilar.”

Holman W. Jenkins Jr. skriver detta i en krönika i Wall Street Journal och fortsätter: “För detta försumbara resultat har Europa fått en påtagligt smutsigare luft. Vissa dagar har Paris mer smog än Beijing. Forskare anlitade av den brittiska regeringen har uppskattat att tusentals engelsmän varje år dör av ökade mängder kväveoxid i luften och sotpartiklar (även om deras undersökning kan ifrågasättas på vissa punkter).” 

Problemet uppmärksammades när Volkswagen och andra biltillverkare visat sig fiffla med utsläppssiffrorna. Över 70 procent av BMW:s och Daimlers nya bilar hade 2016 dieselmotorer, och en studie har visat att s.k. “Euro 6 Standard”-bilar missar utsläppsmålen med hela 400 procent!

Som många andra vänder sig Holman Jenkins Jr. mot att göra enbart biltillverkarna till syndabockar. Sällan ifrågasätts den gröna agendan eller kompetensen  hos de styrande, som nu tvingar tillverkarna att bygga elbilar som köparna måste mutas att köpa.

Dieselvansinnet är en parallell till alla de andra irrationella beslut som fattats i västvärlden för att ”rädda klimatet”. Obama var en mästare i att slösa  pengar på totalt meningslösa projekt inom den förnybara energins område – projekt som inte kommer att göra minsta skillnad om etthundra år.  

Vår nedsmutsning av miljön går på djupet också

Livet på 7 000 meters djup...

Nästan 11 000 meter under Narrskeppet ligger Marianergravens botten. Vi har inte vetat så mycket om hur det sett ut därnere i det eviga mörkret, men nu har dr Alan Jamieson vid Newcastle-universitetet i England kikat närmare på den och på en annan 5 000 meter djup "grav" som heter Kermadec och ligger utanför Nya Zeeland. Till hjälp har han haft en obemannad landare som tillbringat åtskilliga timmar därnere. I de kräftdjur eller amphipoder (se bilden t.v.) som den fångade har man hittat spår av en mängd föroreningar i form av difenyler av den typ som en gång använts i elektrisk materiel och i flammskyddsmedel. Sådana kolväten har visat sig påverka hormonsystemet och kan ge cancer - fast hur kräftdjuren och de andra livsformerna i djupen påverkas är förstås osäkert. Klart är emellertid att människans nedsmutsing av miljön också i bokstavlig mening går på djupet.  

Från <http://www.economist.com/news/science-and-technology/21716891-nasty-chemicals-abound-what-was-thought-untouched-environment-worlds?utm_source=pocket&utm_medium=email&utm_campaign=pockethits> 

OBS! Du vet väl att alla de gamla Narrskeppsartiklarna sedan 2009 är tillgängliga - gå in på
http://www.narrskeppet.blogspot.com.es

10 miljoner "ismaskiner" kan spä på Arktis istäcke med en meter

10 miljoner sådana här kan rädda istäcket i Arktis

Enligt CNN har ett forskarlag kommit på en genialiskt enkel lösning att rädda isen i Arktis. Bygg en miljon vindpumpar på flytbojar, samla upp vattnet, pumpa upp det i jättetankar och spruta sedan ut det över det befintliga istäcket. Ett sådant projekt skulle inte kosta mer än 500 miljarder dollar…"en överkomlig utgift" enligt förslagsställarna.

Förslaget kommer från universitetet i Arizona och har fått seriösa klimatforskare världen runt att skaka på huvudena. Men tydligen är detta bara en början, för fullt utbyggt - med 10 miljoner pumpar - skulle systemet gå löst på 5 triljoner dollar…

En av kritikerna har gjort ett överslag av vad det skulle betyda förutom de direkta kostnaderna. Det skulle innebära att USA:s hela stålproduktion under ett år skulle gå åt till pumptorn, propellrar etc. och att hälften av världens containerflotta måste tas i anspråk för transporterna. För att nu inte tala om att det skulle orsaka CO2-utsläpp i storleksordningen 160 miljoner ton.

Enligt narrarna i Arizona skulle 10 miljoner pumpar kunna bygga upp en meter extra havsis under en vintersäsong. Den normala tillväxten av is är ungefär 2-3 meter så tillskottet skulle bli avsevärt.

Australiska bloggaren Joanne Nova varnar dock för konsekvenserna:  Oväsendet från 10 miljoner vindsnurror skulle göra 10 000 valar utom sig och störa vintersömnen för en miljon isbjörnar.  "Var är Greenpeace när man behöver dem?" undrar hon.

Skeppsgossen har å sin sida haft ett samtal med kaptenen här på Narrskeppet och förhört sig om möjligheten att ombord hysa en hel institution av klimatforskare från Arizona-universitetet på obestämd framtid - det möter inga hinder, förklarade han.  Det tycks som om Narrskeppets skrov är lika töjbart som skrovet på en gummiflotte. 

Al Gore: Värmeindex kan stoppa framtidens hajj

Kan bli för hett för de troende...

I Atlanta anordnades nyligen en konferens med temat klimat och hälsa. Och vem stod där och orerade om inte självaste Al Gore. Som vanligt bredde han på ordentligt. Det mesta kan betecknas gammalt tugg men han presenterade också en nyhet som någon i hans stab vaskat fram: Världens heligaste platser är hotade av ett allt högre värmeindex!

Värmeindex är ett mått på temperatur och luftfuktighet i kombination som väl inte använts i klimatdebatten så ofta. Tydligen har Gore inte heller intresserat sig för ämnet tidigare, men efter alla misslyckade förutsägelser och det avslöjade forskningsfusket gäller det för honom att hitta nya infallsvinklar som kan styrka hans kokande framtidsscenario.

"I vissa områden i Mellanöstern och Nordafrika", säger han, "kommer det att finnas platser som inte längre kan bebos av människor. I denna zon finns de heliga städerna Mecka och Medina. I Iran har värmeindex vid ett par tillfällen varit så högt som 73,8 grader C. Ingen människa kan överleva mer än ett par timmar utomhus under sådana förhållanden."

Men som alltid finns det en lösning. Om vi lyssnar på Al Gore och samarbetar över gränserna så kan vi fortfarande hejda klimatförändringarna. Till mångas förvåning höll han tyst med all kritik av president Trump och sade inte heller något om  isbjörnarnas hälsotillstånd. 

Från <http://www.myajc.com/news/local/gore-warns-dangers-climate-change-atlanta-meeting/bnk9amfKZEcc5HIsvsxUDM/> 

I klimatrapporterna ljugs det så friskt att till och med Pinocchio borde rodna

Vid det här laget inser de flesta tänkande människor att snacket om klimatförändringarna inte har ett dyft med vetenskap att göra utan att det enbart är ett sätt för politikerna och deras anhang att berika sig på vanliga människors bekostnad.  Redan 1989 skrev framlidne klimatgurun Stephen Schneider i tidskriften Discover att "för att få den stora allmänheten att lyssna måste vi hitta på hotfulla scenarion, komma med dramatiska påståenden och inte nämna något om de eventuella tvivel vi kan hysa".

Nu visar det sig att NOAA i USA fifflat med temperaturdata för att få bort den nu snart 20 år gamla "pausen" i temperaturhöjningen. Det gjorde man inför Paris-mötet för att det inte skulle bli samma flopp som klimatmötet i Köpenhamn 2009. På kvällen före det att konferensen i Paris inleddes publicerade tidskriften Science som av en tillfällighet dessa förfalskade data. Avslöjandet av NOAA-skandalen kom också i exakt rätt tid när Donald Trump tagit över presidentposten och förklarat att han tänkte riva upp Paris-överenskommelsen. 

Ett annat exempel på forskningsfusket i klimatbranschen är förstås "ClimateGate" 2009 som I hög grad bidrop till att skjuta Köpenshamns-konferensen i sank. Den gången handlade det om email som forskarna skickat till varandra och som avslöjade att de medvetet lagt temperaturdata tillrätta för att visa på en icke-existerande uppvärmning. 

Visselblåsaren på NOAA är den högt ansedde John Bates. När han kom på fusket vände han sig i vederbörlig ordning till sina överordnade men de vägrade att lyssna på honom.

Hans kritik gäller i första hand Thomas Karl, som är huvudförfattare till rapporten och som enligt Bates "valde ut data som maximerade uppvärmningen och minimerade dokumentationen".

