När Grönland var Vinland

I slutet av 1950-talet presenterade den engelske geologen Simon Lamb bevis för att det funnits vingårdar så långt norrut som den 55:e breddgraden under värmeperioden på medeltiden (ca 800-1300-talet). Idag ser man inga vinrankor där men väl isbjörnar.

“Under en stor del av den här perioden var det torrt och varmt”, skriver Lamb. ”Tydligen var det också ovanligt fritt från stormar på Atlanten och Nordsjön. Missionärer från den keltiska kyrkan på Irland skickades så långt som till Afrika och Island. Det var också vid den här tiden som vikingarna företog sina långresor och grundade kolonier på Island och Grönland. De besökte ofta Amerika (och företog resor mellan Grönland och Labrador för att skaffa timmer). Det finns bevis för att åtminstone ett vikingaskepp seglade genom Nordvästpassagen och nådde ända fram till Kaliforniska golfen.”

“I Domesday Book (en s.k. jordabok från 1085) anges 38 vingårdar i England förutom de som ägdes av kungen. Det engelska vinet ansågs nästan lika bra som det franska, särskilt det som odlades så långt norrut som i Gloucestershire och delar av Herefordshire som har en jordmån liknande den i Rhen- och Moseldistrikten. Man odlade vin ända upp till staden York. Detta tyder på sommartemperaturer som låg 1-2⁰C högre än idag, att frost under maj var sällsynt och att september var en mild och varm månad.”

Lamb kan också berätta att mellan 1128 och 1437 odlades vin i Ostpreussen, i södra Norge och i Litauen upp till 55:e breddgraden. Odlingar fanns även på hög höjd: idag odlas vin upp till 560 m över Bodensjön men i t.ex. Schwarzwald har det odlats upp till 780 m.ö.h.

Enligt andra experter på ämnet karakteriserades den medeltida värmeperioden av att skördarna var större, att skogsgränsen i bergtrakterna flyttades upp, att nya städer byggdes och att befolkningen  mer än fördubblades.    

Från och med 1880 har vi säkra temperaturmätningar från Grönland. Det intressanta med dem är att dagens temperatur stämmer väl överens med den som uppmättes 1880. Vid den tiden uppskattas CO2-halten i atmosfären till under 300 ppm, idag är den 400 ppm. Alltså har CO2 ökat med mer än 33 procent under den här perioden utan att det satt minsta spår i temperaturen. Temperaturerna har legat stilla i 140 år och kanske i miljoner år.

Grönland är ju ett av klimatalarmisternas mest älskade exempel på hur människan höjt den globala temperaturen och hur smältande inlandsis och glaciärer kommer att orsaka en katastrofal höjning av havsnivåerna med hela 6 meter. I realiteten är Grönland ett exempel på hur fel dessa narrar  har i sin propaganda.

Att det överhuvudtaget inte har skett någon uppvärmning på Grönland är heller ingen nyhet. Redan år 2000 konstaterade seriösa forskare detta.  Trots det fortsatte andra forskare och journalister i deras släptåg att inbilla oss motsatsen.

Under alla förhållanden kan vi inte förvänta oss någon ytterligare vinodling på Grönland inom de närmaste hundra åren – och mest troligt aldrig mera.    

Också forskarna ljuger friskt numera

Cancerceller

Ett allvarligt problem är alla “fake news” som sprids av media på papper och virtuellt. Själva uttrycket ”fake news” är egentligen en förskönande omskrivning av vad man förr kallade lögn och förbannad dikt. Oavsett benämning, tycks numera också en stor del av det vetenskapliga samhället leverera och leva på lögner. Enkelt uttryckt: ju mer man ljuger desto mer pengar och ryktbarhet skaffar man sig. 

Ett exempel från USA. På 45 år har endast 40 arter kunnat strykas från listan över hotade arter. Listan är lång och fylls hela tiden på – någon har räknat ut att det kommer att ta 200 år innan den betats av och under tiden lär väl en och annan raritet ha försvunnit. Man kan också ifrågasätta hur sanningsenlig denna lista är. Många menar att den innehåller såväl redan utdöda som icke hotade arter. Men ansvariga myndigheter redovisar kontinuerligt resultat av sitt idoga arbete och kan håva in fortsatta och ännu större bidrag. 

   

Ovanstående är bara ett litet och ganska speciellt exempel på att vi inte längre kan lita på forskningen. Betydligt allvarligare är väl alla de lögner vi matats med om "genombrotten" inom cancerforskningen. Massor med statliga pengar och frivilliga bidrag håvas in varje år till detta behjärtansvärda ändamål och uppges ta oss ett steg närmare till lösningen av ”cancerns gåta”. Likafullt fortsätter varje år miljoner människor att drabbas av och dö i cancer. Det är ju  fortfarande bara några enklare cancerformer som kan botas - om de upptäcks i tid.

