Myter och sanningar om plasthavet

En bild från hamnen i Djakarta - är den representativ
för hur våra hav ser ut?

Internet ger utan tvekan snabb nyhetsinformation – men tyvärr förmedlas också mängder av överdrivna eller direkt falska nyheter på nätet. På senaste tiden har bilder och videor spritts som påstås visa de berg av plastsopor som flyter omkring i haven och sköljs upp på jungfruligt vita stränder.

Redan 2013 talades det om flytande sopberg i Stilla havet, med en utbredning större än Texas och till och med större än hela Nordamerika. NOAA, USA:s vetenskapliga organ, gjorde ett försök att tona ner larmrapporterna men utan större framgång, tycks det. Fortfarande tror många att det verkligen existerar sådana flytande öar av plastsopor som dödar fiskar, sjöfåglar och gud vet allt. Det märkliga är dock att vi aldrig har fått se några flygbilder av dem.

Detta uppges vara en satellitbild av "plasthavet" mellan Kalifornien och Hawaii.
Äktheten har dock ifrågasatts, eftersom en ansamling av
mikroplaster knappast kan se ut så här. 

Sanningen är att det inte finns några vetenskapligt säkerställda mätningar av hur stor utbredningen av dessa ”öar” är. Visst finns det ansamlingar av plast i haven, men det handlar inte om sugrör, engångsmuggar och youghurtbägare utan om plastpartiklar (mikroplaster) som följer med havsströmmarna, ungefär som ”pepparkorn i en soppskål” som en forskare har uttryckt det.

Det finns många ansamlingar av mikroplaster i områden där strömmar och vindar ackumulerar avfall, plankton och sjögräs. Självfallet borde plastpartiklarna inte finnas där, men vi vet egentligen inte om de gör så stor skada som det sägs.

På nätet finns numera kartor över i vilka områden
plastavfallet samlas. 

Sedan larmen om klimatförändringarna börjat komma ur ropet efter Donald Trumps tillträde har de rödgröna aktivisterna sökt nya miljöhot. Laurie David, som producerade Al Gores succéfilm, skrev 2009 på sin blogg att plastavfallet “på många sätt är till och med mer skrämmande än den globala uppvärmningen... och kan få katastrofala effekter på våra hav och våra liv”. 

Se där hade man ämnet för ett nytt katastrofscenario som i en liten ask. Det har tagit ett antal år att finslipa det, men nu börjar vi skönja huvudinnehållet.

Plast framställs av olja som enligt miljörörelsen bör lämnas i marken. Men plast innehåller också kemikalier och mikroplasterna kryper in i våra kroppar och gör oss sjuka... Så förbjud alla plaster, sugrör, styrofoammuggar, engångshandskar, sterila förpackningar och allt annat upptänkligt inklusive fleecetröjor (spår av sådana har ju påträffats på ”öarna”). 

Nu har det skapats en antiplastmaffia som sprider direkta lögner på nätet. Senast har vi fått se bilder från både Haiti och Domnikanska republiken som påstås visa hur Hispaniolas kuster håller på att översvämmas av plastsopor. Som vanligt handlar det emellertid om isolerade delar av kustremsan och tillfälliga händelser som på inget sätt tillhör vardagen.

Saneringen av Playa Montesinos i Santo Domingo tog fyra dygn.
Soporna kommer inte från havet utan från slumområden inåt landet
 och spolas ner på den lilla beachen vid häftiga regn.
Playan används inte heller för bad. 

Dominikanska republiken är ju berömd för sina rena vita stränder och sitt fantastiska vatten. När man då visar bilder som dessa vill man få människor att tro att turistbroschyrerna ljuger – fast det i själva verket är tvärtom. Bilderna som publicerats i NY Times är inte tagna på någon badstrand utan på en konstgjord liten beach vid hamninloppet till huvudstaden Santo Domingo där det efter en storm samlades tonvis med allehanda sopor. Efter några dygn var området rensat.    . 

Detta är i ordets egentliga bemärkelse en lektion i sopig journalistik. En reporter i London kontaktades av en aktivistgrupp i New York för att skriva en artikel om Dominikanska republiken, tydligen i avsikt att skrämma bort turister. Varje gång det regnar – och som de flesta känner till regnar det mycket när det regnar i Karibien – sköljs en massa sopor från fattigkvarteren ner med floden Ozama och regeringen ser till att avfallet  rensas bort. Det når aldrig de fina vita stränder där turisterna håller till, vilket självfallet skulle vara förödande för turistindustrin.

Detsamma händer på Filippinerna och på många platser i Sydostasien. Enligt forskare vid universitetet i Leipzig är det främst 10 floder som vidarebefordrar merparten av soporna till haven– åtta av dem ligger i Asien.

Värst är Yangtze som skickar ut 1,5 miljoner ton plast i Östkinesiska havet. Andra stora leverantörer är Ganges och Indus, och i Afrika utmärker sig både Nilen och Niger.

Diagrammet visar de floder som förorenar haven allra mest. 

I ett par årtionden har nästan hälften av EU-ländernas sex miljoner ton plastavfall skickat till Kina för återvinning. I början av året bestämde sig  kineserna för att inte längre ta emot sopor från västländerna, och de gamla ”kunderna” EU, USA och Japan började desperat söka efter nya mottagare i länder som Vietnam, Malaysia, Indonesien och Bangladesh. Där har man inte alls samma effektiva system för hantering av plastavfallet som Kina och den finske hälsoexperten dr Mikko Paunio menar att ”det är oklart om soporna hamnar i havet eller bränns på land”. Han befarar också att soporna dumpas under själva transporten för att man ska slippa betala avgifter för dem när de används som fyllnadsmassor. ”Det enda hållbara sättet är att lägga avfallet i välskötta deponier eller att bränna det. Tyvärr motsätter sig EU förbränning eftersom det anses bidra till nedsmutsningen av luften, men moderna anläggningar som genererar värme och energi är både säkra och rena.”

Så här skriver NOAA på sin hemsida: “Den slutgiltiga lösningen på det globala problemet med plastavfall är inte att rensa haven och ta upp soporna (det kan vi göra varje dag under resten av våra liv). Lösningen ligger i att vi hejdar avfallet från att nå ut i haven.”

Sanningen om den döende isbjörnen

Fy fan för djurrättsaktivister!

Det finns få företeelser som gör eder Skeppsgosse så upprörd som bilder av plågade eller skadade djur som ”räddas” av välmenande aktivister, fast det oftast hade varit bäst för djuret om någon satt en kula i dess panna. Många djurvänner tycks också uppleva någon sorts pervers njutning när de kan lägga ut bilder av vita jägare som betalat en förmögenhet för att få skjuta ett lejon eller något annat storvilt i ett jaktområde. Jägare har alltid gillat att visa upp sina troféer och jag kan inte se någon skillnad mellan en troféjägare i Afrika och en Kalle Karlsson i Timrå som varje höst är ute med jaktlaget och skjuter en fem sex älgar, vars kadaver man sedan kan stoltsera över på bild.

Men det allra värsta är ändå ”djurvänner” som medvetet låter ett sjukt eller skadat djur spela huvudrollen i en film vars syfte sägs vara att visa hur vi människor förstör naturen. Det är en dubbelmoral utan motstycke och ett handlande som borde vara straffbart. Ett omskrivet exempel är filmen med den döende isbjörnshannen som lades ut här på nätet för något år sedan och påstods bevisa hur isens avsmältning hindrade isbjörnarna att komma ut till sälarna så att de långsamt svälte ihjäl.

Nu har vi fått hela sanningen om denna video berättad och den är direkt vidrig. Det visade sig nämligen att den sjuka isbjörnen iakttagits ett par dagar tidigare men att filmteamet bestämt sig för att vänta till det bittra slutet så att budskapet verkligen skulle gå fram. Beställare var tidskriften National Geographic, som skickat ut det prisbelönta fototeamet Paul Nicklen och Cristina Mittermeyer.    

Glada djurvänner? 

Paul Nicklen fick första gången syn på isbjörnen på Somerset Island i norra Kanada. Tillsammans med Cristina och några andra medlemmar i sin aktivistgrupp SeaLegacy flög man till ön för att leta upp den sjuka isbjörnen. Det tog ett par dagar innan de kunde spåra den. De hittade den liggande på marken som en skitig skinntrasa och trodde att den var död. Men när björnen lyfte på huvudet såg teamet sin chans att få säljande bilder och tog sig oupptäckta i land med en gummibåt. Gömda i en övergiven byggnad iakttog de det arma djuret i mer än en timme innan det lyckades ta sig upp på benen igen i sitt förfärliga tillstånd och stappla några steg.  

Paul Nicklen lade ut videon på Instagram och skrev: ”Detta är bilder av svält”. Han undrade också om det var ett sådant öde stammen på 25 000 isbjörnar skulle gå till mötes. Videon är idag den mesta sedda av alla på National Geographics sajt. Den har redigerats och försetts med text, bland annat den inledande ”Detta är en bild av klimatförändringarna”.

Oavsett vems felet är kan filmteamet inte frånkänna sig sitt ansvar, fast de nu försökt göra det i en intervju. Det är minst sagt cyniskt att som de gjorde följa ett döende djur därför att det går att tjäna pengar på videobilderna av dess utdragna dödskamp. Det enda rimliga hade ju varit att tillkalla en jägare som gjort slut på djurets lidande, men det föll uppenbarligen aldrig dessa prisbelönta "djurvänner" in. Någon har skrivit: ”De visste att björnen var sjuk, ändå sålde de sin tragiska klimatpornografi utan dåligt samvete.”

Läs hela artikeln på

https://polarbearscience.com/2018/07/26/the-truth-behind-the-baffin-bay-starving-polar-bear-video-is-worse-than-we-thought/?utm_source=CCNet+Newsletter&utm_campaign=466b7414d6-EMAIL_CAMPAIGN_2018_07_26_11_30&utm_medium=email&utm_term=0_fe4b2f45ef-466b7414d6-36454809

Filmen och den motbjudande kommentaren kan du se och höra här

https://polarbearsinternational.org/news/article-polar-bears/starving-polar-bear-draws-attention-to-climate-change/

Hög tid att tömma de gröna energiträsken

Bloggaren Viv Forbes i Australien har inspirerats av Donald Trump när han nyligen skrev ett inlägg om landets vansinniga energipolitik. “Tid att tömma energiträsket” är rubriken på hans inlägg som tyvärr har relevans i en rad andra länder också.

“Träsket innehåller subventionerade solceller som i bästa fall producerar ström i sex timmar under soliga dagar. Träsket förfulas av hela regementen av vindturbiner som ofta står stilla men som ibland snurrar vilt. För att media ska glömma eländet laddar stora dieselgeneratorer ett jättebatteri som pumpar upp vatten till en damm och sedan låter vattnet rinna ner igen. En soptipp med idel döda litiumbatterier göms i en ravin och hela träsket är inhägnat och försett med låsta gröna grindar.”

Soliga dagar kommer akademiker med datormodeller, evangelister från gröna media och andra högdjur på besök, skriver Viv Forbes, alltmedan ”spekulativa hajar patrullerar träsket och slukar varje smula som luktar subventioner”.

Hur hamnade vi  i detta energiträsk? Och hur ska vi komma ur det?

Roten till problemet är FN:s alla avtal och överenskommelser från Kyoto till Paris. När vi skrotat dem och alla de gröna energimålen och certifikaten och när vi bojkottat IPCC med sina evigt återkommande konferenser  kan vi gå vidare mot en förnuftig värld.

Sedan är det dags att ta itu med alla politiker och deras handgångna medhjälpare. Låt dem fortsätta med vind, sol, geotermisk energi, vågkraft och vad det nu är de älskar så högt och rent – men se till att de får bekosta alla sina upptåg själva och belasta inte vanliga konsumenters elräkningar  med dem.  

”Låt oss få en elmarknad med konkurrens på lika villkor och med långtidskontrakt där leverantörerna förbinder sig att leverera elström till överenskomna priser.  Decentralisera besluten. Politikerna ska inte tillåtas backa upp förlorare. Testa energiteorier i praktiken och objektivt genom att låta gröna stater bli genomgröna med hjälp av intermittent energi, medan andra satsar på svart ‘fossilt solsken’...”

Läs gärna hela artikeln på

vforbes@bigpond.com

Dårdansen fortsätter

Klimatlarmen från Narrskeppets undre däck fortsätter att ge eko i media. Nu senast är det en av de kvinnliga pellejönsarna, dr Svetlana Jevrejeva, som skrivit en rapport i den förment vetenskapliga tidskriften Environmental Research Letters. Enligt en datastudie som hon lett är det absolut nödvändigt för mänskligheten att klara FN:s 2-gradersmål. Gör vi inte det får världen vara beredd att punga ut med 14 triljoner dollar om året efter 2100 för att skydda sig mot översvämningar och annat otyg.