Vad vinner då den vetenskapliga världen på detta? Mycket av klimatforskningen bekostas av allmänna medel och lyssnar till politikernas antydningar att om ni inte gör som vi vill så försvinner bidragen. Politikerna å sin sida är angelägna om att framstå som miljöräddare och världsfrälsare.

Resultatet har blivit ett hopkok av idel lögner som borde få varje seriös forskare att skämmas. De s.k. datamodellerna som det pratats så mycket om är så otillförlitliga att de inte ens kan förutsäga det som varit och det är fullt möjligt att hälften av alla larmrapporter om klimatförändringarna är käpprätt åt helvete. 

Det hållbara samhället är liktydigt med slaveri

Drömmen om det hållbara samhället (ur en grön propagandabroschyr).

Som Skeppsgossen berättat om vid ett flertal tidigare tillfällen pratas det numera oftare om "det hållbara samhället" än om de uttjatade klimatförändringarna. Men begreppet hållbarhet i det här sammanhanget avslöjar att den som använder det har en dålig förståelse för begrepp som basenergi, ekonomi, utnyttjande av resurser och tillverkningsprinciper - "det hållbara samhället" har blivit en politisk klyscha på samma sätt som klimatförändringar och global uppvärmning. Det används av välinformerade aktivister för att lura en dåligt informerad allmänhet, och det yttersta syftet är förstås ge de styrande större kontroll över de vanliga människornas liv och den levnadsstandard vi uppnått.

En av dem som funderat över vad begreppet hållbarhet egentligen innebär är kolumnisten Paul Driessen på CFACT (se länk nedan). Skeppsgossen har gjort en virtuell intervju med honom i vilken han utvecklar sina tankegångar.

"Hållbarhet" grundar sig på antagandet att vi håller på att uttömma ändliga resurser och att vi därför måste ransonera dem så att det finns tillräckligt med råmaterial kvar för kommande generationer. Det kan ju låta rätt och riktigt, men det innebär också att vi måste ha en mycket välpolerad spåkula till förfogande så att vi kan se in I framtiden.

I tusentals år utvecklades samhället och dess invånare i snigelfart, säger Paul Driessen. När den fossilbaserade industriella utvecklingen väl kommit igång innebar det att framåtskridandet accelererade med en hastighet som ingen hade kunnat drömma om. När vi övergick från flinta till koppar, till brons, järn, stål och andra material, berodde det inte på att vi hade uttömt jordens resurser av flinta, koppar, tenn m.m. Vi gjorde det därför att vi uppfann nya produkter och förbättrade produktionsmetoder. Varje sådant framsteg krävde i sin tur nya råmaterial.

För 150 år sedan var det ingen som riktigt förstod vilken roll elektriciteten skulle komma att spela i det framtida samhället. Ingen kunde heller förutse att de gamla kopparledningarna en dag skulle ersättas av fiberoptik. Och vem kunde tro att vi skulle få små mobiltelefoner med digitalkameror med högupplösning och mer datakapacitet än en bordsdator från 90-talet?

Paul Driessen ställer frågan: Vem kan idag förutse vilka tekniker som framtida generationer kommer att använda sig av 25, 50 eller 200 år framåt I tiden? Vilka råmaterial kommer man att behöva?

Hur kan vi då ens tänka tanken att de styrande ska tillåtas reglera dagens aktiviteter baserat på framtidsmänniskornas helt oförutsägbara tekniska metoder och behov? Varför ska vi kompromissa om vår tids behov för att möta framtidens okända krav? Ska vi av den anledningen förmena de fattigaste människorna att förbättra sin standard?

Dessutom finns det inget som talar för att vi inom en nära framtid kommer att sakna alla de resurser och allt det råmaterial vi behöver. En 1 kilometer lång fiberoptisk kabel tillverkad av 20 kg kisel (som är det ämne som det finns mest av på jorden) kan överföra tusentals gånger mer information än en lika lång RG-6 kopparledning som väger 1500 kg. Sådana tekniska innovationer minskar naturligtvis behovet av koppar på ett dramatiskt sätt. 

Paul Driessen använder också oljan som ett exempel. År 1947 fanns det oljereserver i världen motsvarande 47 miljarder fat. Under de följande 70 åren gjorde vi slut på hundratals miljarder fat - och likafullt hade vi 2016 minst 2 800 miljarder fat olja i reserver. Det motsvarar minst ett århundrades förbrukning. Därtill kommer enorma reserver av naturgas. Med allt bättre teknik kan vi nu hitta och producera olja och naturgas från fyndigheter som vi inte ens kunde upptäcka för bara några årtionden sedan.

Pratet om hållbarhet grundar sig på ett hat mot fossila bränslen och en önskan att göra sig av med dem för gott, oavsett vilka sociala, ekonomiska eller miljömässiga konsekvenser det skulle få. Samtidigt upplever vi gång på gång att s.k. miljövänliga "eko"-produkter och hållbara alternativ inte alls är så miljövänliga. USA:s etanolproduktion äter upp 40 procent av landets majsskörd och upptar områden stora som delstaten Iowa. För odlingen krävs miljarder liter vatten och enorma mängder bekämpningsmedel, gödningsmedel, traktorbränsle och naturgas - allt för att producera energi som driver upp matvarupriserna, förstör små förbränningsmotorer och ökar bränsleförbrukningen hos våra bilar med upp till 30 procent.  

Den kraftigt subventionerade vindenergin kräver reservkraft i form av fossilbränsledrivna generatorer, utltralånga kraftledningar och miljoner ton betong, stål, koppar, sällsynta jordmetaller och glasfiber. Turbinerna skapar kroniska hälsoproblem hos människor som lever i deras närhet och dödar miljontals fåglar och fladdermöss - för att producera intermittent och otillförlitlig elektricitet som kan kosta upp till 250 procent mer än kolbaserad elkraft. En varm och vindstilla dag i augusti 2012 levererade Storbritanniens 3 500 jättestora vindkraftverk endast 12 megawatt el, motsvarande 0,032 procent av de 38 000 MW som nationen förbrukade den dagen.

Nu är vi inne på den politiska arenan, där begreppet "hållbarhet" bollas fram och tillbaka som vore det lösningen på alla problem i världen. Rom-klubben gjorde försök att bilda en ny rörelse genom att skapa "en gemensam fiende som vi alla kan bekämpa" - det blev katastrofer orsakade av mänskliga aktiviteter som krävde ändrade attityder och ett ändrat beteende av framför allt västvärldens invånare.

Paul Driessen citerar grundaren av Worldwatch Institute Lester Brown: "För att vi ska kunna åstadkomma en miljömässigt hållbar framtid måste vi begränsa den globala ekonomin, begränsa befolkningsökningen och förändra våra värderingar och vår livsstil… Att göra det innebär inget mindre än en revolution."

Det var denna revolution som formulerades i bland annat dokumentet Agenda 21.

Paul Driessen slutar: "Naturligtvis drabbas inte aktivister, politiker och andra höjdare av detta eftersom de avlönas av skattebetalare och fonder, flyger till FN och andra konferenser på 5-stjärniga lyxhotell runtom i världen och diskuterar fram agenda som kontrollerar och omvandlar andra människors tillvaro."

Därför hoppas han nu - i likhet med Skeppsgossen och miljoner andra - att Donald Trump och den amerikanska kongressen ska kunna bromsa utvecklingen mot "ett hållbart samhälle" genom att dra in anslagen och nedmontera alla de organ som förespråkar den.    

Från <http://www.cfact.org/2017/02/09/the-hidden-agendas-of-sustainability-illusions/

Varför hör vi inget från rymden?

Duger väl inte till att kommunicera med
rymden men var effektiva för att förstärka
 ljudet från annalkande bombplan.

I 50 år nu har amerikanska SETI (Search for Extraterrestrial Intelligence) lyssnat efter signaler från en bebodd planet nånstans därute i rymden utan att uppfånga något som kan tolkas som meddelanden. Forskare vid University of California at Davis har nyligen lagt fram en teori om att vi kanske borde använda oss av andra sätt för kommunikation, exempelvis sådana ljud som valarna använder eller kanske till och med binas dans? Både valar och bin har ju funnits på jorden långt före människan och utvecklat sina sätt att kommunicera under miljontals år. 

De här forskarna har i samarbete med SETI skapat ett filter med vars hjälp de anser sig kunna avgöra om en signal från rymden skickats ut av en tekniskt avancerad civilisation eller inte. Tidigare har man i de flesta fall letat efter radiosignaler inom ett smalt frekvensband eller snabba optiska signaler eftersom sådana i princip borde komma från andra civilisationer. Men kanske är det nödvändigt att söka inom ett bredare område och filtrera bort t.ex. radiovågor från interstellära gasmoln.

I alla system för språklig kommunikation finns återkommande komponenter i form av tecken, ljud etc. Analyserar man dessa kan man matematiskt komma fram till hur “språket” är uppbyggt och vad enskilda komponenter betyder. Forskarteamet har koncentrerat sig på hur flasknosdelfiner, spindelapor och knölvalar kommunicerar med sina artfränder. 

Ännu har man inte lyckats tyda vad flasknosdelfinerna säger, men de här forskarna är övertygade om att delfinerna i likhet med valarna har ett system för kommunikation som är nästan lika komplext som det mänskliga språket. Skillnaden mellan delfinernas och valarnas “språk” är att de förstnämnda har en grundvokabulär på ca 50 olika signaltyper, medan valarna har ett hundratal eller fler. 

Intressant är också att knölvalarna anpassar sin kommunikation efter var de befinner sig. “Valsången” kan i första hand höras i samband med att de parar sig  utanför Hawaii. När valarna äter upp sig utanför Alaska låter de mycket annorlunda: de ropar till varandra för att jaga in så mycket fisk som möjligt i sina fångsnät av bubblor. Vid inspelningar som gjorts har man också noterat att valarna kommunicerar långsammare om det t.ex. finns störande ljud från båtmotorer i närheten på samma sätt som vi människor talar tydligare och långsammare i en bullrig miljö.
    
Alla dessa “informationsteoretiska” faktorer ligger till grund för analyserna av mikrovågsdata hos SETI, vars 42 enskilda teleskop täcker in frekvensbandet 1-10 gigahertz. Vad man hoppas på är att hitta syntaxliknande strukturer i signalerna som skulle kunna tyda på att dessa verkligen kommer från andra varelser. Om vi sedan kan tolka dem eller inte är förstås en annan fråga.

Intressant är det i alla fall, tycker Skeppsgossen, som gärna lånar rymden ett öra.

Äta sig till odödlighet

Skeppsgossen har ibland funderat över varför så många moderna människor finner ett nöje i att späka sig genom att hålla stränga dieter, träna på gym, jogga etc. Något acceptabelt svar på frågorna har han aldrig fått, varken av hälsoapostlarna eller deras proselyter. Men så hittade han den här artikeln av Michelle Allison i amerikanska dagstidningen The Atlantic och fann den så intressant att han olovandes bestämde sig för att göra ett personligt sammandrag av den.    

Att äta är den första magiska ritualhandlingen, en handling som överför livsenergi från ett objekt till ett annat. Det skriver kulturantroplogen Ernest Becker i sin bok Escape From Evil. Alla djur måste livnära sig av annat levande, antingen i form av bröstmjölk, växter eller döda djur. Det kan låta grymt och föder obehagliga tankar på det direkta sambandet mellan ätande och död.

Men det är ju ett samband vi aldrig kan bortse ifrån eller ens ifrågasätta. Becker skrev också i en annan bok att dödsskräcken är vad som driver mycket av vårt beteende. Födan och ätandet har genom årtusendena fått en så stark kulturell innebörd att orsaken - överlevnaden - har gått förlorad för merparten av oss. Antingen vi är rika eller fattiga äter vi för att fira, för att sörja, för att umgås eller helt enkelt bara för att det är trevligt.  Det är ingen slump att vi förtränger själva grundorsaken till att vi äter.

"Människan såg snabbt bortom behovet av näring" och hoppades i stället uppnå någon form av odödlighet. Dagens dietkultur är uppbyggd kring kulturella strukturer som vi skapat i ett försök att komma över vår egen djuriskhet. Den har utvecklats till en sorts odödlighetsritual och ritualer är av naturen sociala.

