Jorden är den enda planet vi känner som har
förutsättningar liv. Planeten ligger på exakt rätt avstånd från solen, varken
för nära eller för långt bort så att den blir för varm eller för kall. Just
avståndet till solen är den viktigaste faktorn. Nästa planet som ligger nära
solen är Venus som också är den hetaste i vårt solsystem. På Venus kan det bli
över 400˚C – medeltemperaturen ligger på -60̊C.
Med detta sagt är det ju oerhört intressant att NASA nu hittat vad man kan kalla den mest
beboeliga planeten hittills. Den kretsar runt dvärgen Trappist-1 som ligger på
39 ljusårs avstånd från jorden och är en av sju planeter (alltså lika många som
kretsar kring vår sol). En del av dem har vi känt till tidigare men några är
nya. Extra spännande är att det finns flytande vatten på två av dem.
Åtminstone en av planeterna har liknats vid en tvillingsyster till vår Gaia
och har samma temperatur. Det låter bestickande och man har frågat sig om det
också finns liv på någon av de tre.
“Nej, det tror jag inte”, skriver den tjeckiske bloggaren och
strängfysikern Luboṧ Motl. “Det räcker inte med vatten för att skapa
förutsättningar för liv. Det måste också finnas någon form av DNA-liknande
‘livsfrön’. Dessa levde kanske på ytan av det kosmiska dammet, många
miljarder år innan solsystemet bildades. Därför tror jag att vi är den enda
planeten med intelligent liv i hela det synliga universum.”
Motl påpekar också att det finns annat som
talar mot Trappist-1. Stjärnan är bara ½ miljard år gammal, 10 gånger yngre än
solen. 500 miljoner år räckte inte för att livet på vår planet skulle bli
särskilt högtstående. Året på dessa planeter 2-12 “jorddagar” långt. “Det måste
vara rätt tröttsamt att deklarera var 2:a till 12:e dag men kanske är byråkratin
ännu inte utvecklad därute”.
Med ett hisnande räknestycke förklarar Motl
varför han tror på kosmiskt damm som livets ursprung.
“Tänk dig att du delar jordens massa i små
partiklar med en radie på 6 mikrometer. Det är 10121012 gånger mindre än
jordens radie. Det betyder att vi har 10361036 sådana partiklar. Deras totala
yta blir därmed 10121012 gånger större än jordens. Ytan – och de adhesionkrafter
som verkar på den – kan räcka för encelliga organismer så att deras antal kan
vara 10121012 gånger större än vad som får plats på den odelade jordytan (om de
inte står på varandra). Det skulle ge dem tillräckligt med Lebensraum för att
utvecklas.”
Bestickande, tycker Skeppsgossen där han
sitter i masttoppen på Narrskeppet och undrar om det finns lika många narrar i
universum som på jorden. Luboṧ Motl är i alla fall definitivt inte en av dem.
Läs hela texten på:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar