|
Drömmen om det hållbara samhället (ur en grön propagandabroschyr). |
Som Skeppsgossen berättat om vid ett flertal tidigare tillfällen
pratas det numera oftare om "det hållbara samhället" än om de
uttjatade klimatförändringarna. Men begreppet hållbarhet i det här sammanhanget
avslöjar att den som använder det har en dålig förståelse för begrepp som
basenergi, ekonomi, utnyttjande av resurser och tillverkningsprinciper -
"det hållbara samhället" har blivit en politisk klyscha på samma sätt
som klimatförändringar och global uppvärmning. Det används av välinformerade
aktivister för att lura en dåligt informerad allmänhet, och det yttersta syftet
är förstås ge de styrande större kontroll över de vanliga människornas liv och
den levnadsstandard vi uppnått.
En av dem som funderat över vad begreppet hållbarhet
egentligen innebär är kolumnisten
Paul Driessen på CFACT (se länk nedan).
Skeppsgossen har gjort en virtuell intervju med honom i vilken han utvecklar
sina tankegångar.
"Hållbarhet" grundar sig på antagandet att vi håller
på att uttömma ändliga resurser och att vi därför måste ransonera dem så att
det finns tillräckligt med råmaterial kvar för kommande generationer. Det kan ju
låta rätt och riktigt, men det innebär också att vi måste ha en mycket
välpolerad spåkula till förfogande så att vi kan se in I framtiden.
I tusentals år utvecklades samhället och dess
invånare i snigelfart, säger Paul Driessen. När den fossilbaserade industriella
utvecklingen väl kommit igång innebar det att framåtskridandet accelererade med
en hastighet som ingen hade kunnat drömma om. När vi övergick från flinta till
koppar, till brons, järn, stål och andra material, berodde det inte på att vi
hade uttömt jordens resurser av flinta, koppar, tenn m.m. Vi gjorde det därför
att vi uppfann nya produkter och förbättrade produktionsmetoder. Varje sådant
framsteg krävde i sin tur nya råmaterial.
För 150 år sedan var det ingen som riktigt förstod
vilken roll elektriciteten skulle komma att spela i det framtida samhället.
Ingen kunde heller förutse att de gamla kopparledningarna en dag skulle
ersättas av fiberoptik. Och vem kunde tro att vi skulle få små mobiltelefoner
med digitalkameror med högupplösning och mer datakapacitet än en bordsdator
från 90-talet?
Paul Driessen ställer frågan: Vem kan idag förutse
vilka tekniker som framtida generationer kommer att använda sig av 25, 50 eller
200 år framåt I tiden? Vilka råmaterial kommer man att behöva?
Hur kan vi då ens tänka tanken att de styrande ska
tillåtas reglera dagens aktiviteter baserat på framtidsmänniskornas helt
oförutsägbara tekniska metoder och behov? Varför ska vi kompromissa om vår tids
behov för att möta framtidens okända krav? Ska vi av den anledningen förmena de
fattigaste människorna att förbättra sin standard?
Dessutom finns det inget som talar för att vi inom en
nära framtid kommer att sakna alla de resurser och allt det råmaterial vi
behöver. En 1 kilometer lång fiberoptisk kabel tillverkad av 20 kg kisel (som
är det ämne som det finns mest av på jorden) kan överföra tusentals gånger mer
information än en lika lång RG-6 kopparledning som väger 1500 kg. Sådana
tekniska innovationer minskar naturligtvis behovet av koppar på ett dramatiskt
sätt.
Paul Driessen använder också oljan som ett
exempel. År 1947 fanns det oljereserver i världen
motsvarande 47 miljarder fat. Under de följande 70 åren gjorde vi slut på
hundratals miljarder fat - och likafullt hade vi 2016 minst 2 800 miljarder fat
olja i reserver. Det motsvarar minst ett århundrades förbrukning. Därtill
kommer enorma reserver av naturgas. Med allt bättre teknik kan vi nu hitta och
producera olja och naturgas från fyndigheter som vi inte ens kunde upptäcka för
bara några årtionden sedan.
Pratet om hållbarhet grundar sig på ett hat mot
fossila bränslen och en önskan att göra sig av med dem för gott, oavsett vilka
sociala, ekonomiska eller miljömässiga konsekvenser det skulle få. Samtidigt
upplever vi gång på gång att s.k. miljövänliga "eko"-produkter och
hållbara alternativ inte alls är så miljövänliga. USA:s etanolproduktion äter
upp 40 procent av landets majsskörd och upptar områden stora som delstaten Iowa. För
odlingen krävs miljarder liter vatten och enorma mängder bekämpningsmedel,
gödningsmedel, traktorbränsle och naturgas - allt för att producera energi som
driver upp matvarupriserna, förstör små förbränningsmotorer och ökar
bränsleförbrukningen hos våra bilar med upp till 30 procent.
Den kraftigt subventionerade vindenergin kräver reservkraft i
form av fossilbränsledrivna generatorer, utltralånga kraftledningar och
miljoner ton betong, stål, koppar, sällsynta jordmetaller och glasfiber.
Turbinerna skapar kroniska hälsoproblem hos människor som lever i deras närhet
och dödar miljontals fåglar och fladdermöss - för att producera intermittent
och otillförlitlig elektricitet som kan kosta upp till 250 procent mer än
kolbaserad elkraft. En varm och vindstilla dag i augusti 2012 levererade
Storbritanniens 3 500 jättestora vindkraftverk endast 12 megawatt el,
motsvarande 0,032 procent av de 38 000 MW som nationen förbrukade den dagen.
Nu är vi inne på den politiska arenan, där begreppet
"hållbarhet" bollas fram och tillbaka som vore det lösningen på alla
problem i världen. Rom-klubben gjorde försök att bilda en ny rörelse genom att
skapa "en gemensam fiende som vi alla kan bekämpa" - det blev
katastrofer orsakade av mänskliga aktiviteter som krävde ändrade attityder och
ett ändrat beteende av framför allt västvärldens invånare.
Paul Driessen citerar grundaren av Worldwatch Institute
Lester Brown: "För att vi ska kunna åstadkomma en miljömässigt hållbar
framtid måste vi begränsa den globala ekonomin, begränsa befolkningsökningen
och förändra våra värderingar och vår livsstil… Att göra det innebär inget mindre än en
revolution."
Det var denna revolution som formulerades i bland annat dokumentet Agenda 21.
Paul Driessen slutar: "Naturligtvis drabbas inte aktivister,
politiker och andra höjdare av detta eftersom de avlönas av skattebetalare och
fonder, flyger till FN och andra konferenser på 5-stjärniga lyxhotell runtom i
världen och diskuterar fram agenda som kontrollerar och omvandlar andra
människors tillvaro."
Därför hoppas han nu - i likhet med Skeppsgossen och miljoner andra
- att Donald Trump och den amerikanska kongressen ska kunna bromsa utvecklingen mot "ett
hållbart samhälle" genom att dra in anslagen och nedmontera alla de organ som
förespråkar den.
Från
<http://www.cfact.org/2017/02/09/the-hidden-agendas-of-sustainability-illusions/