Välgörenhetens baksida

Fonder, stiftelser och andra ideella organisationer lever gott på en modern form av avlat som människor betalar för att freda sina samveten. De arbetar för “en bättre värld” eller för att “främja forskningen” och drar in enorma summor. Byråkratin inom dem är ofta mer ogenomtränglig än inom de statliga verken, vilket fått den brittiska tidningen The Spectator att kalla dem ”den dåliga välgörenheten”.

I brittisk press har det på senare tid riktats mycken kritik mot den här sortens välgörenhet. I blåsväder just nu är Oxfam, som är en av de rikaste organisationerna, bland annat  därför att de slösat skattemedel på sexuella orgier i stället för att hjälpa de jordbävningdrabbade på Haiti! Det låter som en skröna men uppges vara dagsens sanning. Oxfams  ”ambassadörer” Kristin Davis och Scarlett Johansson har fått sparken på grund av att de figurerat i annonser för israeliska företag.

Men Oxfam är långt ifrån ensamt om sådana här skumraskaffärer. Enligt  en rapport från BBC har syriska kvinnor utnyttjats sexuellt av hjälparbetare från både FN och västerländska välgörenhetsorganisationer. Exploateringen sägs vara så utbredd att en del syriska kvinnor vägrar att uppsöka hjälpkontoren eftersom folk tror att de betalat varorna med sina kroppar.

Israel har nyligen portförbjudit  20 “hjälporganisationer” från att komma in och verka i landet. Uppenbarligen borde fler länder göra det. Halo Trust heter en välgörenhetsorganisation som har varit med länge, men 2014 anklagade Angelina Jolie de ansvariga cheferna för att ha snott åt sig höga ”konsultarvoden”.

I England har filantropiska organisationer förvandlats till byråkratiska dito. Det finns faktiskt över 195,289 sådana registrerade i Storbritannien, och de samlar in och gör av med nästan 80 miljarder pund om året! Till yttermera visso har de över en miljon anställda.  Enligt officiella uppgifter använder de endast hälften av sina intäkter till direkt hjälpverksamhet och deras chefstjänstemän har genomgående extremt höga löner.

Rickard Sjöberg tjänar 4 miljoner om året.

Detsamma tycks gälla i Sverige, där det trots det omhuldade 90-1950 kontot  förekommer rena svindlerier med insamlade medel. Postkodlotteriet har ju ofta varit i blåsväder utan att något radikalt har hänt annat än att gamle VD:n Niclas Kjellström-Matseke för några sedan avgick som mångmiljonär och flyttade till Sydafrika. De nya cheferna har vägrat uppge sina löner i en enkät som Svenska Dagbladet gjort. Människor  fortsätter att låta sig luras av detta skojarföretag vars ägare är holländska Novamedia och tror att de förutom chansen att vinna miljoner bidrar till välgörenhet av olika slag.

En lögn som drar in stora summor.

Ett annat exempel  på svindleri  i den högre skolan är Cancerfonden. Den har funnits sedan 1951 och har enligt hemsidan samlat in 14 miljarder till cancerforskning. Må så vara, men på hemsidan sägs förstås ingenting om hur många miljarder man fått in sedan starten och vad de använts till. 

Skeppsgossen gissar att åtskilliga miljarder också har gått till byråkratin, och generalsekreteraren Ulrika Årehed Kågström toppar lönelistan för ideella organisationer med en årslön på 1,190,000 kronor! Därtill kommer en styrelse med bland annat Vanja Wedin från LO och andra höjdare som säkert kostar miljoner i arvoden.

Om Cancerfonden gjort någon nytta kan väl också ifrågasättas. Vad man än försöker inbilla allmänheten finns det ännu ingen hundraprocentig bot för cancersjukdomar annat än för de allra enklaste typerna som hudcancer, i viss mån bröstcancer och i samma mån prostatacancer. Men de riktigt svåra och mest dödliga cancerformerna kan vi ännu inte bota trots alla insamlade miljarder.

Det finns säkert många andra s.k. ideella organisationer som inte är fullt så ideella som de utger sig för att vara och lever gott på allmänhetens godtrogenhet. Hur är det t.ex. med Amnesty International, Greenpeace, Världsnaturfonden  och Läkare utan gränser? Vem granskar idealiteten hos dessa? Ibland får de en och annan örfil i media men den glöms snart och pengarna fortsätter att strömma in till generalsekretariat och övrig byråkrati. 

Välgörenhetens baksida är inte så vacker som många tror.