De får årets första narrmössor

Så här i början av ett nytt år brukar man ju utse årets vinnare av det eller detta. Skeppsgossen vill inte vara sämre och har kommit fram till att några av narrarna ombord har gjort sig särskilt förtjänta av en vinnartitel inom de områden som vanligen behandlas i denna blogg. Några Oscar kan jag förstås inte bestå med, men här ombord finns ett lager med narrmössor som kommer väl till pass.

NARRMÖSSA 1

Inom miljöpolitiken är en kalifornisk ledamot i delstatens underhus som heter Ian Calderon den klara vinnaren efter sitt utspel om sugrör som miljöfara. Ifall du inte har hängt med i den kaliforniska debatten kommer här en sammanfattning:

Inspirerad av några mindre kaliforniska städer där man redan infört specialregler för sugrör vill Ian Calderon förbjuda alla restauranger och andra serveringar att servera kalla drycker tillsammans med ett sugrör – såvida inte gästen uttryckligen begär det! PK-blaskan Los Angeles Times backar upp honom och varnar för att idogt sugrörsugande i längden kan leda till fula rynkor på läpparna och runt munnen.

Huvudtanken – om det nu finns en tanke eller ett huvud bakom förslaget – är förstås att rädda miljön.

Enligt uppskattningar som gjorts av återvinningsföretaget Eco-Cycle gör amerikanerna av med ofattbara 500 miljoner sugrör om dagen – uppskattningarna bygger på hur många rör som samlas upp i nationalparker, på stränder etc. Ingen vet heller med säkerhet hur många av dessa sugrör som hamnar i vattnet. Statistik från 1988 och framåt säger dock att man samlat upp över 800,000 sugrör och plastskedar längs den kaliforniska kusten (motsvarande 4 procent av allt skräp som kastas).

Med andra ord är det nu dags att införa sugrör som kan återbrukas, förslagsvis tillverkade av glas eller stål!

NARRMÖSSA 2

Seth Godin heter en geniförklarad specialist på marknadsföring som nyligen deklarerat att begrepp som “global uppvärmning” och “klimatförändringar” är alldeles för svårbegripliga och intetsägande för vanligt folk. Det måste till kraftfullare ord om man vill åstadkomma förändringar, säger han.

“Ordet ‘global’ har en lika positiv klang som ‘uppvärmning’ Nej, ett uttryck som ’atmosfärisk cancer’ skulle vara mycket bättre. Inga människor förnekar cancer och atmosfärisk har den rätta vetenskapliga klangen.”

Värt en narrmössa, inte sant?

NARRMÖSSA 3

En grupp forskare vid universitetet i Manchester har gjort en studie om smörgåsens klimatpåverkan. De har räknat på alla sorters smörgåsar och olika typer av pålägg och kommit fram till sensationella resultat. En enda smörgås som man köper i butik har genererat 1,441 gram CO2 innan du sätter tänderna i den, vilket motsvarar utsläppen från ca 1,5 mils bilkörning!

Värsta  klimatbovarna i smörgåsvärlden är de färdigförpackade och i all synnerhet de med pålägg som skinka, korv, ost och räkor. Genom att själv bre sina smörgåsar kan man faktiskt minska 50 procent av utsläppen, säger professor Adisa Azapagic som har lett studien. Hon framhåller också att det inte är några små mängder växthusgaser det handlar om. Enbart i Storbritannien sätter man i sig 11,5 miljarder smögåsar per år – motsvarande utsläppen från 8,6 miljoner bilar.

NARRMÖSSA 4

Dagens forskare har väldigt ofta gjort sig förtjänta av en narrmössa. En av dem är biologiprofessorn Amy Savage vid Rutgers University i USA. Hon har undersökt hur insekter i storstadsmiljöer påverkas av naturkatastrofer som orkanen Sandy. Före stormen fanns det en större mångfald i parkerna i New York, men efter den kunde man inte notera någon skillnad mellan lokaler som mittsträngarna på motorvägarna och rena parkområden. Detta påstås bevisa att icke-parklevande getingar, humlor och andra kryp är stresståligare än de som bor i lummigare miljöer.    

Vad ska man nu med en sådan undersökning till, undrar Skeppsgossen och får svar av professorn: ” “Vi kan nu använda våra data från Manhattan efter superstormen Sandy för att förutse hur mångfalden kommer att förändras i Houston efter orkanen Harvey och i Puerto Ricos stadscentra efter det att Irma och Maria slog till...”

Det vill väl hela världen veta, eller hur? Ett stort antal narrmössor kommer i alla fall att utdelas till medlemmarna i denna forskargrupp, intklusive överlevande kackerlackor.

