Trumps triumf

Efter Donald Trumps tillkännagivande att USA drar sig ur Parisöverenskommelsen har det varit ett helsikes kacklande bland narrarna här ombord på Narrskeppet. Och inte att undra på det – efter veckor av spekulationer om han verkligen skulle våga infria ett av sina viktigaste vallöften, ryckte han med några väl valda ord mattan undan fötterna på alla världens klimatjönsar.

Jordens undergång ryckte med en gång hundra år närmare, tv-kommentatorer ifrågasatte Trumps mentala hälsa, John Kerry som var med om att formulera avtalet påstod att de amerikanska barnen nu skulle drabbas av astma och Al Gore skrev att beslutet gick helt emot det amerikanska folkets vilja (han har naturligtvis glömt att det var det amerikanska folket som valde Donald Trump till president och att detta var ett av hans vallöften). Den egotrippade Elon Musk förklarade att han inte längre ville vara med i det klimatråd eller vad det nu är som Obama inrättade – som om någon skulle sörja över detta beslut.

Som alla läsare av denna och andra klimatbloggar är väl medvetna om finns det inga empiriska och ovedersägliga bevis för att koldioxiden har någon inverkan på jordens medeltemperatur eller klimatvariationer.

Flera anständiga forskare har också visat att CO2-nivåerna i atmosfären skulle fortsätta att öka även om USA helt upphörde med användningen av fossila bränslen. Kina och Indien – som ju skrivit på avtalet och är de nationer som smutsar ner allra mest – fortsätter att bygga massor av kolkraftverk, plus att de finansierar och bygger tjogtals i Afrika och Asien. Om alla länder i världen upphörde med all koleldning till år 2100 skulle det innebära en temperatursänkning på 0,2⁰C jämfört med om vi fortsatte att elda fossila bränslen som idag.

Att också de fattiga nationerna skrev på överenskommelsen brukar vara ett argument i debatten. Javisst, därför att de inte alls förbinder sig att minska sin koleldning och sina utsläpp av växthusgaser. Dessutom är de lovade 100 miljarder om året i kontanter och gratis tillgång till modern energiteknik av de rika länderna. Vem säger nej till ett sådant erbjudande?

Det är för övrigt inte bara fattiga länder som kan tjäna storkovan på Parisöverenskommelsen. I en artikel skriver bloggaren Paul Driessen att “ledande experter” säger att vi måste införa en global kolskatt på 4 triljoner dollar om året för att undgå en klimatkatastrof. Fram till år 2030 måste vi också satsa 6,5 triljoner dollar om året för att bekosta en allmän övergång till förnybar energi. ”Det är en riktig guldgruva för banker, byråkrater och snikna företagsledare", konstaterar Driessen.

Vem som ska stå för fiolerna sägs det förstås inget om. Klimatnarrarna lever ju fortfarande i den föreställningen att deras pengar växer på trän medan sanningen är att de grävs upp ur skattebetalarnas allt tommare fickor.

Det finns sammanställningar som visar att om USA inte klivit av Parisöverenskommelsen så skulle det ha inneburit en ökning av elpriserna i landet motsvarande 30,000 dollar per familj under det närmaste årtiondet. Var skulle genomsnittsfamiljen hitta de pengarna?

Det är mot bland annat denna bakgrund vi bör se Donald Trumps modiga utspel. Han står fast vid att nu måste det amerikanska folket få möjlighet att bygga upp landet igen och har som alla nationalistiskt sinnade statschefer börjat jämföras med ingen mindre än gamle Adolf Hitler (jämför den svenska vänsterns smutskastning av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna). Lyckligtvis ser det ut som om om det folkliga stödet är starkt nog för att Trump ska orka fortsätta på den inslagna vägen.