Nytt grundämne upptäckt: Governmentium (Gv)

Governmentium (Gv) har ännu inte fått sitt nummer i det periodiska systemet.

Av Alarik Vittfarne har jag fått nyheten om en dramatisk upptäckt som gjorts av en grupp forskare under ledning av professor William DeBuvitz vid Rutgers State University i New Jersey. Det handlar om ett tidigare okänt grundämne som fått namnet Governmentium och har en rad märkliga egenskaper.

Det nya grundämnet har en neutron, 25 sekundära neutroner, 88 assisterande neutroner och 198 sekundära assisterande neutroner, vilket ger atomvikten 312, tyngst av alla ämnen. Dessa 312 partiklar hålls samman av krafter som kallas muppar, vilka omges av stora mängder lefton-lika partiklar kallade peoner.

Eftersom Governmentium inte har några elektroner eller protoner är det inert. Dock kan det detekteras genom att det bromsar varje process det kommer i kontakt med. En liten mängd Governmentium kan få en reaktion, som normalt sker på mindre än en sekund, att ta mellan fyra dagar och fyra år att fullborda.

Governmentium har en halveringstid på 3 - 6 år. Det bryts inte ned utan undergår istället en omorganisation i vilken en del av de sekundära och assisterande neutronerna byter plats. Faktiskt kommer atomvikten av Governmentium att öka med tiden, eftersom varje omorganisation omvandlar muppar till neutroner och bildar isodoper.

Denna uppgradering av mupparna har övertygat flera forskare om att Governmentium bildas närhelst mupparna når en kritisk koncentration. Detta hypotetiska tillstånd benämns "det kritiska träsket".

Med pengar som katalysator ombildas Governmentium till Administratium, ett ämne som strålar ut lika mycket energi som Governmentium, eftersom det har hälften så många peoner men två gånger så många muppar. Alla pengar förbrukas i processen utan att några biprodukter uppstår. Administratium tenderar att koncentreras till särskilda ställen såsom offentliga myndigheter, stora koncerner och universitet. Vanligen finner man det i de nyaste, ståtligaste och bäst underhållna byggnaderna.

Forskarna poängterar att Administratium är toxiskt vid alla koncentrationer. Det kan lätt spoliera en produktiv process, om det tillåts ansamla sig. Allvarliga försök pågår för att finna ut hur Administratium skall kunna kontrolleras, så att oåterkallelig skada kan förhindras, men resultaten har hittills inte varit lovande.

Tung sammanfattning om klimatets mekanismer

Vulkaner och hetvattenskorstenar på havsbottnen påverkar vårt klimat

I en nyligen publicerad uppsats som hamnat hos Skeppsgossen har ett par "tunga" forskare än en gång avfärdat påståendena om koldioxidens inverkan på klimatet. Jag vet inte hur många gånger detta ämne varit uppe till diskussion, men myter är ofta seglivade – och det alldeles särskilt när en mångmiljardindustri vuxit upp kring den.

Nåväl, den här gången är det meteorologen dr Martin Hertzberg och kemisten Hans Schreuder som i detalj undersökt ett antal data som har betydelse för klimatet, bland  dem de berömda borrkärnorna från isen i Vostok, satellitdata, solaktiviteten etc.

De båda forskarna kommer fram till att ingenting i dessa data styrker antagandet att CO2 i atmosfären driver vare sig väder eller klimat eller att utsläpp orsakade av mänsklig aktivitet, användning av fossila bränslen etc. påverkar CO2. Alla förändringar i CO2-halten har till allra största delen naturliga orsaker.

   

Ett bevis för detta är de klimatvariationer som kan avläsas i borrkärnorna från Vostok. Data från dem bevisar att såväl temperaturförändringar som förändringar i CO2-halten i atmosfären varit regelbundet förekommande under de senaste 400,000 åren.

Vad är det då som dessa forskare anser styr klimatet på vår planet?

De viktigaste faktorerna är enligt dem bland annat variationer i solaktiviteten, fördelningen av land och vatten på jordytan, vulkanutbrott och inte minst de undervattensvulkaner och  hundratusentals ”skorstenar” som kontinuerligt värmer upp världshaven.   

Till slut bör det betonas att Hertzberg och hans kollega kommit fram till att förändringar i temperaturen på jorden nästan alltid föregår förändringarna i CO2-halten i atmosfären. De som tror på CO2 som en drivkraft för klimatförändringarna har med andra ord fått det hela om bakfoten. CO2 svarar på klimatförändringarna och inte tvärtom, hävdar de.

Läs hela artikeln i original på
http://principia-scientific.org/publications/Role_of_CO2-EaE.pdf

Den gröna storkovan

Miljardär på lögner

Medan diskussionerna om Trump och Paris-överenskommelsen fortsätter och vi alla väntar på ett slutgiltigt besked, kan det finnas anledning att erinra om vilken stor business miljön och klimatet har blivit. Redan för några år sedan uppskattades världsmarknaden för förnybar energi till över 600 miljarder dollar. Sedan dess har den vuxit med minst 50 miljarder om året, enligt experterna.

Miljörörelsen är inte längre en långhårig hippie eller en feminist med rakat huvud som viftar med ett handtextat plakat. Den styrs numera av konsulter, multinationella företag och storbanker. ”Och över alltihopa lyser Fader George Soros” för att nu travestera en gammal Povel Ramel-text. Om det sistnämnda är alldeles sant vågar dock Skeppsgossen inte gå i god för. Däremot är det tveklöst sant att vanliga människor betalar någon form av tionde till dessa präster på allt de handlar, från elräkningar och drivmedel till plastkassar och engångsförpackningar.

