43 miljoner ton vindturbinblad måste skrotas

I bl.a. Rotterdam har man gjort en lekplats med uttjänta delar
av vindkraftverk. Frågan är dock hur hälsosam en sådan är.

Trots att det skrivs så mycket om vindkraftens betydelse vet vi ju nu att den inte ens står för en enda procent av världens energiförsörjning. Vad det pratas mindre om är hur smutsig denna rena och förnybara energikälla egentligen är. Det handlar inte bara om framställningen av komponenterna i själva turbinerna. Nu börjar amerikanerna oroa sig för hur det ska bli om ett par decennier när propellerbladen tjänat ut. De kan inte recyclas som det heter på modern svenska utan hamnar på soptippen.

I hela världen räknar man med att 47 miljoner ton turbinbladsskrot kommer att tillföras deponin som det heter på modern svenska. Kina svarar för den största andelen eller 40 procent, medan Europa står för 25 procent och USA för 16 procent. Bladen tillverkas ju av kompositmaterial och den processen är långt ifrån miljövänlig.

Ett par amerikanska forskare har nyligen lagt fram en utredning med den stiliga titeln “Unsustainable Wind Turbine Blade Disposal Practices in the United States“, Ramirez-Tejeda et al. (2017). I den heter det bl.a. att hälso- och miljöriskerna vid skrotningen är så stora att om  allmänheten fick reda på dem så skulle den nog inte vara så positivt inställd till vindkraften överhuvudtaget. Tillverkarna har i stort sett struntat i vad som komma ska – som om problemet på något sätt skulle lösa sig självt. Redan under 2012 skickades över 70,000 turbinblad till skrot! 

 

Arbetet på att utveckla mer energieffektiva blad pågår ständigt, vilket innebär att propellrarna på många vindkraftverk byts ut efter kortare tid än de 20 år som brukar anges. Uppskattningsvis kommer det att röra sig om 330,000 ton årligen fram till 2028 och 418,000 ton 2040. Det motsvarar enligt rapporten lika mycket plastskrot som 4 miljoner amerikaner lämnade år 2013.

Hittills har turbinbladen slängts på soptipparna eftersom man inte hittat något bättre alternativ. Att det kan ta hundratals år  att bryta ner dem tycks vara ointressant, likaså att trä och andra organiska material i bladen kan avge metan och andra kraftfulla växthusgaser.

Kan man inte elda upp dem? frågar du kanske. Nej tack. Kolmonoxid, formaldehyd, sot och andra otrevliga föroreningar skickas ut i luften vid förbränningen så det vill inte miljövännerna veta av. Därtill är askan full av gifter som i värsta fall kan spridas ut med fyllnadsmassor.

En annan metod som diskuteras i rapporten är att man helt enkelt mal ner bladen till små fiberpartiklar som eventuellt kan användas inom cement- och asfaltindustrin. Men det är dyrt och kräver stora investeringar i filter och ventilationssystem. Nedmalningen kan eventuellt kombineras med kemisk slutbehandling, men det är också en dyrbar process med stora hälsorisker.

Skrotningen av turbinbladen är ett problem som knappast diskuterats alls. Med tanke på alla subventioner som vindkraften fått är det väl inte mer än rätt att företagen själva får bekosta processen, vilken metod man än bestämmer sig för. Under alla förhållanden kommer det att bli en kostsam affär, och återigen måste man ställa sig frågan när ska vindkraften bära sina egna kostnader?

Mer att läsa på

http://notrickszone.com/2017/06/22/2-new-papers-expose-the-environmental-nightmare-of-wind-turbine-blade-disposal/