Ny svensk rapport om fågel- och fladdermusslakten måste ifrågasättas

”Hur många fåglar och fladdermöss dödas av vindkraftverk? Vad kan göras åt det? Vilka säkerhetsavstånd bör gälla mellan kungsörnars bon och vindkraftverk? Det är några av frågorna som besvaras i en ny stor rapport om vindkraft från Energimyndigheten, baserad på internationell forskning.”

Frågorna ställs i presentationen av den nu aktuella rapporten som signerats av herrar Martin Green och Jens Rydell vid Lunds Universitet. Någon konkret  inventering av kadavren runt svenska vindkraftverk har de inte gjort, utan som så ofta nu för tiden bygger siffrorna på diverse uppgifter i andra undersökningar. Urvalet redovisas inte och därför har Skeppsgossen all anledning misstänka att vi också denna gång matas med friserade data avsedda att försköna statistiken.

”Enligt den forskning som finns dödas i snitt mellan fem och tio fåglar om året per vindkraftverk. Antalet beror oftast på hur vindkraftverket är placerat, men även på hur stora snurrorna är. Vissa dödar knappt några fåglar alls medan andra kan orsaka upp till 60 fåglars död per år. Exempel på vindkraftverk som orsakar många dödsfall i Sverige är de vid Näsudden på Gotland – ett mycket fågelrikt område.

De vanligaste fåglarna som dödas är småfåglar, men om man tar hänsyn till hur många fåglar det finns av olika arter är det en högre risk för rovfåglar, måsar, trutar och hönsfåglar att förolyckas, däremot drabbas förhållandevis få svanar, gäss och tranor. Forskarna tror att det beror på att dessa grupper helt enkelt är bättre på att undvika vindkraftverken.

Det är också relativt få fåglar som dödas under sin flyttning. Över lag är det större risk för fåglar att drabbas om det finns vindkraftverk i områden där de häckar, övervintrar eller rastar under flyttningstiden.”

När man läser detta tycks ju fågeldöden inte alls vara något problem trots att mängder av andra rapporter talar om motsatsen (och om den nu inte är något problem, varför då bekosta en undersökning?). År 2012 visade Spaniens ornitologiska institut på grundval av 136 olika internationella undersökningar att landets 18,000 vindkraftverk dödar mellan 6 och 18 miljoner fåglar och fladdermöss varje år. I USA finns det idag runt 50,000 vindkraftverk – de officiella amerikanska dödssiffrorna talar om 573,000 avlivade fåglar och 888,000 lika avlivade fladdermöss varje år. Det är med andra ord en stor skillnad mellan den officiella statistiken och exempelvis den spanska inofficiella. 

Uppenbarligen har Lundaforskarna inte heller tagit del av en mycket vederhäftig och officiell rapport från vindfarmen Maple Ridge i staten New York. Den gjordes under fem månader år 2006. De 120 turbinerna där dödade enligt en uppskattning mellan 2,000 och 4,000 fåglar och fladdermöss under denna period, vilket skulle betyda minst det dubbla antalet varje år.

Den amerikanske naturexperten Jim Wiegand har undersökt hur de data samlas in som ligger till grund för de officiella siffrorna. Man söker av en radie på 60 m runt en turbin. Det är ett alldeles för litet område, menar han, eftersom de nya jättebladen skickar iväg kadavren mycket längre. Undersökningar sker dessutom vid ett enda tillfälle varje till var tredje månad, och under denna tidsrymd har självfallet rävar och andra asätare hunnit sätta i sig en stor del av resterna.

“Det är också relativt få fåglar som dödas under sin flyttning”, skriver författarna till den svenska rapporten. Hur de kunnat dra den slutsatsen är en gåta, särskilt som de i nästa mening erkänner att fåglarna är mer utsatta i områden där de rastar under flyttningarna. En studie från Benton County i Indiana säger också att vindkraftverken dödar inte bara lokala fågelpopulationer utan stora mängder flyttfåglar. Vi får heller inte bortse från att även om vindkraftverken uppe på åsar och berg inte direkt dödar flyttfåglarna så betyder deras placering att fåglarna får flyga omvägar som tröttar ut dem och på så vis leder till döden.  

 

Som Skeppsgossen tidigare berättat är situationen för vissa fridlysta arter av fladdermöss kritisk. En gång var det i huvudsak parasiter och smittsamma sjukdomar som hotade bestånden i olika delar av världen – idag är vindkraftens utbyggnad ett lika stort eller ännu större hot.  Brittiska undersökningar har visat att “hundratals” fladdermöss varje månad får sätta livet till när de kolliderar med vindkraftverk. Med hjälp av sökhundar har forskare vid universitetet i Exeter letat efter döda fladdermöss under 46 vindfarmer i hela England för att utröna om känsliga arter kan vara i fara. Så var enligt rapporten inte fallet för 18 av vindkraftanläggningarna men för resterande 28 var situationen betydligt värre.

Enligt en oberoende undersökning från Ontario i Kanada (som forskarna i Lund naturligtvis inte heller tagit del av) dödades fladdermössen i genomsnitt i ett antal av 18,5 per turbin. Studien gjordes under perioden 1 maj till 31 oktober 2015 och visade på totalt 42,656 offer. Samtliga dessa var arter som hotas av utrotning. 

Skeppsgossen ställer därför än en gång frågan: När får vi en oberoende studie av hur många offer den svenska vindkraften skördar? Kan vi verkligen lita till uppgifterna från berörda myndigheter? Kanske är just den här rapporten inte tillkommen med ekonomiskt stöd från vindkraftföretagen men många andra är det. Att utan urskiljning använda dem som underlag – vilket tydligen Martin Green och Jens Rydell gjort - är både meningslöst och ohederligt.