Så fortsätter det gröna lurendrejeriet att mata oss med ständigt nya lögner för att kunna håva in mer pengar. Det spelar liten roll att allt fler sansade forskare uttrycker tvivel om sanningshalten i påståendena att isarna smälter och haven stiger – de gröna måste hålla myterna om jordens undergång vid liv för att kunna skratta åt alla sina lättrogna anhängare ”hela vägen till banken” som det brukar heta.

En som numera kan skratta väldigt gott är förstås Al Gore. Han var väl inte direkt utfattig när han slutade som vice president (även om media påstått det), men hans ”obehagliga sanning” gjorde honom till miljardär. Ingen av förutsägelserna i hans film har besannats och kommer aldrig att bli besannade heller. Valet av Donald Trump får väl betecknas som en folkets örfil mot Gore och etablissemanget i stort, men den har i varje fall inte ännu punkterat penningpåsarna som de gröna proppat smockfulla under de senaste decennierna. 

Trots det vill de ha ännu mer och hittar på nya sagor för att berika sig på skattebetalarnas bekostnad. Forskare vid Heinrich Böll-stiftelsen i Berlin har nyligen uppskattat att det behövs 50 miljarder dollar om året för att hjälpa länder som t.ex. drabbats av den icke påvisade höjningen av havsnivåerna eller vars invånare tvingas migrera därför att det inte längre går att odla på grund av torkan som självfallet skylls på klimatförändringarna.

Men på sikt räcker ändå 50 miljarder dollar inte långt. Runt år 2030 behövs det minst 300 miljarder dollar varje år för att västvärlden ska kunna leva upp till sina generösa löften. Plus de 100 miljarder om året som överenskommelsen i Paris utlovar från och med år 2020.

Det finns bara ett säkert sätt att få in alla dessa klirrande mynt - skatter. Skatter på utsläpp, skatter på flygresor, höjda skatter på drivmedel, skatter på tobak och alkohol... ja ni vet redan på vad sätt ”miljömålen” ska kunna uppnås. Det har till och med talats om skatter på finansiella transaktioner för att utjämna orättvisorna i världen, men Skeppsgossen betvivlar starkt att de som tjänar storkovan på klimatlögnerna är beredda att lägga ens en cent i tiggarbössan.

Idag står Skeppsgossens hopp i första hand till att Donald Trump har ork och mod att stå fast vid löftet om att dra sig ur klimatöverenskommelsen som Obama godkände i ett sista desperat försök att sätta krokben för Trump. Med både Al Gore och påven i motståndarhörnan blir det säkert ingen lätt match. 

      

Ny svensk rapport om fågel- och fladdermusslakten måste ifrågasättas

”Hur många fåglar och fladdermöss dödas av vindkraftverk? Vad kan göras åt det? Vilka säkerhetsavstånd bör gälla mellan kungsörnars bon och vindkraftverk? Det är några av frågorna som besvaras i en ny stor rapport om vindkraft från Energimyndigheten, baserad på internationell forskning.”

Frågorna ställs i presentationen av den nu aktuella rapporten som signerats av herrar Martin Green och Jens Rydell vid Lunds Universitet. Någon konkret  inventering av kadavren runt svenska vindkraftverk har de inte gjort, utan som så ofta nu för tiden bygger siffrorna på diverse uppgifter i andra undersökningar. Urvalet redovisas inte och därför har Skeppsgossen all anledning misstänka att vi också denna gång matas med friserade data avsedda att försköna statistiken.

”Enligt den forskning som finns dödas i snitt mellan fem och tio fåglar om året per vindkraftverk. Antalet beror oftast på hur vindkraftverket är placerat, men även på hur stora snurrorna är. Vissa dödar knappt några fåglar alls medan andra kan orsaka upp till 60 fåglars död per år. Exempel på vindkraftverk som orsakar många dödsfall i Sverige är de vid Näsudden på Gotland – ett mycket fågelrikt område.

De vanligaste fåglarna som dödas är småfåglar, men om man tar hänsyn till hur många fåglar det finns av olika arter är det en högre risk för rovfåglar, måsar, trutar och hönsfåglar att förolyckas, däremot drabbas förhållandevis få svanar, gäss och tranor. Forskarna tror att det beror på att dessa grupper helt enkelt är bättre på att undvika vindkraftverken.

Det är också relativt få fåglar som dödas under sin flyttning. Över lag är det större risk för fåglar att drabbas om det finns vindkraftverk i områden där de häckar, övervintrar eller rastar under flyttningstiden.”

När man läser detta tycks ju fågeldöden inte alls vara något problem trots att mängder av andra rapporter talar om motsatsen (och om den nu inte är något problem, varför då bekosta en undersökning?). År 2012 visade Spaniens ornitologiska institut på grundval av 136 olika internationella undersökningar att landets 18,000 vindkraftverk dödar mellan 6 och 18 miljoner fåglar och fladdermöss varje år. I USA finns det idag runt 50,000 vindkraftverk – de officiella amerikanska dödssiffrorna talar om 573,000 avlivade fåglar och 888,000 lika avlivade fladdermöss varje år. Det är med andra ord en stor skillnad mellan den officiella statistiken och exempelvis den spanska inofficiella. 