Vi människor är troligen de mest promiskuösa allätarna på jorden. Vi äter djur, insekter, växter, marint liv och ibland sådant som inte räknas till föda, exempelvis lera, kalk och mineraler. Vi är inga pandor som nöjer sig med att sätta i oss en kvadratkilometer bambu. Vi söker ständigt variation och nya smaker, samtidigt som vi bär med oss en medfödd fruktan för föda.  Psykologerna talar till och med en allätarnas paradox - vår önskan att pröva nya födoämnen och vår rädsla för att de kan vara farliga eller i vart fall skadliga för vår hälsa.

Av samma orsak föredrar vi att följa hälsoapostlarnas råd om vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Hjältarna i den samtida dietkulturen är gurus som botat sig själva från fetma, sjukdom och allehanda andra problem genom att dricka kallpressad grönsaksjuice. Några sådana hjältar finns inte i de vetenskapliga artiklarna med all deras statistik. Bilden av en livs levande person som ler mot dig i annonserna eller tv-rutan och visar bilder av sig själv före och efter kan du relatera till. Jämförelsen med en nyfrälst som hittat rätt väg i livet efter att ha levat i synd ligger snubblande nära.    

Det finns enligt Becker två motiv som styr vårt beteende - heroism och måttfullhet. Människor kan känna skuld för att de har en kropp, för att ta plats och för att de äter de levande ting som finns i vår närhet. De vill göra sig kvitt skuldkänslorna, och vårt moderna samhälle erbjuder inte bara massor av materiell komfort utan också vägar att offra en del av denna komfort för att uppnå förlåtelse eller frälsning. För den moderna gurun räcker det inte med att samla rikedomar som hälsa, skönhet och status - han eller hon måste också avstå från socker, spannmål och kött. Allt har ett pris.

Bara de som har status och resurser kan kosta på sig de mest imponerande försakelserna. De har råd att äta kakor om brödet skulle ta slut, men socker har de slutat med. Nu äter de istället kvistar och mossa. Kan man tänka sig ett mer glamoröst sätt att triumfera över smutsen och djuriskheten och döden? Du kan också göra det. Om du har tid och pengar att göra juice av all mossa och koka kvistarna tills de är mjuka nog att tugga i sig.

Det är på det här sättet som allätarens paradox föder dietkulturen. Valfriheten plus det dunkla hotet om att ett felaktigt val kan innebära en för tidig död kräver regler formulerade av hjältar som framgångsrikt leder oss vidare mot tryggheten. Villigt lämnar vi över vår frihet i utbyte mot  fjättrarna i en diet som förbjuder oss att äta våra mest älskade maträtter, som tvingar oss att lita till det okända, osmakliga eller exklusiva, allt för att vi ska slippa välja själva och ta ansvar.  Om du får välja fritt kan du också beskyllas för allt som händer dig - viktökning, sjukdom, åldrande - eller i korthet det som drabbar alla oss dödliga människor.

Vi människor är ju de enda djur som är medvetna om vår egen dödlighet och vi vill alla vara den som drabbas av döden som en plötslig överraskning hellre än som en patetisk oundviklighet. Vi vill vara en sådan person om vilken det sägs att han eller hon gjorde allt rätt. Om vi inte kan undgå döden kan vi kanske hitta ett sätt att förklaras oskyldiga och oförtjänta av den.

Från <https://www.theatlantic.com/health/archive/2017/02/eating-toward-immortality/515658/?utm_source=pocket&utm_medium=email&utm_campaign=pockethits> 

Dags att sätta punkt för den barnsliga klimatdebatten?

New York under den kommande istiden?

"Det tycks som om varje gång vi får höra något positivt om mänskligheten så träder det fram någon 'vetenskaplig expert' som upplyser oss om att vi håller på att förstöra vår planet på sätt som får till och med isbjörnarna att hyperventilera."

Det skriver Larry Bell i ett inlägg på CFACT (se nedan).

Men egentligen är ju detta med klimatförändringar och katastrofhot gammal skåpmat. Fast förr i tiden pratade "experterna" mest om den kommande istiden.  Forskarna varnade för avskogningen som påstods leda till att alltför mycket solljus skulle reflekteras tillbaka ut i rymden så att jordytan avkyldes.

