Parakiter lever nu i kolonier i både Spanien och London och har berikat vår fauna. |
"De flesta av dessa
är så kallade trädgårdsrymlingar som flyttat ut från våra trädgårdar och
anpassat sig till ett liv i det vilda. Utan våra samhällen skulle de inte ha
funnits där de nu växer. Likadant är det med parakiterna i London. De är
ättlingar till förrymda burfåglar och har bidragit till den biologiska
mångfalden.”
Professor Thomas menar
att naturen gör motstånd när vi rycker fram alltför våldsamt och att
klimatförändringarna faktiskt har gett många arter bättre möjligheter att
överleva och frodas. I de flesta delar av världen har mångfalden ökats och
kanske har det aldrig tillkommit så många nya arter som i vår tid. Faunan och
floran i Storbritannien, säger han, är mycket rikare idag än för 10,000 år
sedan. Orsakerna är jordbruket, stadsbebyggelsen, trädgårdarna,
klimatförändringarna och det faktum att vi medvetet introducerat många nya och
exotiska arter.
Ett exempel är den
vanliga gråsparven. Sparvar är inte endemiska på de brittiska öarna utan har
spritt sig från Central-Asien med människan. I Italien har sparvarna
hybridiserat med spanska sparvar och frambringat en ny och klart definierad
art.
I en tidningsintervju
har Chris Thomas utvecklat tesen om att ett varmare klimat ger större
artrikedom. Den enkla förklaringen är att det finns fler arter av djur och
växter i exempelvis Frankrike än i kyligare delar av Europa.
”När det det blir
varmare går förvisso en del arter under, men samtidigt sprids betydligt fler av
de värmeälskande arterna norrut. Det gäller inte bara i Europa utan också i många
andra delar av världen. Vi känner alla till att artrikedomen är större i
tropikerna, men det beror inte bara på värmen utan också på nederbördsmängden
och andra faktorer.”
Som alla forskare numera
varnar professor Thomas samtidigt för de katastrofala effekterna av den globala
uppvärmningen – om han inte gjort det skulle han ha blivit persona non grata i
universitetsvärlden och gått miste om diverse anslag för fortsatt forskning.
Därför har Skeppsgossen medvetet hoppat över de avsnitt i boken som diskuterar
denna icke-fråga.
Intressantare är diskussionen om följderna av den avskogning vi ser i exempelvis Brasilien. Den
anses ju vara rena katastrofen, men den har också lett till att många fågelarter
som kohäger och prärieuggla etablerat sig i de avverkade områdena. ”Urskogar är
nödvändiga habitat för skogslevande arter, men när de försvinner öppnas nya
möjligheter för andra arter.”
Professor Thomas
ifrågasätter också ”det irrationella förföljandet” av så kallade invasiva
arter. Enligt honom är nykomlingarna att betrakta som lyckosamma arter med
förmågan att anpassa sig till en människopåverkad värld. Hur många djur- och
växtarter har dött ut i Storbritannien på grund av dessa inkräktare? Inga,
svarar han. Det är i huvudsak jakt och förändrad miljö som lett till att vissa djurarter försvunnit.
”Livet på jorden är en
process, inte ett blekt mästerverk som måste restaureras till ett gånget
stadium som inte längre existerar. Vi måste lära oss att uppskatta de
biologiska vinsterna lika mycket som vi sörjer förlusterna”, skriver den kloke
biologen.