Den välsignade koldioxiden

Utan koldioxid kan inget växa.

Den engelske kemisten Joseph Priestley observerade 1775 att “en grön beläggning” på insidan av vattenbehållare bildade bubblor av rent syre. Några år senare upptäckte den holländske växtfysiologen och läkaren Jan Ingenhousz att ljus hade stor betydelse för processen. Den förste som redan 1782 demonstrerade att växternas produktion av syre var beroende av tillgången på koldioxid var schweizaren Jean Senebier. 

Den s.k. Bohreffekten innebär att en minskad mängd koldioxid i blodet leder till en minskning av syretillförseln till kroppens celler inklusive hjärnan, hjärtat och njurarna. CO2 är också nödvändigt för bindningen mellan syre och hemoglobin.

Syre och koldioxid är inga antagonister. Om blodet får extra tillförsel av den ena gasen betyder det inte att motsvarande mängd av den andra minskar. Blodet kan ha mycket eller lite av båda gaserna samtidigt. Vid kliniska förhållanden minskar vanligen mängden av båda gaserna. För att syresätta blod och vävnader tillförs patienten ofta koldioxid utspädd med luft via en inhalator.

Det finns också ett intressant samband mellan bikarbonat och CO2 som det skulle leda för långt att gå in på här. Vi kan kort konstatera att bikarbonat hjälper goda celler att leva och skickar dåliga, utslitna eller cancerösa celler i graven.

Enligt Al Gore är CO2 mänsklighetens fiende. Sanningen är emellertid att CO2 är ett viktigt näringstillskott på vår jord som kan öka produktionen av livsmedel och ge oss ännu mer näringsrika och nyttiga växter. Vid växthusodling i stor skala köper odlarna koldioxid och tillsätter luften för att maximera tillväxten i odlingarna.

 

Det är ett faktum att människor som lever på mycket höga höjder lever längre och uppvisar en mindre frekvens av hjärtsjukdomar och cancer än de som bor nära havsnivåerna. Det anses bero på att halten CO2 är högre och syrehalten lägre på höga höjder. Den ryske läkaren Konstantin Butejko har uppmärksammat betydelsen av koldioxid för vår ämnesomsättning och hur låga halter CO2 kan orsaka kroniska sjukdomar. Enligt honom och många andra experter är CO2 alltså rena medicinen.

Dr Ray Peat är en av de läkare som forskat i koldioxidens betydelse för vår hälsa. Han skriver i en artikel bland annat att koldioxid används i allt större utsträckning för att förhindra inflammationer och ödem vid exempelvis magoperationer. Andra experter har visat att gasen skyddar vävnaderna från skador i det område där ett ingrepp skett genom att hålla fukthalt och temperatur konstanta. Trots detta förklarade en gång den amerikanska miljömyndigheten EPA koldioxid och fem andra gaser giftiga.  

För 500 miljoner år sedan var koncentrationerna av koldioxid över 13 gånger högre än idag, och först för 20 miljoner år sedan började de sjunka till ungefär dubbla mängden av vad vi har idag. Sedan 1750 har CO2-halten i atmosfären stigit från 278 ppm till ca 400 ppm, något som redan gett oss större skördar av exempelvis majs, ris och soja.

Enligt en amerikansk läkare som forskat om sambandet mellan CO2 och mjöksyra innebär en minskning av CO2-halten ofta att produktionen av mjölksyra ökar, vilket i sin tur ger upphov till inflammationer och fibros. Visserligen kan alltför höga halter CO2 i blodet ge upphov till s.k. syraförgiftning, men överskott av mjölksyra är  betydligt farligare.

Slutsatsen kan bara bli att CO2 är en för allt liv på jorden inklusive oss själva livsviktig gas, enligt många forskare till och med viktigare än syre. Är det då inte på tiden att vi en gång för alla accepterar detta faktum och skrotar all den pseudo-forskning som kostar oss vanliga människor miljarder och åter miljarder – pengar som kunde användas till betydligt nyttigare ändamål? 

En av de många som är inne på Skeppsgossens linje är Lord Lawson, f.d. Chancellor:
"I’ve heard what Al Gore has to say and it’s the same old clap trap. People often fail to change and he says he hasn’t changed, he’s like the man who goes around saying ‘the end of the world is nigh’ with a big placard. To begin with you might be a little bit scared but after ten years of him doing that and the end of the world isn’t nigh, then you think ‘maybe we should forget that and concentrate on real problems like North Korea’, like world poverty, like disease and all these other issues which we should be diverting our attention to. International terrorism, Islamic fundamentalism, these are real problems. The world is not short of problems and to devote resources and energy to non-problems is really ridiculous.”