När Skeppsgossen nyligen städade sina digitala lådor hittade han en text
som skrevs redan 2009 av Jillian Becker, internationellt erkänd expert på terrorism och prisbelönt författarinna.
När jag läste igenom den nu, åtta år senare, insåg jag hur klarsynt hon var och
hur sannspådd hon blivit. Därför publicerar jag några utdrag ur hennes essä
(tyvärr missade jag att notera var den publicerats).
Över hela västvärlden ägnar sig män och kvinnor i
nationella och internationella församlingar åt utplåna sina nationella
identiteter. Patriotism är för dem ett absurt begrepp. Varje uttryck för
stolthet över det egna landets historia, kultur, traditioner, institutioner och även landets lagar får dem att känna
skam och till och med vrede...
De nationella gränserna mellan Europas länder är snart
utplånade. EU planerar för ”regioner” som sträcker sig över de gamla
nationalstaternas gränser och styrs av en centralmakt. Själva tanken på en
nationalstat betraktas som en anakronism, något fult från en gången tid som man
bör skämmas över. Ju starkare och ärorikare de förgångna är, desto mer har man
anledning att skämmas. Fyllda av ånger över vad deras förfäder åstadkommit ber
de varje utlänning om ursäkt för det förgångna. Den nationella och individuella
frihet de upplever är inte värd ett dyft.
EU är ingen demokrati. Representanter väljs till ett
Europaparlament som saknar lagstiftande makt. Byråkrater med uppgift att skapa
en homogen befolkning av människor med olika historia, språk, traditioner, smak
och temperament besitter all makt. Det hela är ett auktoritativt Kafka-slott.
EU är redan en polisstat i light-version, på väg mot totalitarism.
Förvisso kommer unionen inte att leva så länge att den
kan utvecklas till något lika dåligt som före detta Sovjetunionen, eftersom en
muslimsk majoritet med stor sannolikhet kommer att vända utvecklingen i en
annan riktning. Det är knappast någon tröst för dem som föredrar det gamla
Europa med sina nationalstater, sina många språk, sin korruption och sina politiskt
korrekta inskränkningar av friheten. Om ett kalifat skulle upprättas av en
muslimsk majoritet, kommer friheten inte bara att begränsas utan att helt förintas och raderas ur historien.
Människor med politiskt korrekta åsikter gillar kanske
tanken på ett kalifat, eftersom islam strävar efter att dominera hela världen
och kommer att fortsätta sin jihad tills det blir så, och därefter kan drömmen
om en världsregering bli verklighet.
Men var kan resten
av oss söka skydd om det inte finns några nationalstater kvar till vilka vi kan ta vår tillflykt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar