Englands misslyckade energipolitik

Drax i Yorkshire eldas numera med USA-pellets

“Förra veckan frågade en person mig varför nästan alla gröna idéer verkar sluta i fiaskon. Jag svarade: Du kan gott stryka ett ord i din fråga. Och det är ordet ‘nästan’.”

Den som skriver detta är den brittiske journalisten Christopher Booker. I tidningen Daily Mail har han gjort en avslöjande genomgång av de senare årens förödande klimatpolitik i sitt hemland. Det är en politik som uppvisar många paralleller med den svenska. Därför vill Skeppsgossen gärna ta upp några av de vansinniga och kostsamma idéer som realiserats i öriket och som vi svenskar förmodligen också kommer att konfronteras med.

I Storbritannien har man konverterat en modernt, effektivt och rent koleldat kraftverk som heter Drax och ligger i Yorkshire till eldning med pellets. Den årliga pelletsförbrukningen uppgår till flera miljoner ton per år – och som om det inte vore nog, det ”förnybara” bränslet skeppas från USA! Där hugger man ner enorma arealer orörd skog som sedan nyplanteras för att i sinom tid bli vuxna träd som kan ta upp den koldioxid som pelletseldningen orsakar. Problemet är bara att det kommer att ta upp till 300 år innan träden växt sig fullstora och att Drax nu släpper ut mer CO2 än kraftverket gjorde när man eldade  kol.

Skandal, konstaterar Christopher Booker.

En skandal är det också att de gröna på Nordirland fått igenom ett projekt som går ut på att irländska företag får köpa pellets för uppvärmning av sina lokaler till subventionerade priser. För varje 100 pund som ett företag betalar subventionerar engelska skattebetalare med 160 pund. Följaktligen eldade man på av bara fasen vinter som sommar ända tills någon upptäckte att företagen skulle ha kunnat hösta in bidrag med 1 miljard pund fram till 2020 om slöseriet fått fortsätta. Det ledde till regeringens fall – i Sverige skulle ett sådant avslöjande på sin höjd ha tvingat en generaldirektör att avgå med vederbörlig miljonfallskärm.

All pellets importeras inte från Nordamerika för ännu finns det lite skog kvar i England. Det gör det bland annat i Cheshire. Där har motsvarigheten till vårt naturvårdsverk tagit initiativet till ett projekt som går ut på att avskoga hedmarkerna (eller ”återställa” den som ansvariga föredrar att kalla skövlingen) och samtidigt förse industrin med förnybart bränsle.

Ett annat fantastiskt projekt understöddes av Gordon Browns regering. Den satsade 4 miljarder pund på att ta fram teknik som avlägsnade CO2 från de fossila bränslen som eldades i kraftverken. Gasen var sedan tänkt att ledas ner till jättemagasin under havsbottnen i Nordsjön. Ett skotskt kraftverk var det enda som prövade, gjorde av med en miljard pund och konstaterade att tekniken inte fungerade. Tro nu inte bara att idén är helt avsomnad – den brittiska regeringen anser fortfarande att något liknande måste till för att kraftbolagen ska få fortsätta att elda med kol och gas.

Om Skeppsgossen inte minns alldeles fel var liknande förslag i svang också i Sverige för åtskilliga år sedan, men tack och lov självdog de åtminstone temporärt, kanske till följd av skottarnas misslyckande.

I Storbritannien liksom i Sverige och många andra länder försöker man – som Christopher Booker uttrycker det  – ”muta” bilisterna till att övergå till elbilar. I öriket finns det idag knappt 50 000 elbilar i ett bestånd om totalt 26 miljoner fordon. Subventionerna till dessa 50 000 har hittills uppgått till 50 miljoner pund. Lika fullt räknar den nuvarande regeringen med att 60 procent av alla bilar på öarna ska vara elektriska inom 13 år.

Det gäller alltså för Tesla och Nissan att jobba på av bara sjutton enbart för att möta Storbritanniens förväntade efterfrågan.

De storslagna brittiska planerna på tidvattenkraftverk har Skeppsgossen berört tidigare. De lever fortfarande i det fördolda även om man inte längre hör så mycket om dem – detsamma gäller ju experimenten med vågkraft i Västsverige som också tycks ha dött drunkningsdöden.

Men vind- och solkraft har ingen mäktat med att stoppa varken i Sverige eller Storbritannien. I sistnämnda land har man enligt Christopher Booker spenderat 52 miljarder pund på dessa installationer. Den extrakostnad konsumenterna får betala för dem på sina elräkningar uppgår till 5 miljarder pund per år!

Ändå består vind och sol med bara 14 procent av den brittiska elproduktionen – när det blåser och när solen skiner. Resten av tiden skulle landet vara strömlöst om det inte vore för fossilkraftverken.

Storbritannien är det enda land i världen som lagstiftat om att minska sina kolutsläpp med 80 procent på bara 40 år. Den svenska klimatlagen kan väl kallas en blek kopia och går bland annat ut på att koldioxidutsläppen från vägtrafiken ska minska med 70 procent fram till 2030, ”det viktigaste beslut som vår generations politiker kommer att fatta” som statsminister Stefan Löfvén formulerade förslaget.

Politikerna fortsätter att leva i sin bubbla, fyllda av självgodhet och till synes obekymrade om vad deras vanvettiga idéer kostar väljarna. Så kommer det förhoppningsvis en Donald Trump också i något europeiskt land och sätter stopp för slöseriet med allmänna medel. Det är i alla fall vad Skeppsgossen önskar där han sitter i sin utkik, och jag tror att det är många vilseledda väljare som önskar detsamma.       

http://www.dailymail.co.uk/debate/article-4392220/Green-initiatives-disasters-says-Christopher-Booker.html#ixzz4eKBDXwph