Det var en teori som inte tog minsta hänsyn till att den ökade mängden koldioxid I atmosfären ledde till en snabbare tillväxt av både träd och gröda. Men sådana fakta ignorerades av olyckskorparna som i stället fokuserade på lösa antaganden som att "den femte istiden är på väg".

Redan 1923 skrev en amerikansk dagstidning: "Forskare säger att den arktiska isen kommer att radera ut Kanada". Sedan var det dags för de rykande skorstenarna som skickade ut partiklar som skulle stänga ute en massa solljus. "1985 kommer luftföroreningarna att ha minskat mängden solljus som når ned till jorden med hälften" skrev Life Magazine 1970.

 

Och nu stod den kommande istiden redan utanför dörren. 1973 varnade Science Digest: "Idag har vi inte det trygga avståndet på tiotusentals år för att förbereda oss inför nästa istid". När den stora infrysningen börjar är det för sent. Det skulle räcka med ett par tre grader kallare för att utplåna vår civilisation.

Hur vi än vänder på steken - varmare eller kallare - står vi där med rumpan bar. Argumenten för det ena eller det andra är desamma. Skeppsgossen har uppriktigt sagt börjat tröttna på det barnsliga "klimattjafset". Jag tycker att det är skamligt av vuxna professorer och forskare att ställa upp i alla dessa meningslösa debatter och ägna så mycket tid och resurser åt att diskutera vad som är rätt och vad som är fel. Varför inte erkänna som det är - åt klimatet kan vi inget göra och därmed sätta punkt för klimatdebatten en gång för alla?

Från <http://www.cfact.org/2017/02/09/climate-doomsayers-cant-get-it-right/

New York om det blir för varmt...

Naturskydd som storindustri

Världsnaturfonden WWF är världens största miljöorganisation med enligt egen uppgift över 5 miljoner sympatisörer. Den grundades 1961 och tycks ha hur mycket pengar som helst för att rädda isbjörnar, pandor, tigrar och korallrev och allt annat levande som anses hotat av mänsklig aktivitet. Men hur djupt går egentligen engagemanget? Mycket tyder på att WWF i likhet med andra globala miljö- och hjälporganisationer växt till en storindustri som lever på människors godtrogenhet.

Inte ens dokumentärfilmen “A Pact with the Panda – What the WWF doesn’t tell” av den tyske filmaren Wilfred Huismann har lyckats rubba allmänhetens förtroende för WWF (en allmänhet som enbart i Sverige skänker över 200 miljoner om året till organisationen utan att få minsta bevis för att pengarna kommer till nytta). Filmen som släpptes 2011 är en kritisk granskning av organisationen och framkallade en massflykt av WWF-supporters i Tyskland – men de som älskar blodtörstiga isbjörnar som sitter övergivna på isflak går uppenbarligen inte att omvända och idag är det nog få som ens har sett filmen.

Tigerprojektet i Indien är ett av huvudnumren i Huismanns film och pågår ännu. WWF har sponsrat tigerreservat som välbeställda “naturvänner” får betala 10 000 dollar för att besöka. Då får de åka i fyrhjulsdrivna fordon genom djungeln dagarna i ända. Vad tigrarna tycker om denna trafik är okänt men klart är att fordonen smutsar ner deras miljö och stör det vilda. För att ge plats åt reservatet erbjöd regeringen det bofasta adivasifolket kompensation om de flyttade på sig. De vägrade emellertid att låta sig köpas och riktigt vad som hänt efter detta vet inte Skeppsgossen. “No comments” blev i alla fall svaret när Huismann bad om ett uttalande från WWF:s högkvarter i Schweiz.

Samma sorts politik har WWF använt på Borneo där man ju påstår sig vilja skydda orangutangerna och regnskogen. För detta projekt samarbetar organisationen med ett företag som producerar palmolja och röjer stora arealer regnskog för sina odlingar. Av 14 500 hektar har WWF “sparat” 80 hektar för orangutangerna – att det nu lär finnas bara ett par stycken kvar i området är inte så konstigt.

I filmen träffar Huismann WWF:s tyska talesperson Dörte Bieler under en kongress kallad “The World Ethanol and Biofuels Congress” (de miljöförstörande odlingarna av biobränsle är ett annat område som WWF är inblandat i). När han frågar om det inte finns risk för att WWF hamnar i beroendeställning tack vare donationerna och de åtföljande “certifieringarna” av företagen blir svaret att i WWF-kontrakten finns en passus där organisationen förbinder sig att på inget sätt gengälda “gåvan”.

Rätt avslöjande är hennes tillägg: “Vi arbetar vetenskapligt. Vi genomför alltid en studie innan vi presenterar en åsikt… Och tack vare sådana vetenskapligt grundade bevis har vi lyckats uppnå resultat.” Men några exempel på sådana resultat lyckades Bieler inte plocka fram under intervjun. Det skulle också vara intressant att få några konkreta exempel från svenska WWF.

Enligt sajten www.klimatsans.se är de totala intäkterna för WWF Sverige 389,9 miljoner kronor. Av dessa “donationer” bidrar SIDA med 90,3 miljoner och Postkodlotteriet med 55 miljoner medan enskilda givare står för över 200 miljoner. WWF har i Sverige 90 anställda som kostar runt 45 miljoner i löner “alltefter uppdrag”. Generalsekreterarens månadslön är frikostigt tilltagen med 97 000 kr plus årskort på tåget. Runt 19 miljoner kallas administrativa kostnader och inbegriper förmodligen alla annonskampanjer.

P.S. När Skeppsgossen läste ett av WWF:s inlägg på Facebook om bleknande koraller i Stora Barriärrevet till följd av mänsklig påverkan, kunde han inte låta bli att skriva ett svar som inleddes med “Ljug lagom!” WWF svarade med att be mig Googla – vilket är just vad jag gjort och därför vet jag att WWF i vanlig ordning sprider sin lögnaktiga propaganda. Men självklart har vi Googlat på olika sidor. D.S.

Nya korallrev bevisar att havet mår bra

Skeppsgossen läser just att 2016 var ett år fullt av överraskningar – för korallernas del! Först och främst har man hittat ett stort korallrev i Amazonflodens mynning där det inte borde finnas koraller alls med tanke på vattenföroreningar som slam, “felaktiga” ph-värden och annat. Men det gör det. Och utanför Queensland i Australien som har man upptäckt ett över 6000 kvadratkilometer stort rev på 20 meters djup som till och med påstås vara finare än dem som turisterna besöker. Platsen heter för övrigt Morton Bay.

Joanne Nova, som håller reda på det mesta när det handlar om klimatfrågor, tycker med all rätt att de journalister som ägnar tid åt korallrevsbevakning och ständigt förser allmänheten med larmrapporter borde lugna ner sig en aning. De blekningar som man rapporterat är ju helt naturliga och har inget med försurning eller annat att göra. Korallreven är numera “politiserade” redan innan de upptäcks och utnyttjas skamlöst i Greenpeace-propagandan. Exemplet från Amazonfloden visar ju också att korallrev inte alls är så känsliga för “försurning” som det hävdats.

Ofta upprepade lögner är inga sanningar

Skeppsgossen fick sig ett gott skratt när han läste nedanstående uppgörelse med de grönas propagandacentral. Den skyr som känt inte några medel för att föra fram sina pk-lögner och drar sig inte heller för att förfalska bilder. Min källa jämförde metoden med den som Pavlov utnyttjade i sina berömda hundexperiment – när de gröna får se bilder som dessa dreglar de rent automatiskt.

Vattenånga rödtonas med Photoshop. Som alla vet kondenserar vatten snabbt under kalla dagar och de här “molnen” har inget med luftföroreningar att göra.

Glaciärer som kalvar. Glaciärer är floder av is. Varje år faller 500 miljarder ton snö på Grönland och allt måste ner i havet för att upprätthålla jämvikten. Det har alltså inget med någon global uppvärmning att göra.

Snö smälter på sommaren, det vet de flesta som har ögon att se med. Därför bildas det floder på Grönland under sommaren precis som på andra platser med mycket snö.

Glada och friska isbjörnar åker gärna på isflak under sommaren. Som bekant smälter isen på sommaren och lägger sig på nytt under vintern. Inget konstigt med det.

“Vi ser dessa och liknande bilder varenda dag i media. De personer som publicerar dem är kriminella och inga journalister. Deras avsikt är att lura allmänheten.”