Storebror ser dig!

Under i stort sett hela sitt vuxna liv har Skeppsgossen mestadels umgåtts med personer som har ungefär samma syn på livet som han själv. Det finns ju knappast anledning att möta oliktänkande annat än i diskussioner som ändå alltid slutar med att varje deltagare står fast vid sin ursprungliga ståndpunkt. Positionerna är låsta som det brukar heta – och varför spilla ord på människor som har så diametralt annorlunda åsikter än en själv?

Funderingarna dök upp i samband med den åsiktscensur som numera blir allt tydligare på sociala media som Facebook och Twitter. Meningen med dessa ”sociala media” var ju att underlätta ett brett och fördomsfritt utbyte av tankar, men i och med att dessa tankar och åsikter ofta bryter mot de rådande tankenormerna har utrymmet för dem successivt begränsats.

Det mest tydliga exemplet hittills är förstås Tyskland med sina traditioner från det nazistiska och senare kommunistiska styret. I landet finns sedan oktober 2017 en lag som uttryckligen uppmanar Facebook, Twitter och YouTube att censurera sina användare. Sociala mediaföretag är tvungna att radera eller blockera ”brott” som skvaller, beskyllningar etc. inom 24 timmar sedan de mottagit klagomål från andra användare – oavsett om det finns skäl för dessa klagomål eller inte.

Den nya censurlagen började tillämpas fullt ut den 1 januari 2018. Då spärrades kontot för ledaren för partiet Alternative fur Deutschland, Beatrix von Storch, i 12 timmar. Därefter twittrade hon detta svar till polisen i Köln som skickat en nyårshälsning på arabiska: “Vad i helvete är det som händer i detta land? Är detta ett sätt att glädja de barbariska horderna av muslimska gängvåldtäktsmän?”

Hon lade också ut sin twitter på Facebook och fick kontot spärrat på grund av att det bröt mot tysk lag i och med att det “uppmanade till hat”. Därefter anklagades hon av polisen i Köln för sin kritik enligt någon obskyr paragraf i tysk lag. Ironiskt nog spärrades även satirtidningen Titanics konto sedan denna gjort en parodi på von Storchs inlägg om muslimer.

Det finns något som heter yttrandefrihet också i Europakoventionen för mänskliga rättigheter. Så här lyder paragraf 10:

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.

 2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

Tillägget i punkt 2 är ju som gjort för att missbrukas av myndigheter och därmed i ett slag upphäva de ståtliga formuleringarna i punkt 1. 

Den tyska censurlagen – som troligen blir en förebild för en kommande svensk motsvarighet – innebär att vem som helst kan uppmana ansvariga i ett socialt nätverk att ta bort inlägg, även om inlägget inte har med personen ifråga att göra. Om det inte sker inom 24 timmar kan den klagande vända sig till en nyinrättad federal rättsmyndighet i Bonn som har rätt att utdöma dryga böter av mediaföretaget. Denna myndighet består idag av ett 50-tal jurister och byråkrater!

Gamla Stasi-agenter vädrar morgonluft i det moderna Tyskland och en av dem, Anetta Kahane, har till och med anställts för att motverka främlingsfientlighet på Facebook. Inte att undra på att George Orwells framtidsvision i boken “1984” allt oftare diskuteras i fria media. Åsiktsförtrycket är idag ett faktum liksom Storebror-ser-dig-samhället.