Den historiske Jesus II: Dog inte på korset

I denna andra essä grundad på Michael Baigents bok ”The Jesus Papers” berättar Skeppsgossen om de händelser som ledde fram till korsfästelsen. Exakt när den skedde är osäkert – enligt katolsk tradition var det år 30 e.Kr. men enligt Matteus tidtabell var det år 36 e.Kr. Då pågick också ett skatteuppror inte alldeles olikt det vi upplever idag i Frankrike. Historien har som bekant en tendens att upprepa sig.

När Jesus som vuxen återvände till Jerusalem i samband med påskfirandet, kom han ridande på en åsna. Varför just en åsna? Av det enkla skälet att så var det profeterat i de gamla judiska skrifterna. Han hälsades av invånarna som kantade hans väg med palmblad i händerna. Är det någon som tror att detta var en spontan glädjeyttring? Naturligtvis inte. De inflytelserika zeloterna som ”programmerat” Jesus ända från tidig barndom låg med all säkerhet bakom demonstrationen, kanske för att ytterligare utmana den romerska ockupationsmakten och få ljumma anhängare att ta till vapen.

Allt såg ju också ut att gå zeloternas väg – tills Jesus oväntat fällde ett yttrande som bokstavligen fick dem att ta sin hand från honom och att genom Judas Iskariot överlämna honom till romarna. Vad var det då som uppfattades som ett så grovt övertramp?

När Jesus återvände till templet i Jerusalem efter en andra natt i Betania (som han förmodligen tillbringade med sin hustru Maria Magdalena) möttes han av misstänksamma fariséer och andra romarvänliga präster. En av dem ställde en direkt fråga: ”Är det tillåtet att betala skatt till Caesar eller inte?”

”Vi måste vara medvetna om att detta var en extremt laddad frågeställning”, skriver Michael Baigent. ”… Det var just frågan om skatten till romarna och judarnas vägran att betala en sådan som orsakade det första upproret år 6 e.Kr. Det initierades av Judas från Galiléen och flammade upp av och till under ett halvt sekel. För zeloterna – och för andra mindre oppositionella fraktioner – var just skatten en symbol för allt som var fel med Rom. Vi kan vara säkra på att Jesus insåg att han noggrant måste överväga svaret… för hur han än svarade skulle det få den ena eller den andra fraktionen att se rött.”

Vi vet alla hur han försökte kringgå ett rakt ja eller ett nej. Han lånade en dinar, höll upp myntet, frågade vems huvud som var avbildat på det och fick ”Caesars” till svar.

Enligt Matteus sade han då: ”Ge Caesar tillbaka vad honom tillhör och Gud vad Gud tillhör”.

Zeloterna måste ha uppfattat Jesu svar som en grov förolämpning. Här hade de arrangerat ett giftermål mellan en man av Davids ätt och en kvinna av Arons, en son hade fötts – Israels frälsare – som var såväl rättmätig kung som överstepräst. Deras omsorgsfullt skapade messias hade helt enkelt förrått dem.

Jan van Scorels klassiska Maria Magdalena med balsamflaskan.,

Efter denna händelse ”smordes” Jesus av Maria av Betania, enligt vissa den från de döda uppväckte Lasarus syster. Detta var ytterligare en utmaning mot romarna – endast rättmätiga kungar smordes – och sicarien Judas rapporterade direkt till översteprästerna. Händelsen väcker många frågor eftersom kungar normalt smordes vid en högtidlig ceremoni av präster eller medlemmar Stora rådet. Ceremonin skedde nu i ett privat hem och av en kvinna som troligen var Maria Magdalena, Jesu hustru.

Konsekvenserna känner vi alla till. Jesus utnämndes till ”judarnas konung” av romarna och blev korsfäst. Pontius Pilatus stod inför ett svårt dilemma: att döma och låta avrätta en jude som stödde Rom men som samtidigt orsakade en fientlig stämning hos judarna (och framför allt hos zeloterna). Han valde att döma honom som en politisk agitator för att gå zeloterna till mötes och undvika upplopp.

Pilatus skulle snart frånträda sitt ämbete och var inte välsedd av sina överordnade i Rom. För att inte ställa till med något som kunde sluta i nya upplopp talade han med en medlem av Sanhedrin (judarnas Stora råd) som hette Josef från Arimataia. Denne Josef var bekant med Jesus och gick med på Pilatus förslag att inte korsfästa den dömde så att han slapp rapportera det till Rom.

Hur skulle det rent tekniskt gå till? Visserligen spikade man sällan fast den dömde vid korset – i stället band man hans armar och fötter vid det. Döden följde genom långsam kvävning, så långsam att den kunde ta flera dygn. För att påskynda den kunde man krossa underbenen så att den korsfäste inte längre kunde stödja sig mot fotstödet, vilket ju också skedde med de båda ”ogärningsmännen” (läst sicarierna) som flankerade Jesus på Golgata.

En egyptisk gnostiker skriver att Jesus byttes ut mot Simon av Cyrene.

Troligare är dock enligt Michael Baigent att den inflytelserike Josef från Arimataia lät droga Jesus (det var alltså ingen ättika på svampen som den törstige fick läska sig med utan kanske stark blandning av opium, belladonna och hasch) för att sedan med Pilatus samtycke ta ner honom från korset och gömma den avsvimmade i en ledig grav. Efter några dagar var Jesus så pass återställd efter denna utan tvivel traumatiska upplevelse att han kunde förflyttas till ett säkrare ställe.