“Mer än 600 miljoner människor bor vid lågt liggande kuster, mindre än 10 meter över havsytan”,  påpekar denna hovnarr. ”När jorden blir varmare smälter glaciärerna och isarna. I kombination med att haven också blir varmare och expanderar är därför just havsnivåerna avgörande för framtiden.”

Svetlana framhåller också att det inte finns några studier som visar vad som händer vid en måttlig temperaturhöjning på 1,5-2⁰C under hela det kommande seklet och därefter. Skeppsgossen trodde att det fanns massor av sådana studier, men Svetlana har tydligen hittat ett eget hål i klimatosten som inte undersökts till fullo. ”Vi fann att med en temperaturhöjning på 1,5⁰C kommer havsytan att ha höjts med 1,52 meter i genomsnitt. Men missar vi 2⁰C målet blir höjningen hela 1,8 meter i värsta fall.”  

Skeppsgossens enda kommentar är bara en undran över hur dessa klimatnarrar orkar fortsätta sitt totalt meningslösa arbete med alla datamodeller som gång på gång visat sig vara helt värdelösa.  Samtidigt kan man ta del av uppgifter om exempelvis det lilla öriket Tuvalu i Stilla havet som ju borde ha försvunnit i djupet vid det här laget med tanke på alla tidigare katastrofrapporter. I stället visar det sig att Tuvalu – som består av nio atoller och 101 korallrev -  har växt till ytan under perioden 1971-2014 enligt en nyzeeländsk studie baserad på flygbilder och satellitmätningar.  Tillväxten är 2,9 procent trots att havsnivåhöjningen i just detta område är dubbelt så stor som det globala genomsnittet.

En av dem som lett studien säger att atollerna inte alls är statiska utan geologiskt aktiva och föränderliga. Den förväntade erosionen motverkas av stormar som för med sig sediment och av de ständiga vågrörelserna. Invånarna i dessa nationer tillråds att inte börja packa och emigrera till fastlandet utan att istället planera för sin fortsatta framtid ute i havet. En näraliggande lösning för dem är att koncentrera befolkningen till de större öarna och atollerna som kan förväntas växa i storlek. Det kommer inte heller att hända förändringar över en natt utan öbefolkningarna i området har god tid att förbereda sig. 

Visst vore det skönt att slippa fortsatta  profetior av det slag som Svetlana Jevrejeva nu publicerat. Men på något vis är är klimatlarmen själva livsluften för alla världens narrar. Jag kan förstå att de som lever gott på dem inte vill ge upp – men någonstans på undre däck måste det väl ändå finnas en eller annan som börjar ifrågasätta dårdansens ändamål.   

Kan vi bli för många?

Forskare har i åtskilliga studier visat att jorden på sin höjd kan härbärgera 7 miljarder människor under drägliga förhållanden – idag är siffran uppe i 7,6 miljarder...

Författaren och debattören Ted Nordhaus tillhör dem som ifrågasatt påståendet och har skrivit en mycket läsvärd artikel i nätmagasinet “Aeon” som Skeppsgossen gärna vill rekommendera (https://aeon.co/).

Idén om att jorden bara kan livnära ett visst antal människor är gammal. Enligt Ted Nordhaus går den tillbaka till 1800-talets ångbåtstrafik och den sammanlagda fraktkapaciteten hos båtarna! I slutet av 1800-talet hamnade idén på torra land när man började beräkna hur mycket boskap resp. vilt som betesmarker och övrig natur kunde förse med tillräcklig föda. Och idag har teorierna överförts till mänskligheten.

Den förste som gjorde det var ekologen William Vogt på 1940-talet, skriver Ted Nordhaus. Han menade att överutnyttjandet av jordbruksmark skulle leda till en utarmning av jorden och en kommande katastrof. På 1970-talet hävdade Paul Ehrlich att det inte skulle finnas mat till mer än ett visst antal människor, medan dagens miljöforskare och aktivister koncentrerat sig på föroreningar och annan miljöförstöring.

I botten på resonemangen ligger argument som framfördes av prästen Thomas Robert Malthus på 1700-talet. Ju bättre människorna skulle få det, desto fler barn skulle de göra och desto mer skulle de konsumera. ”I likhet med protozoer och bananflugor skulle vi fortsätta att föröka oss och äta tills alla resurser är uttömda”, kommenterar Ted Nordhaus.

