Den gröna storkovan

Miljardär på lögner

Medan diskussionerna om Trump och Paris-överenskommelsen fortsätter och vi alla väntar på ett slutgiltigt besked, kan det finnas anledning att erinra om vilken stor business miljön och klimatet har blivit. Redan för några år sedan uppskattades världsmarknaden för förnybar energi till över 600 miljarder dollar. Sedan dess har den vuxit med minst 50 miljarder om året, enligt experterna.

Miljörörelsen är inte längre en långhårig hippie eller en feminist med rakat huvud som viftar med ett handtextat plakat. Den styrs numera av konsulter, multinationella företag och storbanker. ”Och över alltihopa lyser Fader George Soros” för att nu travestera en gammal Povel Ramel-text. Om det sistnämnda är alldeles sant vågar dock Skeppsgossen inte gå i god för. Däremot är det tveklöst sant att vanliga människor betalar någon form av tionde till dessa präster på allt de handlar, från elräkningar och drivmedel till plastkassar och engångsförpackningar.

Så fortsätter det gröna lurendrejeriet att mata oss med ständigt nya lögner för att kunna håva in mer pengar. Det spelar liten roll att allt fler sansade forskare uttrycker tvivel om sanningshalten i påståendena att isarna smälter och haven stiger – de gröna måste hålla myterna om jordens undergång vid liv för att kunna skratta åt alla sina lättrogna anhängare ”hela vägen till banken” som det brukar heta.

En som numera kan skratta väldigt gott är förstås Al Gore. Han var väl inte direkt utfattig när han slutade som vice president (även om media påstått det), men hans ”obehagliga sanning” gjorde honom till miljardär. Ingen av förutsägelserna i hans film har besannats och kommer aldrig att bli besannade heller. Valet av Donald Trump får väl betecknas som en folkets örfil mot Gore och etablissemanget i stort, men den har i varje fall inte ännu punkterat penningpåsarna som de gröna proppat smockfulla under de senaste decennierna. 

Trots det vill de ha ännu mer och hittar på nya sagor för att berika sig på skattebetalarnas bekostnad. Forskare vid Heinrich Böll-stiftelsen i Berlin har nyligen uppskattat att det behövs 50 miljarder dollar om året för att hjälpa länder som t.ex. drabbats av den icke påvisade höjningen av havsnivåerna eller vars invånare tvingas migrera därför att det inte längre går att odla på grund av torkan som självfallet skylls på klimatförändringarna.

Men på sikt räcker ändå 50 miljarder dollar inte långt. Runt år 2030 behövs det minst 300 miljarder dollar varje år för att västvärlden ska kunna leva upp till sina generösa löften. Plus de 100 miljarder om året som överenskommelsen i Paris utlovar från och med år 2020.

Det finns bara ett säkert sätt att få in alla dessa klirrande mynt - skatter. Skatter på utsläpp, skatter på flygresor, höjda skatter på drivmedel, skatter på tobak och alkohol... ja ni vet redan på vad sätt ”miljömålen” ska kunna uppnås. Det har till och med talats om skatter på finansiella transaktioner för att utjämna orättvisorna i världen, men Skeppsgossen betvivlar starkt att de som tjänar storkovan på klimatlögnerna är beredda att lägga ens en cent i tiggarbössan.

Idag står Skeppsgossens hopp i första hand till att Donald Trump har ork och mod att stå fast vid löftet om att dra sig ur klimatöverenskommelsen som Obama godkände i ett sista desperat försök att sätta krokben för Trump. Med både Al Gore och påven i motståndarhörnan blir det säkert ingen lätt match.