onsdag 5 april 2017

Det råder ingen konsensus om klimatet eller historien om de 97 procenten

Någon har räknat ut att pratet om den globala uppvärmningen
 kostar 22 miljarder dollar om året. Kunde den ofantliga summan inte användas bättre?


Stundom kan det vara nyttigt att titta i backspegeln för att bemöta de numera rätt slitna argument som ofta framförs i klimatdebatten. Ett av de vanligaste är ju att det råder ”konsensus” bland klimatforskarna om att det är vi människor som med våra rykande skorstenar och avgasrör ställt till det så illa att den globala medeltemperaturen börjat öka. Hela 97 procent av alla dessa visa män som sitter där med sina datorer och modeller är ju eniga om vår skuld. Vem är då en simpel Skeppsgosse eller någon annan tvivlare att ifrågasätta deras kunskaper?

Idag får vi ju också höra att man alltid måste kunna redovisa källan till ett påstående som man citerar. Min fråga blir då hur många av alla dem som pratar om “konsensus” har egentligen gått tillbaka till källan för påståendet om de 97 procenten? Hur många vet att det är en australisk statistiker som heter John Cook som kom fram till just denna magiska siffra i en studie från 2013?

För att ta reda på hur många forskare som verkligen ansåg att människan bidrog till jordens uppvärmning analyserade denne Cook och hans forskarteam sammanfattningarna av 11 944 artiklar om den globala uppvärmningen som publicerats under perioden 1991 – 2011.
Av alla dessa artiklar och rapporter var det 3 896 st eller 32,6 procent som klart deklarerade att människan bidrar till jordens uppvärmning. En enda procent intog en osäker hållning till påståendet eller direkt förnekade det. Hela 66 procent eller 7 930 av artikelförfattarna förhöll sig neutrala till frågeställningen.

Med utgångspunkt från detta underlag ansåg sig Cook kunna påstå att 97,1 procent av artiklarna entydigt visade på att människan i någon grad bidragit till den globala uppvärmningen. Det är som var och en inser en helt absurd procentsiffra – han borde ju i stället ha talat om 32,6 procent konsensus.

Men Cook nöjde sig inte med detta konststycke. Han ville ha någon form av bekräftelse på att han tolkat sammanfattningarna korrekt, vilket bör skrivas på hans pluskonto. Han skickade därför mail till 8 574 av författarna och bad dem själva bedöma om de tillhörde “konsensus”-gruppen eller inte. Endast 1 189 st besvarade frågan utifrån sina totalt 2 142 artiklar i det undersökta materialet.

Svaren visade att 761 eller 35,5 procent  av artiklarna inte tog ställning i det som senare blev “klimatfrågan”. 62,7 procent eller 1 342 av artiklarna talade för “konsensus”  medan 1,8 procent eller 39 artiklar inte såg något samband mellan mänsklig aktivitet och klimatförändringar. De nya siffrorna var alltså 1 342 av 1 381 artiklar, något som Cook översatte till 97,2 procent av ”forskarvärlden”.

Det har senare gjorts flera sådana här analyser som kommit till helt andra resultat. Men Cooks utredning är den som citerats flest gånger. Den har laddats ned från nätet över     600 000 gånger och refererats till säkert lika många gånger av dem som propagerat för en ”klimatsmart” och koldioxidfri värld.

Men som vi vet är det inte alla som håller med Cook. Kritikernas huvudinvändning mot hans räknestycke är urvalskriteriet. För att komma med i studien räckte det med att materialet inrymde påståenden om att koldioxid är en växthusgas och att mänsklig aktivitet har bidragit till en viss uppvärmning av jorden.

Dr Richard Lindzen vid MIT betecknade Cooks studie som “propaganda” för de krafter som ville utnyttja klimatfrågan politiskt. “Alla forskare är överens om att det troligen är lite varmare nu än vid slutet av Lilla istiden”,  sade han 2016. ”Nästan alla forskare håller också med om att ifall du höjer koldioxidhalten i atmosfären så blir det kanske lite varmare. Men att översätta det till att det skulle vara farligt och att vi av denna orsak måste minska koldioxidutsläppen är ingenting annat än ren och skär propaganda.”

Betyder då “konsensus” inom klimatvetenskapen att de flesta forskare är övertygade om att det är våra aktiviteter som i hög grad bidragit till den minst sagt måttliga uppvärmningen av klotet? Nej, inte alls. Inte ens de tusentals inblandade klimatexperterna i IPCC-sfären är alldeles säkra på det. Vid en enkät bland de 4 000 medlemmarna i American Meteorological Society (AMS) som gjordes förra året ansåg en tredjedel att vi inte har någon global uppvärmning eller att den har naturliga orsaker eller att den kanske till en viss del orsakats av oss människor. Av AMS-medlemmarna ansåg 29 procent att uppvärmningen helt eller till en betydande del var resultatet av mänsklig aktivitet. 38 procent menade att uppvärmningen “mest” berodde på oss människor.

Skeppsgossen tycker att denna lek med siffror och hur många som tror vad eller inte helt och fullt och kanske i någon mån har blivit ett smått löjligt självändamål. I likhet med en gång Pontius Pilatus ställer han frågan “vad är sanning” till forskarvärlden men lika lite som den gamle ståthållaren får han ett definitivt svar eftersom ingen vet.

Sedan kan man också efter alla dessa decenniers käbblande undra varför vi alls måste ha svar på frågan. Alla förutsägelser från Al Gores tid och fram tills nu har ju visat sig helt grundlösa och felaktiga. Världen har faktiskt betydligt större och mer angelägna problem att brottas med än en halv grad hit eller dit.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar