onsdag 10 maj 2017

Klimatvetenskap - vad är det?


Vad är egentligen  “klimatvetenskap” annat än datormodeller som inte är baserade på några empiriska bevis eller rön. Gång på gång får vi veta att ”forskarna” inom detta område justerar data för att de ska stämma med modellerna. Ändå fortsätter människor att tro på all den goja som skrivs och sägs inom det här området. Skrämmande, tycker Skeppsgossen.

En del av dessa bevis för att jorden snart börjar koka förutsätter exempelvis att is smälter vid temperaturer under noll grader. Vilken normalbegåvad person som helst inser ju hur galet detta är.  Men denna normalbegåvade är antingen för lat för att tänka efter eller överhuvudtaget bry sig.  Många av dessa lättingar orkar emellertid oroa sig alldeles väldigt för sina barns och barnbarns framtid (eller säger sig i varje fall göra det).

Skeppsgossen kom att tänka på detta i samband med en liten diskussion på Facebook där människor med akademisk utbildning på fullt allvar hävdar att 97 procent av forskarvärlden anser att människan bär skuld till vad som kallas klimatförändringarna. Det vittnar om en förfärande okunskap och en total brist på självständigt tänkande.
   
Hur mycket har då temperaturen på jorden ökat? Under perioden 1800-1880 har uppvärmningen över land varit 0,5⁰C enligt Richard Mullers BEST. Självfallet har det skett en successiv uppvärmning med tanke på att vi lagt en istid bakom oss. Och självfallet är uppvärmningen större över land än över hav och ännu större över Arktis och delar av Antarktis. Den som gör gällande att temperaturhöjningen beror på mänsklig aktivitet vet inget om vad som styr klimatet överhuvudtaget och har helt andra intressen än några grader uppåt eller nedåt. Klimatdebatten är bara en förevändning för att styra samhället mot anti-kapitalism och en kommunistisk omfördelning av samhällets resurser.

Det finns också ”bildade” personer som hävdar att ”kastastrofen i Fukushima” har förgiftat och fortsätter att förgifta hela Stilla havet. Så här skriver en av dem:

”Varje dag spys strålning ut som dödar allt liv och alla koraller i Stora Barriärrevet. Om inte Gud träder in så kommer vi alla att vara dömda. Nu, sex år efter katastrofen, pratas det inte om den av den enkla anledningen att vi inte vet hur vi ska kunna stoppa allt cesium från att förgifta havet (de robotar man skickar ner smälter faktiskt efter 2 timmar). Fiskfabrikerna på den amerikanska västkusten ända upp till Alaska har fått slå igen på grund av de höga halterna strålning... Detta är en katastrof som kommer att pågå i miljoner år… Jorden dör och det kommer vi också att göra.”

Ett Hallelujah är kanske på sin plats?

I Amerika finns det numera en särskild grupp som hjälper de arma stackare som lider fruktansvärda kval av tankar på klimatförändringarna. Gruppen har med stöd av bl.a. Ford och Rockefeller Foundation tagit fram ett 9-punkters-program liknande det som används inom AA. Till grund för programmet ligger djupintervjuer med dussintals klimataktivister som fått redogöra för hur de påverkats av klimatförändringarna.
 Det är för övrigt inte bara människors psykiska hälsa som är i fara. För ett år sedan dog en 12-årig pojke i ett avlägset hörn av den sibiriska tundran sedan han smittats av mjältbrand och ett 20-tal personer fick läggas in på sjukhus. Vad har nu detta med klimatförändringarna att göra, frågar du dig kanske. Jo, enligt BBC var det nog så att en smittad ren dog för mer än 75 år sedan av anthrax varpå kroppen begravdes av permafrosten. Under en värmebölja förra året tinade samma permafrost och med den renkadavret. Då spreds anthraxbakterierna till närliggande vattendrag och jordar – och vips hade vi en liten lokal epidemi på gång.
Berättelsen kan låta nog så bestickande och väl underbyggd. Vid närmare eftertanke har den dock mera karaktär av en skröna, förmedlad av den statliga brittiska televisionen som sannerligen inte står SVT efter när det gäller att berätta skräckhistorier om klimathotets konsekvenser. Om nu denna arma ren dog för 75 år sedan så måste den ha grävt sin egen grav i permafrosten som är många tusentals år gammal. För det är väl ingen som på allvar tror att tundran i Sibirien började frysa först för 75 år sedan?
Det är sådana här lögner vi numera matas med i pk-media. Det är inte utan att Skeppsgossen blir mörkrädd där han sitter i sin masttopp och ser utsvultna isbjörnar flyta förbi på sina snabbt krympande isflak.


Skeppsgossen själv

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar