Förnybart i siffror

Dålig avkastning på förnybart

Skeppsgossen har vid flera tillfällen citerat kunniga ekonomer som beräknat vad satsningarna på den så kallade förnybara energin egentligen kostar (skattebetalarna). Nu har jag tagit del av en intressant utredning som gjorts av ekonomiprofessorn Michael Kelly. Den handlar om den ekonomiska avkastningen på olika energiinvesteringar. Låter trist men belyser frågor som inte diskuteras så ofta i dessa sammanhang.

Kellys “Economic Return on Energy Investment” är ett mått på produktiviteten hos olika energislag. Han har kommit fram till att 9 procent av den globala ekonomin är knuten till energi och det ger enligt hans formel en avkastning på 11:1. För kol- och gaskraftverk är avkastningen omkring 50:1 och för kärnkraft 70:1. Biomassa ger en avkastning på 11:1.

Använder vi samma formel på solpaneler blir avkastningen mindre än 4:1 och för vindkraften mindre än 8:1. Det visar om inte annat att sol- och vindkraft har minimala möjligheter att höja standarden i tredje världen till europeisk nivå.

Professor Kellys siffror bekräftar hur vansinnigt det är att tro på en framtid för den förnybara energin. Och räcker inte de som bevis, kan följande genomgång kanske få en och annan tvivlare på bättre tankar.

Solpanelerna vid Nellis Air Force Base i Nevada (ovan) genererar 15 megawatt under kanske 30 procent av året, Anläggningen upptar en yta på ca 50 hektar. Kärnkraftverket Palo Verde i Arizona genererar 900 gånger så mycket el under 95 procent av året och upptar inte ens hälften så mycket mark. Om man skulle använda samma teknik som i Nellis skulle det krävas en markyta på 1,800 hektar. Jämför dessa siffror med förra årets totala elproduktion i USA – den uppgick till 3,5 miljarder MWh.

Moderna kol- och gasdrivna kraftverk upptar en yta på mindre än 150 ha för en i stort sett kontinuerlig elproduktion 600 MW. En vindkraftsanläggning i Indiana upptar en yta av 25,000 ha och producerar el under ca 30 procent av året. Av dessa siffror följer att om 20 procent av det totala elbehovet i USA skulle tillgodoses med vindkraft, så skulle det behövas upp till 185,000 turbiner på 1,5 MW, 12,000 km nya överföringsledningar, 9 miljoner ha och 245 miljoner ton betong, stål, koppar, glasfiber och sällsynta jordmetaller. Plus generatorer som skulle behöva köras 75-80 procent av året när det inte blåser. 

En man som analyserat hur många vindturbiner det skulle behövas för att ersätta all elproduktion i världen – som idag uppgår till 160,000 TWh – har kommit fram till ett antal på 183,400,000 turbiner. Dessa skulle i sin tur behöva 461,000,000,000 ton stål för tornen, ungefär lika mycket armeringsjärn och betong för fundamenten och  59,000,000,000 ton koppar, stål och metallegeringar för turbinerna. Behovet av neodym i magneterna skulle uppgå till 738,000,000 ton, medan turbinhusen skulle kräva  14,700,000,000 ton stål och komposit. Tillkommer 11,000,000,000 kompositmaterial för turbinbladen... 

Utgår vi ifrån att varje turbin behöver ca 12 ha innebär det att de tillsammans skulle uppta en yta på 1,855,500,000 ha, vilket är 1,3 gånger större än hela Nordamerika. Och då har vi ännu inte räknat med alla stolpar för ledningarna. Och som någon klok person påpekat kan den elström som vind- och solenergi levererar inte användas för att driva exempelvis stålverk och annan tung industri på grund av den intermittenta produktionen.

Alla dessa hisnande siffror får det att snurra i huvudet på eder Skeppsgosse och hör ni inte av honom på en tid så kan det bero på att han ramlat ner från utkiken...