Tillbaka till Blåvitt?

En gång lanserade KF det här planekonomiska sortimentet
- kanske dags för en comeback nu?

Att Skeppsgossen inte har något till övers för socialism, förklädd till liberalism eller naken som kejsaren, förstår väl de flesta som följt min blogg. Narrskeppet hyser ju inte bara klimatnarrar  som käbblar om havsnivåhöjning och jordens undergång i största allmänhet, ombord finns också en uppsjö av politiska pajaser och skälmar som var och en talar för sin frälsningslära. För ytterst handlar allt om att frälsa mänskligheten, med hjälp av klimatåtgärder eller en ny världsordning och helst både-och. Dessa godhetsivrande narrar har av någon anledning fått för sig att människorna inte själva kan lösa sina problem.  Därför måste de få hjälp av ”de utvalda” (eller Illuminati som man numera säger). Men vilka som valt ut de utvalda får vi inte veta, det är som om de plötsligt bara finns här ombord och talar för sina varor som gammaldags torgnasare.

Ett ämne som varit uppe till hetsig debatt på sistone är vilket som kan anses vara bäst – den fria marknaden eller den socialistiska planekonomin. När de akademiskt skolade narrarna (det finns faktiskt många sådana, tro det eller ej!) råkar i luven på varandra i denna fråga, kan hårtussarna ryka som när Herbert Tingsten och Ingemar Hedenius en gång debatterade tro och vetande.

Till dem som försvarar statliga ingripanden mot marknadskrafterna hör professorn i marknadsstyrning Sven-Olof Yrjö Collin. Det är i och för sig inte så konstigt med tanke på hans suspekta professur, men hans argumentation är mindre aptitlig. Debatten har förts i Kristianstadsbladet efter det att krönikören Nils-Eric Sandberg påstått att ”vi vet att marknaden genererar och fördelar resurser bättre än något regleringssystem”.

Professor Collin å sin sida framhåller att marknaden har effekter som många i samhället inte accepterar, ”varför stater som är underkastade demokrati, tvingas ingripa. Det fria skolvalet i Sverige innebär en kraftfull förstärkning av segregationen, vilket kanske inte vinner folkflertalets gillande, samtidigt som det kan skapa en situation som staten ingriper i, under målet att behålla den sociala freden.”

Är det bara Skeppsgossen som känner bismaken av statlig styrning?

Svar på tal har han fått av Nils-Eric Sandberg, och Skeppsgossen tycker att hans svar är värt att citera i valda delar i vår alltmer fascistoida mediavärld. 

”Om marknaden inte fungerar som allokerare av resurser, då måste alternativet, socialismen, vara bättre. Var har Collin argumenten för det? Enligt alla analyser jag läste om murens fall var DDR den rikaste ekonomin i hela den socialistiska världen. Levnadsstandarden i DDR var då, högt räknat, nästan 25 procent av vad den var i det marknadsekonomiska Västtyskland. Kanske en av förklaringarna till att västtyskarna inte flydde till DDR.

Innan Tanzania blev självständigt på 1960-talet hade landet en BNP per capita som var högre än Sydkoreas. (Uppgiften: från min vän och kollega Peter Stein som nu specialiserat sig på Afrikas ekonomi.) När Julius Nyerere kom till makten bestämde han sig för att föra en socialistisk politik. Därför får han stort bistånd från Sverige.

Han förändrade ekonomin enligt mönster från Maos Kina, och tvingade samman befolkningen i storkommuner. Samtidigt införde han, troligen efter uppslag från Sverige, prisregleringar. Följden blev att bönderna inte kunde tjäna pengar på att odla livsmedel - i Tanzania, som tidigare var en av Afrikas kornbodar. Så bönderna drog ned på produktionen. Tanzania blev snart beroende av livsmedelsimport.

Sverige gav, enligt en aktuell rapport, 67 miljarder kronor i bistånd till Tanzania.

Tanzania hade, innan detta startade, en BNP per capita som var större än Sydkoreas. Enligt mina beräkningar har Tanzania nu en BNP per capita som är 2,4 procent av Sydkoreas. Det är resultatet av 60 år av socialism och bistånd.

För Collin återstår att med statistiskt stöd visa att socialismen är överlägsen marknadsekonomin på att skapa välstånd. Om han har rätt i detta måste han också visa varför svenskar inte flyttar till Bulgarien för att tigga.”

Ludvig XIV påstås ha tystat den demokratiska oppositionen genom att utropa ”Staten, det är jag!”  Oavsett om han sade det eller inte, finns det många ombord på Narrskeppet som gärna stämmer in i detta. Skillnaden är att de skyler sin nakenhet med röda boxerkalsonger.