Och var fanns då denna tillflyktsort? Kanske inte i Egypten men på andra sidan Medelhavet, i Frankrike. Där låg Narbonne, en viktig hamn vid floden Audes utlopp, med en stor judisk koloni. Enligt flera legender gick Maria Magdalena i land där efter att ha rest från Alexandria och det finns också noteringar om att Jesus var i livet år 45 e.Kr.

Oavsett vad som är sanning eller inte, efter att ha läst Michael Baigents bok ”The Jesus Papers” har åtminstone min bild av Jesus kraftigt förändrats. I ett följande och sista avsnitt ska jag med hjälp av denna bok visa hur kyrkan har tillrättalagt och förvanskat bilden av den teologiske Jesus.  

Flydde Jesus och Maria Magdalena till Narbonne i Frankrike?

    

      

Den historiske Jesus I

Så här såg han förmodligen ut, den historiske Jesus, 

Nu i jultider kan det kanske passa med några små essäer om den historiske Jesus och den Jesus som kristendomen skapat. De båda skiljer sig nämligen åt på många punkter. Bakgrunden är att jag under de gångna veckorna läst en bok av bibelforskaren Michael Baigent med titeln ”The Jesus Papers – Exposing the Greatest Cover-Up in History” (utgiven 2006). Jag kan tillägga att samme författare tillsammans med ett par Oxford-kolleger skrev bästsäljaren ”The Holy Blood and the Holy Grail” som ligger till grund för en ännu större bästsäljare, nämligen Dan Browns ”The DaVinci Code”.

På baksidan av mitt exemplar står det bland annat: ”An Unholy Blend of Religion and Politics has silenced the Truth about the Crucifixion of Jesus and the Origins of Christianity”. Jag är ju själv uttalad ateist, vilket dock inte är liktydigt med att jag är religiöst ointresserad. Tvärtom. Ofta ställer jag mig frågan hur vuxna tänkande individer kan bekänna sig till en tro som så uppenbart grundas på ett hopkok av gamla myter, felöversättningar och sägner.

Svaren på många av dessa frågor har jag fått i den här boken. Den redovisar hur den tidiga kristendomen förvanskat historiska fakta och under århundraden pusslat ihop berättelser och historier som till slut samlats i Nya Testamentet. Låt oss ta det från början.

Jesus föddes enligt några av evangelisterna omkring år 4 f.Kr. Men enligt Lukas föddes han 6 f.Kr. Ett par år hit eller dit spelar väl inte så stor roll. Var föddes han? I Betlehem. Kort därefter tvingades hans föräldrar att fly till Nasaret. Tre apostlar säger att Jesus sedan bodde i Nasaret i Galiléen och att hans föräldrar varje påsk begav sig därifrån till det stora templet i Jerusalem. Men det finns faktiskt inga bevis för att Nasaret ens existerade på Jesu tid. Orten omnämns inte förrän på 300-talet.

Vilka var då hans föräldrar? Josef och Maria förstås (såvida Gud själv inte hann före timmermannen). Josef och Maria var emellertid inte vilka bondlurkar som helst. Fadern var av Davids ätt och Maria av Arons ätt – och den som föddes av sådana föräldrar var mer eller mindre destinerad att bli en ny Messias. 

Förutom de fina anorna var enligt den här boken båda föräldrarna zeloter. Om denna upprorsrörelse mot romarna – som ju var den stora ockupationsmakten vid den här tiden – finns inte så mycket skrivet. Men zeloterna utgjorde en fjärde fraktion inom det judiska samhället. De andra tre var de mer kända sadducéerna, fariséerna och essenerna. Benämningen ”zeloter” användes inte av romarna som kallade dem ”mördare” och ”sicarii” eftersom de hade för vana att skära halsen av sina offer med en kort böjd kniv…

Zeloterna var djupt troende, de följde den judiska lagen till punkt och pricka och de litade till Gamla testamentets profetior att det en dag skulle födas en ”messias” av Davids och Arons ätt och att denne messias skulle befria Israel från de romerska förtryckarna. Uppenbarligen förkroppsligade den lille Jesus dessa profetior.

Vi bör vara medvetna om att Jesus var jude och inte alls den blonde frälsare som senare tider gjort honom till. Kristendomen existerade ju inte på hans tid, vilket man lätt glömmer i det här sammanhanget.

Familjen Davidsson.

Det är knappast troligt att Jesus var enda barnet i familjen Davidsson. Enligt vissa källor hade han fyra bröder, bland dem Jakob som var en ivrig zelot och den förste biskopen i Jerusalem. Enligt vissa källor stenades han till döds av en judisk mobb år 62 e.Kr., enligt den här boken avrättades han av romarna år 44 e.Kr. Förmodligen fanns det systrar också, minst tre i alla fall.       

Efter det att Jesus vid tolv års ålder undervisat i templet i Jerusalem får vi i Nya testamentet inte veta vart han och föräldrarna tog vägen. Om man får tro Michael Baigent begav de sig till Egypten där det fanns en stor judisk koloni och ett tempel som var nästan lika betydelsefullt som templet i Jerusalem. Förmodligen var det här som zeloterna fortsatte Jesu ”utbildning” till Messias och förmodligen var det också i Egypten som den unge mannen fick de insikter i såväl gnosticism som mysticism som han senare refererade till i sina predikningar.  

Jesu hemspråk var arameiska, men uppenbarligen talade han även hebreiska och grekiska – språk som han måste ha fått undervisning i av sina lärare i Egypten.    

Det finns även kristna forskare som ifrågasatt om Jesus överhuvudtaget har existerat. Det finns inga noteringar om honom vare sig i Pontius Pilatus eller i den romerska krigsmaktens arkiv, men det är inte så konstigt eftersom flera av arkiven förstördes av eld vid olika tillfällen. Apostlarnas vittnesmål är ju inte heller samtida utan nedskrivna hundra eller till och med flera hundra år efter hans död.

En brittisk forskare har betecknat Jesus-kulten som ”en änglakult – integrerad i en kult av Kristus”. Likheterna med de urgamla berättelserna om Adonis, Osiris och Mithras är till exempel slående – alla tre kom till världen genom jungfrufödsel, och de här myterna var väl kända redan före Jesu tid. Skeppsgossen har också tillhört tvivlarna till dess han läste den här boken som emellertid har fått honom att dra en skarp skiljelinje mellan den historiske Jesus och den Jesus Kristus som kristendomen skapat med hjälp av lögner och en ofta förfalskad historieskrivning.

I en följande essä ska jag närmare gå in på Jesu död och påstådda uppståndelse.                  

Håller världen på att nyktra till?

“Från Polen till Frankrike, från Kanada till Förenta Staterna tvingas klimatalarmisterna backa när de vanliga människorna börjar tröttna på deras skatter, deras regelverk, deras meningslösa och ineffektiva förnybara projekt och deras hysteriska sagor om en hotande global katastrof.”

Ungefär så inleder klimat- och energiskribenten James Delingpole en mycket läsvärd artikel på Breitbart som Skeppsgossen gärna vill förmedla. Enligt Delingpole tycks det vara så att ekonomiska faktorer till slut kommer att ge dödsstöten åt den gröna propagandan.

Vid det pågående klimatmötet i Polen “noterade” oljeproducerande länder som USA, Ryssland, Saudiarabien och Kuwait den senaste skrämselrapporten från IPCC – när de enligt de gröna narrarna borde ha rättat in sig i ledet och ”välkomnat” den.

“Vi uttrycker vår uppskattning av de forskare som skrivit rapporten”, hette det officiellt från USA, “men vi kan inte välkomna den eftersom det skulle innebära att vi godkände den.”

Protesterna i Paris visar hur svårt det är att få gemene man att godkänna skatter på energikällor som gör att de kan köra sina bilar och värma upp sina bostäder. Trots att Macron backat från skattehöjningen fortsätter och sprids protesterna (dock inte till Sverige som fortsätter att sova sin Törnrosa-sömn trots ökande sociala klyftor och brist på regering).     

Exempel från nästan alla delar av världen visar att den ”förnybara” energin inte heller fungerar. Ju mer en nation förlitar sig till vind- och solkraft desto högre blir elpriset i slutändan. Det gäller i Europa och det gäller i Australien. Övergången har i princip bara lett till att miljoner fåglar och fladdermöss slaktats alldeles i onödan av dessa ”ekologiska krucifix” som någon kallat dem.

En rapport författad av John Constable på uppdrag av Global Warming Policy Foundation visar att trots år av propaganda och subventioner svarar de ”förnybara” energislagen för en helt försumbar andel av den globala energiproduktionen. Det framgår med all önskvärd tydlighet av det här diagrammet över världens totala energimix sedan 1971 (källa är data från International Energy Agency IEA):

Den alternativa  förnybara energin är den tunna röda linjen överst.

Visst har det skett en påtaglig ökning av de alternativa energislagen, men samtidigt har de avskydda fossila bränslena också ökat sin andel – utan de subventioner som skattebetalarna tvingas punga ut med till det förnybara. Vind- och solkraft plus biobränslen och vattenkraft svarade 1971 för ca 13 procent av den totala energin – år 2016 är andelen i det närmaste densamma eller 14 procent.

Det stämmer dåligt med propagandan från FN, statliga media, skolor och universitet – och än pinsammare måste det vara att CO2-utsläppen fortsätter att öka. Det handlar inte bara om en stegvis ökning. Nu noteras en kraftigare ökning än på många år.

Samtidigt får vi veta att Kina fortsätter sin enorma satsning på fossila bränslen, trots att de också fortsätter att hylla den gröna agendan. Det sägs bero på att kommunistpartiets framtid hänger på att man kan leverera fortsatt ekonomisk tillväxt och renare luft i storstäderna. 

I gott och väl 15 år nu har många länder satsat alltmer på “förnybart”. Trots det avspeglas det inte i den globala statistiken. Varför är det så? Därför att det är fullkomligt meningslöst, därför att varje sådan satsning är oekonomisk. ”Här kan vi utan överdrift tala om misslyckad politik”, slutar James Delingpole.

https://www.breitbart.com/politics/2018/12/11/delingpole-across-the-world-climate-alarmism-is-in-retreat/

 

Ju mer förnybart desto dyrare elektricitet

Ny skräckrapport från WWF

Att de försvann kan i alla fall inte skyllas på människan.

För en tid sedan levererade Världsnaturfonden WWF sin årliga rapport om tillståndet i världen. Den är som alltid en sorglig läsning – om man nu är naiv nog att tro på vad den här genomruttna organisationen påstår.

Enligt årets rapport har nästan 60 procent av alla fiskar, fåglar och landlevande djur utrotats av oss under bara ett par generationer. För att komma med sådana påståenden använder man sig inte av någon faktisk arträkning utan av datormodeller.     

I rapporten föreslås också en sorts Parisöverenskommelse för naturskyddet. Den går ut på att ännu större landområden avsätts för att skydda djur och vegetation – framför allt i Västerlandet, som ju alltid utmålas som den stora boven i sådana här sammanhang. 

Värst är förstås USA. Dåliga skördar på grund av klimatförändringarna sägs vara orsaken till höstens karavaner från Centralamerika till USA och lösningen är ”en snabb övergång till ett kolneutralt samhälle med en miljövänlig livsmedelsproduktion”. Hur den ska genomföras framgår dock inte av rapporten.

Enligt naturvetaren Greg Walcher som också läst rapporten tillhör USA och Kanada de nationer som utnyttjar den största andelen av sina naturresurser. Men det är inte i Nordamerika som djurlivet tar mest stryk. De värsta exemplen är elefanterna i Afrika, Borneos orangutanger, jaguarerna i Sydamerika, gavialkrokodilerna i Indien och Nepal, samt jättesalamandrarna i Kina.         

”De flesta vet att exempelvis orangutangerna drivs bort från sina habitat därför att man hugger ner skog för att ge plats åt palmoljeplantager för produktion av biobränslen”, skriver Walcher. ”Hur WWF får ihop det med pratet om ekologi och hållbarhet är en gåta som organisationen inte ens nämner.”

WWF är inte ensamt om att skylla människan för alla förändringar i naturen. Tidigare har vi kunnat läsa att vi sedan civilisationens gryning har utrotat 83 procent av alla däggdjur och runt hälften av alla växter på jorden. Det beror enligt WWF på ”den ohämmade konsumtionen av livsmedel och resurser som förstör livets väv” (det låter som om gamle David Attenborough haft ett finger med i spelet).

Samtidigt ska vi vara medvetna om WWF, Greenpeace och många andra påstått miljövänliga organisationer är svurna fiender till moderna jordbruksmetoder och sädesslag som ger större skördar på mindre yta. Logik tycks inte vara miljövännernas starka sida.  

Som Skeppsgossen skrivit åtskilliga gånger tidigare lever miljövännerna i tron att allt ska förbli ”som det alltid har varit”. Det gäller både klimatet och naturen i stort. Idealklimatet tycks - som Joanne Nova skrivit på sin blogg - ha rått i början på 1700-talet när det varken fanns industri eller biltrafik. 

Men jorden har aldrig varit något paradis, det vet varje geologiskt intresserad. Katastrofer som meteoritnedslag och vulkanutbrott har påverkat inte bara klimatet utan också lett till att massor av arter försvunnit – för att med tiden ersättas av nya.

Vad skulle besserwissrarna inom WWF ha sagt om vi fortfarande haft en massa skräcködlor springande i våra skogar?

Greg Walcher är chef för Natural Resources Group vid tankesmedjan Heartland Institute och författare till boken “Smoking Them Out: The Theft of the Environment and How to Take it Back”. Se vidare http://gregwalcher.com/

Leve koldioxiden!

Professor William Happer

När historien om klimathysterin skrivs en gång i framtiden kommer säkert en artikel i New York Times från den 31 juli 2018 att anföras som ett exempel på denna förvillelse. Den har rubriken “En grönare värld låter bra, men i det långa loppet är det fruktansvärt”.

Det skriver William Happer, professor emeritus vid Princeton-universitet, i ett svar på artikeln som Skeppsgossen här återger i lätt redigerad översättning.

Artikeln börjar med en bild av slingerväxten kudzu som helt täcker tallar och andra träd i en skog någonstans i de amerikanska sydstaterna. Bilden är vald för att illustrera faran av ökade halter koldioxid. Det är dock tveksamt om utbredningen av den snabbväxande kudzun ökat påtagligt på grund av de höjda halterna koldioxid.

”I och för sig var det väl bra att tidningen lät sina läsare veta att mer CO2 betyder en grönare värld”, skriver William Happer, ”men resten av artikeln ägnas åt att demonisera denna gas som tillsammans med H2O (vatten) är en förutsättning för allt liv.”  

Som vanligt numera inleds artikeln New York Times med att etikettera var och en som välkomnar en grönare jord som en ”klimatförnekare”. Vem förnekar att klimatet förändras? Det har det alltid gjort och det kommer det alltid att göra.

”Därefter fortsätter skribenten med att förvandla goda nyheter till dåliga genom att påstå att växter som får ett stort tillskott av CO2 drabbas av brist på viktiga näringsämnen som kväve, koppar och kalium. Det kan man avläsa genom analys av odlade nyttoväxter. Det är förvisso sant och det är av det skälet som jordbrukare använder gödningsmedel med dessa näringsämnen tillsatta – och ofta även med koppar, järn, zink och andra spårämnen. Mer CO2 ställer förvisso ökade krav på gödning, men på grund av de ökade skördarna går det åt mindre mark för odlingen.”

Professor Happer fortsätter: ”Växter har nytta av mer CO2 av två huvudorsaker. För det första ger ökad mängd CO2 växterna möjlighet att använda vattnet effektivare och innebär därför att de kan tolerera torka bättre. Det är förklaringen till att det framför allt är i torra områden som man kan se effekterna av ökade halter CO2. För det andra mildrar en ökad halt av CO2 ”fotorespirationen” som begränsar fotosyntesen hos de flesta landlevande växter vid dagens låga halter av CO2 och höga halter av syre.”

Artikeln fortsätter demoniseringen av CO2 genom att kalla Kina “den största globala nedsmutsaren”. Men CO2 är definitivt ingen luftförorening. I genomsnitt andas en människa ut omkring ett kilo CO2 per dag. Under större delen av den geologiska historien har CO2-halkterna varit mycket högre än dagens ca 400 ppm. I kommersiella växthus höjer odlarna rutinmässigt CO2-halterna till 1000 ppm eller mer.

”Vi bör vara glada över att CO2 har stigit till ’nivåer som vi inte sett på jorden på miljoner år’ även om det inte är ett faktum. Växterna har försökt möta en CO2-svält i miljoner år, en hunger som nu äntligen tycks vara på väg att försvinna. I artikeln görs gällande att för-industriella CO2-halter på 280 ppm var ’idealiska’. Men 280 ppm ligger mycket närmare svältnivåerna på ca 150 ppm (vid havsytan) när många växter faktiskt dör än de optimala nivåerna på över 1000 ppm.”

Professor Happer noterar också att det finns fossila bevis för en utbredd CO2-svält mot slutet av den senaste istiden när halterna sjönk till under 200 ppm. Inte ens dagens 400 ppm är idealiskt för tillväxten, skriver han.

Artikeln i New York Times slutar med det löjliga påståendet att de “sex varmaste uppmätta åren inträffade efter 2010”. De påstådda rekordtemperaturerna uppvisar en ökning med tiondelar av en grad eller mindre, vilket kan jämföras med statistiska fel. Termometrar har bara existerat i några århundraden och det finns ännu inte något pålitligt nätverk med termometrar på jordytan. Satellitmätningar ger ett ganska bra globalt genomsnitt för temperaturen i den lägre atmosfären sedan 1979. Det finns också många bevis för att temperaturen på jorden har varit högre än den är idag under många perioder sedan slutet på den senaste istiden för ca 12 000 år sedan.

Sanningen är att världen redan drar nytta av den högre halten CO2 och att ännu mer av denna livets gas skulle vara bättre för både växter och djur.

Människans påverkan på klimatet: Ett gammalt påhitt

En vetenskapsman upptäcker att människans tekniska uppfinningar leder till en varmare värld. Effekten är ännu liten men den ökar stadigt. Mycket tyder på att Europa snart kommer att få ett tropiskt klimat, och inom bara några år kommer hela jorden att koka. Vetenskapsmannen varnar de styrande i världen men ingen tror på hans förutsägelser. I sin förtvivlan försöker han avvärja den kommande katastrofen genom industrisabotage. Men inte heller detta får världen att vakna. Till slut förlamas han av hopplöshet och dör av skräck...

Ovanstående är inte ett referat av en modern skräckhistoria - utan av en artikel som faktiskt skrevs för över hundra år sedan, närmare bestämt 1874. Redan då ägnade media utrymme åt den globala uppvärmningen! 

Amerikanska dagstidningen Kansas City Times publicerade detta år ett brev som påstods ha skrivits av en icke namngiven amerikansk vetenskapsman bosatt i Florens i Italien. Som referens angav brevskrivaren andra forskare som var verksamma i Italien. En av dem var astronomen Giovanni Donati (bilden), som enligt brevet under flera år dagligen hade mätt avståndet från jorden till solen med hjälp av en egen uppfinning. Han observerade då att jorden började röra sig närmare solen när den första transatlantiska telegrafkabeln lades ner 1858. Till en början var rörelsen mycket liten men snart ökade den påtagligt. Och när nästa kabel lades ner mellan Frankrike och Massachusetts, ökade hastigheten snabbt. 

Denne Donati insåg till sin fasa att kablarna fungerade som väldiga elektromagneter och flyttade jorden allt närmare solen. Han kom fram till att om jordens bana inte ändrades så skulle Europa bli tropiskt inom 12 år och jorden obeboelig kort därefter. Till slut skulle hela planeten uppslukas av solen. Han försökte varna de styrande i världen, men politikerna var alltför upptagna av diverse krigsförberedelser för att lyssna på honom.  

Till slut lyckades han övertala ett antal kolleger att chartra en båt, och från den kunde sällskapet kapa en av kablarna på havsbottnen. Men skadan reparerades snart, Donati blev alltmer desparat och avled av förtvivlan 1873. 

Det finns några korn av sanning i denna dystra framtidsprofetia. Giovanni Donati var en framstående italiensk astronom, som bland annat upptäckte ett antal kometer och även givit namn åt en av dem. Han dog 1873, men inte av förtvivlan utan i kolera. Och ett par  transatlantiska kablar låg mycket riktigt på havets botten. Men resten av historien är inget annat än fria fantasier.  

Artikeln väckte stor uppmärksamhet i hela USA och återgavs i ledande tidningar under rubriken "En vetenskaplig sensation". Men det finns inga bevis för att media tog denna sensationella och för hela människosläktet katastrofala nyhet på allvar. För det mesta hamnade den långt ner på första sidan, och exempelvis New York Daily Tribune betecknade historien som "absurd".  

Att det föregivna brevet inte framkalIade allmän hysteri torde kunna förklaras med att pressen vid den här tiden blev mer eller mindre överöst av påhittade nyheter från jordens alla hörn. Redaktörerna gillade framför allt historier som uppgavs vara baserade på vetenskapliga upptäckter. De matade regelbundet läsarna med artiklar om växter som åt människor, straffkolonier på månen och mastodonter som promenerade omkring i Sibirien. Det var läsning som direkt ökade lösnummerförsäljningen - och det fortsätter den som bekant att göra också i våra dagar.

Just den här historien från 1874 om den globala uppvärmningen lär vara en av de allra första - eller till och med kanske den allra första - som kopplar ihop teknik och klimat, även om den handlar om telegrafkablar på havsbottnen och inte om utsläpp från fossila bränslen. Men redan 1896 lade Svante Arrhenius fram en teori om att sådana skulle kunna leda till att jorden blev varmare - och hans upptäckt har som bekant fått oanade konsekvenser ända in på 2000-talet.  

Rädda världen och hit med stålarna!

Den 2 december samlas 30 000 narrar till "klimatträff" i Katowice i  Polen, en stad som väl är mest känd för sin kolbrytning... Det kan tyckas som en ödets ironi, men just kolet tycks idag vara det fossila bränsle som världen älskar mest. 

Annars är COP 24, som är det officiella namnet på FN-mötet, ett försök att lappa ihop den redan luggslitna Parisöverenskommelsen. USA uteblir inte eftersom landets utträde ännu inte är officiellt, men Brasilien lär inte komma - och har för övrigt hoppat av värdskapet för nästa möte i FN:s klimatklubb. 

Ingen förväntar sig heller att narrarna den här gången ska hitta en lösning på klimatfrågan (som ju i grunden är inte är något problem och därför inte behöver "lösas"). I IPCC:s senaste rapport om 1,5 graders-målet ges nu en respit på hela 12 år innan Armageddon är ett faktum, så kineserna och indierna hinner säkert bygga alla sina nya kolkraftverk i tid. Huvudsaken är att diplomater och sakkunniga får supa tillsammans för att sedan lagom bakrusiga frampå småtimmarna kunna enas om ett nytt till intet förpliktande dokument.

FN-panelen har för övrigt fått uppbackning av amerikanska GRCP (Global Change Research Program). I programmet ingår 13 federala institutioner som lär ha pungat ut med miljarder dollar för sin "klimatforskning" (välsignade av Obama). I en nyligen publicerad studie har GRCP sammanställt och katalogiserat allt jävelskap som klimatförändringarna kan ställa till med - i katalogen upptas inte mindre 467 hemskheter!
  
Tidskriften Cosmos Magazine kommenterar: "I rapporten listas 467 redan bevisade effekter av klimatförändringarna i form av stigande temperaturer, torka, värmeböljor, skogsbränder, nederbörd, översvämningar, stormar, höjning av havsnivåerna..." Tro nu inte bara att alla dessa vid det här laget rätt uttjatade hot är de enda - klimatnarrarna hittar ständigt nya. Eller vad sägs om förväntade sorkinvasioner, ökad sängvätning och en ökning av antalet mentalsjukdomar?

För att konferensen överhuvudtaget ska kunna genomföras har deltagarna delats upp i ett nästan oändligt antal arbetsgrupper, en del stora och på papperet betydelsefulla och andra mycket små - men de finns där ändå för att travestera visan om okända djur. Ja, en del av dessa grupper är så okända att de inte existerar officiellt, men de torde ändå besitta makt nog att ta över världsekonomin vilket ju är det egentliga syftet med FN:s klimatmöten. 

Så här beskrev ordföranden Michal Kurtyka vilka betungande uppgifter som väntar delegaterna: "Som ordförandeland har vi byggt upp en atmosfär av konstruktiv dialog, prövat möjliga lösningar och jämnat marken för tänkbara kompromisser. Men vi står ändå inför en enorm utmaning. Vi måste nu arbeta fram hundratals sidor fyllda av svåra, tekniska texter..."

Det är inte utan att man tycker synd om de 30 000 narrar som ska åstadkomma dessa underverk på futtiga 12 dagar - och hinna ta några glas Wyborowa där emellan. 

Vem ska nu betala, vem ska punga ut?

För att nu inte tala om alla miljarder och åter miljarder dollar som ska fördelas mellan utvecklingsländerna. Dessa är ju i majoritet i världssamfundet och hävdar att de har blivit lovade minst 100 miljarder dollar om året från och med 2020. De mesta av dessa sköna summor var det tänkt att USA skulle bestå med men så sa den där förfärlige Donald Trump stopp och belägg! Så vem ska nu stå för fiolerna? 

Officiellt ska de här slantarna användas för att bekämpa klimatförändringarna - en del av dem utgör också någon sorts skadestånd för allt elände som Västerlandet har ställt till med när det höjt sin levnadsstandard genom att plundra fattiga länder och släppa ut skit i luften och därmed orsaka vad gemene man brukar kalla skitväder över hela jorden. 

Alla utom passagerarna på Narrskeppet inser ju att detta guldregn handlar om rena önskedrömmar. Därför tror sansade bedömare att även detta klimatmöte kommer att sluta med ett stort JASÅ, på samma sätt som de tidigare konferenserna har gjort. 

Men Skeppsgossen säger ändå "miska" (vilket är "skål" på polska enligt Wikipedia) från sin utkik och lovar att varna för alla sorkar och andra gnagare som hotar vår värld.  

Så här ska vi väl ändå inte ha det...

Den stora bluffen

Det enda gröna på den här bilden är gräset. 

Den s.k. gröna energin är ett enda stort bedrägeri som berikat tillverkarna av vindsnurror och solpaneler på skattebetalarnas bekostnad. Tillsammans med miljörörelsen och "forskare" som avlönats av den har dessa tillverkare lyckats övertyga politiker och allmänhet om att deras produkter är nödvändiga för att rädda miljön – och på sikt hela jorden.

När den hemska globala uppvärmningen uteblev döptes den om till klimatförändring. Därmed kunde klimatnarrarna skylla också dåligt väder på vår användning av kol och olja, trots att jorden bevisligen upplevt allehanda slags väder och oväder långt före det industriella samhällets framväxt.

Ironiskt nog älskar också elbolagen vind- och solenergi. De är helt medvetna om att den är totalt värdelös i och med att den inte levererar konstant – och att den överbelastar näten när den levererar. Men så länge bolagen får bidrag av staten och så länge konsumenterna pliktskyldigt betalar sina räkningar har de ingen anledning att klaga.

Först på senare tid har man erkänt att satsningen på vindenergi varit totalt meningslös och därtill skadlig för både djur och människor. Det hindrar dock inte att man fortsätter bygga vindkraftverk både på land och till havs. Det kan man göra tack vare de generösa subventionerna från skattebetalarna.