Mycket av cancerforskningen (liksom en stor del av forskningen inom andra områden) baseras på tidigare rapporter i facklitteraturen. På senare tid har alltfler ifrågasatt hur pålitliga dessa ”fackgranskade” artiklar egentligen är. De redovisade rönen kan enligt vissa kritiker reproduceras i endast 11-45 procent av fallen. 

Än värre är dock enligt Skeppsgossens mening läkemedelsbolagens fula roll i det här sammanhanget. Med mutresor till internationella konferenser och andra favörer knyter de upp en stor del av läkarkåren som sedan villigt ordinerar de preparat och kurer som tillverkarna rekommenderar. Enligt ett test som gjorts med blivande läkare visar det sig att dessa är beredda att göra avkall på sin yrkesheder och till och med falsifiera data inför utsikten att bli publicerade i aktad fackpress, omskrivna i andra media och i slutänden begåvas med stora anslag.

Talesättet att allt och alla är till salu får därmed en kuslig bekräftelse.

  Copied 

Rekommenderad läsning för klimatnördar

“25 Myths that are Destroying the Environment” är titeln på en några år gammal bok av biologen och ekologen Daniel B. Botkin, professor emeritus vid universitetet i Santa Barbara, Kalifornien. Boken kom ut 2016 och finns i pocketupplaga. Skeppsgossen har läst den med stort nöje, inte minst därför att den inte är så faktaspäckad som många liknande böcker. I stället berättar Botkin personligt och lättfattligt även för oss som inte är experter.

Man kan se boken som en vidräkning med dagens radikala ”miljövänner” och deras motstånd mot vetenskap, teknik och människan i största allmänhet. Ofta får vi ju stoppat i halsen att människan är ond, att hon förstör planeten och rubbar den naturliga balansen.

Nå, vad är det då för myter som Botkin slår hål på?

Den första myten är att människan är den enda varelsen på jorden som påverkar och förändrar miljön. Det är alldeles fel, för allt levande påverkar miljön på ett eller annat sätt. Nummer ett i det avseendet är växterna som producerar syret vi andas och träet som vi kan bygga hus med etc.

Nästa myt är att livet och miljön är bräckliga och att vi människor inte inser detta och därmed bäddar för en kommande massutrotning. Botkin erinrar om att jorden har upplevt  fem sådana katastrofer  – och alla dessa inträffade långt före människans inträde på scenen. Värst var massdöden under perm för 250 miljoner år sedan, då uppskattningsvis mellan 70 och 90 procent av alla arter utrotades.

Myt  nr 3 är att denna  massdöd var onaturlig. Idag finns det uppskattningsvis 1,5 miljoner arter på jorden. Av dem dör i genomsnitt en art varje år. De flesta arter som levt på jorden är faktiskt utrotade idag. Men många arter överlever också mycket länge. Däggdjuren uppträdde exempelvis för ca 750,000 år sedan. Vi människor har i de flesta fall ingen del i att arter dör ut, det är en helt naturlig del av tillvaron.

I fortsättningen uppehåller sig Daniel Botkin vid teorierna om en “naturlig balans”. Enligt dessa befinner sig naturen i en ömtålig balans som vi människor har lyckats rubba. I själva verket är ju ingenting i vår omgivning konstant, allt är i ständig förändring. Ett vanligt påstående är också att det finns en övre gräns för hur stor en population kan bli innan denna mytiska balans rubbas. Enligt Botkin är den idén baserad på laboratoriexperiment  med bakterier i petriskålar som gjordes redan på 1800-talet.  Resonemanget gäller endast i laboratorier och för små organismer. I den verkliga världen har ingen population ökat i enlighet med dessa tillväxtformler.

I balansteorin ingår att vi idag har en perfekt uppsättning av arter i världen. Var och en har sin unika plats och om någon försvinner rasar hela ekosystemet. Botkin kallar detta ”rent nonsens”. I vilket ekosystem som helst finns det ett otal roller och som regel kan fler än en art fylla en sådan roll. Det är bra med överflöd, det är bra med konkurrens. Det finns också de som påstår att människan inte är en del av naturen utan snarast bör ses som en marodör. Det är självklart att vi människor också är en del av naturen – vi kom ju inte från yttre rymden.

Enligt somliga ”klimatvetare” började människan förändra miljön i samband med den industriella revolutionen. Men, menar Botkin, arkeologiska bevis talar ett annat språk. Människan har påverkat och förändrat miljön under minst 30,000 år.

Så är vi då inne på klimatfrågan. Daniel Botkin anser inte att vi människor är den mest betydelsefulla faktorn när det gäller klimatet. Vi är inget annat än dvärgar i sammanhanget, skriver han. Hur är det då – kommer klimatförändringarna att leda till att en massa arter går under? I 2,6 miljoner år har vi levt i en istid, men likafullt har ytterst få arter försvunnit. Under hela perioden har t.ex. bara ett enda träd i Nordamerika bevisligen dött ut.

Botkin ifrågasätter också hur såväl allmänhet som media kan gå på myten att exempelvis kalla vintrar eller varma vintrar skulle vara ett bevis för en pågående klimatförändring. Såväl alarmister som skeptiker är ju överens om att det är stor skillnad på väder och klimat och att vi inte kan dra några slutsatser av tillfälliga väderhändelser.

Han tar också upp det en gång så älskade begreppet koncensus. Han skriver att vetenskapen är en process i vilken man granskar och ifrågasätter idéer. Vetenskapliga påståenden kan prövas och bevisas vara felaktiga, annars är påståendena inte vetenskapliga. Om ett påstående överlever provet är det acceptabelt och troligen riktigt. Koncensus har inget med det vetenskapliga värdet att göra. Ett problem när det gäller klimatet och människans påverkan är att det inte kan testas. Alltså är påståendet inte heller att anse som vetenskapligt.

Myt nr 16 i listan är att klimatmodellerna är riktiga. Det är enligt Botkin direkt bisarrt att klimatmodeller tas för ”sanna” av många alarmister, politiker och media. Hittills har ju inte en enda en av dessa datormodeller visat sig vara riktig. 

En annan myt som Daniel Botkin tar död på i sin bok är att skogsbränder skulle vara till men för skogen. Tvärtom är de nödvändiga, säger han, eftersom träden inte mår bra av den kvävehaltiga undervegetationen. Varje skogsbrand kan alltså ses som en viktig reningsprocess.

Myt nr 21 handlar om upplagringen av kol i skogarna och användningen av träprodukter som “förnybara och kolneutrala bränslen”. Botkin anser att nuvarande beräkningsmetoder överskattar hur mycket kol som upplagras i skogarna. Han uppskattar att skogarna i Nordamerika bara upplagrar lite över 40 procent  av den siffra som IPCC kommit fram till. Han kritiserar också dem som kallar biomassa ett ”förnybart” energislag med tanke på allt fossilt bränsle som går åt innan biomassan – som Europa i huvudsak importerar från USA – nått sin slutdestination.

Med tanke på all den klokskap som Daniel Botkin besitter är det förvånande att han så helhjärtat tror på vind- och solenergi. Han skriver t.ex. att solpaneler på hustaken skulle räcka för att förse merparten av de amerikanska hushållen med el och att vindturbiner inte kräver så stora landytor som kritikerna hävdar. Han säger däremot ingenting om att de båda energislagen kräver stora satsningar på reservkraft och elnät av en helt annan typ än de existerande för att klara de intermittenta leveranserna. Han talar om den tyska satsningen som vore den ett föredöme, trots att de flesta nu vet att den i grunden är ett fiasko.

Den 25:e myten är enligt Botkin att de flesta anser att klimatförändringarna är den viktigaste miljöfrågan. De pengar som spenderats på åtgärder att stoppa dessa kunde ha använts bättre, framför allt till att rena luften i våra städer och till att förse tredje världen med dricksvatten, elektricitet och sanitära anläggningar. Det är Skeppsgossen helt överens med författaren om.

Som jag framhöll redan i inledningen är “25 Myths that are Destroying the Environment” ingen bok för fackfolk. Men för gemene man som mest serveras en massa lögner i media är den en välbehövlig och personlig redogörelse för sanningen bakom myterna. Botkin vet vad han talar om och Skeppsgossen önskar att alla klimatnarrar och miljöfanatiker tog sig tid att läsa hans bok.    

Om Jordens dag, trädkramare och skogsbadare

Protester mot fällning av redwoodskog i Kalifornien på 1970-talet

I morgon den 22 april är det Jordens dag eller ”Earth Day”. Det är ett miljöjippo som får alla narrar här ombord att klä av sig nakna och ha samlag med ett antal hittransporterade enbuskar, tusenåriga ekar och kådiga tallar. Fast samlagen är förstås symboliska, och de agerande behöver inte riskera att få barr och spink på sina känsligaste ställen.

Inspiratören till denna hyllning till Moder Jord är en professor vid universitetet i Michigan som heter Sarah Ensor. Hon gästar Narrskeppet inför Jordens dag och uppmanar de troende att etablera erotiska kontakter med växter (inklusive nässlor och tistlar, gissar eder skadeglada Skeppsgosse).

Samme Skeppsgosse har en gång tidigare skrivit om vad som kallas ”ekosexualitet”, ett begrepp som med åren tycks ha blivit en allt viktigare ingrediens i vår kärlek till jorden.

Det har till och med skrivits ett ekosex-manifest av en annan kvinnlig narr med svåra mentala problem, även hon professor till yrket. I manifestet heter det bland annat:  “[Ekosexuella] ligger med jorden... Vi kramar skamlöst träden, masserar jorden med våra fötter och talar erotiskt till växter.”

Nu hänger professor Ensor på denna inbjudan till dårdans och menar att miljön måste välkomna “queer” och “polymorfa” sexuella  identiteter. Med ”polymorf ” sexualitet  menas enligt Sigmund Freud förmågan att få sexuellt utbyte av aktiviteter som traditionellt inte räknas som sexuella... Som att skura Narrskeppets däck eller något liknande.

Till det ”polymorfa” ska vi kanske också hänföra kaliforniernas mentala uppgående i skogen. Ja, det är sant, det finns en sådan rörelse som predikar att vi ska meditera medan vi promenerar – men vi måste gå långsamt, kanske bara ett par steg i taget. Sedan ska vi sätta oss och länge samtala med den person som förhoppningsvis sitter bredvid oss. Mobilsamtal är förstås förnjudna.  

Medan vi långsamt går i skogen ska vi tänka på att vi går mycket långsamt i skogen – en del kallar det ”skogsbad”. Men precis som i fallet polymorf sex handlar det inte om att bada i vatten utan om att torrskodd njuta av skogens under. Du ska undersöka varje gren, granska varje blad. Och ser du en myra ska du studera den noggrant och känna samhörighet med den.  

I en av de artiklar som Skeppsgossen har läst om detta kvasireligiösa  påfund citeras en man som heter Clifford. Han har studerat  zen (klunde ge mig fan på det!) och tjänar nu sitt levebröd på att masa sig fram bland träden tillsammans med en liten grupp andra trädkramare. Han tar 50 dollar för att visa dig hur du ska ta två eller högst tre steg i taget innan du sätter dig ner och sjunker in i trädens psyken. Vill du bli guide för andra får du betala 3,400 dollar för en veckoslutskurs. Andlighet kräver kurser nu för tiden och kurser kostar pengar.  

Ett reportage i San Francisco Chronicle berättar att denne Clifford under vandringen  uppmanade sina adepter att söka upp ett träd att prata med. Det kallas ”invitation”.

“Jag vill att var och en av er hittar ett eget träd som är din tvilling. Tala med det. Fråga din tviIling vad den tycker om dig. Lägg din hand på trädet.”

 “Mitt träd frågade mig varför jag var så rädd”, sade en av skogsbadarna. En annan förklarade: ”Mitt träd sa att det trodde att vi kunde växa tillsammans”. Och ytterligare en sade att upplevelsen var ”hypnotisk”.

Låt Jordens dag i morgon bli en sådan hypnotisk upplevelse. Inled en sexuell relation med närmaste blåsippsbestånd. Älska med första bästa träd du möter (men kom ihåg, bara symboliskt!) och prata gärna med det medan du smeker dess bark. Var inte rädd för att visa din kärlek. Numera talar ju alla i sina mobiltelefoner mest hela tiden och vi är vana vid att folk pratar rakt ut i luften. Därför kommer ingen att ta anstöt av det förtroliga samtalet med din tvilling på rot.  

Repris från 2012: Med facit i hand

Redan för 40 år sedan var jordens undergång nära

När Earth Day instiftades 1970 försökte miljöforskare och biologer överträffa varann med spådomar och förutsägelser om hotande katastrofer. Enligt många av dem skulle mänskligheten gå under inom 15–20 år eller åtminstone börja svälta ihjäl. Nu sitter vi med facit i hand och kan konstatera att de lärda herrarna hade alldeles åt pipan fel precis som alla andra profeter i historien. Här följer 15 av de mest uppseendeväckande förutsägelserna och namnen på upphovsmännen (tyvärr är några av dem fortfarande i farten och sjunger liksom Mikael Wiehe ungefär samma katastrofvisor där jorden är på väg mot sin undergång som den sjunkande Titanic).

“Civilisationen kommer att gå under inom 15 till 30 år såvida vi inte vidtar omedelbara åtgärder mot de problem som hotar mänskligheten.”

• George Wald, biolog vid Harvard

“Vi befinner oss i en miljökris som hotar inte bara nationens överlevnad utan också hela jorden och dess invånare.”

• Barry Commoner, biolog  vid Washington University

“År 1975 kommer enligt vissa experter bristen på livsmedel att leda till en ofattbar hungersnöd. Andra experter, mer optimistiska, tror att denna katastrof kommer att inträffa först under 1980-talet.”

• Paul Ehrlich, biolog vid Stanford University

“Demograferna är nästan alla överens om följande grymma tidtabell: 1975 drabbar hungersnöd stora delar av Indien; denna kommer fram till 1990-talet att omfatta hela Indien, Pakistan, Kina och Afrika. År 2000, eller möjligen tidigare, drabbas Syd- och Centralamerika av massvält... Trettio år från nu svälter hela världen med undantag för Västeuropa, Nordamerika och Australien.”

• Peter Gunter, professor  vid  North Texas State University

“Det är redan för sent att undvika massvält.”