I själva verket fungerar inte människans fruktsamhet och konsumtion på det sättet. Standardhöjning medför tvärtom minskande fertilitet. När vi får det bättre blir barnkullarna mindre. Att det skett en befolkningsexplosion under de senaste 200 åren kan först och främst tillskrivas minskande mortalitet. Vi lever längre tack vare bättre hälsa, bättre föda och andra sådana faktorer.

“Idag”, framhåller Ted Nordhaus, “är födelsetalen negativa i USA, Europa, Japan, stora delar av Latinamerika och till och med i delar av Indien. Det innebär att antalet födda barn per kvinna är färre än två. En stor del av resten av världen kommer med all sannolikhet att följa samma trend. De flesta demografer anser därför att världens befolkning kommer att nå ett maximum för att sedan långsamt minska, I vissa fall kan detta inträffa till och med före utgången av detta sekel.”

Top of Form

Bottom of Form

En annan vanföreställning är att jordens resurser redan är uttömda. Men då utgår man ifrån att jorden och naturen är statiska. Faktum är att vi har omvandlat vår miljö under årtusenden för att den bättre ska passa våra behov. Vi har huggit ner skog och förvandlat de fria ytorna till betesmarker, vi har kultiverat vilda växtslag för att de ska bli mer näringsrika ge större skördar och vi har korsat fram ”matnyttigare” djurslag. Allt detta är bevis för att jordens resurser är långt ifrån ändliga.  

Det mesta talar för att vi kan fortsätta att utveckla jorden och omvandla dess resurser i framtiden också. Det är i alla fall en optimistisk tanke. Alltför många miljöforskare och organisationer förespråkar idag en begränsning av våra aktiviterter, något som antyder betydligt mörkare syften.

“Att betrakta människor på samma sätt som encelliga organismer eller insekter innebär risk för att de behandlas på samma sätt”, skriver Ted Nordhaus som också säger sig vara i hög grad medveten om riskerna med ett snabbt växande konsumtionssamhälle. Men hoten om en social kollaps är varken vetenskapliga eller rättvisa. Vi är inga bananflugor som är programmerade att föröka oss tills vår population kollapsar. Inte heller är vi boskap vars antal måste kontrolleras. Vi har omskapat denna planet gång efter annan för att den ska fylla våra behov och motsvara våra drömmar. Låt oss fortsätta göra det, slutar den kloke Ted Nordhaus.

Melonskallarnas sammansvärjning

För storföretagen gäller det att plocka poäng hos melonskallarna genom att reagera på larmen om klimat och annat som numera duggar tätt i cyberrymden. Kaffekedjan Starbucks har nu meddelat att det är slut med sugrören av plast för deras del. I stället tänker man i fortsättningen använda sugrör av papper eller andra komposterbara material.  Halleluja!

Sådana här infantila åtgärder går hem hos den infantila amerikanska allmänheten, skriver bloggaren Julie Gunlock i en frän artikel. I den räknar hon upp en rad andra vansinnigheter som de stora företagen annonserat i samma syfte. Ett företag i frukostflingbranschen har t.ex. avlägsnat GMO-ingredienser från en av sina blandningar i förhoppning om att kunna sälja kruskan till anti-GMO-maffian (som väl ändå aldrig köper deras produkter). “Varför tar ni inte bort GMO-modfierade ingredienser i alla era blandningar när ni kan göra det i en av dem?” frågade maffians representanter med all rätt. Sedan återgick allt till det vanliga.

Julie Gunlock berättar också om ett soppföretag (Skeppsgossen gissar på vilket men har inga belägg för det) som minskade mängden salt i alla sina soppor för tillfredsställa saltskallarna, trots att företaget redan erbjöd ett sortiment med soppor med låg salthalt. Försäljningen av de sistnämnda hade dock gått dåligt eftersom normala människor vill ha smak på maten.

Ännu ett exempel är den lille gröne mannen som en stor amerikansk kedja marknadsförde – men bara på produkter som maffian betecknade som hälsosamma. Då ville samma aktivister att butikerna i kedjan skulle ta bort alla produkter som inte hade gjort sig förtjänta av den lille gröne mannen och där stod kedjan med sin tvättade hals.  Det är som med muslimerna – ger du dem ett lillfinger så vill de snart ha hela handen.

Sedan har vi snabbmatskedjan, skriver Julie Gunlock, som tog bort leksakerna i sina Happy Meals för att gå de överviktiga barnens stödtrupper till mötes. I stället fick ungarna tio pommes frites att leka med! Skeppsgossen kan förstå att detta inte var säskilt populärt och resultatet blev att överviktiga föräldrar köpte vanliga menyer som innehöll  fler kalorier till sina överviktiga barn.

