Varför erkänner man inte att förnybart ger högre elpriser?

Det senaste året har vi matats med den ena artikeln efter den andra om hur priserna per watt för vindturbiner och solpaneler har blivit allt lägre. Mellan 2009 och 2017 har vindturbinerna blivit 50 procent billigare per watt och solpanelerna hela 75 procent billigare. Det låter ju bra. Rent logiskt skulle det innebära att elpriserna också gick ner. Men så är det inte. Tvärtom ökar dessa stadigt.

Det är en man som heter Michael Shellenberger som konstaterat detta. Han är aktad chef för tankesmedjan Environmental Progress i USA. Han har också presenterat hur stora prisökningarna är på elektriciteten i Danmark där de ökat med 100 procent sedan 1995 då man övergick till i huvudsak vindkraft, i Tyskland där elpriset ökat med 51 procent under perioden 2006-2016 och i Kalifornien där man satsat hårt på solenergi sedan 2011 och nu kan glädjas(?) åt en ökning av elpriset med 24 procent.

Vad kan nu denna paradox bero på? Kanske beror den på att priserna på andra energikällor som kol och gas har ökat så kraftigt att det äter upp förtjänsten. Nej, så är det inte, skriver Shellenberger och konstaterar att naturgasen i USA blivit hela 72 procent billigare och i Europa nära 50 procent billigare. Kol och kärnkraft kostar ungefär lika mycket som tidigare.

Kan det vara så att stängningarna av kärnkraftverken lett till de högre elpriserna, medan exempelvis Frankrike, Sverige och Sydkorea med sina kärnkraftverk har de lägsta elpriserna i världen?

Nu kommer vi sanningen närmare. Kalifornien har stängt ett kärnkraftverk och Tyskland fem stycken plus fyra reaktorer. Resultatet är att Frankrike har 45 procent billigare el än grannen Tyskland. Om Sverige fullföljer planerna på att stänga flera reaktorer kan vi alltså redan nu se vad det kommer att innebära för elkonsumenterna. Men tycks inte bekymra Svensson som litar på miljönarrarnas propaganda och tror att den är rena rama sanningen.  

Återstår alltså sol och vind. Ekonomen Leon Hirth i Tyskland förutsåg redan 2013 var som skulle hända. Han skrev i en artikel att det ekonomiska värdet av sol- och vindkraft skulle minska påtagligt när de fick en större andel av elförsörjningen.  Orsaken till det är uppenbar. Både sol och vind är opålitliga och producerar alltför mycket el när ingen vill ha den och alltför lite när behovet är som störst. Därför kräver de stora och dyrbara investeringar i reservkraft.

Hirth förutsåg att det ekonomiska värdet av vindkraften i Europas elnät skulle falla med 40 procent när andelen blev 30 procent och att solkraftens värde skulle sjunka med 50 procent redan när andelen nådde ynka 15 procent.

Under 2017 svarade vind och sol för 53 procent av elproduktionen i Danmark. Motsvarande siffra för Tyskland var 26 procent. Så har också dessa båda länder den dyraste elen i Europa.

Michael Shellenberger menar att många journalister inte begriper sig på elektricitet. De tror att el är en vara när den i själva verket är en service – som att äta på en restaurang. Vad vi betalar för är inte själva råvarorna utan för tillagningen och den personal som krävs för att maten ska hamna på bordet.  

Till detta vill Skeppsgossen lägga att hjärntvätten inom media numera är så total att allt som är förnybart och miljövänligt inte får ifrågasättas överhuvudtaget. När hörde vi en journalist undra över varför man kan sätta likhetstecken mellan sol- och vindkraft och stigande elpriser? Parallellen med exempelvis de ökade vårdkostnaderna i Sverige som skylls på de äldre och inte på invandringen är uppenbar. Den så kallade åsiktskorridoren är nu så trång att sanningen går en långsam kvävningsdöd till  mötes.