Ska vi äta upp våra husdjur för att rädda klimatet?

Hundchark i Yulin i Kina

Under sina nio år i utkiken på Narrskeppet har Skeppsgossen sett, hört och läst om allehanda tokigheter som försiggår här ombord. Han har också noterat att klimatnarrarna i likhet med kor och andra nötkreatur gillar att idissla – dock icke gräs och gröda utan stolliga idéer och kusliga framtidsperspektiv. Nu senast tuggar de åter om idén att våra husdjur utgör en klimatfara.

Det gör de i en studie som visar att bara i USA bidrar hundar och katter med utsläpp motsvarande 64 miljoner ton koldioxid per år. Den räknekunnige Per Welander på Stockholmsinitiativet har skalat ner siffran efter invånarantal till Sveriges nivå och kommit fram till att det motsvarar  2 miljoner ton koldioxid per år från svenska hundar och katter. Han har också forskat lite i hästars koldioxidutsläpp och sett siffran 329 gram CO2 per kilometer (en modern bil släpper i genomsnitt ut 125 g/km). I Sverige fanns det 2016 runt 355,000 hästar, men hur många kilometer de traskar har jordbruksverket ingen statistik på.

Hur var det då med idisslandet?

Jo, redan för nio eller 10 år sedan gav ett par nyzeeländska narrar med efternamnet Vale ut en bok som hette ”Time to Eat the Dog”. I den kunde man läsa om sällskapsdjurens klimatavtryck – ett område som alltså fått förnyad aktualitet 2018. Enligt deras forskning äter en alldeles vanlig schäfer runt 165 kg kött och 95 kg spannmål per år. Det innebär att det går åt 0,84 hektar åkerjord för att producera foder åt jycken. Författarna jämförde siffran med hur många hektar som krävs för produktionen av ”foder” åt en Toyota Land Cruiser som körs 1,000 mil per år – för detta räckte det med bara 0,41 hektar.

En katt kunde enligt paret Vale jämföras med en VW Golf, en hamster med en plasma-teve och en guldfisk med två mobiltelefoner.

Varför gör man nu sådana beräkningar överhuvudtaget? Naturligtvis för att ytterligare späda på klimat- och miljöångesten hos vanligt folk. Alla lyckliga hund-, katt- och hästägare ska känna sig som miljöbovar och rekommenderas att omgående  ta död eller kanske käka upp sina älsklingar.

Det är ju egentligen helt i linje med vad en djurrättsorganisation som PETA länge har predikat. Det är enligt deras profetissa Ingrid Newkirk synd om alla hundar och katter som tvingas leva tillsammans med människor. På hemsidan kan vi läsa att “den själviska önskan att äga djur och njuta av deras kärlek är orsak till omätbart lidande”. Om och utifall att husdjur ändå måste finnas så måste de tvingas lära sig att äta vegetariskt som husse och matte.

Detta med djurens rättigheter är ett svårt ämne. PETA gasade för en del år sedan ihjäl tusentals omhändertagna hundar och katter, men anhängarna protesterar fortfarande vilt i sociala media mot exempelvis den (v)årliga hund- och kattätarfestivalen i den lilla staden Yulin i Kina. Frånsett att transport- och slaktbilderna vi sett därifrån är minst sagt brutala, är ju grundtanken god: om vi äter upp alla våra sällskapsdjur har vi större chanser att rädda jorden från klimatförändringar ”för våra barns och barnbarns skull”.    

Leverans till Yulin.