• Denis Hayes, huvudansvarig för Earth Day-jippot

“Forskarna har starka bevis för riktigheten i följande förutsägelser: Om ett årtionde kommer människor som bor i storstäderna att tvingas bära gasmasker för att överleva luftföroreningarna… och 1985 har dessa reducerat mängden solinstrålning som når ner till jorden med hälften….”

• Life Magazine,januari 1970

“Befolkningsökningen kommer oundvikligen att äta upp alla våra små försök att öka tillgången på mat. Under de kommande tio åren kommer dödstalen hela tiden att stiga tills åtminstone 100-200 miljoner människor dör varje år.”

• Paul Ehrlich, biolog vid Stanford University (nu igen!)

“Med dagens ansamling av kväve i atmosfären kommer det inte att dröja länge förrän solljuset filtreras bort och ingen mark längre kan användas för odling.”

• Kenneth Watt, ekolog

“Luftföroreningarna kommer med all säkerhet att kräva hundratusentals liv bara under de närmaste åren.”

• Paul Ehrlich, biolog vid Stanford University (kan den dåren aldrig hålla truten?)

“Vi uttömmer våra sista resurser mycket fortare än vi kan hitta nya.”

• Martin Litton, Sierra Club

“Om vi fortsätter att använda olja i samma takt som nu kommer vi att år 2000 inte ha någon olja alls. Du kör fram till bensinpumpen och säger till mackkillen ’Full tank, tack’ och han svarar ’Lessen, men det finns ingen bensin mer’.”

• Kenneth Watt, ekolog (en annan storbluddrare)

“Människan måste sluta förorena och spara på sina resurser, inte bara för att göra tillvaron dräglig utan för att rädda oss från försämrade livsvillkor och kanske till och med undergång.”

• Ledare i New York Time, med anledning av den första Earth Day

“Dr. S. Dillon Ripley, sekreterare vid Smithsonian Institute, tror att inom 25 år kommer mellan 75 och 80 procent av alla djurarter att vara utrotade.”

• Senator Gaylord Nelson

“Vi har på sin höjd ytterligare fem år på oss att göra något.”

• Kenneth Watt, ekolog (hoppsan! där är han igen)

“Världen har kylts av mycket påtagligt under ett 20-tal år. Om trenden fortsätter kommer den globala medeltemperaturen att vara fyra grader F lägre 1990 och hela 11 grader F lägre år 2000. Det är mer än dubbelt vad som krävs för att starta en ny istid.”

• Kenneth Watt, ekolog (nu blir det riggigt kallt till omväxling!)

Tänk på all smörja som dessa olyckskorpar kraxade för över 40 år sedan och att många av dem har tuggat samma dumheter allt sedan dess. Hela tiden har det också tillkommit nya röster i kören. Mycket talar för att de alla kommer att ha lika fel om ytterligare 40 år (fast kanske inte vad gäller istiden...). 

Ha en bra dag!

Exxon vann första ronden mot miljönarrarna på knockout

De stora oljebolagen Chevron, Exxon, Texaco och några till har dragits inför domstol i Kalifornien av miljönarrar som påstår att bolagen länge vetat om att de förstör planeten och att de hemlighåller bevisen för klimatförändringarna. Det rör sig om en civilprocess och narrarna var övertygade om att de skulle vinna den hur lätt som helst.

Men de räknade inte med domaren i processen, William Alsup. Innan rättegången började arrangerade han ett litet seminarium avsett att klargöra sammanhangen. Narrarna applåderade hej vilt för nu trodde de att segern var deras. Men trots att domare Alsup är från Kalifornien så är han en bildad och kunnig man och rätt snart genomskådade han klimatnarrarnas lögner i deras stämningsansökan.

En av narrarna påstod sig till exempel sitta inne med sensationella bevis för oljebolagens ränker. Det handlade om ett internt memo i vilket Exxon  erkänner att man förstör planeten genom de enorma utsläpp av CO2 och andra växthusgaser som de fossila bränslena leder till och att slutet för vår tillvaro på jorden är nära.

Den gode domaren Alsup bad de anklagade att få se detta avgörande bevis. Exxon plockade fram det utan att skämmas det minsta – för dokumentet var inget de hade satt upp. Det var en bildserie med kommentarer som IPCC eller något annat korrumperat FN-organ sammanställt 1975 och som målar upp en skräckvision om vad som händer ifall vi fortsätter att använda fossila bränslen.

Domare William Alsup gjorde därefter ”köttfärs” av klimatnarrarna som den gamle journalisten Rush Limbaugh uttrycker det. Alsup bevisade att de inte vet vad de talar om och att det inte finns någon substans i deras bevismaterial. Eftersom rättegången inte ens börjat måste klimatnarrarna nu ändra strategi. Hela åtalet var baserat på det framgångsrika målet mot tobaksindustrin och flera av advokaterna i den aktuella processen hade varit med den gången. Självklart vädrade de guld nu också. 

I mer än nio år har Skeppsgossen skrivit om dessa grön-röda narrar som stundom idkar incest och ägnar sig åt andra ljusskygga utsvävningar i skrymslena under däck. För att åter citera Limbaugh är de produkter av den nya skolan som inte lärt ut någonting och minst av allt förmågan att tänka självständigt. ”Man skulle kunna kalla det okunskap men i själva verket handlar det om ren dumhet”, skriver han. ”De tror allt som sägs om klimatförändringarna trots att det inte finns några som helst bevis för dem.”

Jorden har inte blivit varmare. Det är bara datormodeller som påstår det. Det finns inte heller några empiriska bevis för att växthusgaserna höjer temperaturen. Ändå går ju folk på dessa lögner. För att ge dem officiell tyngd har amerikanska myndigheter bevisligen ändrat  temperaturkurvorna så att det ska se ut som värmen verkligen har ökat.

Rättegången inleddes den 21 mars. Utanför domstolen i San Francisco hade ett stort antal narrar med ett stort antal plakat samlats. Första vittnet var en fysiker från Oxford som heter Myles Allen. Domare William Alsup kallade honom ett geni inom sitt område och det stolta geniet hade en massa tabeller och kurvor som bevis på sin genialitet. Men Alsup tog ner honom på  jorden när han påpekade att tabellerna och kurvorna inte alls visade vad de påstods visa.  Bland annat framhöll domaren att CO2-innehållet i atmosfären var tilltaget i överkant och att Allens temperaturkurvor var felaktiga. 

Och när Gary Griggs, oceanograf vid universitetet i Santa Cruz, fick frågan “Vad anser ni framkallade den senaste istiden?” började han stamma något om jordaxelns lutning. ”Innan det fanns människor på vår planet var den rena växthuset. Vi har hittat fossil av palmer och alligatorer i Arktis... och havsnivåerna under en period var 6-9 meter högre än idag. Sedan frös hela jorden till en isboll kanske på grund av att metan frigjordes ur haven.”

Gissa om klimatnarrarna såg snopna ut när ett av deras egna vittnen redogjorde för två omvälvande händelser i jordens tidiga historia långt innan människan gjort entré.

Rush Limbaugh igen: “Exxonknew-rättegången tillhör en annan tid: den innan Donald Trump körde sitt fyrspann rakt igenom det som kallas konsensus”.

Fortsättning följer.    

Mordet på yttrandefriheten

”Internet var en sann revolution inom informationsområdet. Tack vare internet kunde bloggare tävla med etablerade media och läckta mejl gav inblickar i svågerpolitik och korruption. Men nu håller man på att successivt stänga internet. Tillgängligheten dikteras av en handfull teknikföretag som bara blir större och större. I vår politiserade kultur har de makt att bestämma vad som får sägas och vad som inte får sägas.”

Så skriver en av Skeppsgossens favoritbloggare Daniel Greenfield eller Sultan Knish som han också kallar sig.

I Sverige har vi redan fått en statsunderstödd censur med betalda lakejer som ägnar sin tid åt att granska vad som skrivs på Facebook och andra elektroniska media. En bevisat oduglig rikspolischef har nyligen utsetts att leda ett Einsatzkommando kallat ”Fake News”. I USA har en herre som heter Steven Brill satsat 6 miljoner dollar på ett företag med namnet “News Guard”. Det ska granska nyhetssajter över hela spektrat från rött till grönt och granskarna är ett team på 40-60 ”kvalificerade personer” med journalistisk bakgrund.

Vad det handlar om i såväl Sverige som USA är censur och inget annat. I USA har demokraterna i likhet med socialdemokraterna i vårt land arbetat för införandet av åtgärder mot “fake news” efter Trumps seger i presidentvalet. Hämnden är ljuv, kan man kanske säga. I Sverige tar man ut hämnden på den miljon svenskar som röstade på Sverigedemokraterna i senaste valet.

Facebook har outsorcat censurjobbet för 100,000 dollar genom ett avtal med ABC News och AP. Det praktiska arbetet läggs ut på vänstermedia som Politifact, FactCheck och Snopes. När två av dessa anmäler en artikel på Facebook som ”fake news” göms artikeln för 80 procent av användarna!

Vad som är sant eller falskt avgörs alltså av den amerikanska vänstermaffian. Sultan Knish ger exempel. Snopes och Politifact säger unisont att general Pershings trupper aldrig begravde liken av muslimska terrorister tillsammans med svin. Men i sin självbiografi skriver generalen uttryckligen: “Dessa juramentado-attacker minskade påtagligt till antalet när vi införde en metod som muhammedanerna förskräcktes vida över. Kropparna begravdes offentligt i samma grav som en död gris.”

Både New York Times och Scientific American återgav detta vid denna tid. Trots det har Snopes och Politifact kallat dessa accepterade fakta för “falska”.

Politifact och Snopes har väl full rätt att tycka vad de vill. Problemet är att de inte tillåter andra att göra det. Såväl Google som Facebook begraver  numera sajter som diskuterar aktuella historiska fakta. De vill helt enkelt inte bli inblandade. Men de vill heller inte att användarna ska få möjlighet att bilda sig en egen uppfattning.

”News Guard”-modellrrna är på sitt sätt ännu värre än vänsterns faktakontroll i och med att man har färdiga listor över tillåtna och inte tillåtna sajter, menar Sultan Knish. Google och Facebook dominerar nätet och genom att utse officiella faktakontrollanter överlåter de ansvaret på vänsterportvakter som inte har något på nätet att göra.

Trovärdigheten hos pk-media har aldrig varit lägre än nu. Ändå inbillar sig dessa internetjättar att pk-media är de enda pålitliga nyhetskällorna. De vill att vi ska lita på dem eftersom de inte litar på oss.

”Vänstern är politiskt svag men äger kulturen”, skriver Sultan Knish. ”Den äger pk-media. Den äger internet. Det är inte vår ateism som stör Facebook-censorerna utan vår konservatism.”

Det är lika förbluffande otroligt att en liten radikal vänstergrupp tillåts bestämma över pressfriheten i jättelandet USA som att ett parti med idel kålrötter bland sina medlemmar ska tillåtas ha så stor makt att det i flera avseenden avgör Sveriges framtid.     

Det gröna myglet

Nu är det amerikanska miljöorganet EPA och dess nye chef Scott Pruitt ute i rejält blåsväder. Orsaken är att han skickat ut ett memo till tjänstemännen där man slår fast att osäkerheten om klimatförändringarna fortfarande är stor, särskilt när det gäller människans roll. I dokumentet står bland annat : ”Mänsklig aktivitet påverkar klimatet på ett eller annat sätt. Men vi kan inte exakt mäta i vilken grad och vad vi kan göra åt det, utan på detta område fortsätter debatten och dialogen.”

Nyhetsbyrån Associated Press tog genast kontakt med 15 klimatforskare, vilka med en mun förklarade att vi sedan årtionden tillbaka vet att användningen av fossila bränslen ökar växthusgaserna (enkannerligen koldioxiden) som lagrar värme och därmed gör jorden varmare.

“Att påstå att mänsklig aktivitet påverkar klimatet ‘på ett eller annat  sätt’ är analogt med ett påstående som att tyskarna var inblandade i andra världskriget ’på ett eller annat sätt’”, skrev f.d. amiralen och professorn i meteorologi David Titley i ett upprört mejl.  

   

Enligt AP går memot från EPA stick i stäv mot innehållet  i en rapport från förra året som signerats av 13 statliga institutioner inklusive EPA. I den heter det att världen blivit 0,65⁰C varmare sedan 1950 och att vi människor bidragit med mellan 92 och 123 procent till denna uppvärmning.

“Att vi skriver över 100 procent i ena ändan beror på att vissa naturkrafter som vulkanutbrott bidrar till att kyla av jorden men att avkylningen motverkas av växthusgaserna”, skriver en av dem som deltagit i studien.

Men Steve Milloy, som bland annat driver bloggen JunkScience, hyllar Scott Pruitt. “Han må vara bara en advokat, men hittills har han uträttat mer för att återföra EPA till vetenskapen än någon vetenskapsman som varit inblandad i arbetet.”

Han har på kort tid reformerat EPA trots motstånd inifrån. Många av myndighetens 15,000 anställda politiserade verksamheten alltmer under Obama-styret och tillhör idag Trumps svurna motståndare. Som exempel på myglet inom EPA nämner Steve Milloy att en avdelning som beviljar forskningsanslag har tilldelat 24 av sektionens egna 26 medlemmar anslag på över 200 miljoner dollar – man ”granskade” alltså sin egen forskning eller kollegernas...

Korruptionen och myglet inom den amerikanska miljömyndigheten tycks med andra ord ha varit utbredd. Det får Skeppsgossen att undra över hur det står till i Sverige på detta område.

Är det till exempel rimligt att vi förutom det statliga naturvårdsverket har en ”ideell” naturskyddsförening som under 2016 fick 62 miljoner i bidrag från SIDA (läs staten)? Bloggaren Rebecca Uvell har visat hur Naturskyddsföreningen fuskar med sitt medlemsantal med hjälp av familjemedlemskap (https://uvell.se). Det finns all anledning att misstänka att Sveriges ”naturvårdande” organisationer i likhet med EPA har ett väl utvecklat nätverk vars syfte är att sno skattebetalarna på så mycket pengar som möjligt under sin ideella täckmantel.  

Synd bara att Sverige inte har vare sig en Donald Trump eller en Scott Pruitt som kan röra om i smeten.   

Läs den federala rapporten här https://science2017.globalchange.gov/

En ateist funderar över gudsbegreppet

För en tid sedan kom Skeppsgossen över ett exemplar av Christopher Hitchens' bok “God is Not Great: How Religion Poisons Everything”. Den utkom 2007 och borde läsas av alla som tvivlar på bibelns sagor och Kristi budskap. Författaren själv avled tyvärr 2011.  

I boken konstaterar Hitchens att religionen är död, vilket vore underbart om det var sant. Han skriver: ”Religionen uttalade sina sista begripliga eller ädla eller inspirerande ord för länge sedan... Vi kommer aldrig mer att lyssna till profeter eller vise män av den gamla stammen, och dagens trosriktningar blir därför inget annat än ekon från gårdagen”. 

Därför menar Hitchens att islam är dödsdömt på samma sätt som alla andra religioner, trots att denna religion idag kämpar mot allt vad förnuft, vetenskap och kritik heter. Han menar att även denna gamla vantro kommer att gå under en dag. 

Skeppsgossen är inte riktigt lika säker på det med tanke på hur judeokristendomen lyckats överleva i ett par årtusenden. Islam är ju betydligt yngre så man ska nog inte hysa alltför stora förhoppningar om dess ändalykt. Religioner är tyvärr jävligt seglivade. 

Ett annat ämne som Hitchens diskuterar i sin bok är det faktum att det finns vetenskapsmän som är religiösa. Trots att de ägnat sina liv åt studier av fysik, biologi och andra naturvetenskapliga discipliner tror de fortfarande att det finns en Skapare som funderat ut allt omkring oss. Tro på honom om du vill, skriver Hitchens, men din gud är helt överflödig och inget annat än lite extra lullull om du vill hitta förklaringen till vår värld. Du får inte veta mer om stjärnorna genom att be till en högre makt. Visst kan en astronom gå i kyrkan på söndagarna, men det är i teleskopet ha finner sanningen.

Hur är det då med vad som kallas “intelligent design”? Hitchens vill hellre kalla den ointelligent med tanke på resultaten. För resultaten av skaparens verk är ju minst sagt tveksamma: i vårt DNA finns en massa oanvändbart skräp som blivit kvar efter lägre varelser, vi har en blindtarm och vi har en svanskota... Orsakerna till dessa rester förklaras övertygande av evolutionen men inte av teorierna om intelligent design. Och vem kan påstå att exempelvis dödliga virus och en massa smittsamma sjukdomar har skapats till mänsklighetens fromma?

Begreppet “intelligent design” förutsätter också att intelligensen existerade långt före allt annat. Samtidigt vet vi att den mänskliga hjärnan, som ju är själva förutsättningen för det som vi kallar intelligens, har tagit längst tid på sig att utvecklas. Gäller inte det också för gudomligheter?

Tror man på en början och en orsak till att vi och allt annat finns här så blir en följdfråga “Vem designade designern?” Det är som Hitchens påpekar ingen teolog eller filosof som lyckats ge en nöjaktig förklaring till detta.

Bevisbördan måste alltid ligga på den som tror och inte på den inte tror. I sammanhanget citeras ofta Karl Popper: ”Ser man inget skäl att tro är det skäl nog att inte tro”. Att gud är allsmäktig må så vara, men om han är det måste han också vara ond med tanke på allt lidande han orsakar sina skapelser. Samma tanke har ju också José Saramago varit inne på då han karakteriserat den kristna guden som en äregirig liten stamgud med storhetsvansinne som gör allt för att bevisa att han är större än alla andra små stamgudar.  

Hitchens accepterar inte heller det slitna argumentet att utan religion så skulle det inte finnas någon moral. Skeppsgossen har heller aldrig kunnat se religionen som ursprunget till moral, etik och lagar. Det är förnuft och erfarenheter som lärt oss människor hur vi ska uppträda gentemot varandra och inte några påbud från högre ort – det är bättre och säkrare för oss alla om vi beter oss enligt visa normer och lagar. Hitchens formulerar sammanhanget så här: “Mänsklig anständighet är inget som fötts ur religionen. Den har utvecklats långt före den”.

Det råder ingen tvekan om att religionen varit och fortfarande är orsaken till de flesta krig. Men vi kan inte heller bortse från att religionen har åstadkommit en hel del gott. Men människorna har alltid utfört goda och onda gärningar oavsett vilken gud de åkallat. Hitchens framhåller att allt det vackra som religionen inspirerat till inom exempelvis konsten beundras lika mycket av oss icke-troende som av dem som tror. I åtskilliga fall, menar han, har emellertid just religionen också orsakat direkt vandalism som då talibanerna i Afghanistan sprängde de ovärderliga Buddha-statyerna i sin religions namn – ett illdåd som ateister knappast hade gjort sig skyldiga till.

Så kanske är det bästa religionen har gett oss inget annat än några extra lediga dagar kring jul och påsk.