söndag 26 februari 2017

Kan det finnas liv i Trappist-1?


Jorden är den enda planet vi känner som har förutsättningar liv. Planeten ligger på exakt rätt avstånd från solen, varken för nära eller för långt bort så att den blir för varm eller för kall. Just avståndet till solen är den viktigaste faktorn. Nästa planet som ligger nära solen är Venus som också är den hetaste i vårt solsystem. På Venus kan det bli över 400˚C – medeltemperaturen ligger på -60̊C.  
Med detta sagt är det ju oerhört intressant att NASA nu hittat vad man kan kalla den mest beboeliga planeten hittills. Den kretsar runt dvärgen Trappist-1 som ligger på 39 ljusårs avstånd från jorden och är en av sju planeter (alltså lika många som kretsar kring vår sol). En del av dem har vi känt till tidigare men några är nya. Extra spännande är att det finns flytande vatten på två av dem.

Åtminstone en av planeterna har liknats vid en tvillingsyster till vår Gaia och har samma temperatur. Det låter bestickande och man har frågat sig om det också finns liv på någon av de tre.

“Nej, det tror jag inte”, skriver den tjeckiske bloggaren och strängfysikern Luboṧ Motl. “Det räcker inte med vatten för att skapa förutsättningar för liv. Det måste också finnas någon form av DNA-liknande ‘livsfrön’. Dessa levde kanske på ytan av det kosmiska dammet, många miljarder år innan solsystemet bildades. Därför tror jag att vi är den enda planeten med intelligent liv i hela det synliga universum.”
Motl påpekar också att det finns annat som talar mot Trappist-1. Stjärnan är bara ½ miljard år gammal, 10 gånger yngre än solen. 500 miljoner år räckte inte för att livet på vår planet skulle bli särskilt högtstående. Året på dessa planeter 2-12 “jorddagar” långt. “Det måste vara rätt tröttsamt att deklarera var 2:a till 12:e dag men kanske är byråkratin ännu inte utvecklad därute”.   
Med ett hisnande räknestycke förklarar Motl varför han tror på kosmiskt damm som livets ursprung.
“Tänk dig att du delar jordens massa i små partiklar med en radie på 6 mikrometer. Det är 10121012 gånger mindre än jordens radie. Det betyder att vi har 10361036 sådana partiklar. Deras totala yta blir därmed 10121012 gånger större än jordens. Ytan – och de adhesionkrafter som verkar på den – kan räcka för encelliga organismer så att deras antal kan vara 10121012 gånger större än vad som får plats på den odelade jordytan (om de inte står på varandra). Det skulle ge dem tillräckligt med Lebensraum för att utvecklas.”
Bestickande, tycker Skeppsgossen där han sitter i masttoppen på Narrskeppet och undrar om det finns lika många narrar i universum som på jorden. Luboṧ Motl är i alla fall definitivt  inte en av dem.

Läs hela texten på:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar