Håller världen på att nyktra till?

“Från Polen till Frankrike, från Kanada till Förenta Staterna tvingas klimatalarmisterna backa när de vanliga människorna börjar tröttna på deras skatter, deras regelverk, deras meningslösa och ineffektiva förnybara projekt och deras hysteriska sagor om en hotande global katastrof.”

Ungefär så inleder klimat- och energiskribenten James Delingpole en mycket läsvärd artikel på Breitbart som Skeppsgossen gärna vill förmedla. Enligt Delingpole tycks det vara så att ekonomiska faktorer till slut kommer att ge dödsstöten åt den gröna propagandan.

Vid det pågående klimatmötet i Polen “noterade” oljeproducerande länder som USA, Ryssland, Saudiarabien och Kuwait den senaste skrämselrapporten från IPCC – när de enligt de gröna narrarna borde ha rättat in sig i ledet och ”välkomnat” den.

“Vi uttrycker vår uppskattning av de forskare som skrivit rapporten”, hette det officiellt från USA, “men vi kan inte välkomna den eftersom det skulle innebära att vi godkände den.”

Protesterna i Paris visar hur svårt det är att få gemene man att godkänna skatter på energikällor som gör att de kan köra sina bilar och värma upp sina bostäder. Trots att Macron backat från skattehöjningen fortsätter och sprids protesterna (dock inte till Sverige som fortsätter att sova sin Törnrosa-sömn trots ökande sociala klyftor och brist på regering).     

Exempel från nästan alla delar av världen visar att den ”förnybara” energin inte heller fungerar. Ju mer en nation förlitar sig till vind- och solkraft desto högre blir elpriset i slutändan. Det gäller i Europa och det gäller i Australien. Övergången har i princip bara lett till att miljoner fåglar och fladdermöss slaktats alldeles i onödan av dessa ”ekologiska krucifix” som någon kallat dem.

En rapport författad av John Constable på uppdrag av Global Warming Policy Foundation visar att trots år av propaganda och subventioner svarar de ”förnybara” energislagen för en helt försumbar andel av den globala energiproduktionen. Det framgår med all önskvärd tydlighet av det här diagrammet över världens totala energimix sedan 1971 (källa är data från International Energy Agency IEA):

Den alternativa  förnybara energin är den tunna röda linjen överst.

Visst har det skett en påtaglig ökning av de alternativa energislagen, men samtidigt har de avskydda fossila bränslena också ökat sin andel – utan de subventioner som skattebetalarna tvingas punga ut med till det förnybara. Vind- och solkraft plus biobränslen och vattenkraft svarade 1971 för ca 13 procent av den totala energin – år 2016 är andelen i det närmaste densamma eller 14 procent.

Det stämmer dåligt med propagandan från FN, statliga media, skolor och universitet – och än pinsammare måste det vara att CO2-utsläppen fortsätter att öka. Det handlar inte bara om en stegvis ökning. Nu noteras en kraftigare ökning än på många år.

Samtidigt får vi veta att Kina fortsätter sin enorma satsning på fossila bränslen, trots att de också fortsätter att hylla den gröna agendan. Det sägs bero på att kommunistpartiets framtid hänger på att man kan leverera fortsatt ekonomisk tillväxt och renare luft i storstäderna. 

I gott och väl 15 år nu har många länder satsat alltmer på “förnybart”. Trots det avspeglas det inte i den globala statistiken. Varför är det så? Därför att det är fullkomligt meningslöst, därför att varje sådan satsning är oekonomisk. ”Här kan vi utan överdrift tala om misslyckad politik”, slutar James Delingpole.

https://www.breitbart.com/politics/2018/12/11/delingpole-across-the-world-climate-alarmism-is-in-retreat/

 

Ju mer förnybart desto dyrare elektricitet