WWF:s trovärdighet hotas av alldeles för många välfödda isbjörnar

Oanvändbar symbol för undernärda.

Isbjörnen har sedan åtskilliga år tillbaka fått stå som symbol för människans förmåga att smälta is genom att elda med fossila bränslen. Framför allt WWF och Greenpeace har ju skamlöst utnyttjat den gulliga nallen och visat hur den tvingas simma mellan flaken för att hitta en säl att äta upp. Fejkade bilder med isbjörnar seglande på ispelare och av sjukdom döende isbjörnar har tagits till intäkt för hur illa ställt det är.

En av dem som i decennier studerat isbjörnsstammen i norra Kanada är professor Susan Crockford. Hon retade gallfeber på klimatnarrarna när hon rapporterade att stammen inte på länge varit så stor och livskraftig som nu (uppskattningsvis 30,000 individer). Isbjörnen hörde med andra ord inte längre hemma på listan över utrotningshotade djur.

Ett sådant uttalande rimmade förstås illa med all den reklam som propagandisterna på Greenpeace och WWF överöst oss med i decennier. Det vetenskapliga etablissemanget mobiliserades och i fackpress utsattes hon för en vidrig akademisk smutskastning. Men Susan Crockford bestämde sig för att slå tillbaka och än är inte sista ordet sagt i denna sorgliga affär. 

Nu har också inuiterna – som verkligen lever mitt bland isbjörnarna – trätt fram till Susan Crockfords försvar. “I början på 1980-talet och i mitten på 1990-talet såg vi nästan inga isbjörnar alls”, säger en talesman för inuiterna. “Nu finns det för många och de är fetare än någonsin.”

Det är inte bara uppe i norra Kanada som det nu kryllar av isbjörnar. Från Wrangels ö i Norra Ishavet rapporteras stora flockar av isbjörnar, något som betecknas som väldigt ovanligt.

   

Terence Corcoran vid Financial Post i Kanada har beskrivit bakgrunden till vurmen för isbjörnar bland de gröna. ”Det började med att en grupp som kallar sig Polar Bears International publicerade en artikel som var något av det mest patetiska vetenskapliga snuskskriveri  vi har sett i de här sammanhangen – vilket inte vill säga lite i den genomgående så snuskiga klimatdebatten.”

Alltså tycks sanningen vara den att den globala uppvärmningen får isbjörnarna att trivas och föröka sig mer än någonsin. Det är en sanning som Greenpeace och WWF inte tål att höra, för de och andra organisationer lever till viss del på isbjörnar som svälter (åtminstone på bild). Skeppsgossen frågar sig hur genomrutten miljörörelsen kan bli?

En kommentar av kung Carl XVI Gustaf som ju är ordförande WWF:s förtroenderåd i Sverige vore kanske på sin plats?