Vad de stora aktörerna tror sig vinna på sådana här åtgärder är väl en  förbättrad image. Men någon lösning på det egentliga problemen innebär de definitivt inte.

Ta exempelvis nedsmutsningen av haven som i och för sig enligt Skeppsgossens mening är överdriven men ändå på en del håll en realitet därför att folk inte har vett att hålla snyggt omkring sig. Till och med FN har ju sagt att det är ett problem som bara kan lösas genom förbättrad sophantering i framför allt utvecklingsländerna.

Till detta vill Skeppsgossen lägga att Sverige i likhet med Storbritannien och Kalifornien tydligen anser sig tillhöra dessa senare med tanke på de planerade eller genomförda insatserna mot sugrör och plastmuggar.

Aldrig har så många blivit lurade av så få...

Aktiviteten på Narrskeppets undre däck tycks aldrig upphöra och klimatnarrarna som stojar därnere hittar på ständigt nya faror och hot mot mänskligheten. Om det inte vore så att människor fortsatte att lyssna till och tro på dem kunde de gärna få hållas, men gång på gång läser Skeppsgossen de mest idiotiska inlägg i ämnet, ofta skrivna av personer med hög akademisk utbildning som borde ha förmågan att sålla agnarna från vetet.

Bara en sådan sak som att alla kommande katastrofer orsakas av en för allt liv på jorden nödvändig gas som heter koldioxid och förekommer i en koncentration i atmosfären på 0,04 procent – just det, 0,04 procent!

Den skarpsinnige bloggaren dr Klaus L.E. Kaiser i Kanada kallar dessa narrar “klimatologer” (förmodligen med en blinkning åt scientologerna). De kräver handling och uppoffringar – och den som är av en annan åsikt än den de hyllar utmålas som en fiende till hela mänskligheten och bör låsas in eller till och med dömas till döden. 

Dr Kaiser har gjort upp en förteckning över klimatologernas credon som är värd att studera (översatt och något redigerad av Skeppsgossen):

• Fossila bränslen är den värsta boven i hela världen och måste kontrolleras bättre, förbjudas helt och allra helst lämnas kvar i jorden.
• Den som har fräckheten att köra en bensin- eller dieselbil  bör kastas i fängelse för detta angrepp på naturen.
• Koldioxiden håller på att koka hela vår värld.
• Koldioxiden är också en farlig förorening som kommer att ta kål på allt liv på jorden.
• Havsnivåerna kommer att öka i rasande fart  och invånarna i små öriken som Maldiverna, Tuvalu och Kiribat kommer att dränkas om de inte hinner fly i tid.
• Orkaner och stormar blir allt vanligare och häftigare.
• Isen i Arktis smälter varje sommar och har alltid gjort det – och av någon anledning lägger den sig igen varje vinter. Inom en nära framtid kommer vi därför att kunna brädpaddla längs Nordvästpassagen.  
• Isbjörnarna (konstigt att det alls finns några kvar) drunknar eller svälter ihjäl till följd av koldioxiden som smälter deras is.
• Isen i Antarktis smälter också som aldrig tillförne, och pingvinerna svälter eller dör på grund av stigande temperatur.
• Människan måste sluta använda fossila bränslen och återgå till medeltida teknik som väderkvarnar och hästvagnar för att rädda planeten.
• Korallreven bleks och dör på grund av klimatförändringarna, medan  den verkliga nedsmutsningen av haven till följd av orenade avlopp aldrig nämns som en tänkbar orsak.
• Värmer du ditt hus på vintern med ved, kol eller gas lämnar du gigantiska klimatavtryck som leder till att jorden kommer att stekas i generationer framåt.

Listan kan göras hur lång som helst. Alla påståenden  är hämtade från olika artiklar och “studier” som klimatologerna förorenat internet med utan påföljder. För, som dr Kaiser framhåller, alla dessa påståenden är grundade på idel ”fake news”, missförstånd av orsak och verkan, brist på vetenskaplig rakrygghet, idéer anpassade till den politiska korrektheten etc.

”Det måste vara ytterst nedslående för alla dessa klimatologer att inga av deras förutsägelser har slagit in”, skriver dr Kaiser. ”Tvärtom tycks det som om allmänheten tröttnat på att höra deras varningar om det och detta och rycker på axlarna åt dem.” 

Klimatologerna föregår ju inte heller med gott exempel när de flyger till sina världsräddande konferenser från den ena turistorten till den andra på skattebetalarnas bekostnad. Och annonserna för de exklusiva hotellen på Maldiverna (som kostar ca 1000 USD per dygn) nämner ingenting om att öriket håller på att uppslukas av havet. Tack vare “fake news” lockar man numera till sig över en miljon besökare om året enligt officiella siffror.

Inga av örikena håller heller på att “avfolkas” inför den kommande katastrofen – tvärtom. Maldivernas befolkning har ökat från 269 000 år 2002 till 428 000 år 2016, och även Tuvalu, Kiribati m.fl. noterar en befolkningsökning i storleksordningen 10 procent om året.

Tyvärr nonchalerar klimatisterna alla studier och artiklar som är baserade på äkta och opartisk forskning eftersom de inte vill ta dem till sig. Det är helt enkelt inte möjligt att föra en saklig diskussion med religiösa fanatiker. Regeringar och politiker vill inte heller lyssna till sakliga argument, eftersom de satsat en del av sin framtid i lögnerna och fått bra betalt för att sprida dem. För att travestera några bevingade ord: ”Aldrig har så många blivit lurade av så få för så litet”.

Brittisk dasshumor

Skeppsgossen finner alltid stort nöje i satiren – Jonathan Swift och Mark Twain är ett par av de litterära gestalter han sätter främst på det området. Därför gladde det honom mycket när han tog del av nedanstående. Den är skriven av en skämtare som är professor och heter Gary Lewis. Under pseudonymen Gerry Jay Louis vid Institute of Interdisciplinary Political and Fecal Science skickade han in en artikel till en psykologisk facktidskrift. Och hör och häpna - tidskriften tog in artikeln och drog därmed ett löjets skimmer över dagens “vetenskapssamhälle”.

Vad artikeln handlade om? Jo, den diskuterade vilken hand – vänster eller höger – som politiker använder när de torkar sig i röven!

“Styrkan i denna studie”,  skriver författaren, “är bland annat dess ekologiska värde – ytterst få studier har gjorts på levande politiker. En svaghet är att vi inte har kunnat få den aktuella handen formellt bekräftad, något som skulle ha brutit mot etikens regler (och kanske också mot den nationella säkerheten).”

“En av våra sju anonyma fackgranskare satte fingret på en annan öm punkt i sin kommentar:  ‘Jag kan inte låta bli att undra över hur medlemmar av den politiska centern torkar sig i ändan – byter de hand ibland eller använder de båda händerna samtidigt?’”

Andra områden som bör undersökas är förstås vilken hand de använder för att tillfredsställa sig själva med eller för att smeka sin älskade knähund.  

Enligt artikelförfattaren kan man kanske tro att den hand som man använder för att torka sig med avslöjar ens politiska hemvist på en höger-vänster-skala. Men så enkelt är det inte.

”Vi  rekryterade deltagarna i vår studie från den ledande politiska institution som brukar kallas Parlamentet. Alla deltagare är framstående politiska namn som Boris Johnski, Teresa Maybe och Placido Domingo (en fullständig förteckning kan rekvireras från artikelförfattaren).  Enkäten genomfördes på så sätt att en kvinnlig assistent tog kontakt med någon av deltagarna ute på gatan, förklarade att hon studerade psykologi, ställde några inledande frågor och frågade till sist vilken hand den aktuella personen torkade sig med. Nio deltagare svarade beredvilligt, medan en viss Nigel F. Arage bad intervjuaren dra åt helvete och därför måste strykas ur utvärderingen av studien.

“Resultaten visar på ett tydligt mönster”, summerar artikelförfattaren. ”Politiker till höger har en tendens att torka sig i ändan med vänster hand (4 av 4). För politiker till vänster gäller motsatsen – 3 av 4 av dessa använder höger hand (Jeremiah Doorbin svarade att han låter en munchkin från Sound of Music utföra torkandet, men om det inte finns någon sådan till hands väljer han första bästa lediga hand).”

Du kan läsa hela artikeln med alla dess vetenskapliga  referenser på http://crimsonpublishers.com/pprs/pdf/PPRS.000516.pdf

30 års klimatlögner

Det har nu gått över 30 år sedan “forskarna” började skrämma oss med sina haranger om den globala uppvärmningen och kopplingen till CO2 och fossila bränslen.  För säkerhets skull fyllde andra på med hotet om befolkningstillväxten, oljekällornas sista andetag och en kommande istid. När Skeppsgossen summerar alla dessa hot mot vår moderna tillvaro kan han bara dra slutsatsen att mänskligheten uppenbarligen behöver ett damoklessvärd hängande över sig för att vara till freds. 

Idag har vi många och starka bevis för att de dystra profetiorna var rakt igenom grundade på lögner. Ökande CO2 i atmosfären har lett till en grönare värld med större skördar (årets majsskörd i USA lär slå rekord). Det betyder i sin tur att mänskligheten kanske aldrig någonsin tidigare haft så mycket att äta och mått så bra som nu.   

Likafullt fortsätter anhängarna av klimatkulten att varna oss för den kommande katastrofen. För 30 år sedan hette det att den globala temperaturen skulle öka med hela 6 grader och helsteka oss som spädgrisar. Idag kan vi konstatera att uppvärmningen utgör någon enda grad och ser ut att stanna där. Som ett resultat av detta fylls våra kornbodar.

Vi skulle dränkas också när haven steg med jag minns inte hur många meter. Stilla havets atollriken skulle läggas under vatten, Florida likaså, och till och med storstäder som New York, Los Angeles och Kristianstad var hotade. 
Av denna vante på sex meter blev det dock bara en tumme på ett par millimeter om året… 
“Havsnivåhöjningen under perioden ~1925–1960 är lika stor som den som mätts upp under de senaste årtiondena”, konstaterar klimatologen  Judith Curry. “Utsläppen från våra aktiviteter ökade mest efter 1950 så vi kan inte anklagas för att ha orsakat stigande hav under 1900-talet och inte heller den havsnivåhöjning som skedde under 1800-talet och i slutet av 1700-talet.”

Al Gore och många andra har tjänat storkovan på alla dessa klimatlögner och  fått med sig den kommunistiska miljörörelsen i korståget mot det progressiva samhället. Tack och lov slipper vi nu se och höra järnvägsingenjören Rajendra Pachauri orera om den förestående katastrofen, och tystnat  har också professor Peter Wadhams som en gång hävdade att isen i Arktis skulle smälta under de närmaste fyra åren (idag är utbredningen rekordstor).

En av de värsta olyckskorparna var dock brittiske premiärministern Gordon Brown som år 2009 påstod att vi hade 50 dagar på oss att rädda världen från överhettning. Men, som någon har skrivit, femtio dagar, sex månader och åtta år senare fortsätter jorden att snurra som förut och har inte blivit varmare på hundra år.

Donald Trump fick icke oväntat klä skott för att han genomskådat de rödgröna liberalernas verkliga syfte – att införa en nykommunistisk klimatdiktatur. En röst på Trump var liktydig med en röst på en klimatkatastrof, hette det före valet.

Och efter valet blev brösttonerna i media ännu djupare. Någon skrev då på fullt allvar:  ”Vi löper risk att lämna de stabila klimatförhållanden som utgjort basen för vår civilisation i tusentals år och kastas ut i det okända...” Tänk att enda person - även om han är president för en av världens största nationer -  förväntas kunna ställa till så mycket elände!

Skeppsgossen har med intresse tagit del av vad den redan nämnda och kloka klimatforskaren Judith Curry sade då hon vittnade inför ett senatsutskott. Hon sade rent ut att klimatlögnerna lett till att hela forskarvärlden förlorat sin trovärdighet. ”Det är objektivitet och hederlighet som har gett vetenskapen dess privilegierade plats vid bordet. Utan denna objektivitet och hederlighet kommer forskare att betraktas som vilken lobbygrupp som helst.”

Mycket tyder på att allmänheten världen över blivit övermätt av alla dystra klimatprofetior som serverats under de gångna 30 åren och att den inte längre bryr sig om dem eftersom de inte har infriats. Man kan bli trött också på ofta upprepade katastrofvarningar.  

Framför allt känner Skeppsgossen och säkert många med honom en uppgivenhet över att lögnhalsarna och de falska profeterna ändå får fortsätta att sprida sin skrämselpropaganda i allehanda media. Dagens journalister är så indoktrinerade att de inte kan ta till sig andra åsikter än de etablerade, även om dessa är totalt uppåt väggarna. Tyvärr har klimatlögnerna lett inte bara till en skrämmande hjärntvätt av stora grupper utan också till att åsiktsfriheten blir alltmer kringskuren för var dag som går.