I Skeppsgossens inlägg den 29 april “Snart badbart vid
Nordpolen” bemötte jag de senaste larmen från några av de badsugna passagerarna
ombord på Narrskeppet. Dessa hävdade under buller och bång att vi inom en
snarare framtid än ”forskarna” tidigare sagt skulle få både ett isfritt Arktis
och en katastrofal höjning av världshaven. Nu har en av de mest respekterade
experterna inom klimatområdet, professor Richard Lindzen vid MIT, diskuterat
påståendena i en som alltid läsvärd artikel. Skeppsgossen väljer att citera
några avsnitt i den som behandlar just Arktis med omnejd och världshaven.
“Den globala havsnivån tycks ha stigit med ungefär 15 cm
per århundrade i tusentals år. Före satelliterna mättes nivån i huvudsak med
hjälp av tidvattenmätare som mätte nivåerna i förhållande till fastlandets nivå.
Tyvärr förändras också fastlandets nivå, och som Emery och Aubrey noterar är
tektoniken den viktigaste orsaken till höjdförändringar på många ställen på
jorden. Från 1979 har satelliter använts för att mäta den aktuella havsnivån. Resultaten
låg förbluffande nära de tidigare tidvattenmätningarna men generellt något
högre. Som Wunsch et al framhåller finns det dock inget som tyder på att de små
höjningarna visar på någon accelererande höjning av havsnivåerna. Oavsett
vilket, förändringarna är ytterst små jämfört med de rapporter som talar om
katastrofala förändringar. Redan på 1980-talet menade alarmister som S.
Schneider att havsnivåhöjningarna med fördel kunde användas i
skrämselpropagandan. Det faktum att människor som Al Gore och Susan Solomon
(tidigare chef för IPCC:s Scientific Assessment) har investerat i strandegendomar
bekräftar att hela den här historien handlar mer om propaganda än om vetenskap.”
Och hur är det med isen kring Nordpolen, professor
Lindzen?
“Satelliter har observerat havsisen runt såväl Arktis som
Antarktis sedan 1979. Varje år iakttas en tydlig cykel som går från ett nästan
helt istäcke till ett påtagligt mindre under sommaren. Under denna period har
mätningarna under de senare åren visat på en påtaglig minskning av sommarisens
utbredning i Arktis (och en motsvarande ökning i Antarktis). Men på senare år
tycks det som om isutbredningen har stabiliserats. När vi talar om klimatförändringar
är självfallet 40 år en ganska kort period. Trots det har man gjort försök att
extrapolera korta trender och få dessa att framstå som att det redan nu börjar
råda isfria förhållanden i området kring Nordpolen. Var och en kan lätt inse
att det är alldeles fel. Om vi extrapolerade variationer i marktemperaturen
från gryning till skymning skulle vi få
ett kokhett klimat dagtid. Det är ju helt uppåt väggarna. Att extrapolera
isutbredningen under den arktiska sommaren ser ut att vara lika galet.
Även om satellitdata är oerhört mycket noggrannare än
tidigare mätresultat, kan vi inte helt lita till dem. Satelliterna kan förväxla
områden täckta av is med smältvatten över med isfria regioner. Dessutom är
kanske temperaturen inte den enda orsaken till att havsisen krymper. Sommarisen
är bräcklig och växlande vindar spelar en viktig roll och kan blåsa ut isen
över havet. Det är överhuvudtaget mycket tveksamt om den växlande utbredningen
av sommarisen har något att göra med klimatförändringar. De klimatmodeller vi
har förutsäger knappast sådana förändringar. Prognoserna för 2100 anger allt
från inga förändringar alls till total avsmältning. Man kan följaktligen inte
påstå att havsisens beteende bekräftar några plausibla förutsägelser.
Ibland sägs det att vi redan 1922 hyste farhågor för den
försvinnande havsisen runt Arktis, varför det som nu sker inte kan betecknas
som unikt. De data som låg till grund för de nämnda farhågorna kom från området kring Spetsbergen. En
marinbiolog och klimatvurmare beskrev det då som ett lokalt fenomen, men trots
detta är författarens bevis långt ifrån övertygande. Bland annat var
författaren selektiv i valet av sina bevis.
Det enda man säkert kan säga just nu är att den arktiska
havsisens beteende representerar ett av
de många intressanta fenomen som jorden uppvisar och som inte kan förklaras av
vare sig våra kunskaper eller tillgängliga data. Vi bör också vara medvetna om
att smältande havsis inte bidrar till en höjning av havsnivån. Dessutom har ju
människan länge drömt om att kunna öppna denna Nordvästpassage. Mot den
bakgrunden ter det sig underligt att man nu ser möjligheten som en larmsignal. Men,
som redan Mencken noterade: ”Hela syftet med praktisk politik är att skrämma
folket (som man sedan räddar) med en ändlös räcka av elaka troll, de flesta
rena fantasifoster”. Miljörörelsen har tagit Menckens uttalande ett stort steg
längre.
Läs hela
artikeln på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar