Om Jordens dag, trädkramare och skogsbadare

Protester mot fällning av redwoodskog i Kalifornien på 1970-talet

I morgon den 22 april är det Jordens dag eller ”Earth Day”. Det är ett miljöjippo som får alla narrar här ombord att klä av sig nakna och ha samlag med ett antal hittransporterade enbuskar, tusenåriga ekar och kådiga tallar. Fast samlagen är förstås symboliska, och de agerande behöver inte riskera att få barr och spink på sina känsligaste ställen.

Inspiratören till denna hyllning till Moder Jord är en professor vid universitetet i Michigan som heter Sarah Ensor. Hon gästar Narrskeppet inför Jordens dag och uppmanar de troende att etablera erotiska kontakter med växter (inklusive nässlor och tistlar, gissar eder skadeglada Skeppsgosse).

Samme Skeppsgosse har en gång tidigare skrivit om vad som kallas ”ekosexualitet”, ett begrepp som med åren tycks ha blivit en allt viktigare ingrediens i vår kärlek till jorden.

Det har till och med skrivits ett ekosex-manifest av en annan kvinnlig narr med svåra mentala problem, även hon professor till yrket. I manifestet heter det bland annat:  “[Ekosexuella] ligger med jorden... Vi kramar skamlöst träden, masserar jorden med våra fötter och talar erotiskt till växter.”

Nu hänger professor Ensor på denna inbjudan till dårdans och menar att miljön måste välkomna “queer” och “polymorfa” sexuella  identiteter. Med ”polymorf ” sexualitet  menas enligt Sigmund Freud förmågan att få sexuellt utbyte av aktiviteter som traditionellt inte räknas som sexuella... Som att skura Narrskeppets däck eller något liknande.

Till det ”polymorfa” ska vi kanske också hänföra kaliforniernas mentala uppgående i skogen. Ja, det är sant, det finns en sådan rörelse som predikar att vi ska meditera medan vi promenerar – men vi måste gå långsamt, kanske bara ett par steg i taget. Sedan ska vi sätta oss och länge samtala med den person som förhoppningsvis sitter bredvid oss. Mobilsamtal är förstås förnjudna.  

Medan vi långsamt går i skogen ska vi tänka på att vi går mycket långsamt i skogen – en del kallar det ”skogsbad”. Men precis som i fallet polymorf sex handlar det inte om att bada i vatten utan om att torrskodd njuta av skogens under. Du ska undersöka varje gren, granska varje blad. Och ser du en myra ska du studera den noggrant och känna samhörighet med den.  

I en av de artiklar som Skeppsgossen har läst om detta kvasireligiösa  påfund citeras en man som heter Clifford. Han har studerat  zen (klunde ge mig fan på det!) och tjänar nu sitt levebröd på att masa sig fram bland träden tillsammans med en liten grupp andra trädkramare. Han tar 50 dollar för att visa dig hur du ska ta två eller högst tre steg i taget innan du sätter dig ner och sjunker in i trädens psyken. Vill du bli guide för andra får du betala 3,400 dollar för en veckoslutskurs. Andlighet kräver kurser nu för tiden och kurser kostar pengar.  

Ett reportage i San Francisco Chronicle berättar att denne Clifford under vandringen  uppmanade sina adepter att söka upp ett träd att prata med. Det kallas ”invitation”.

“Jag vill att var och en av er hittar ett eget träd som är din tvilling. Tala med det. Fråga din tviIling vad den tycker om dig. Lägg din hand på trädet.”

 “Mitt träd frågade mig varför jag var så rädd”, sade en av skogsbadarna. En annan förklarade: ”Mitt träd sa att det trodde att vi kunde växa tillsammans”. Och ytterligare en sade att upplevelsen var ”hypnotisk”.

Låt Jordens dag i morgon bli en sådan hypnotisk upplevelse. Inled en sexuell relation med närmaste blåsippsbestånd. Älska med första bästa träd du möter (men kom ihåg, bara symboliskt!) och prata gärna med det medan du smeker dess bark. Var inte rädd för att visa din kärlek. Numera talar ju alla i sina mobiltelefoner mest hela tiden och vi är vana vid att folk pratar rakt ut i luften. Därför kommer ingen att ta anstöt av det förtroliga samtalet med din tvilling på rot.