Barnes Ice Cap sägs vara de sista resterna av den nordamerikanska inlandsisen. Men än kan vi glädjas i 300 år åt dem. |
Apropå förra inlägget om det sjunkande
Kristianstad har Skeppsgossen fått ett tips om en annan händelse som beräknas
inträffa om 300 år. Det handlar om istäcket på Baffin Island, som idag är 500
meter tjockt men som, Al Gore förbjude, har smält bort om 300 år på grund av
växthusgaserna.
Det är universiteten i British Columbia och
Colorado Boulder som påstår sig sitta inne med denna sanning. Och genom att
förlägga katastrofen 300 år framåt i tiden kan de ju fortsätta att håva in
anslag till sin forskning.
Enligt den framlagda rapporten säger man
sig ha bevis för att dagens uppvärmning är “nästan utan motstycke” under de
senaste 2,5 miljoner åren. “Endast vid högst tre tidigare tillfällen under
denna period har det istäckta området som kallas Barnes Ice Cap varit så litet”
heter det. Hur kan man nu veta det? Jo, genom att studera isotoper som skapats av kosmisk strålning och kapslats
in i berggrunden.
Notera formuleringarna “nästan utan motstycke” och ”högst tre tidigare
tillfällen”. I rapporten kan man också läsa följande: ”Geologiska data visar
att Barnes Ice Cap nästan aldrig försvinner under mellanistider”. Nehej, nästan
aldrig. Dagens forskare tycks vara rätt säkra på sin sak.
Samtidigt kan man läsa i en paleolontologisk facktidskrift som hamnat uppe
i utkiken att de senaste fyra mellanistiderna varit tre gånger varmare än vi har det idag och att havsytan legat 24 meter högre än idag. För att havet skulle
stiga så mycket måste hela Grönland och Västantarktis ha smält av – ja kanske till
och med hela istäcket på östra Antarktis också.
Tänka
sig att isen kunde smälta även utan fossileldning och bilar och utsläpp som höjde
CO2-halten i atmosfären. Kan möjligen Pär Holmberg ge Skeppsgossen en
förklaring?