NARRMÖSSA 5

Ett jätteparti narrmössor vill Skeppsgossen till slut dela ut till vindkraftmaffian. Vindkraftens förespråkare har lyckats lura en hel värld att slösa miljarder och åter miljarder skattepengar på en uråldrig teknik som övergavs redan då ångbåtarna ersatte segelfartygen. När subventionerna dras in stannar vindsnurrorna lika säkert som de gör det när det inte blåser. Nyare data visar också att länder som satsat på detta ”förnybara” energislag har de allra högsta elkostnaderna i världen.och de mest opålitliga ellveranserna. Byggandet av vindkraftparker är liktydigt med en miljöförstöring av katastrofala mått, antingen de placeras på land eller i havet. I många länder som Storbritannien, Tyskland och USA har man nu börjat att inse detta, men i Sverige får vindkraftmaffian fortsätta att härja fritt trots lokala protester.          

 

Offer för vindkraften

Om två minuter klämtar narrklockan

Som alla Skeppsgossens välinformerade läsare vet finns det ett “domedagsur” ombord på Narrskeppet. Narrarna avläser det en gång om året för att få veta hur nära slutet mänskligheten befinner sig. Nu har de gjort det igen – och konstaterat att domedagen ligger endast två minuter framåt i tiden.

Det var vetenskapsmän som arbetade med den första atombomben inom ”Manhattan-projektet” som skapade domedagsuret 1947 för att på ett pedagogiskt sätt visa oss vanliga stackare hur nära vi befinner oss slutet för allt mänskligt liv. Men idag handlar domedagen inte bara om den dag då någon smäller en ny atombomb utan också om klimatförändringarna – det gäller ju att vara med sin tid även för grånade vetenskapsmän.

Den 25 januari, flyttades visaren fram 30 sekunder så att den nu står på endast 2 minuter före midnatt. Så nära slutet har vi inte varit sedan 1953 när både USA och Sovjetunionen testsprängde sina vätebomber. Men, invänder då den kloke läsaren, atombombshotet är ju knappast lika överhängande idag  även om Iran ger fan i vad världssamfundet tycker (Skeppsgossen kunde bara inte låta bli att rimma lite för att lätta upp stämningen...).

Nej, det inser till och med forskarna som förklarar att de mycket noga har sammanvägt alla gamla och nya hot mot mänskligheten, inklusive allmänhetens allt mindre tilltro till vad experterna tycker. Att blanda och ge på det här sättet ökar enligt Skeppsgossens mening knappast tilltron till de experter som vrider fram minutvisaren på sitt domedagsur. 

Atombombshotet ensamt har ju knappast ökat och enligt många bedömare till och med minskat på senare år – vilket borde innebära att klockan gått några minuter bakåt.  Klimatförändringarna kan vi ju inte stoppa vad vi än hittar på, så det verkar rätt ologiskt att kombinera de här båda faktorerna. Men när det handlar om att skrämma folk till lydnad och underkastelse ersätts logiken oftast av paniken.

  

Klimathycklarna

Klimathyckleri är ingalunda något nytt, det ser Skeppsgossen dagliga bevis på. Inte minst ”kändisarna” här ombord på Narrskeppet uppmanar vanligt folk att cykla till jobbet, äta grönsaker och en massa andra galenskaper, medan de själva flyger i privatjet och festar på den möraste oxfilé (just nu gör de det i stor stil i Davos i Schweiz).

Därför är det inte ett dyft förvånande att Tyskland – den argaste kritikern av Trumps beslut att lämna Parisöverenskommelsen – nu förklarat att man måste överge klimatmålen för 2020. Dessa innebar främst att landet skulle skära ner utsläppen av växthusgaser med 40 procent före detta årtal. En viktig orsak till att man inte kan göra det, sägs nu vara den kraftiga ekonomiska tillväxten.  

Miljöministeriet sade att detta kommer att bli rena katastrofen för landets trovärdighet och internationella rykte som en ledarnation på klimatområdet. Tidigare hette det Parisöverenskommelsen var ett viktigt första steg mot jordens räddning, men nu måste Tyskland alltså ompröva sin idiotiska gröna satsning till förmån för den ekonomiska utvecklingen. Det är som alltid långt mellan ord och handling inom EU. 

Medan man skryter om att Kina nu är ledande inom solenergin sägs inte mycket om alla de 100-tals nya kolkraftverk som byggts eller ska byggas i Kina, Indien och andra s.k. utvecklingsländer. Mellan 2014 och 2017 lånade den internationella bankvärlden ut 630 miljarder USD till 120 företag som planerar att bygga nya kolkraftverk runtom i världen, detta enligt siffror som tagits fram av bland andra Jordens vänner och Rädda regnskogen.

Det är som en annan bloggare skriver en minst sagt besynnerlig strategi att stänga väl fungerande kärnkraftverk för att gynna den globala ekonomiska tillväxten samtidigt som man satsar på kolkraft. ”Gör som jag säger men bry dig inte om vad jag egentligen gör!”

Politikerna fortsätter att slösa med andra människors pengar för att framstå som välgörare och framsynta, medan aktivisterna fortsätter att gapa i högan sky och kalla sina kritiker för "förnekare", eftersom det är på det viset de själva rättfärdigar sina handlingar. Vi lever inte i en förnuftig värld utan i en värld uppfylld av egoism och självgodhet. Tyvärr går det inte att bekämpa dumhet med förnuft, utan förr eller senare måste hela Narrskeppet borras i sank.

Visst kan fiskar känna smärta!

Redan som liten Skeppsgosse undrade jag om fiskar kunde känna smärta när de fastnat på kroken och hängde hjälplöst sprattlande i metreven. Och när jag besökte fiskhallarna såg jag ofta fiskar ligga där i isade lådor i vad jag skulle vilja kalla dödsryckningar. Sådana syner och funderingar har stannat i mitt huvud, och då jag nu tillbringar så mycket tid stirrande ut över havet återkommer de ibland. Låt mig tillägga att jag inte gillar att fiska och att jag inte heller gillar att äta fisk.

Först nyligen har jag fått svar på min undran om fiskar kan känna smärta. Det har jag fått i en lång artikel i tidskriften Hakai Magazine, utgiven av Smithsonian och författad av en man som heter Ferris Jabr.

Och svaret är med 99 procent sannolikhet JA!

Redan den engelske moralfilosofen Jeremy Bentham funderade över våra etiska skyldigheter mot andra djur, berättar Ferris Jabr. Bentham skrev att den viktigaste frågan i sammanhanget inte är ”Kan de tänka?”... utan ”Kan de lida?” Om de kan det, varför är fiskar då undantagna från de djurskyddsbestämmelser som gäller för de flesta däggdjur och fåglar?

Biologer har ibland hamnat på kollisionskurs med fiskeexperter. I en diskussion i BBC för några år sedan framhöll biologen Victoria Braithwaite att det är omöjligt att säkert veta ifall ett annat djurs subjektiva upplevelse är likadan som vår. Hon menade att vi ju inte ens vet om katter, hundar, försöksdjur, kycklingar och boskap upplever smärta på samma sätt som vi själva. Ändå skyddas de till viss del av lagstiftning avsedd att förhindra att de lider i onödan eller misshandlas. Under de 15 år som hon och andra fiskforskare världen över studerat fiskar har hon blivit mer och mer säker på att också fiskar känner smärta. ”Troligen inte på samma sätt som vi människor men lika fullt smärta”, säger hon.  

Det har man också kunnat konstatera vid olika experiment. Fiskar producerar samma opioider som däggdjur och deras hjärnor reagerar på smärtförnimmelser på samma sätt. Jag ska inte i detalj redogöra för hur man kommit fram till detta med tanke på känsliga läsare.

Ett intressant experiment utfördes av Lynne Sneddon vid universitetet i Liverpool. Hennes ”försökskaniner” var zebrafiskar. Hon lät fiskarna välja mellan två akvarier, det ena helt kalt, det andra inrett med sand och växter. Fiskarna valde hela tiden det inredda akvariet. Men när vissa individer fick en injektion med syra(!) och man blandade vattnet i det tomma akvariet med smärtstillande lidocain, simmade zebrafiskarna över till detta. Nästa steg i experimentet var att injicera det smärtstillande medlet direkt i fiskarna – och då stannade de kvar i det första akvariet.      

”Människor har blivit mycket mer medvetna om att också fiskar kan känna smärta”, säger Lynne Sneddon. ”När jag började hålla föredrag 2003 var det inte många som räckte upp händerna på frågan om de trodde det. Idag räcker så gott som alla åhörare upp en hand.”  

År 2013 skrev det amerikanska veterinärsamfundet så här: “Påståendena om att det bara handlar om reflexer när fiskar utsätts för smärta har vederlagts... därför bör avlivning ske med samma hänsyn som visas marklevande djur.”

Men detta har långt ifrån trängt in i det allmänna medvetandet. Den australiske professorn Brian Key och zoologen James D. Rose vid universitetet i Wyoming har underkänt de studier som gjorts och vidhåller att fiskarnas hjärnor är för enkla för att erfara smärta. En förklaring, säger de, är att fiskar inte har den typ av hjärnbark som karakteriserar däggdjurens hjärnor och som anses förmedla smärtförnimmelserna. Det är emellertid en klart antikverad uppfattning. Hjärnor och hjärnbark kan ju se ut på hur många olika sätt som helst, menar kritikerna.    

Djurskyddet varierar starkt mellan olika länder, från Storbritanniens detaljerade lagstiftning till bristen på lagstiftning överhuvudtaget som i exempelvis Kina. Men enbart det stora antalet fiskar som fångas varje år gör ju den här gruppen väl värd att värna. Enligt FN-statistik dödas ca 70 miljarder landlevande djur inkl. kycklingar och boskap för att ätas. Odlad fisk utgör mellan 10 och  100 miljarder i hela världen och den vildfångade fisken uppskattas till mellan en och tre miljarder årligen.

 “Vi har i princip struntat i hur fiskar dödas”, säger Braithwaite. ”Ta bara trålfisket som är ett ganska grymt sätt att avliva fisk. Först dras fiskarna upp ur havet och utsätts för en kraftig tryckförändring, sedan får de ligga och kvävas långsamt. Finns det sätt att göra detta på ett humanare sätt? Troligen. Men det kan kosta mycket mer pengar och därför gör vi det inte.”

Till de metoder som rekommenderas i stället för den utdragna kvävningsdöden hör användning av lågspänd likström. Tio volt räcker för att bedöva fisken och efter det bör den snittas i strupen inom 30 sekunder, annars finns risk för att fisken vaknar upp igen. Torsk och flundra som läggs i tunnor ute till havs kan enligt undersökningar leva i ett par timmar.

Följande kommentar av Victoria Braithwaite summerar vad många av oss tänker:

”Jag ser på alla dessa fiskar, jag vill dem inget illa, och ändå undrar jag nästan aldrig över vad de tänker och känner. Fiskarna är våra direkta förfäder. De är de ursprungliga ryggradsdjuren, de fjälliga pionjärerna som kravlade upp på land och koloniserade jorden... Men det räcker inte med fakta. Att verkligen tycka synd om en fisk kan likställas med en OS-prestation.”

Läs hela artikeln på: https://www.smithsonianmag.com/science-nature/fish-feel-pain-180967764/#zjQ7D67cDglsdX4Z.99

Gå hem och skura morsans spis

EU:s direktiv om vedeldning har fått Skeppsgossen att minnas den gamla ramsan om att ”gå hem och skura morsans spis”. Det är ännu inte ett påbud, men vår tids lägereldar är definitivt i fara om de inte uppfyller byråkraternas krav och tanken på en vedspispolis är nog inte alldeles absurd i ett längre perspektiv. För när något kan rubriceras som ett hot mot vår hälsa skys inga byråkratiska medel.    

En förklaring till den nya hotbilden är för ovanlighetens skull inte att Donald Trump sitter i Vita Huset, utan en bok av dr Mike Holland med den skrämmande titeln ”Covered in Smoke”. Enligt denne expert på luftföroreningar dör varje år 10,000-tals EU-medborgare i förtid till följd av föroreningar från eldning med fasta biobränslen. Därtill får de cancer, hjärt- och lungproblem och astma. Vilket i sin tur leder till att många arbetsdagar går förlorade.

Läser man vidare i rapporten visar det sig att dr Holland grundar sina siffror på data från 27 kraftverk i Eruopa som eldas med biomassa. Tio av dem är före detta kolkraftverk som byggts om för biomassa eller som nu kör en kombination av biomassa och kol. De värsta bovarna är just dessa gamla kolkraftverk eftersom de är större än de nya och släpper ut mer svavel.

Om dessa rön är väl inte mycket annat att säga än att det ter sig direkt vansinnigt att hugga ner en massa skog i framför allt Nordamerika och skeppa över träden malda till flis för värmeverk i Europa, vilket ju sker idag.        

Men tro inte att vanliga vedeldare slipper undan dr Hollands känsliga näsa och luftrör. På grund av våra satsningar på förnybar energi värmer alltfler hushåll i EU upp sina hem med ved, som ju i de flesta fall är billigare än olja och kol. Redan 2014 publicerades en studie som sade att vedeldningen tog död på över 40,000 EU-medborgare varje år.

Dr Holland, som är en jäkel på siffror och statistik, har byggt vidare på den och kommit fram till att det rör sig om 130,000 fall av bronkit, över 20,000 sjukhuspatienter som lagts in för hjärt- och respiratoriska problem och en hel miljon(!) astmasymtomdagar för barn mellan 5 och 19 år (Skeppsgossen gillar att smaka på nya ord och begrepp som ”astmasymtodagar”...). Allt detta leder till 43 miljoner förspillda dagar om året och 10 miljoner förlorade arbetsdagar.

Tänka sig vad din pinne i brasan ställer till med! Och lilla Sverige föregår som vanligt med gott exempel. Boverket - som ju inte vill vara sämre än dr Holland - har räknat fram att ca 1,000 svenskar om året dör i förtid på grund av vedeldningen. Därför försöker man nu ge Svenne Svensk dåligt samvete när han kokar sitt kaffe på moster Elsas gamla Husqvarna.

Men oppositionen mot detta nya ingrepp i vardagslivet som gäller från 1 juli i år och förbjuder överflyttning av gamla spisar till nybyggen är stark, inte minst på sociala media. Diskussionen påminner faktiskt en del om snusdebatten för åtskilliga år sedan. Vedeldning och snus tycks i sanning vara två områden som kan väcka sovande svenskar och få dem att knyta näven i byxfickan, åtminstone för en halvtimme.    

En piss i Mississippi

Vid ett besök i pissoaren härom dagen stötte Skeppsgossen på en av de djupsinniga klimatnarrar som befolkar Narrskeppet. Narren kände igen mig och började predika om den kommande klimatkatastrofen som numera är enbart Donald Trumps fel i och med att han struntade i Parisöverenskommelsen.

Sak samma, vad den här narren ville upplysa en stackars luttrad Skeppsgosse om är att den smältande isen och de likaledes smältande glaciärerna tillför världshaven så mycket extra vatten att havsbottnarna börjar sjunka under tyngden. Det förklarar enligt honom att vi misstagit oss på hur mycket havsytan egentligen stiger med de ödesdigra konsekvenser ett sådant misstag kan få.

Idag får man ju inte ta någon utsaga för given och på min fråga var han läst detta svarade han att det minnsann var framstående forskare i Holland som tagit fram en modell som inte bara förklarar hur havsbottnen sjunker utan också den smältande isens bidrag till detta. Under de senaste 20 åren, förklarade denne upplyste narr, har havsbottnen sjunkit med i genomsnitt 0,13 mm per år. Det innebär att haven nu har blivit 2,5 mm djupare. Och eftersom haven omfattar 70 procent av jordens yta är detta ett mycket större problem än många anar.

Jag frågade den vattenskadade narren hur haven kunde både stiga och sjunka på en gång, något som väl var emot naturlagarna. Kan det inte vara så att haven stiger med några millimeter därför att den elastiska havsbottnen med åren blivit mindre elastisk? Förresten kan man väl också fråga sig vad som är så galet med att havsbottnen sjunker?

Där skiljdes våra vägar och när jag åter klättrade upp i min utkik tänkte jag: Hur kan någon inbilla sig att en skvätt extra vatten kan trycka ner hela jordskorpan på detta förfärliga vis? 

Det vi bör oroa oss över är att haven stiger därför att så många miljödårar står och pissar på sig för att skapa panik hos folk.

Sagorna om de flygande tefaten

Ett tidigt flygande tefat - Hesekiels himlahjul

I slutet på förra året arrangerades någon sorts konferens om UFO:n och utomjordingar i Manchester i England. Hedersgäst var den gamla (K)UFO:n Erich von Däniken, för övrigt jämnårig med Skeppsgossen (bara det!). Hans böcker har ju sågats av alla seriösa experter men säljer fortfarande i hyggliga upplagor och nya uppges vara på gång. Den här artikeln ska dock inte handla om von Däniken utan om UFO:n i största allmänhet.

Historiskt sett har kometer och andra himlaföreteelser sedan urminnes tider fått människor att tro på kommande katastrofer och ibland också på besök av utomjordingar.Tänk bara Hesekiels brinnande himlahjul i Gamla Testamentet som för övrigt har tolkats som allt från en helikopter till ett UFO.

Beteckningen ”flygande tefat” går dock inte längre tillbaka än till 1947 och piloten Kenneth Arnold.  I närheten av Mount Rainier i staten Washington såg han under en flygning ett antal föremål som flög i V-formation med en enorm hastighet. Han beskrev dem som halvmånformade och att de flög som en tallrik som man kastat över vattnet. I pressen missuppfattade man det hela och skrev att föremålen såg ut som tefat. Vad var det då Arnold såg – troligen en flock pelikaner, säger sansade bedömare.

Den mest omskrivna observationen torde dock vara den som 1947 gjordes utanför Roswell I New Mexico av en ranchägare. Denne hittade ”vrakdelar” av ett UFO, vilket fick militären att undersöka fyndplatsen. Teknikerna kom fram till att delarna kom från en väderballong som skickats upp från en flygbas i närheten. Därmed var emellertid historien inte slut. I en statlig rapport 1994 meddelades att höghöjdsballongen ingick i ett hemligt projekt för att upptäcka sovjetiska kärnvapenprov. Ingen på basen hade fått veta något om detta projekt Mogul och konspirationsteorierna ynglade av sig som kaniner sedan skandalbladet National Enquirer publicerat den gamla artikeln från lokaltidningen i Roswell.

Betty och Barney Hill kidnappades av utomjordingar

Som bekant finns det också personer som kidnappats och förts bort i UFO:n för att sedan sättas ner på jorden igen så att de kunnat berätta om sin upplevelse. Paret Hill i New Hampshire var med om detta 1961 när de var på väg hem från semestern. De såg ett starkt ljus på himlen och minns inget mer förrän de steg innanför dörren till sitt hem och kunde konstatera att de “förlorat” två timmar. Under hypnos ett par år senare kunde de berätta om experiment som de utsatts för ombord på rymdskeppet av utomjordingar med små gråaktiga kroppar och stora svarta ögon. Det är deras berättelse som ligger till grund för i stort sett alla bilder av utomjordingar.

Till yttermera visso ritade fru Betty Hill en stjärnkarta som hon påstod sig ha sett ombord på UFO:n, vilket ansågs vara bevis nog för sanningshalten i deras historia. Carl Sagan granskade kartan och konstaterade direkt att den var alldeles felaktig. Det står också ganska klart varifrån paret Hill fått beskrivningen av sina kidnappare – figurer med liknande utseende förekom i ett avsnitt av en populär TV-serie som hon tittat på några dagar före hypnosen 1964.

En annan person som påstod sig ha blivit bortförd av rymdvarelser var skogshuggaren  Travis Walton som 1975 arbetade i Arizona. Sex kompisar ställde upp som vittnen. Av detta blev en bok och en film, “Fire in the Sky” (1993). Bara några dagar efter den påstådda händelsen publicerade National Enquirer Waltons historia och han och hans kompisar fick 5,000 dollar att dela på.

I nästan två timmar en natt i mars 1997 blev hundratals personer vittnen till hur en lysande V-formation hovrade ovanför staden Phoenix I Arizona. Händelsen videofilmades också och har fått namnet “The Phoenix Lights”. Många trodde att det handlade om ett jättestort UFO men förklaringen var mer prosaisk – ljusen kom helt enkelt från en militärövning med lysraketer som långsamt sjönk mot marken i sina fallskärmar.

Efter att ha tagit del av åtskilliga berättelser som dessa och de helt naturliga förklaringarna till himlafenomenen finner Skeppsgossen det helt otroligt att det fortfarande finns människor som tror på UFO:n och besök från rymden. Erich von Däniken har ju blivit rik på sina ”vetenskapligt underbyggda” böcker med bilder av landningsbanor i Peru och spekulationer om hur pyramiderna och Stonehenge byggdes av små starka rymdvarelser. Det senaste jag hittat på nätet helgonförklarar en annan suspekt ”forskare”, Nikola Tesla. Enligt sajten http://www.intergalacticvault.com  var det detta geni som skapade det flygande tefatet och dess “rymdframdrivningssystem” som militära myndigheter försökt undanhålla allmänheten i 70 år! Om allt detta kan man läsa i en nyutkommen bok med titeln ”Occult Ether Physics”.

Därmed sätter Skeppsgossen punkt för denna korta redogörelse för en av de mer långlivade konspirationsteorierna. Den är ju rätt oskyldig och visar väl i huvudsak att även vi moderna människor har ett stort behov av sagor. 

Sagoberättaren Erich von Däniken

Sköldpaddor och feminister

Snart finns det bara honor av oss havssköldpaddor

Nu får vi veta att hos gröna havssköldpaddor är det inte kromosomer utan vattentemperaturen utanför ägget som bestämmer om det ska kläckas en hane eller en hona. Det är av allt att döma unikt i djurvärlden. Denna upptäckt måste vara en våt dröm för varje feminist som ju vill se en värld utan män. Och vänta – det blir ännu bättre. På grund av den globala uppvärmningen är havsvattnet nu så varmt att det på en del håll föds nästan bara honor. Så inom några årtionden kommer det kanske inte att finnas några hanar alls... Feministsköldpaddornas idealsamhälle håller på att förverkligas.  

Tro nu inte att detta är en skröna. Det handlar om seriös forskning med kontrollerade experiment och exakt graderade termometrar: 29,3 grader är idealtemperaturen för att sköldpaddsäggen ska ge lika många herrar som damer, men bara några grader under detta värde resulterar kläckningen i enbart herrar och på motsvarande sätt kläcks bara damer då temperaturen överstiger 29,3 grader.

Skeppsgossen tycker att denna rapport bör ligga till grund för fortsatt genusforskning hos alla djurarter. En några grader  varmare värld som alarmisterna fruktar kan ju kanske föra det goda med sig att inte bara öknen blomstrar utan att det även föds fler feminister och att vi män med tiden blir alldeles överflödiga.  Kanske kan Monsanto som ju är duktiga på genmanipulation blanda till en ny sorts värmekänslig kromosomuppsättning?

Fler flickor än pojkar i varmare vatten

Censurera allt och alla!

Den tjeckiske bloggaren Lubos Motl har i ett delvis satiriskt inlägg tagit upp den nya tyska lagen om “näthat” som trädde i kraft vid årsskiftet. Den säger i princip att allt du skriver på internet är förbjudet. Enligt denna lag kan ett internetföretag som Facebook, Twitter, Instagram etc. som glömmer att radera något anstötligt inom 24 timmar få böta upp till 50 miljoner dollar! Därför har dessa företag tagit det säkra före det osäkra och raderar numera allting, skriver Motl. I det som raderas ingår såväl humor som satir och ett av de första raderade kontona var satirmagasinet “Titanic”.

För att kontrollera alla inlägg har det upprättats s.k. radera-center, fortsätter Lubos Motl. Det andra av dessa ligger i Essen och har nu 500 anställda. ”Juniorer” som arbetar där får 10,50 euro i timmen, ”seniorer” 15 euro. De anställda har indoktrinerats att tro att allt de gör är till mänsklighetens fromma. Men eftersom de har miljarder poster att granska räcker det ju inte ens med några hundra sådana här centra. Det hela slutar troligen med att de flesta tyskar kommer att få ägna sig åt att granska och radera det som skrivits av de återstående tyskarna. 

En av cheferna för verksamheten är Anette Kahane, före detta Stasi-agent och nu grundare och president för Amadeu Antonio Foundation som arbetar mot främlingsfientlighet, antisemitism och högerextremism. I stället för att åtalas för de brott hon begick i Östtyskland har hon nu belönats med en officiell tjänst som handlar om att  begränsa yttrandefriheten för 82 miljoner människor.

Det tycks med andra ord som om Agneta Merkel – vars familj ju flyttade från Västtyskland till Östtyskland medan östtyskar ibland offrade sina liv för en flykt åt motsatta hållet – försöker återupprätta det angivarsystem som rådde i hennes hemland.    

Politiker i hög position är dock undantagna från lagen oavsett hur grovt de än uttrycker sig. Angela Merkels eget CDU/CSU har exempelvis föreslagit att alla muslimer som är antisemiter ska deporteras. De allra flesta vet ju att majoriteten av muslimerna är antisemiter så då talar vi om kanske 95 procent av muslimerna. Men Merkels uttalanden är skyddade och censureras inte.

“Det är förvånande att inte miljoner tyskar redan har emigrerat”, skriver Lubos Motl. ”De flesta tycks vara nöjda med denna nya totalitära regim på samma sätt som de var mer än nöjda med nazismen. Tyskland är en nation som tydligen aldrig lär sig läxan...”

Det tycks inte Sverige göra heller. På BRÅ:s hemsida kan vi läsa: ”I Sverige finns ännu ingen särskild lagstiftning för kränkningar och hot på internet, utan de brottstyper näthat hamnar under är exempelvis olaga hot, ofredande, förolämpning, förtal, stämpling och brott mot personuppgiftslagen. Lagen ser särskilt allvarligt på näthat som utgör hatbrott.” Det kan låta betryggande, men under de svävande formuleringarna tycker sig Skeppsgossen ana embryot till en liknande lag som den tyska (och för övrigt också den franska).

Hör ropen skalla: ”Censurera allt och alla!”  

De tusen skyddsrummens stad

Symbolen för staden Sderot är denna menora tillverkad av raketer som skjutits från Gaza.

Medan Margot Wallström fortsätter att smutskasta Israel och bortförklara palestiniernas illdåd, kan det vara intressant att få en något mer nyanserad bild från en person som varit på plats och tagit del av vad vanliga israeler i grannskapet tycker om det som händer på Gazaremsan. Skeppsgossen har läst denna post som skrivits av den liberale australiensaren Josh Manuatu.

Han besökte förra året staden Sderot, som ligger en kilometer från Gazaremsan. Staden påminner om många landsortssamhällen i hans hemland – skillnaden är att den i åratal har utsatts för ideliga raketanfall och att invånarna har endast 7-13 sekunder på sig att sätta sig i säkerhet i skyddsrummen. ”Det första ett skolbarn får lära sig är att springa så fort det bara orkar när sirenen hörs... Majoriteten av barnen under 13 år lider av post-traumatisk stress.” Varje busshållplats har ett litet skyddsrum, lekplatserna likaså.

“Nu har raketanfallen i stort sett upphört, men istället har det uppstått ett nytt hot – man gräver tunnlar under muren och försöker via dem kidnappa soldater och civila. Det som slog mig mest var hur vansinnig situationen är och att människorna i Sderot ändå kan diskutera den så lugnt och normalt.”

De internationella påtryckningarna mot Israel ledde en gång till att palestinierna 2005 fick ett av dem efterlängtat område med självstyre, den s.k. Gazaremsan. Många hoppades att palestinierna skulle förvandla denna till en modell som visade hur fritt och demokratiskt ett arabiskt territorium kunde bli, ”en sorts Mellanösterns  Singapore”. Men bara två år efter överlämnandet tog Hamas kontroll över remsan och har sedan dess också utövat sin terror mot Israel därifrån.