Uppenbarligen har Lundaforskarna inte heller tagit del av en mycket vederhäftig och officiell rapport från vindfarmen Maple Ridge i staten New York. Den gjordes under fem månader år 2006. De 120 turbinerna där dödade enligt en uppskattning mellan 2,000 och 4,000 fåglar och fladdermöss under denna period, vilket skulle betyda minst det dubbla antalet varje år.

Den amerikanske naturexperten Jim Wiegand har undersökt hur de data samlas in som ligger till grund för de officiella siffrorna. Man söker av en radie på 60 m runt en turbin. Det är ett alldeles för litet område, menar han, eftersom de nya jättebladen skickar iväg kadavren mycket längre. Undersökningar sker dessutom vid ett enda tillfälle varje till var tredje månad, och under denna tidsrymd har självfallet rävar och andra asätare hunnit sätta i sig en stor del av resterna.

“Det är också relativt få fåglar som dödas under sin flyttning”, skriver författarna till den svenska rapporten. Hur de kunnat dra den slutsatsen är en gåta, särskilt som de i nästa mening erkänner att fåglarna är mer utsatta i områden där de rastar under flyttningarna. En studie från Benton County i Indiana säger också att vindkraftverken dödar inte bara lokala fågelpopulationer utan stora mängder flyttfåglar. Vi får heller inte bortse från att även om vindkraftverken uppe på åsar och berg inte direkt dödar flyttfåglarna så betyder deras placering att fåglarna får flyga omvägar som tröttar ut dem och på så vis leder till döden.  

 

Som Skeppsgossen tidigare berättat är situationen för vissa fridlysta arter av fladdermöss kritisk. En gång var det i huvudsak parasiter och smittsamma sjukdomar som hotade bestånden i olika delar av världen – idag är vindkraftens utbyggnad ett lika stort eller ännu större hot.  Brittiska undersökningar har visat att “hundratals” fladdermöss varje månad får sätta livet till när de kolliderar med vindkraftverk. Med hjälp av sökhundar har forskare vid universitetet i Exeter letat efter döda fladdermöss under 46 vindfarmer i hela England för att utröna om känsliga arter kan vara i fara. Så var enligt rapporten inte fallet för 18 av vindkraftanläggningarna men för resterande 28 var situationen betydligt värre.

Enligt en oberoende undersökning från Ontario i Kanada (som forskarna i Lund naturligtvis inte heller tagit del av) dödades fladdermössen i genomsnitt i ett antal av 18,5 per turbin. Studien gjordes under perioden 1 maj till 31 oktober 2015 och visade på totalt 42,656 offer. Samtliga dessa var arter som hotas av utrotning. 

Skeppsgossen ställer därför än en gång frågan: När får vi en oberoende studie av hur många offer den svenska vindkraften skördar? Kan vi verkligen lita till uppgifterna från berörda myndigheter? Kanske är just den här rapporten inte tillkommen med ekonomiskt stöd från vindkraftföretagen men många andra är det. Att utan urskiljning använda dem som underlag – vilket tydligen Martin Green och Jens Rydell gjort - är både meningslöst och ohederligt.  

Universitetsvärldens förfall

Du tror det kanske inte, men Skeppsgossen har faktiskt studerat
 vid Uppsala Universitet innan det blev politiskt korrekt.

En professor i klassisk historia vid Stanford-universitetet har liknat de gamla lärosätena i Nordamerika vid Potemkinkulisser - bakom de trygga tegelfasaderna klädda med murgröna döljs inte bara ekonomiska problem utan kanske viktigare en sjunkande kvalitet på undervisningen och allt påtagligare inskränkningar i det fria ordet. Skeppsgossen tycker att professor Victor Davis Hansons tankar har relevans också för dagens svenska universitetsvärld och summerar några av hans synpunkter.

”Ta det fria ordet”, skriver han. ”Utan friheten att få uttrycka sig kan det inte finnas något universitet. Men ser man till vad som hänt i Berkeley, Claremont, Middlebury och Yale på senare tid, finns det inte mycket kvar av det fria ordet och det civiliserade utbytet av olika idéer... Om en föreläsare gav uttryck för sina tvivel på den globala uppvärmningen och vad våra regeringar kan göra åt den, ifrågasatte Black Lives Matter-rörelsen eller antydde att vårt kön är biologiskt bestämt snarare än en social konstruktion, skulle personen ifråga få sparken eller bli utbuad och kanske utsatt för fysiskt våld...”

Professor Hanson menar också att universiteten backar på samma sätt som de gjorde i 1930-talets Tyskland. Antingen höll man tyst eller också rättade man in sig i det politiskt korrekta ledet.  

“Många studenter kan inte heller klara uppgifter som tidigare ansågs självklara”, skriver han. "Det mesta är numera för svårt för deras känsliga intellekt. Studieresultaten sjunker. Det viktiga är att studenten lämnar klassen med rätt grupptänkande och den ideologi som stämmer med professorns ras/klass/kön...”

Professor Hanson tar som exempel upp staten Kaliforniens universitetssystem som är USA:s största. ”Nästan 40 procent av alla nyinskrivna studenter behöver stödundervisning i matematik och engelska språket sedan de har blivit underkända i kompetenstesterna... Universiteten satsar nu hårt på vad som i realiteten är gymnasiekurser för att studenterna inte ska känna sig kränkta när de ställs inför de höga kraven inom universitetsutbildningen... Resultatet blir urvattnade klasser och betygsinflation...”

Professor Hanson slutar sin kritik med dessa ord: “Dagens melodramatiska universitet har blivit en klassisk tragedi.”   

