Äta sig till odödlighet

Skeppsgossen har ibland funderat över varför så många moderna människor finner ett nöje i att späka sig genom att hålla stränga dieter, träna på gym, jogga etc. Något acceptabelt svar på frågorna har han aldrig fått, varken av hälsoapostlarna eller deras proselyter. Men så hittade han den här artikeln av Michelle Allison i amerikanska dagstidningen The Atlantic och fann den så intressant att han olovandes bestämde sig för att göra ett personligt sammandrag av den.    

Att äta är den första magiska ritualhandlingen, en handling som överför livsenergi från ett objekt till ett annat. Det skriver kulturantroplogen Ernest Becker i sin bok Escape From Evil. Alla djur måste livnära sig av annat levande, antingen i form av bröstmjölk, växter eller döda djur. Det kan låta grymt och föder obehagliga tankar på det direkta sambandet mellan ätande och död.

Men det är ju ett samband vi aldrig kan bortse ifrån eller ens ifrågasätta. Becker skrev också i en annan bok att dödsskräcken är vad som driver mycket av vårt beteende. Födan och ätandet har genom årtusendena fått en så stark kulturell innebörd att orsaken - överlevnaden - har gått förlorad för merparten av oss. Antingen vi är rika eller fattiga äter vi för att fira, för att sörja, för att umgås eller helt enkelt bara för att det är trevligt.  Det är ingen slump att vi förtränger själva grundorsaken till att vi äter.

"Människan såg snabbt bortom behovet av näring" och hoppades i stället uppnå någon form av odödlighet. Dagens dietkultur är uppbyggd kring kulturella strukturer som vi skapat i ett försök att komma över vår egen djuriskhet. Den har utvecklats till en sorts odödlighetsritual och ritualer är av naturen sociala.

Vi människor är troligen de mest promiskuösa allätarna på jorden. Vi äter djur, insekter, växter, marint liv och ibland sådant som inte räknas till föda, exempelvis lera, kalk och mineraler. Vi är inga pandor som nöjer sig med att sätta i oss en kvadratkilometer bambu. Vi söker ständigt variation och nya smaker, samtidigt som vi bär med oss en medfödd fruktan för föda.  Psykologerna talar till och med en allätarnas paradox - vår önskan att pröva nya födoämnen och vår rädsla för att de kan vara farliga eller i vart fall skadliga för vår hälsa.

Av samma orsak föredrar vi att följa hälsoapostlarnas råd om vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Hjältarna i den samtida dietkulturen är gurus som botat sig själva från fetma, sjukdom och allehanda andra problem genom att dricka kallpressad grönsaksjuice. Några sådana hjältar finns inte i de vetenskapliga artiklarna med all deras statistik. Bilden av en livs levande person som ler mot dig i annonserna eller tv-rutan och visar bilder av sig själv före och efter kan du relatera till. Jämförelsen med en nyfrälst som hittat rätt väg i livet efter att ha levat i synd ligger snubblande nära.    

Det finns enligt Becker två motiv som styr vårt beteende - heroism och måttfullhet. Människor kan känna skuld för att de har en kropp, för att ta plats och för att de äter de levande ting som finns i vår närhet. De vill göra sig kvitt skuldkänslorna, och vårt moderna samhälle erbjuder inte bara massor av materiell komfort utan också vägar att offra en del av denna komfort för att uppnå förlåtelse eller frälsning. För den moderna gurun räcker det inte med att samla rikedomar som hälsa, skönhet och status - han eller hon måste också avstå från socker, spannmål och kött. Allt har ett pris.

Bara de som har status och resurser kan kosta på sig de mest imponerande försakelserna. De har råd att äta kakor om brödet skulle ta slut, men socker har de slutat med. Nu äter de istället kvistar och mossa. Kan man tänka sig ett mer glamoröst sätt att triumfera över smutsen och djuriskheten och döden? Du kan också göra det. Om du har tid och pengar att göra juice av all mossa och koka kvistarna tills de är mjuka nog att tugga i sig.

Det är på det här sättet som allätarens paradox föder dietkulturen. Valfriheten plus det dunkla hotet om att ett felaktigt val kan innebära en för tidig död kräver regler formulerade av hjältar som framgångsrikt leder oss vidare mot tryggheten. Villigt lämnar vi över vår frihet i utbyte mot  fjättrarna i en diet som förbjuder oss att äta våra mest älskade maträtter, som tvingar oss att lita till det okända, osmakliga eller exklusiva, allt för att vi ska slippa välja själva och ta ansvar.  Om du får välja fritt kan du också beskyllas för allt som händer dig - viktökning, sjukdom, åldrande - eller i korthet det som drabbar alla oss dödliga människor.

Vi människor är ju de enda djur som är medvetna om vår egen dödlighet och vi vill alla vara den som drabbas av döden som en plötslig överraskning hellre än som en patetisk oundviklighet. Vi vill vara en sådan person om vilken det sägs att han eller hon gjorde allt rätt. Om vi inte kan undgå döden kan vi kanske hitta ett sätt att förklaras oskyldiga och oförtjänta av den.

Från <https://www.theatlantic.com/health/archive/2017/02/eating-toward-immortality/515658/?utm_source=pocket&utm_medium=email&utm_campaign=pockethits>