Några funderingar kring tidens ände

Orkaner som Irma, Harvey, Jose och Maria är förebud om den kommande apokalypsen. Det hävdar på fullt allvar vuxna människor runt om i världen. En enkät som gjorts bland troende i USA visar att 77 procent av dem anser att sådana naturkatastrofer är en varning från den allsmäktige till mänskligheten att slutet är nära.

Vi lever i en tid som våra förfäder bara har kunnat drömma om. Vi lever i en värld som till stor del utvecklats tack vare användningen av fossila bränslen. Ska en himmelsk makt verkligen straffa oss för detta?

Alla religioner predikar ju i princip underkastelse inför en högre makt. ”Människan spår, Gud rår” är ett lika gammalt som meningslöst talesätt. ”Tidens ände” är ett annat uttryck som går tillbaka till Första Moseboken i bibeln och som egentligen syftar på Jakobs söner, vilka efter faderns död skulle få återvända till Israel. Det har gått flera tusen år sedan dess och ännu har vi inte sett något som kan liknas vid ett definitivt slut.

Att en gud skulle rå över historien är ju ett i grunden oerhört negativt påstående. Innebörden blir att vi människor inte kan göra ett dyft åt någonting i vår omgivning, att vi inte har något ansvar för det vi företar eller inte företar oss. Det finns också teologer som hävdar att Gud skapade naturlagarna och att samme förlåtande gud straffar oss om vi bryter mot dessa naturlagar.

På sin plats i utkiken på Narrskeppet har Skeppsgossen ofta undrat över vilken gud som gett oss tillstånd att elda med fossila bränslen så att halten koldioxid i atmosfären ökat så mycket att jorden kan börja koka – vid ”tidens ände”?

Troende forskare pekar på de senaste orkanerna som slagit till mot Västindien, USA och Puerto Rico. Enligt de mest troende beror det på att vattentemperaturen i världshaven har ökat och att stora mängder vattenånga samlats i atmosfären, något som de anser vara orsaken till dessa naturfenomen. Orkanerna är med andra ord sändebud från Gud själv och varningar till mänskligheten. Nu är det upp till oss att ändra livsstil om vi vill fortsätta att förvalta den här planeten, vilket är en annan syssla som den gode guden ålagt oss arma varelser.

Att Djävulen skulle ha ett finger med i spelet förvånar väl heller ingen. Alltså har exorcisten Don Antonio Mattatelli i Italien blandat sig i debatten, kanske på uppmaning av självaste påven Franciskus. ”Alla naturkatastrofer som orkaner och jordbävningar varnar oss för att slutet är nära. Inte för världen som helhet, men för den moderna världen”.  Det kan tilläggas att denne högt aktade utdrivare anser att Djävulen är närvarande också på internet och kan använda det för att bemäktiga sig våra själar. Och mer specifikt tror han att Satan är kompis med Kim Jong-un. ”Enda sättet att bli av med honom är genom bön, så som påven Pius XII bad till Gud att befria oss från Hitler.”

Enligt åtskilliga historiker var Pius XII inte alls någon uttalad motståndare till Hitler och han har till och med kallats “Hitlers påve” – men det är förstås en helt annan historia.

Det är som bekant inte bara företrädare för religionen som siar om jordens undergång. Geofysikern Daniel Rothman är pappa till en matematisk formel enligt vilken vi kan räkna med en massutplåning av mänskligheten med början 2100.  Då har det samlats så mycket kol i världshaven att det inte finns någon återvändo, visar hans formel. Han baserar sin kalkyl på jämförelser med tidigare massdöd som inträffat vid fem olika tillfällen under de gångna 540 miljonerna år. Den värsta var den som utplånade mer än 95 procent av det marina livet för 252 miljoner år sedan och nu är vi snart där igen.

Men professor Rothman har som de flesta forskare numera en liten brasklapp till hands. Även om befarade 500 gigaton kol utgör en tröskel för livet i haven vet vi inte exakt vilka följderna blir. Det enda vi med säkerhet kan säga är att världen då ”tippat över till ett okänt territorium” som han uttrycker det. 

   

Vi får väl se hur det blir. Det enda vi med säkerhet kan säga är att ”likväl rör hon sig” som Galileo Galieli sade när han stod inför inkvisitionsdomstolen 1633 – fast den gången handlade det förstås om solen. Och apropå solen kan vi I alla fall med hundraprocentig säkerhet slå fast att när den slocknar har vi nått ”tidernas ände”.