Läs hela artikeln på http://www.realclearpolitics.com/articles/2017/05/04/potemkin_universities

   

Sharia - ett hot mot hela vår kultur

Varför är västerlänningar så blinda för hotet från islam?

Skeppsgossen är som kanske en och annan läsare förstått ateist och i grunden rätt ointresserad av alla religiösa tokerier. Men när dessa tokerier klampar in i människors vardagstillvaro och försöker övertyga oss om att vägen till en eller annan gud är den enda rätta, då anser jag mig att ha rätt att reagera och kommentera.

Idag är det inte kristendomen som utgör det stora religiösa hotet utan islam. Det är en klurig kombination av religion och ideologi som gömmer sig bakom religionens täckmantel när dess doktriner ifrågasätts. En av dessa är sharia, som är helt obegriplig för andra än ättlingarna till de nomadstammar som befolkar Mellersta östern. Så länge sharia var en angelägenhet endast för ökenstammarna var den ointressant för Västerlandets upplysta människor, men i och med att vi har invaderats av ökenfolk som uppfostrats att följa såväl Mohammed som sharia har det blivit en fråga som vi alla måste ta ställning till – eller avstånd från.

Islam skiljer ju inte religion från stat. Under islam måste alla människor, alla muslimer och alla styrande följa sharialagen i vardagslivet lika väl som inom politiken. Allah är världens ende sanne gud och han har sagt att även icke-muslimer är födda muslimer men att de har - medvetet eller av okunskap - korrumperat guds ord och därför blivit orena kafir till den dag de omvänder sig.

Sharialagen är teokratisk, skapad av Allah och Mohammed, perfekt, universell och oföränderlig. Den som tvivlar är en syndare som måste dödas. 

Detta är alltså raka motsatsen till det vi kallar demokrati. I en sådan är kyrka och stat åtskilda och religiösa bestämmelser har inget företräde. Av det skälet är sharialagen helt inkompatibel med med västerländska mänskliga rättigheter och juridiska system. Det har till och fastslagits av Europadomstolen för mänskliga rättigheter i ett mål från 2003 (Refah Partisi vs Turkiet).

För de flesta muslimer står sharialagen över all annan lag. Därför kan en troende muslim aldrig acceptera att ett "värdlands" sekulära lagar står över sharia. Inte heller tillåter sharia likhet inför lagen. Muslimer är överlägsna, icke-muslimer underlägsna. Muslimer får inte heller bli vänner med eller låta sig assimileras med icke-muslimer i annat syfte än att omvända dem.

Tyvärr tror välmenande och godsinta västerlänningar inte riktigt på alla de diktat som ingår i sharia (om de nu överhuvudtaget vet om dem). Av ideologiska skäl vill de inte heller tro på dem eftersom det går emot deras mångkulturella fantasier och drömmar. Vi har redan börjat se resultatet av denna blindhet för det största hotet mot vår kultur.  

Den nya istiden har redan börjat

Is på Themsen i London

Nu droppar det in alltfler varningar om en kommande istid. Enligt den senaste rapporten har vi nu kommit in i en naturlig cykel som uppträder med 230 års mellanrum. Den började 2014 och kommer att leda till en fortsatt och tilltagande avkylning efter 2019 och fram till 2053.

Vi har haft fem varma cykler sedan 900 e.Kr. som alla följts av perioder med dramatisk avkylning. Den senaste varma cykeln slutade 1790, och räknar vi 230 år framåt hamnar vi på 2020. Efter det kan vi få vintertemperaturer som liknar dem som många äldre personer upplevde under ”krigsvintrarna” på 1940-talet.

Enligt en brittisk forskare får vi räkna med att denna fimbulvinter ska bestå 60–100 år framåt. Den följande värmeperioden kommer inte heller att bli lika varm som den vi upplevt och som nu alltså går mot sitt slut.

Professor Valentina Zharkova vid Northumbria University har med hjälp av matematiska modeller för solaktiviteten beräknat att den globala temperaturen kan komma att bli lägre än den varit på mer än 350 år. Det betyder att nya glaciärer bildas och att floder och insjöar fryser till i hela Europa, Nordamerika och delar av Asien.

I en intervju säger hon att hennes beräkningar kommer att slå in med 97 procent sannolikhet men att “vi bara kan spekulera över vad som kommer att hända, baserat på berättelserna från den lilla istiden 1645-1705. Den istid som nu närmar sig kommer att vara i tre solcykler , motsvarande 33 år eller från 2020 till 2053.” 

Visst har allt blivit bättre - men inte på grund av de gröna narrarna

”Hur ofta får vi inte höra att jorden är överbefolkad, luften förorenad, att vi slösar med naturens resurser och en massa andra människofientliga påståenden. På grund av dessa har världen begåvats med tusentals energi- och miljölagar och bestämmelser som påverkar oss alla i ett eller annat avseende. Låt oss kortfattat diskutera dessa felaktiga antaganden.”

Så skriver Steve Goreham, författare till flera kritiska böcker om klimatförändringarna, i sammanfattningen av en nyutkommen bok med titeln ”Outside the Green Box” som Skeppsgossen haft glädjen att läsa under ensamma stunder i utkiken på Narrskeppet. Här följer några utdrag ur Gorehams klarsynta och lättlästa bok som kan rekvireras från Amazon eller direkt från stevegoreham.com.

