fredag 3 mars 2017

Hög tid att ta vindkraftens skador på allvar


Precis som tobaksindustrin en gång gjorde har vindindustrin i årtionden med eftertryck förnekat de skador som dess produkter åsamkat människor. Att avfärda eller förneka vindkraftverkens påverkan på människors hälsa är inget annat än ett önsketänkande liknande det som anfördes i tobaksdebatten – tobak är oskadligt därför att det är ett njutningsmedel.
Med de orden inleder psykologen Helen Schwiesow Parker en artikel med rubriken ”Vetenskapsförnekarna inom vindindustrin” (se https://www.iceagenow.info/science-deniers-wind-industry/). I artikeln analyserar hon ingående de skador som det hörbara och det icke hörbara bullret från vindkraftverk åsamkar människor i deras närhet. Hon erinrar om de studier som gjordes på 1980-talet, bekostade av bland annat det amerikanska energidepartementet, försvaret och NASA.
Hur kommenterade vindindustrin dessa? Man ifrågasatte deras trovärdighet  - “det man inte kan höra kan inte skada en” eller ”man vänjer sig”. Mätningarna gjordes bara utomhus och koncentrerades inte till de låga frekvenser som vi vet orsakar de största problemen.     
“Sunda förnuftet borde få oss att inse att master höga som femtiovåningshus med propellerblad långa som fotbollsplaner som rör sig med en hastighet på nästan 300 km/h måste ha en negativ effekt på dem som lever i deras närhet”, skriver Helen Schwiesow Parker. ”Ändå är de flesta överraskade över att vindkraftverken påverkar både kropp och psyke.”
Det handlar inte om något mystiskt och okänt. Den israeliska armén har i många år använt lågfrekventa ljudpulser för att kontrollera folkmassor. Det pulserande ljudet gör människor illamående och förvirrade, får dem att se suddigt, ger dem svindel och kan orsaka panikångest. Det är just sådana symptom som personer i närheten av vindkraftverk uppvisar och som gradvis försvinner när de flyttar bort från grannskapet. Om de återvänder kommer symptomen tilbaka.
Det handlar som Skeppsgossen berättat flera gånger tidigare om det s.k. vindturbinsyndromet (WTS), som dr Nina Pierpont kallade det. I en annan banbrytande studie visades hur ohörbara ljudkomponenter kan skapa resonansvibrationer i vätskor, gaser och fast materia. Uppenbarligen är det innerörat som känner av svängningarna och därifrån fortplantas de till hjärnan.
Förutom att ljudet ger sömnproblem och andra symtom påverkas människor i vindkraftverkens närhet reflexerna i turbinbladen som ger en sorts stroboskopeffekt – jämförbar med vad man kan uppleva i det diskotek.  
”Myten om att vindkraften kan rädda världen och att vi därför måste anamma den är en direkt lögn”, skriver Helen Schwiesow Parker. ”Ansvarsfull utveckling innefattar kritiskt tänkande, sunt förnuft  och elementära kunskaper i fysik – och inte bara ett man slaviskt anammar propagandan från vindkraftaktörerna... Miljarder av skattebetalarnas pengar har slösats på detta det mest idiotiska av alla energikoncept.”
Skeppsgossen vill gärna tillägga att originalartikeln innehåller en massa viktig information som jag av utrymmesskäl inte har kunnat redovisa här. Även om mycket av rönen redovisats tidigare är Helen Schwiesow Parkers artikel kanske den första som summerar WTS och dess påverkan på människor.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar