Mot en fascistisk samhällsordning?

En av Skeppsgossens goda vänner har gjort mig uppmärksam på ett hot som är långt farligare än några miljondels partiklar CO2 mer eller mindre i atmosfären. Det handlar om hotet mot yttrandefriheten och demokratin. Inte minst i Sverige är det ett i högsta grad reellt hot som lämnar dörren öppen för ren och skär fascism. 

Många är de som anser sig ha goda skäl för att demokratin ska inskränkas eller avskaffas.

En av dem heter Jørgen Randers och är professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo. I en intervju i Svenska Dagbladet hävdar han att demokratin är ett hot mot klimatet. Politiker är för kortsiktiga i sitt tänkande eftersom deras väljare inte ser längre än näsan räcker, enligt Randers. Hans förebild är diktaturen Kina. ”Hade det inte varit för att jag tror att Kina kommer att leda kampen så hade vi varit ännu värre ute”, säger han och efterlyser ”planekonomi”.

Än en gång häpnar Skeppsgossen över hur den antidemokratiska och fascistiska agendan fått så starkt fotfäste i den akademiska och politiska världen. Ledarskribenten Petter Birgersson i Kristianstadsbladet är en av få skribenter som uppmärksammat sådana skrämmande uttalanden av den internationella klimatklubbens medlemmar. 

Ordföranden i Romklubben  Anders Wijkman ser också Kina som ett föredöme och säger till SvD: ”Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar”. Betänk att denne grå eminens har varit och är regeringens främste klimatrådgivare.

Redan för ett decennium sedan hävdade gamle James ”Gaia” Lovelock att vi behöver ”ett litet uppehåll i demokratin”. Petter Birgersson kommenterar syrligt: ”Det blir ju så smidigt att fatta beslut då; i den himmelska fridens namn kan det behövas en å annan eldriven stridsvagn som kör över folk som yttrar oppositionella tankar, men lite spill får man räkna med i inrättandet av den globala klimatdiktaturen.”

Men, säger min gode vän, dessa tongångar har varit vanliga internationellt ända sedan miljökonferensen i Rio 1992. Vi har hört dem igen från ledande företrädare för FN och IPCC som sagt att världen behöver ”ett nytt ekonomiskt system” och ”en global fördelningspolitik”. När Jörgen Randers tar begreppet planekonomi i sin mun måste han vara väl medveten om att ett sådant system bara kan upprätthållas i en diktatur.

Det räcker med att googla en stund för att man ska många högt uppsatta som är beredda att offra demokratin för en ”upplyst diktatur”. Den marxistiske påven Franciskus har ju gjort flera sådana uttalanden, och den jesuitskolade Kalifornienguvernören Jerry Brown har förklarat att klimatförändringarna kräver ett radikalt nytänkande bland dem som ”styr världens öde”: ”Det handlar inte om en lätt upputsning utan vi behöver vad jag vill kalla en riktig hjärntvätt.”

Min gode vän menar att argument som dessa kunnat slå rot i Sverige genom ett effektivt förkvävande av fakta om klimatforskningen. ”Där är vi nu!” säger han.

Liket efter mannen som skapade begreppet fascism, Benito Mussolini, hängdes upp och ner av uppretade italienare. Tragiskt nog verkar det som om han nu hamnat med fötterna på jorden igen i och med att hela världen håller på att vändas upp och ner.