I stället är det nu solpaneler som marknadsförs av energiskojarna. Det heter att den enskilde husägaren kan tjäna stora pengar på en sådan installation och att strömmen från panelerna på villataket är billigare än den man köper från elbolagen. Och varför är den det? Av den enkla anledningen att den är kraftigt subventionerad och därför att myndigheterna tvingar elbolagen att köpa överskottsel från solcellsinstallationerna.

Solenergibluffen har överallt i världen lett till högre elpriser för konsumenterna, oavsett om de lurats att installera solpaneler eller inte. Det stämmer ju dåligt med propagandan om alla fördelarna med den gröna energin.

I sin bok "Dumb Energy" jämför Norman Rogers vind- och solenergin med en sjätte tå eller blindtarmen – mer nytta av den har vi inte!

Under decennier har vi matats med att vi måste ställa om till grön energi för att hejda den globala uppvärmningen eller klimatförändringarna – också det en enda stor bluff som berikat inte bara Al Gore personligen utan också gett upphov till en jätteindustri.

Den vetenskapliga basen för påståendena om denna globala uppvärmning är utomordentligt svag. Men med tanke på hur många företag, organisationer, forskare och kapitalister som tjänar grova pengar på skrämselpropagandan får den fortleva. Den som vågar höja rösten och kritisera vansinnet tystas som en mindre vetande.

I och med att Skeppsgossen har skrivit detta betraktas han som en mindre vetande narr, fast det i själva verket är narrarna ombord på världens alla narrskepp som gör skäl för detta epitet.

Den gröna energin är och förblir en enda stor bluff. Eftersom den uppträder i förklädnad av att vara en mänsklighetens frälsare, är varje försök att avslöja bluffen dömt att misslyckas.
Men så länge Skeppsgossen orkar klättra upp i sin utkik, kommer jag att fortsätta med mina nålstick – kanske kan ett eller annat av dem ändå pressa fram en droppe blod ur hydrans tentakler. 

Köttets lustar

Med viss förfäran över “vetenskapens” snabba förfall  under 2000-talet läser Skeppsgossen att 12 “forskare” nu har kommit fram till att det bästa du kan göra för det framtida klimatet är att sluta göra barn. Men  om du ändå inte kan avstå från detta nöje (och ett nöje är det ju trots allt) så bör du i alla fall undertrycka andra köttets lustar och bli vegetarian.

”Om det känns svårt”, skriver alltid kloka bloggaren Joanne Nova, ”så kan du väl byta din hund mot en hamster. Men om du måste ha barn, hund och äta kött, kan du ändå lugna ditt dåliga samvete genom att utfodra hunden med lite potatis ibland...”

Med all rätt kan man fråga sig hur många tusen och åter tusen dollar skattebetalarna har behövt punga ut med för att hålla ett dussin vegetariska forskare sysselsatta. Fast det är förstås en annan historia och det är ändå alltid resultatet som räknas.

Vegetarianer utan barn och hundar jublar förstås över att ännu en gång ha fått bekräftat att kor pruttar en massa metan och att även hundar och katter bidrar till klimatförändringarna genom att leva på köttprodukter. Tyvärr orkade inte de 12 visa männen ta reda på hur mycket svalare jorden skulle bli om vi slutade gulla med våra hundar och katter och proppa i dem godbitar på burk.

En professor i Kalifornien räknade dock en gång på utsläppen från djurmatsindustrin i USA och kom fram till denna släpper ut lika mycket koldioxid som över 13 miljoner personbilar. Det är så man baxnar, inte sant? 

Amerikanerna lär ha flest sällskapsdjur i världen – men som bekant finns det fler kineser än amerikaner och om alla kinesiska familjer skaffade sig hundar och katter närmar vi oss katastrofen med stormsteg och får baxna ännu lite mera.

Så fram för fler hamstrar, ormar och keliga fågelspindlar i framtiden. Och kanske ska vi i grunden vara tacksamma för att man i vissa områden på den kinesiska landsbygden gärna blandar ut kosten med lite hundstuvning, ett faktum som fått PETA och andra djurrättsorganisationer att lägga ut läskiga bilder på Facebook.  

Å andra sidan behöver man ju inte göda djurmatsfabrikanterna. Hundar är allätare precis som vi människor. De kan nöja sig med ett och annat köttben till salladen – värre är det med katterna som ju måste äta kött för att hålla sig friska. Så bjud dem möss, småfåglar och en annan spindel i stället för asdyr Sheba på burk.

Det är så mycket man kan göra för att rädda en värld som håller på att gå under.

Världskommunism i repris

Skeppsgossen har läst en mycket intressant artikel av den sydafrikanske kolumnisten Ivo Vegter. Den handlar om en nyligen bildad finsk tankesmedja som heter BIOS Research Unit och leds av professor Paavo Järvensivu. Då jag misstänker att det är ytterst få svenskar som läser Vegters analyser, har jag tagit mig friheten att återge delar av redogörelsen för BIOS och vad den står för – med en och annan personlig kommentar. Hela artikeln i original kan du läsa på https://www.dailymaverick.co.za

Orsaken till att BIOS uppmärksammats är att professor Paavo Järvensivu & Co. fått i uppdrag att ge FN råd om hur organisationen ska kunna ”omvandla” den globala ekonomin så att den blir mer ”rättvis”. För att den ska bli det krävs bl.a. att vi kollektiviserar ekonomin och inskränker den ekonomiska friheten samt att staten ger oss garanterade, statligt finansierade och enkla arbeten så att vi inte fortsätter att förstöra miljön. Kostnaderna för denna socialistiska utopi ska enligt BIOS betalas med magiska monopolpengar.

FN-rapporten om den hållbara globala ekonomins utveckling läggs fram nästa år. Ett av kapitlen i den har författats av fem BIOS-medlemmar och publicerats redan nu. I det kan vi läsa att den billiga energin sjunger på sista versen – det har förstås med ”peak oil” att göra, ett begrepp som fortfarande lever kvar i vissa forskarkretsar trots att världen numera flödar över av olja och kommer att göra så inom all överskådlig framtid.

Men om man inte låtsas om det och förtiger fakta kan man ju knalla på i ullstrumporna och hoppas att någon dum jävel inte hör golvknarret.  

BIOS-narrarna hävdar också att vårt energiutnyttjande har tänjt på kapaciteten hos jordens ekosystem i så hög grad att vi inte längre kan ta hand om avfallet (underförstått sugrören av plast). Traditionella ekonomiska teorier gäller inte längre, därför måste vi bort från exempelvis marknadskapitalismen.

De lärda inom BIOS vill ersätta globalisering med lokalisering, begränsa den internationella handeln, ersätta privat företagande med stark statlig kontroll över produktionen och begränsa all ekonomisk produktion som inte överensstämmer med deras uppfattning om resurser, energi och ekosystem.

”I rika länder kommer invånarna att få mindre köpkraft än de har idag, samtidigt som tillgångarna fördelas jämnare. Invånarna i alla länder kommer genom statens försorg att få tillgång till meningsfulla arbeten och de kan se fram emot en önskvärd kollektiv framtid.”

Känns resonemanget igen – en kollektivistisk, centraliserad och statligt styrd ekonomi… FN har i klartext som mål att inte bara skydda en påstått hotad miljö utan också att styra den globala ekonomin mot socialism à la Sovjetunionen, Kuba, DDR och nu senast Venezuela. ”Marknader kan inte existera utan politiska regelverk... de kräver aktiv politisk styrning”, heter det.

Skeppsgossen tar sig för pannan när han läser detta och hör ekona av både stöveltramp och koncentrationsläger.    

“Problemet med socialism”, sa en gång den kloka Järnladyn Margaret Thatcher, “är att man oundvikligen gör slut på andras pengar”. Det har fått dagens rödgröna socialister att hylla vad som kallas “den magiska penning-teorin” (Modern Monetary Theory, MMT). Enligt den kan stater som trycker sina egna sedlar aldrig få slut på dem. Det innebär att deras ekonomi kan gå med underskott i all oändlighet... Det är ju fullkomligt absurt. I så fall skulle ju staten kunna ge oss allt vi medborgare vill ha och göra oss alla till mångmiljonärer utan att vi behövde lyfta ett finger. Eller tvinga oss att utföra arbeten som staten anser nödvändiga – som att fylla sandsäckar för resten av våra liv så att vi kan skydda oss mot stigande världshav kanske.

Har BIOS-narrarna så professorer de än är aldrig hört talas om hyperinflation? Skeppsgossen minns sitt frimärksalbum med tyska frimärken i valörer på en miljon D-mark. Strålande tider, härliga tider som Thor Modéen uttryckte saken.  

Enligt BIOS ser vi idag en ökande ojämlikhet, ökande  arbetslöshet, långsam ekonomisk tillväxt och stigande skuldsättning. I likhet med många socialistiska ”tänkare” bortser de från rader av påvisbara förbättringar för människorna världen över – ökad livslängd, minskad fattigdom, större tillgång till livsmedel, färre utbrott av hungersnöd, längre fritid etc. Och i likhet med alla rödgröna inser de inte att allt det goda världen upplever är resultatet av ekonomisk frihet och inte av statlig kontroll. Det begriper de flesta av oss och det förklarar vår misstänksamhet mot ökad statlig inblandning i vår vardag.  

Den rapport som Järvensivu & Co. lagt fram innehåller också rader av nattståndna förslag som att vi ska gå mer och cykla mer, satsa mer på lokal odling och minska de internationella transporterna av livsmedel. Det verkar ibland som om dessa finska forskare befinner sig i ett pörte i vildmarken – alla sådana förslag har vi ju sett, hört och läst i flera decennier.

 

Deadwood på 1890-talet

Är det för övrigt önskvärt att vi vrider tillbaka klockan? Livet var långt ifrån idylliskt innan vi fick moderna transportmedel som var tillgängliga för alla. Visst är det tjusigt att göra en stadsrundtur med häst och vagn – men om alla transporter skedde med häst och vagn skulle våra gator snart vara oframkomliga på grund av ”hästpäronen”. Och nog verkar det väl romantiskt med lokal livsmedelsproduktion ända tills skörden uteblir på grund av missväxt – då får lokalbefolkningen vackert svälta och hoppas på att nästa års skörd ska bli rikligare.

Genom att tvinga på mänskligheten minskad energiförbrukning och minskad resursanvändning driver BIOS-narrarna ut miljarder människor i ett socialistiskt träsk. De hoppas att vi vanliga människor ska underkasta oss statliga byråkrater som tar råd av välbetalda forskare och teknokrater utan ens rudimentära kunskaper i samhällsekonomi. Hur har det fungerat i historien eller nu senast i Venezuela?

Tyvärr ligger BIOS’ planer för framtiden helt i linje med den pånyttfödda socialism som karakteriserar dagens FN, EU och till och med påvestolen. Visserligen uppträder den nu förklädd till vad svenske kommunisten Jonas Sjöstedt kallar “demokratisk socialism”, en paradox som vi inte hittar någonstans på jorden eller i hela universum. Att demokrati och socialism är helt oförenliga begrepp insåg både Marx och Engels och deras proselyter Lenin och Hitler för att bara nämna ett par exempel.

 

Ivo Vegter