Kan vi bli för många?

Forskare har i åtskilliga studier visat att jorden på sin höjd kan härbärgera 7 miljarder människor under drägliga förhållanden – idag är siffran uppe i 7,6 miljarder...

Författaren och debattören Ted Nordhaus tillhör dem som ifrågasatt påståendet och har skrivit en mycket läsvärd artikel i nätmagasinet “Aeon” som Skeppsgossen gärna vill rekommendera (https://aeon.co/).

Idén om att jorden bara kan livnära ett visst antal människor är gammal. Enligt Ted Nordhaus går den tillbaka till 1800-talets ångbåtstrafik och den sammanlagda fraktkapaciteten hos båtarna! I slutet av 1800-talet hamnade idén på torra land när man började beräkna hur mycket boskap resp. vilt som betesmarker och övrig natur kunde förse med tillräcklig föda. Och idag har teorierna överförts till mänskligheten.

Den förste som gjorde det var ekologen William Vogt på 1940-talet, skriver Ted Nordhaus. Han menade att överutnyttjandet av jordbruksmark skulle leda till en utarmning av jorden och en kommande katastrof. På 1970-talet hävdade Paul Ehrlich att det inte skulle finnas mat till mer än ett visst antal människor, medan dagens miljöforskare och aktivister koncentrerat sig på föroreningar och annan miljöförstöring.

I botten på resonemangen ligger argument som framfördes av prästen Thomas Robert Malthus på 1700-talet. Ju bättre människorna skulle få det, desto fler barn skulle de göra och desto mer skulle de konsumera. ”I likhet med protozoer och bananflugor skulle vi fortsätta att föröka oss och äta tills alla resurser är uttömda”, kommenterar Ted Nordhaus.

I själva verket fungerar inte människans fruktsamhet och konsumtion på det sättet. Standardhöjning medför tvärtom minskande fertilitet. När vi får det bättre blir barnkullarna mindre. Att det skett en befolkningsexplosion under de senaste 200 åren kan först och främst tillskrivas minskande mortalitet. Vi lever längre tack vare bättre hälsa, bättre föda och andra sådana faktorer.

“Idag”, framhåller Ted Nordhaus, “är födelsetalen negativa i USA, Europa, Japan, stora delar av Latinamerika och till och med i delar av Indien. Det innebär att antalet födda barn per kvinna är färre än två. En stor del av resten av världen kommer med all sannolikhet att följa samma trend. De flesta demografer anser därför att världens befolkning kommer att nå ett maximum för att sedan långsamt minska, I vissa fall kan detta inträffa till och med före utgången av detta sekel.”

Top of Form

Bottom of Form

En annan vanföreställning är att jordens resurser redan är uttömda. Men då utgår man ifrån att jorden och naturen är statiska. Faktum är att vi har omvandlat vår miljö under årtusenden för att den bättre ska passa våra behov. Vi har huggit ner skog och förvandlat de fria ytorna till betesmarker, vi har kultiverat vilda växtslag för att de ska bli mer näringsrika ge större skördar och vi har korsat fram ”matnyttigare” djurslag. Allt detta är bevis för att jordens resurser är långt ifrån ändliga.  

Det mesta talar för att vi kan fortsätta att utveckla jorden och omvandla dess resurser i framtiden också. Det är i alla fall en optimistisk tanke. Alltför många miljöforskare och organisationer förespråkar idag en begränsning av våra aktiviterter, något som antyder betydligt mörkare syften.

“Att betrakta människor på samma sätt som encelliga organismer eller insekter innebär risk för att de behandlas på samma sätt”, skriver Ted Nordhaus som också säger sig vara i hög grad medveten om riskerna med ett snabbt växande konsumtionssamhälle. Men hoten om en social kollaps är varken vetenskapliga eller rättvisa. Vi är inga bananflugor som är programmerade att föröka oss tills vår population kollapsar. Inte heller är vi boskap vars antal måste kontrolleras. Vi har omskapat denna planet gång efter annan för att den ska fylla våra behov och motsvara våra drömmar. Låt oss fortsätta göra det, slutar den kloke Ted Nordhaus.