I narrarnas, solcellernas och elbilarnas paradis

Solceller har ju blivit klimatnarrarnas nya skötebarn sedan alltfler insett att vindkraften efter alla dessa år inte kan existera utan kraftiga energitillskott I form av såväl reservkraft som subventioner. Att detta i kanske än högre grad gäller solcellerna tycks ännu inte ha gått upp för politikernas ”ruttnande hjärnor” som den brittiske klimatskribenten Christopher Booker så målande beskrivit dem i en artikel.

Men det är som bekant inte endast i Storbritannien som de styrandes hjärnor slutat fungera. I Sverige fortsätter man att bygga nya vindkraftverk för fulla muggar och i Kalifornien har man antagit en lag som kräver att alla nya hus som byggs måste ha solceller på taken.

Vidare vill kalifornierna förbjuda försäljningen av bilar med explosionsmotorer . Det har fått en okänd invånare i narrarnas favoritstat att skriva följande kommentar:

“Det är över 30 mil öken mellan civilisationen längs södra Kalifornien och Coloradofloden och ungefär lika långt genom Arizonaöknen fram till civilisationen igen. Hittills har vi inte sett någon elbil som klarar den sträckan. Möjligen kan du köra hela vägen i snigelfart. Resan kommer att ta dagar fyllda av brännande sol och en A/C som du inte törs koppla in. Välkommen till diligensernas tid!

Det är klart att man kan ordna med laddningsstationer med kanske 10 mils mellanrum men då installer sig frågan hur lång tid det tar att ladda batterierna. Svar några timmar. Och med dagens trafikvolym kommer du att behöva antingen hundratals laddstationer eller beväpnade vakter som stoppar våldsamheter (en gång blev någon skjuten till döds för några liter bensin under den stora bensinbristens dagar).

Och sedan, mina pojkar och flickor, behöver vi i alla fall en massa generatorer som kan ladda elbilarna under natten – för det finns ju ingen sol då.

Vadå - finns det ingen laddningsstation här?

Vart kan man flytta för att slippa all denna galenskap?

Solceller, vindturbiner, elbilar… det är rena vansinnet. Men det är det enda som rör sig i hjärnorna på dem vi valt att styra över oss, personer som vi valde för att de skulle ta hand om välfärd och medborgarnas liv i stort.

Du kan leda en dumskalle till sanningen men du kan inte få honom att tro på den. Det är den gamla metaforen om hästen till vattnet.”

Så länge väljarna tror att politikerna arbetar för deras bästa kommer inget att bli bättre. Det blir bara sämre. Vi är dårar som till och med vägrar att säga sanningen. Vi är de dårar som tillsätter styrande överallt i västvärlden. Vi är människorna som inte begriper mer om elektriciteten än att lampor kan tändas och släckas.

Eller som Pogo Possum sa i den gamla serien: ”Vi har mött fienden och han är oss.”

Och det finns ingen plats att fly till, bara platser att fly från.