 |
| Ille faciet - eller...? |
När det amerikanska
folket valde Donald Trump till president och han hade modet att hoppa av Parisöverenskommelsen
var det ju inte bara Skeppsgossen som hoppades att det skulle innebära slutet
på de senaste decenniernas klimathysteri.
Men inte heller Trump vågade löpa linan ut och förklara att våra
aktiviteter och koldioxiden inte har annat än en ytterst minimal påverkan på
klimatet och att det därför är dags att strypa det vansinniga pengaflödet till
”klimatfrämjande” åtgärder. Det är vad
han borde ha gjort. I och med att han inte
gjorde det blev avhoppet från Paris ändå rätt meningslöst.
Nu har också den före
detta tjeckiske presidenten Václav Klaus erkänt att klimatalarmisterna avgått
med segern. När Harvey och Irma kom rullande togs det omedelbart som intäkt
för att vi människor visst påverkar klimatet med våra utsläpp av växthusgaser - fast seriösa forskare gång på gång slagit fast att det inte är så. Och en
charlatan som Al Gore tilåts fortsätta att sprida sina lögner medan de
sakkuniga som avfärdar dem till och med hotas med fängelsestraff.
Ibland har Skeppsgossen
under sin tid i utkiken funderat över hur världen skulle ha sett ut om inte
Svante Arrhenius lagt fram sin illa underbyggda tes om växthuseffekten och därmed
skapat förutsättningarna för ett bedrägeri utan motstycke i vetenskapens
historia. Temperaturkurvor har förfalskats, man har berättat sagor om
världshavens höjning, slipade affärsmän har täljt guld på vind- och solkraft
och annan obehövlig förnybar energi, påhejade av ”forskare” som har förtrollats
av den moderne råttfångaren från Hameln och hans klimatpipa. Utan påståendena
om att vi ynkliga människor har förmågan att påverka klimatet på jorden så skulle
miljarder och åter miljarder ha kunnat satsas på åtgärder mot den universella
fattigdomen i stället för att som nu ha slösats på INGENTING.
”Världen vill bedragas,
må den då bedragas” sade Petronius. Skeppsgossen är benägen att ge den romerske
satirikern rätt och missunnar inte världens klimatnarrar den uppriktiga glädje
de måste känna för varje ny naturkatastrof som drabbar mänskligheten. På något sätt känns det väl också bättre för
en gammal ateist att fokus nu flyttats från en eller annan icke-existerande
guddom till människan själv, även om det i botten ligger en fällning av religiöst grums som
”Guds straff” nu också.
Men visst har
klimatnarrarna avgått med segern. Med hjälp av skicklig propaganda har de fått
gemene man att tro att en inköpsresa med bilen till köpcentrumet påverkar jordens
klimat, att semesterresan med flyg till varmare länder är ett ”klimatbrott”,
att utsläpp ska beskattas hårt och en massa annat politiskt dravel som vi får
oss itutade av media mer eller mindre varje dag. Nederlaget var egentligen ett faktum
redan när klimatet blev ett politiskt slagträ och ett medel att kontrollera medborgarnas
dagliga tillvaro.
Nu återstår egentligen
bara frågan hur länge den seriösa forskningen ska orka stå emot de fortsatta attackerna från
det politiska etablissemanget. I likhet med Václav Klaus känner Skeppsgossen
att slaget är förlorat – men det är förhoppningsvis inte detsamma som att
förnuftet ligger på rygg och uppgivet sprattlar med benen. Ännu är Donald Trump
inte uträknad, ännu kan vi hoppas att han har kraft nog att ge etablissemanget
en ny näsbränna. Eller är det ett fåfängt hopp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar