Sanningen om den döende isbjörnen

Fy fan för djurrättsaktivister!

Det finns få företeelser som gör eder Skeppsgosse så upprörd som bilder av plågade eller skadade djur som ”räddas” av välmenande aktivister, fast det oftast hade varit bäst för djuret om någon satt en kula i dess panna. Många djurvänner tycks också uppleva någon sorts pervers njutning när de kan lägga ut bilder av vita jägare som betalat en förmögenhet för att få skjuta ett lejon eller något annat storvilt i ett jaktområde. Jägare har alltid gillat att visa upp sina troféer och jag kan inte se någon skillnad mellan en troféjägare i Afrika och en Kalle Karlsson i Timrå som varje höst är ute med jaktlaget och skjuter en fem sex älgar, vars kadaver man sedan kan stoltsera över på bild.

Men det allra värsta är ändå ”djurvänner” som medvetet låter ett sjukt eller skadat djur spela huvudrollen i en film vars syfte sägs vara att visa hur vi människor förstör naturen. Det är en dubbelmoral utan motstycke och ett handlande som borde vara straffbart. Ett omskrivet exempel är filmen med den döende isbjörnshannen som lades ut här på nätet för något år sedan och påstods bevisa hur isens avsmältning hindrade isbjörnarna att komma ut till sälarna så att de långsamt svälte ihjäl.

Nu har vi fått hela sanningen om denna video berättad och den är direkt vidrig. Det visade sig nämligen att den sjuka isbjörnen iakttagits ett par dagar tidigare men att filmteamet bestämt sig för att vänta till det bittra slutet så att budskapet verkligen skulle gå fram. Beställare var tidskriften National Geographic, som skickat ut det prisbelönta fototeamet Paul Nicklen och Cristina Mittermeyer.    

Glada djurvänner? 

Paul Nicklen fick första gången syn på isbjörnen på Somerset Island i norra Kanada. Tillsammans med Cristina och några andra medlemmar i sin aktivistgrupp SeaLegacy flög man till ön för att leta upp den sjuka isbjörnen. Det tog ett par dagar innan de kunde spåra den. De hittade den liggande på marken som en skitig skinntrasa och trodde att den var död. Men när björnen lyfte på huvudet såg teamet sin chans att få säljande bilder och tog sig oupptäckta i land med en gummibåt. Gömda i en övergiven byggnad iakttog de det arma djuret i mer än en timme innan det lyckades ta sig upp på benen igen i sitt förfärliga tillstånd och stappla några steg.  

Paul Nicklen lade ut videon på Instagram och skrev: ”Detta är bilder av svält”. Han undrade också om det var ett sådant öde stammen på 25 000 isbjörnar skulle gå till mötes. Videon är idag den mesta sedda av alla på National Geographics sajt. Den har redigerats och försetts med text, bland annat den inledande ”Detta är en bild av klimatförändringarna”.

Oavsett vems felet är kan filmteamet inte frånkänna sig sitt ansvar, fast de nu försökt göra det i en intervju. Det är minst sagt cyniskt att som de gjorde följa ett döende djur därför att det går att tjäna pengar på videobilderna av dess utdragna dödskamp. Det enda rimliga hade ju varit att tillkalla en jägare som gjort slut på djurets lidande, men det föll uppenbarligen aldrig dessa prisbelönta "djurvänner" in. Någon har skrivit: ”De visste att björnen var sjuk, ändå sålde de sin tragiska klimatpornografi utan dåligt samvete.”

Läs hela artikeln på

https://polarbearscience.com/2018/07/26/the-truth-behind-the-baffin-bay-starving-polar-bear-video-is-worse-than-we-thought/?utm_source=CCNet+Newsletter&utm_campaign=466b7414d6-EMAIL_CAMPAIGN_2018_07_26_11_30&utm_medium=email&utm_term=0_fe4b2f45ef-466b7414d6-36454809

Filmen och den motbjudande kommentaren kan du se och höra här

https://polarbearsinternational.org/news/article-polar-bears/starving-polar-bear-draws-attention-to-climate-change/