Alltfler seriösa klimatforskare forskare anser att
växthuseffekten är en myt, men många vågar inte erkänna det på grund av risken
att förlora sin position, sitt rykte och sina anslag. Vi bör också vara
medvetna om att påståendena om att CO2 skulle styra klimatet inte går längre
tillbaka i historien än till 1980-talet. Före det betraktades teorin som “förkastad”
också i officiella sammanhang.
Redan 1951 skrev den engelske klimatologen C.E.P. Brooks:
”... under de senaste 7 000 åren har det påvisats stora temperaturfluktuationer
utan människans inflytande, och det tycks inte finnas något skäl att betrakta
den nuvarande temperaturökningen som något annat än en tillfällighet. Därför
ägnas i fortsättningen inte mer utrymme åt denna teori.”
Egentligen var det först 1988 som världen fick höra om
den nu allmänt så fruktade “växthuseffekten”.
Den som dammade av det gamla begreppet var James Hansen vid NASA. Trots att både
ryska och italienska forskare hävdat att teorin inte stämmer, har den levt kvar
till stor del tack vare Hansen och Al Gore - och fortsätter tyvärr att göra det.
Går vi vidare i historien dyker en viss Spencer R. Weart
vid Center for the History of Physics of the American Institute of Physics upp i
debatten. Hans namn väger tungt och han stödjer Hansens teorier om utvecklingen
på Mars och Venus. Han skrev bl.a. att växthuseffekten förvandlat Venus till en
bakugn medan bristen på atmosfär gjort Mars till ett frysrum. Han ansåg att det
som hänt på de båda planeterna utgjorde tydliga bevis för att klimatavvikelser snabbt kan börja skena.
Tidningar som New York Times och The Independent var kvicka
med att förmedla Wearts teser. Man letade till och med upp den gamle franske
matematikern Jean Baptiste Fourier som
ansåg att jorden var mycket varmare än den borde vara med tanke på avståndet
till solen...
Det fanns dock också kritiska röster. Professor Takeda
Kunihiko i Japan summerade: “Utsläppen av CO2 har absolut ingen betydelse – det vet varje
forskare men att säga det ger inga forskningsmedel".
En annan kritiker, den kanadensiske rymdforskaren Joseph
E. Postma, har sagt att faktorer som grupptänkande
och okunskap bidragit till att hålla teorin om växthusgaserna aktuell så länge
– ”när det vid en närmare granskning
bokstavligt talat inte handlar om annat än jorden-är-platt-fysik”.
På 1970-talet spreds katastrofvetenskapen över hela
världen, inspirerad av Immanuel Velikovsky. Hansen var lärjunge till denne Velikovsky och förutsåg att
vi skulle få uppleva en snar istid
på jorden – men då sade han ingenting om att CO2 skulle driva klimatet.
Sedan kom Carl Sagan som blev tv-kändis och talade om en
“skenande växthuseffekt” på Venus på grund av koldioxiden. Hansen var kvick att
hugga på betet och ersatte frysboxen med en tryckkokare.
När innehållet av CO2 i atmosfären började öka gjorde
charlatanerna gällande att det fanns ett samband mellan denna ökning och stigande
globala temperaturer. Nu vet vi att temperaturhöjningen under de senaste 100
åren är knappt en grad trots att halten CO2 ökade påtagligt i slutet på
1900-talet.
Historien om klimatförändringarna är en brokig väv, där
obevisade eller motbevisade teorier utgör varpen och en massa narrar fått härja fritt med
designen. Resultatet har blivit framväxten av en storindustri som vi troligen aldrig kan
påverka så länge miljarder rullar in så gott som varenda dag tack vare alla
myter och lögner.
https://principia-scientific.org/r-i-p-greenhouse-gas-theory-1980-2018/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar