Noll procent vindkraft i världen

Vindkraften ger inte mer elenergi än denna ensamma väderkvarn.
 Men väderkvarnen är i alla fall vacker.

Som Skeppsgossen konstaterat i tidigare inlägg försöker den gröna propagandan inbilla allmänheten att vind- och solenergin nu lämnar väsentliga bidrag till världens energiförsörjning. I själva verket handlar det om mindre än en procent – eller 0 om man mäter i hela procent. Efter flera årtionden är vindkraften fullkomligt betydelselös som leverantör av elenergi, ett faktum som förtigs av politiskt korrekta media.

Även om vi räknar ihop den förnybara energin (vind- och solenergi och vågkraft) handlar bidraget om mindre än 1 procent totalt. Enligt data från IEA (International Energy Agency) stod vindenergin för 0,46 procent och sol- och vågkraft för 0,35 procent (2014).

Den gröna maffian anser att de här siffrorna är alldeles för låga och hänvisar ofta till oljejätten BP:s rapport. Enligt den stod vindkraften 2014 för 1,2 procent – en siffra som kritikerna avfärdar och betecknar som framtagen på helt orealistiska antaganden. Skit samma. Skillnaden är ju inte så rasande stor, eller hur?   

Samtidigt bör det påpekas att vindkraftens vänner utan att blinka gärna slår ihop energin från vanlig biomassa och vattenkraft med vad vind och sol levererar – på så sätt kommer man fram till att det förnybara står för 14 procent av världens energi.

Enligt IEA kommer världens energibehov att växa med ca 2 procent under de närmaste 40 åren. Om nu de gröna vindsnurrorna skulle stå för enbart detta årliga behov, hur många snurror skulle det då behöva byggas varje år? Det har bloggaren Matt Ridley räknat ut åt Skeppsgossen. Svaret är nästan 350,000!

Det är en och en halv gång så många som hittills byggts i hela världen sedan den vansinniga satsningen på vindenergi inleddes för ett par decennier sedan.

Matt Ridley har också räknat på hur mycket plats alla dessa 350,000 skulle kräva. Enligt honom är tumregeln 50 tunnland per megawatt. Det betyder att alla dessa vindkraftverk skulle fylla en landyta motsvarande halva Storbritannien inklusive Irland. Varje år. Skulle vi fortsätta utbyggnaden i samma takt under 50 år, hade vi täckt halva Ryssland med vindkraftverk.

”Kom ihåg”, skriver Matt Ridley, ”att då talar vi bara om nya vindkraftverk och inte om att ersätta energin från fossil elproduktion som idag svarar för 80 procent av energibehovet i världen.”

Vi ska heller inte inbilla oss att det går att göra turbinerna effektivare. Det finns en fysikalisk gräns, Betz lag, och dagens turbiner ligger nära gränsvärdet på 35 procent. Det är den nyckfulla vinden som hela tiden avgör hur mycket energi ett vindkraftverk kan producera.

En vindturbin på 2MW väger ca 250 ton inklusive pylon, hölje, rotor och rotorblad. Förutom glasfiber är stål och cement de viktigaste råmaterialen. För att tillverka ett ton stål går det åt ca ½ ton kol. För att tillverka den cement som används för fundamentet krävs det också kol, runt 25 ton. Totalt handlar det alltså om 150 ton kol per vindkraftverk. Ska vi då bygga 350,000 om året kommer det att kräva 50 miljoner ton kol per år – det motsvarar hälften av hela EU:s årsproduktion.

Hur man än räknar, måste varje tänkande person inse att vindkraften är och förblir en återvändsgränd på energins område. Är det inte hög tid att stänga av infarten och satsa på i ordets egentliga mening hållbar energi?