Krabbor blir höga på Prozac

Modern havsforskning?

Nu är det ”vetenskapligt bevisat” att krabbor som lever i vatten med en liten halt Prozac blir höga, aggressiva och modiga. Det är forskare vid Portland State University i Oregon som konstaterat detta och publicerat resultaten av en laboratoriestudie i en facktidskrift. Normalt är krabbor skygga dagtid, men när de fått i sig små mängder fluoxetin, som är den aktiva ingrediensen i Prozac, då kravlar de omkring och söker föda vid alla tider på dygnet, obekymrade om alla predatorer i omgivningen. De blev också mer stridslystna och gav sig på sina fränder tills någon av dem bet i sjögräset.

Om du till äventyrs undrar varför man matar krabbor med Prozac, så kan Skeppsgossen berätta att resultaten av dessa laboratorieförsök sägs bekräfta hur utsläpp av mediciner från sjukhus och hem som spolas ut i vattendrag och hav påverkar faunan negativt. Vid ett annat universitet använder man zebrafiskar för att testa hur de påverkas av s.k. uppåttjack som de kallar antidepressiva medel i vissa kretsar. När ett sådant preparat fungerar, då blir till och med zebrafiskarna glada, heter det.

Dessa sensationella land- eller rättare sjövinningar får Skeppsgossen att erinra sig ett några år gammalt förslag som gick ut på att rädda de sjuka världshaven med hjälp av sådana preparat som utgör basen för den homeopatiska läkekonsten. Förslaget lades fram av en brittisk homeopat som heter Grace DaSilva-Hill och var alltså inget skämt. Kolleger till henne som inte bodde nära havet uppmanades att offra en del av ett visst preparat antingen i vattendrag eller i nödfall i toaletten (där sådana preparat i alla fall hör hemma enligt Skeppsgossens uppfattning).

Men det räckte inte med detta. Grace DaSilva-Hill sade också att en kollega som inte hade tillgång till det rätta preparatet också kunde uttala namnet på preparatet ovanför ett glas vatten – vattnet i glaset skulle då minnas energin i namnet...

Vad var det då för preparat som kunde rädda världshaven? Jo, ”Leuticum” som framställs av syfilisbakterien. Så här hette det bland annat i DaSilva-Hills mail :

” Valt preparat är Leuticum (eller Syph.) i CM-potens. Blanda i ett par droppar i vatten den 21 november medan ni tänker rena och kärleksfulla tankar. Jag känner att tiden inte är så viktig eftersom den ju inte är densamma världen över... Ni kan spola ner blandningen i toaletten och har ni inte tillgång till preparatet i fysisk form kan ni uttala det ovanför ett glas vatten och vattnet kommer att minnas medlets energi (enligt dr Masaro Emotos studie)... Tanken på detta projekt föddes för några veckor sedan och många vill deltaga... Glöm inte att berätta om era drömmar efteråt. – Grace DaSilva-Hill”.

Den här historien går som sagt några år tillbaka i tiden men kan väl ha en viss aktualitet också idag med tanke på utsläppen av Prozac och andra medicinska preparat i mycket utspädd form eller ”potens” som homeopatin kallar det. CM-potens som nämns i mailet ovan innebär att utspädningen har 100,000 nollor efter sig. Man kan med fog fråga sig om det överhuvudtaget finns något kvar av det ursprungliga ämnet vid en så enorm utspädning – och samma fråga inställer sig osökt hos Skeppsgossen sedan han tagit del av rönen vid de amerikanska universiteten.