Dagens krönika
handlar om Amerikas nationalfågel den vithövdade havsörnen, ”the bald eagle”.
Den handlar också om hur miljörörelsens lögner ledde till förbudet mot DDT. När
antalet vithövdade havsörnar decimerades under 1960-talet förklarades nämligen orsaken
vara användningen av DDT, som påstods förgifta fåglarna och gjorde att
äggskalen blev onormalt tunna. 1972 förbjöds DDT och de vithövdade fridlystes.
Därmed ökade stammen successivt och idag finns det i vissa stater fler vithövdade
havsörnar än någonsin tidigare.
Frågan man måste
ställa sig är om det verkligen var DDT-förbudet som ledde till att örnstammen ökade. 1940 fridlyste amerikanska
staten denna nationalfågel, vilket dock inte hindrade jägare, jordbrukare och
fiskare att rutinmässigt skjuta alla fåglar som de upptäckte i sitt närområde
(jämför med dagens ”skyddsjakt” på svenska vargar). Redan 1921 – alltså 22 år innan DDT började
tillverkas – rapporterade fackpressen att stammen hotades av utrotning, och
1937 – 10 år innan DDT började användas i större skala – hade den vithövdade
havsörnen helt försvunnit i vissa stater.
Som bekant
skylldes tunna äggskal hos svenska rovfåglar också på DDT-användningen, det
fanns ju bevis från USA att det var så. Dessa bevis var emellertid minst sagt
tveksamma. I en rapport från 1966 konstaterade biologer vid U.S. Fish and Wildlife Service att äggen inte
påverkades ens av de stora doser DDT som man utfodrat ett antal örnar i fångenskap med
under hela 112 dagar! Till yttermera
visso obducerades flera hundra döda örnar under perioden 1961-1977 utan att man
fann några spår av DDT-påverkan.
Hur var det då
med de tunna äggskalen? Publicerade resultat var grovt lögnaktiga eller nämnde
inget om att försöksfåglarna antingen fick en kalciumfattig föda eller doser av
DDT som var så höga att de inte förekom i naturen. Men inte ens i sistnämnda
fall var äggskalen tunnare än normalt.
Nu vet man att
tunna äggskal beror på en rad faktorer som förekomsten av bly och kvicksilver i
naturen, stress på grund av störande ljud eller sjukdom, uttorkning och störningar
orsakade av människor eller rovfåglar.
Även honans storlek har betydelse – större exemplar lägger ägg med
tjockare skal.
Men myterna lever
vidare och fakta fortsätter att förträngas. Miljövännerna som ville ha ett
förbud mot DDT har konstant upprepat myten om dess farlighet i över 40 år nu.
Redan 1969 – två år innan förbudet trädde i kraft - erkände en av de ledande
aktivisterna i en intervju i Seattle Times att ”om miljörörelsen vinner striden
mot DDT, kommer den att uppnå en auktoritativ ställning som den aldrig haft
tidigare. På sätt och vis handlar detta om mycket mer än bara DDT.”
Att införa ett
förbud mot DDT handlade i grunden alltså inte om den vithövdade havsörnen eller
andra fåglar. Det handlade om att skaffa sig makt och inflytande över media,
myndigheter och institutioner. Nazismen har ibland kallats den första gröna
politiska rörelsen; exemplet med de grönas kamp mot DDT motsäger inte precis
ett sådant påstående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar