Den historiske Jesus I

Så här såg han förmodligen ut, den historiske Jesus, 

Nu i jultider kan det kanske passa med några små essäer om den historiske Jesus och den Jesus som kristendomen skapat. De båda skiljer sig nämligen åt på många punkter. Bakgrunden är att jag under de gångna veckorna läst en bok av bibelforskaren Michael Baigent med titeln ”The Jesus Papers – Exposing the Greatest Cover-Up in History” (utgiven 2006). Jag kan tillägga att samme författare tillsammans med ett par Oxford-kolleger skrev bästsäljaren ”The Holy Blood and the Holy Grail” som ligger till grund för en ännu större bästsäljare, nämligen Dan Browns ”The DaVinci Code”.

På baksidan av mitt exemplar står det bland annat: ”An Unholy Blend of Religion and Politics has silenced the Truth about the Crucifixion of Jesus and the Origins of Christianity”. Jag är ju själv uttalad ateist, vilket dock inte är liktydigt med att jag är religiöst ointresserad. Tvärtom. Ofta ställer jag mig frågan hur vuxna tänkande individer kan bekänna sig till en tro som så uppenbart grundas på ett hopkok av gamla myter, felöversättningar och sägner.

Svaren på många av dessa frågor har jag fått i den här boken. Den redovisar hur den tidiga kristendomen förvanskat historiska fakta och under århundraden pusslat ihop berättelser och historier som till slut samlats i Nya Testamentet. Låt oss ta det från början.

Jesus föddes enligt några av evangelisterna omkring år 4 f.Kr. Men enligt Lukas föddes han 6 f.Kr. Ett par år hit eller dit spelar väl inte så stor roll. Var föddes han? I Betlehem. Kort därefter tvingades hans föräldrar att fly till Nasaret. Tre apostlar säger att Jesus sedan bodde i Nasaret i Galiléen och att hans föräldrar varje påsk begav sig därifrån till det stora templet i Jerusalem. Men det finns faktiskt inga bevis för att Nasaret ens existerade på Jesu tid. Orten omnämns inte förrän på 300-talet.

Vilka var då hans föräldrar? Josef och Maria förstås (såvida Gud själv inte hann före timmermannen). Josef och Maria var emellertid inte vilka bondlurkar som helst. Fadern var av Davids ätt och Maria av Arons ätt – och den som föddes av sådana föräldrar var mer eller mindre destinerad att bli en ny Messias. 

Förutom de fina anorna var enligt den här boken båda föräldrarna zeloter. Om denna upprorsrörelse mot romarna – som ju var den stora ockupationsmakten vid den här tiden – finns inte så mycket skrivet. Men zeloterna utgjorde en fjärde fraktion inom det judiska samhället. De andra tre var de mer kända sadducéerna, fariséerna och essenerna. Benämningen ”zeloter” användes inte av romarna som kallade dem ”mördare” och ”sicarii” eftersom de hade för vana att skära halsen av sina offer med en kort böjd kniv…

Zeloterna var djupt troende, de följde den judiska lagen till punkt och pricka och de litade till Gamla testamentets profetior att det en dag skulle födas en ”messias” av Davids och Arons ätt och att denne messias skulle befria Israel från de romerska förtryckarna. Uppenbarligen förkroppsligade den lille Jesus dessa profetior.

Vi bör vara medvetna om att Jesus var jude och inte alls den blonde frälsare som senare tider gjort honom till. Kristendomen existerade ju inte på hans tid, vilket man lätt glömmer i det här sammanhanget.

Familjen Davidsson.

Det är knappast troligt att Jesus var enda barnet i familjen Davidsson. Enligt vissa källor hade han fyra bröder, bland dem Jakob som var en ivrig zelot och den förste biskopen i Jerusalem. Enligt vissa källor stenades han till döds av en judisk mobb år 62 e.Kr., enligt den här boken avrättades han av romarna år 44 e.Kr. Förmodligen fanns det systrar också, minst tre i alla fall.       

Efter det att Jesus vid tolv års ålder undervisat i templet i Jerusalem får vi i Nya testamentet inte veta vart han och föräldrarna tog vägen. Om man får tro Michael Baigent begav de sig till Egypten där det fanns en stor judisk koloni och ett tempel som var nästan lika betydelsefullt som templet i Jerusalem. Förmodligen var det här som zeloterna fortsatte Jesu ”utbildning” till Messias och förmodligen var det också i Egypten som den unge mannen fick de insikter i såväl gnosticism som mysticism som han senare refererade till i sina predikningar.  

Jesu hemspråk var arameiska, men uppenbarligen talade han även hebreiska och grekiska – språk som han måste ha fått undervisning i av sina lärare i Egypten.    

Det finns även kristna forskare som ifrågasatt om Jesus överhuvudtaget har existerat. Det finns inga noteringar om honom vare sig i Pontius Pilatus eller i den romerska krigsmaktens arkiv, men det är inte så konstigt eftersom flera av arkiven förstördes av eld vid olika tillfällen. Apostlarnas vittnesmål är ju inte heller samtida utan nedskrivna hundra eller till och med flera hundra år efter hans död.

En brittisk forskare har betecknat Jesus-kulten som ”en änglakult – integrerad i en kult av Kristus”. Likheterna med de urgamla berättelserna om Adonis, Osiris och Mithras är till exempel slående – alla tre kom till världen genom jungfrufödsel, och de här myterna var väl kända redan före Jesu tid. Skeppsgossen har också tillhört tvivlarna till dess han läste den här boken som emellertid har fått honom att dra en skarp skiljelinje mellan den historiske Jesus och den Jesus Kristus som kristendomen skapat med hjälp av lögner och en ofta förfalskad historieskrivning.

I en följande essä ska jag närmare gå in på Jesu död och påstådda uppståndelse.