“Som vi diskuterat i kapitel 2 har nästan alla aspekter av människans livskvalitet förbättrats. Under de senaste 200 åren har livslängden mer än fördubblats, från 30 år till över 70 år. Barnadödligheten har sjunkit till en femtedel av siffrorna för 1800-talet. Sedan år 1800 har inkomsterna i världen  räknat per person ökat 10 gånger tack vare att världens energiproduktion ökat 26 gånger och handelsvolymerna i världen 1,800 gånger.

Produktionen av livsmedel fortsätter att öka snabbare än befolkningstillväxten. Idag är 11 procent av jordens befolkning undernärda, vilket är den lägsta siffran i historien. 80 procent av världens befolkning kan läsa och skriva, vilket är dubbelt så många som år 1900... Vi är på väg mot en alltmer gyllene tidsålder, även om en del gör gällande att det bara bli sämre och sämre.

Maurice Strong, Paul Ehrlich och andra varnade för att överbefolkningen skulle leda till en katastrof och att människan var en art som tappat all kontroll. Men som vi diskuterade i kapitel 3 föder dagens kvinna i genomsnitt 2,5 barn mot 5 stycken år 1950.  Det är uppenbart att alla samhällen nu genomgår en naturlig demografisk utveckling från höga födelse- och dödstal till motsatsen. I stället för att vara utom kontroll kommer världens befolkning förmodligen att stabiliseras under den senare hälften av detta århundrade.  

Under de senaste 200 åren har mänskligheten kämpat mot ökande luft- och vattenföroreningar. Idag kräver FN och miljörörelsen ett slut på ’överproduktion’ och ’överkonsumtion’, att västerlandet hejdar sin ekonomiska tillväxt och minskar energianvändningen för att inte fortsätta att ’förstöra vår miljö’. Koldioxiden utpekas som en luftförorening och luften vi andas kallas ’farlig och ohälsosam’.

Men som vi diskuterade i kapitel 4 är verkligheten en helt annan. Under det senaste århundradet har de flesta människor tillgång till rent dricksvatten... och luftföroreningarna i industriländerna har minskat dramatiskt under de senaste 30 åren... De fattiga länderna lider fortfarande av dessa problem men när ekonomin förbättras minskar de bevisligen.

Energikonsumtionen är ingen bov. De nationer som konsumerar mest energi per person har också de lägsta utsläppen av luft- och vattenföroreningar per person... Koldioxden är inte någon förorening. Hundratals fackgranskade studier visar att ökade halter av CO2 leder till att växterna utvecklas snabbare och blir större. Redan nu är jorden grönare på grund av högre CO2-halt i atmosfären.

Under de senaste 30 åren har ideologin bakom klimatförändringarna anammats av både regeringar och den gröna rörelsen. De flesta vetenskapliga organisationer, de flesta av de stora universiteten, de flesta av Fortune 500-företagen, de flesta trossamfund och majoriteten av nyhetsmedia bekänner sig offentligt till denna teori. De kallar koldioxiden för ”en luftförorening” och tåg som transporterar kol för ”dödståg” och de som inte tror på budskapet får heta ”klimatförnekare”. 

    

Men som framgår av kapitel 5 visar vetenskapliga data att naturliga krafter och inte människans utsläpp dominerar jordens klimat. Vattenånga, inte koldioxid eller metan, är den dominerande växthusgasen. Vår industri bidrar med mindre än 2 procent till växthuseffekten. För 1000 år sedan var temperaturen på jorden betydligt högre än idag och vad jorden upplevt under de senaste 8000 åren är en långsam avkylning...

Råmaterial är naturliga men resurser skapas av människor. Vilka resurser som är tillgängliga beror inte av hur många vilda frukter det finns på träden eller hur stenig jorden är utan på mänsklig förmåga och teknik att ta dem tillvara. Resurstillgången kommer att fortsätta öka och pratet om att vi gör slut på dem är inget annat än en förnybar myt.”

Vindkraft korrumperar

Idag nöjer sig Skeppsgossen med att länka till en blogg som berättar den mest häpnadsväckande historia om svensk vindkraft som jag hört. Läs och förundras!   

http://thoralf.bloggplatsen.se/2017/05/08/11442368-chefsjurist-beordrade-inbrott-i-vindkraftverk/

Klimatvetenskap - vad är det?

Vad är egentligen  “klimatvetenskap” annat än datormodeller som inte är baserade på några empiriska bevis eller rön. Gång på gång får vi veta att ”forskarna” inom detta område justerar data för att de ska stämma med modellerna. Ändå fortsätter människor att tro på all den goja som skrivs och sägs inom det här området. Skrämmande, tycker Skeppsgossen.

En del av dessa bevis för att jorden snart börjar koka förutsätter exempelvis att is smälter vid temperaturer under noll grader. Vilken normalbegåvad person som helst inser ju hur galet detta är.  Men denna normalbegåvade är antingen för lat för att tänka efter eller överhuvudtaget bry sig.  Många av dessa lättingar orkar emellertid oroa sig alldeles väldigt för sina barns och barnbarns framtid (eller säger sig i varje fall göra det).

Skeppsgossen kom att tänka på detta i samband med en liten diskussion på Facebook där människor med akademisk utbildning på fullt allvar hävdar att 97 procent av forskarvärlden anser att människan bär skuld till vad som kallas klimatförändringarna. Det vittnar om en förfärande okunskap och en total brist på självständigt tänkande.

   

Hur mycket har då temperaturen på jorden ökat? Under perioden 1800-1880 har uppvärmningen över land varit 0,5⁰C enligt Richard Mullers BEST. Självfallet har det skett en successiv uppvärmning med tanke på att vi lagt en istid bakom oss. Och självfallet är uppvärmningen större över land än över hav och ännu större över Arktis och delar av Antarktis. Den som gör gällande att temperaturhöjningen beror på mänsklig aktivitet vet inget om vad som styr klimatet överhuvudtaget och har helt andra intressen än några grader uppåt eller nedåt. Klimatdebatten är bara en förevändning för att styra samhället mot anti-kapitalism och en kommunistisk omfördelning av samhällets resurser.

Det finns också ”bildade” personer som hävdar att ”kastastrofen i Fukushima” har förgiftat och fortsätter att förgifta hela Stilla havet. Så här skriver en av dem:

”Varje dag spys strålning ut som dödar allt liv och alla koraller i Stora Barriärrevet. Om inte Gud träder in så kommer vi alla att vara dömda. Nu, sex år efter katastrofen, pratas det inte om den av den enkla anledningen att vi inte vet hur vi ska kunna stoppa allt cesium från att förgifta havet (de robotar man skickar ner smälter faktiskt efter 2 timmar). Fiskfabrikerna på den amerikanska västkusten ända upp till Alaska har fått slå igen på grund av de höga halterna strålning... Detta är en katastrof som kommer att pågå i miljoner år… Jorden dör och det kommer vi också att göra.”

Ett Hallelujah är kanske på sin plats?

I Amerika finns det numera en särskild grupp som hjälper de arma stackare som lider fruktansvärda kval av tankar på klimatförändringarna. Gruppen har med stöd av bl.a. Ford och Rockefeller Foundation tagit fram ett 9-punkters-program liknande det som används inom AA. Till grund för programmet ligger djupintervjuer med dussintals klimataktivister som fått redogöra för hur de påverkats av klimatförändringarna.

 Det är för övrigt inte bara människors psykiska hälsa som är i fara. För ett år sedan dog en 12-årig pojke i ett avlägset hörn av den sibiriska tundran sedan han smittats av mjältbrand och ett 20-tal personer fick läggas in på sjukhus. Vad har nu detta med klimatförändringarna att göra, frågar du dig kanske. Jo, enligt BBC var det nog så att en smittad ren dog för mer än 75 år sedan av anthrax varpå kroppen begravdes av permafrosten. Under en värmebölja förra året tinade samma permafrost och med den renkadavret. Då spreds anthraxbakterierna till närliggande vattendrag och jordar – och vips hade vi en liten lokal epidemi på gång.

Berättelsen kan låta nog så bestickande och väl underbyggd. Vid närmare eftertanke har den dock mera karaktär av en skröna, förmedlad av den statliga brittiska televisionen som sannerligen inte står SVT efter när det gäller att berätta skräckhistorier om klimathotets konsekvenser. Om nu denna arma ren dog för 75 år sedan så måste den ha grävt sin egen grav i permafrosten som är många tusentals år gammal. För det är väl ingen som på allvar tror att tundran i Sibirien började frysa först för 75 år sedan?

Det är sådana här lögner vi numera matas med i pk-media. Det är inte utan att Skeppsgossen blir mörkrädd där han sitter i sin masttopp och ser utsvultna isbjörnar flyta förbi på sina snabbt krympande isflak.

Skeppsgossen själv

Dags för goda nyheter

Åtta klimatforskare har i en rapport varnat för att vi måste minska vår användning av fossila bränslen med minst 25 procent  fram till 2100 för att vi ska kunna leva upp till målen i COP21. De säger också att vi måste börja göra det inom de kommande 10 åren om det ska kunna bli verklighet. Något som – vilket Skeppsgossen tidigare berättat – översattes av klimatnarrarna till ”forskarna säger att vi har tio år på oss att rädda jorden”.

Som alltid i studier av den här sorten bollar forskarna med en massa osäkra variabler. Vem kan t.ex. idag förutsäga hur mycket energi vi kommer att använda I framtiden?

En av dem som kritiserat rapporten är dr Duane Thresher, klimatforskare vid Columbia University och NASA GISS. Han säger rent ut att det är “matematiskt omöjligt för några klimatmodeller att förutsäga klimatet”. Han jämför med den klassiska “fjärilseffekten” och betecknar klimatmodellerna som “mer komplexa/kaotiska vädermodeller som har en teoretisk sanningshalt för maximalt 10 dagar framåt”.

 “Att vi kan förutsäga klimatet flera årtionden eller ens bara några år framåt  i tiden är en lögn, men en lögn som ger mycket uppmärksamhet i media och skönt klirr i anslagskassan.”

Dr Thresher tycker också det är märkligt att vi genom att minska fossilanvändningen skulle kunna hejda och till och med vända utvecklingen. För det första är teorin att vi människor påverkar klimatet omdiskuterad och för det andra kan man undra om det bara är utsläppen av kol som är boven i dramat. Var finns bevisen för detta? Dessutom har det  ju visat sig att en större koncentration av CO2 i atmosfären leder till både större skördar och en grönare värld.

  

En av dem som framhållit nyttan av mer koldioxid i atmosfären är dr William Happer, fysikprofessor emeritus vid Princeton-universitetet.

 “Vi har ständigt fått höra att CO2 är en djävulsk molekyl som orsakar global uppvärmning”, säger han. “När vi tvärtom bara har vinster att göra om atmosfären tillförs mer koldioxid.”

Han får medhåll av dr Indur Goklany, som tidigare representerat USA i IPCC. I en rapport med titeln “Koldioxid: De goda nyheterna” skriver han att den ökande andelen koldioxid i atmosfären “är en tillgång för både mänskligheten och biosfären i största allmänhet”.

Skeppsgossen blir glad och lycklig varje gång han läser så kloka uttalanden av framstående forskare. Problemet är bara att få ut det goda budskapet i en atmosfär som inte är full av koldioxid utan förorenad av decenniers skitsnack. 

1 kolgruvearbetare gör samma nytta som 79 anställda inom solindustrin

Härom dagen fick Skeppsgossen en artikel ur New York Times I sin hand. Rubriken lyder “Today’s Energy Jobs Are in Solar, Not Coal“ och i den skriver reportern Nadja Popovich bland annat att förra året sysselsatte solindustrin många fler amerikaner (373,807) än kolet (160,119), medan vindkraften stod för 100,000 jobb. Allt enligt en rapport från USA:s energidepartement.

Det låter ju stiligt men man kan också fråga sig om antalet sysselsatta inom ett visst område är ett bra mått på nyttan. Man kan också mäta hur mycket energi som produceras i olika sektorer, hur många anställda det krävs för att producera en given mängd elenergi och vilka sektorer som åtnjuter de generösaste subventionerna.

Det har en analytiker som heter Mark J. Perry gjort. Han är professor i ekonomi vid ett universitet i Michigan. Perry inleder sin genomgång med att konstatera att de nästan 400,000 inom solindustrin förra året bidrog med mindre än 1 procent av den elektricitet som producerades i USA.

Ungefär samma antal anställda inom naturgassektorn (398,235) svarade för över 1/3 av den totala elproduktionen, vilket innebär att denna sektor producerade nästan 37 gånger mer elektricitet än solenergins futtiga 0,90 procent. Med endast 160,000 anställda inom kolindustrin stod denna för ytterligare knappt 1/3 av elproduktionen i landet förra året.

År 2016 genererade kolet 7,745 MWh per anställd, vilket är dubbelt så mycket som de 3,812 MWh som varje anställd inom naturgassektorn genererade och 79 gånger mer än varje anställd inom solindustrin som klarade av 98 MWh. Det behövs alltså 79 personer inom solindustrin för att producera lika mycket el som en kolarbetare.

Man kan också fråga sig om det är ekonomiskt försvarbart att ha så många personer sysselsatta för att producera så lite elenergi som är fallet inom solindustrin. Att många personer är sysselsatta inom ett visst område betyder ju också att kostnaderna för produkten ökar. Under förra året ökade antalet anställda inom solindustrin med 25 procent enbart på grund av att denna subventioneras 350 gånger så mycket som de fossila bränslena per enhet producerad elektricitet.

 

Självklart kan en sådan här jämförelse diskuteras. Många av de anställda inom solindustrin arbetar med installationer av nya anläggningar medan kolgruvorna i stort redan är färdiga anläggningar. Å andra sidan är koleldade kraftverk pålitliga i motsats till solkraftverken. Så även om jämförelsen kanske halta på en del punkter, ger den en rätt klar uppfattning om att solkraften i grunden är lika vansinnig – och vansinnigt dyr – som  alla andra ”förnybara” energislag.

Har naturen juridisk status?

Nu är Ganges en juridisk person enligt miljönarrarna.

Det talas mycket om mänskliga rättigheter och människorättskämpar nu för tiden. Tyvärr blir det ofta mycket prat och lite verkstad, och i alltför många länder är människors självklara rätt att själva styra över sina liv fortfarande en önskedröm. Det gäller inte bara i s.k. utvecklingsländer utan i allt högre grad även i vad vi betraktar som högtstående industrinationer.

Denna filosofiska utläggning leder Skeppsgossen in på ett märkligt ämne:    Miljöaktivister på vissa håll i världen tilldelar nämligen element i naturen samma legala status som oss människor! Det senaste gäller två floder. Den ena flyter på Nya Zeeland och betraktas av en maoristam som “en helig förfader”. Den andra floden är välkänd – det är Ganges i Indien. En domstol i norra Indien har förklarat att den heliga floden och dess tillflöde har samma status som en levande människa.

Miljöaktivisterna i landet jublar över beslutet. Det innebär i förlängningen att Ganges inte får förorenas eller skadas och att den som gör det dras inför domstol. Skeppsgossen kan dock inte låta bli att undra om de rättsvårdande myndigheterna som det numera så fint heter har kapacitet att åtala alla de miljoner indier som av tradition använder Ganges som avträde – för det måste väl vara liktydigt med att förorena och skada? Troligen finns det en eller annan undantagsparagraf i domslutet som vi inte har fått veta.  

Man kan ju också undra hur t.ex. en reglering av en flod eller ett dammbygge ska betraktas. I Sverige har vi ju Vindelälven som för många många år sedan erhöll ”personstatus” när all exploatering av den förbjöds.

Författaren och debattören Wesley J. Smith har uppmärksammat Skeppsgossen på detta vansinne. ”Ja, vi bör respektera maoriernas och hinduernas religiösa föreställningar. Men ska verkligen sådana föreställningar behandlas i sekulära domstolar? Tänk vilket väsen det skulle bli om hostian i den katolska mässan fick legal status som Kristi lekamen och blod...”

Han fortsätter: “Att garantera naturen ‘rättigheter’ innebär att vi måste ta motsvarande hänsyn till flora, fauna och geologiska fenomen som kan påverkas negativt av mänsklig aktivitet. Det öppnar dörrarna till våra domstolar för radikala miljömålsadvokater vars klienter kan vara allt från djur, grönsaker och floder till berg, ängar eller mikroorganismer.”

Tro det eller ej, men så här står det en hemsida för “Community Environmental Legal Defense Fund”:

“Ekosystem och naturliga samhällen har egna lagliga rättigheter oberoende av rättigheterna hos de människor som utnyttjar dem. Det innebär att människor i ett samhälle  kan föra talan för ett berg, en flod eller en skog... Det kräver ett juridiskt system i vilket dessa ekosystem ‘blir sedda’ i domstolen. Skadeståndskraven skall då motsvara kostnaderna för att återställa ekosystemen till sitt ursprungliga tillstånd.”

Här öppnas fantastiska möjligheter att tjäna pengar för världens alla advokater. Så fort en enskild person vill genomföra lönsamma förändringar på sin egendom kan ”naturen” dra honom inför domstol 

Den logiska slutsatsen blir alltså att naturens rättigheter hindrar oss från att överhuvudtaget äga mark. Wesley J. Smith menar att denna självdestruktiva definition kommer att drabba människorna i u-länderna extra hårt, eftersom dessa inte längre kan höja sin levnadsstandard på grund av de rättigheter som tillerkänns buskar, moskiter, virus och svampsjukdomar. Han framhåller också att vi redan har de legala verktygen att skydda naturen och att vi inte behöver miljövännernas filosofiska krumbukter.

Tankarna har fått förnyad aktualitet genom de påstådda skadorna på Stora Barriärrevet utanför Australien. Det finns faktiskt en organisation som heter ”Rights of Nature Tribunal” som åtalar regeringar och företag som brutit mot ”den universella deklarationen för Moder Jords rättigheter”. Australiens regering har nyligen dragits inför denna domstol som idag har 12 mål att behandla. Några domslut har såvitt vi vet ännu inte meddelats.

Skeppsgossen undrar stillsamt att om nu naturen har rättigheter så borde den väl rimligen också ha skyldigheter. Annars är ju alltsammans väldigt orättvist, inte sant? Därför funderar Skeppsgossen på att stämma Jorden för alla katastrofer som jordbävningar och vulkanutbrott som drabbat oss sedan tidernas begynnelse. Eller som någon sagt: ”Bara för att Jorden inte tror att vi gjort allt för att rädda en trädgroda så är väl det ingen anledning för den att ha ihjäl miljoner människor?”

Hycklarnas lördagsnöje

En av hycklarna tillsammans med några indianer som fått bra betalt för att
 uppträda i traditionell kostymering av "filantropen" George Soros. 

Enligt vad Skeppsgossen tycker sig ha märkt från sin utsiktspost på Narrskeppet har klimatnarrarna blivit allt desperatare efter Donald Trumps flytt in i Vita Huset. Det må vara att han ännu inte slängt Paris-överenskommelsen i papperskorgen där den hör hemma, men “välinformerade” källor viskar att det kommer att ske förr eller senare. I väntan på detta marscherar och gastar narrarna som de värsta huliganer i demonstrationer bekostade av Hin Onde själv som vi numera vet heter George Soros.

I USA ägnades den gångna lördagen åt miljöhuliganism i form av ”Folkets klimatmarsch”. Denna manifestation bekostas till stor del av just George Soros genom hans ”Open Society Foundations”. En konservativ tankesmedja har räknat ut att 18 av de 55 organisationer som stod bakom marschen fått över 36 miljoner dollar av Hin Onde mellan år 2000 och 2014.

Idag är det heller inte klimatförändringarna som får Soros lakejer att demonstrera, utan ledorden är i stället kapitalism, socialism, globalism och en massa andra ismer. Det räcker med att läsa på plakaten och banderollerna för att man ska inse det.

Själva lever de officiella frontfigurerna lyxliv och missunnar sig ingenting när de flyger runt till olika semesterorter för att hålla ”konferenser”. Tydligen är det bara vi vanliga människor som ska dra åt svångremmarna medan de gröna melonerna får svälla fritt.

 

Värsta hycklaren är förstås Al Gore. Hans livsstil är exakt den som han fördömer när han predikar om jordens undergång. Han har en villa på 20 rum som säkert drar en massa energi, han tjänade 100 miljoner dollar på kabel-tv-stationen som han sålde till oljemiljardärerna och han flyger i chartrade privatjet till sina föreläsningar om farorna med den förfärliga fossila energin. Hela hans liv är en enda stor lögn, skriver en amerikansk bloggare.

Al Gores bästa vän tycks vara Leonardo DiCaprio som hoppade av skolan en gång och blev otroligt rik på en massa skitfilmer. Han dyker numera upp på alla demonstrationer för att visa att här kommer en kille som vet hur man räddar världen genom att förbjuda koldioxid. Samtidigt lever han ett lyxliv som det är få förunnat att ha råd med och seglar omkring i ett eget narrskepp som släpper ut tonvis med koldioxid. 

Det är i sanning rätt märkliga förebilder melonskallarna har.

  

P.S. I likhet med vad som hände efter demonstrationerna mot oljeledningen i North Dakota skitade lördagens demonstranter ner gatorna och parkerna i Washington med massor av förpackningar och annat avfall. Bilderna visar hur det såg ut efter de sanna miljövännerna. D.S.