”I stället för att dra nytta av leveranser av el, vatten, cement och annat från Israel och omvärlden för att skapa en mönsterstad, har Hamas använt materialet till att utveckla raketer, bygga tunnlar och förtrycka de palestinier som bor på Gazaremsan. Resultatet är att området nu på många sätt liknar de andra 22 arabstaterna i regionen – fyllt av terror, kvinnoförtryck, en negativ inställning till homosexualitet och påtvingad fattigdom  för att den statligt finansierade terrorn ska kunna fortsätta.”

Labor i Australien är motsvarigheten till socialdemokraterna i Sverige och vill nu se ett erkännande av Palestina, förmodligen inspirerat av sina svenska meningsbröder. I likhet med dessa hävdar man att Hamas är extremister och den palestinska myndigheten moderat. Det ligger kanske något i det, men den palestinske presidenten Abbas som valdes 2005 och nu sitter för tolfte året av sin fyraårsperiod  befarar att Hamas ska ta över även Västbanken. ”Om den palestinske presidenten inte litar på sitt folk, varför ska vi då göra det?”

Det finns som sagt 22 arabstater i Mellanöstern. Vad är det som talar för att en 23:e skulle bli annorlunda och mer demokratisk?

“Å andra sidan”, skriver Josh Manuatu, “är Israel den enda i västerländsk mening fria och demokratiska staten i regionen och har gång på gång visat sig berett att slåss för dessa värden... Att stå upp för Israel är en självklarhet som inte ens behöver diskuteras  av Labor.”

Gröna lögner avslöjade

Dagens krönika handlar om Amerikas nationalfågel den vithövdade havsörnen, ”the bald eagle”. Den handlar också om hur miljörörelsens lögner ledde till förbudet mot DDT. När antalet vithövdade havsörnar decimerades under 1960-talet förklarades nämligen orsaken vara användningen av DDT, som påstods förgifta fåglarna och gjorde att äggskalen blev onormalt tunna. 1972 förbjöds DDT och de vithövdade fridlystes. Därmed ökade stammen successivt och idag finns det i vissa stater fler vithövdade havsörnar än någonsin tidigare.

Frågan man måste ställa sig är om det verkligen var DDT-förbudet som ledde till att örnstammen ökade. 1940 fridlyste amerikanska staten denna nationalfågel, vilket dock inte hindrade jägare, jordbrukare och fiskare att rutinmässigt skjuta alla fåglar som de upptäckte i sitt närområde (jämför med dagens ”skyddsjakt” på svenska vargar).  Redan 1921 – alltså 22 år innan DDT började tillverkas – rapporterade fackpressen att stammen hotades av utrotning, och 1937 – 10 år innan DDT började användas i större skala – hade den vithövdade havsörnen helt försvunnit i vissa stater.

Som bekant skylldes tunna äggskal hos svenska rovfåglar också på DDT-användningen, det fanns ju bevis från USA att det var så. Dessa bevis var emellertid minst sagt tveksamma. I en rapport från 1966 konstaterade biologer vid  U.S. Fish and Wildlife Service att äggen inte påverkades ens av de stora doser DDT som man utfodrat ett antal örnar i fångenskap med under hela 112 dagar!  Till yttermera visso obducerades flera hundra döda örnar under perioden 1961-1977 utan att man fann några spår av DDT-påverkan.

Hur var det då med de tunna äggskalen? Publicerade resultat var grovt lögnaktiga eller nämnde inget om att försöksfåglarna antingen fick en kalciumfattig föda eller doser av DDT som var så höga att de inte förekom i naturen. Men inte ens i sistnämnda fall var äggskalen tunnare än normalt. 

Nu vet man att tunna äggskal beror på en rad faktorer som förekomsten av bly och kvicksilver i naturen, stress på grund av störande ljud eller sjukdom, uttorkning och störningar orsakade av människor eller rovfåglar.  Även honans storlek har betydelse – större exemplar lägger ägg med tjockare skal.

Men myterna lever vidare och fakta fortsätter att förträngas. Miljövännerna som ville ha ett förbud mot DDT har konstant upprepat myten om dess farlighet i över 40 år nu. Redan 1969 – två år innan förbudet trädde i kraft - erkände en av de ledande aktivisterna i en intervju i Seattle Times att ”om miljörörelsen vinner striden mot DDT, kommer den att uppnå en auktoritativ ställning som den aldrig haft tidigare. På sätt och vis handlar detta om mycket mer än bara DDT.”

Att införa ett förbud mot DDT handlade i grunden alltså inte om den vithövdade havsörnen eller andra fåglar. Det handlade om att skaffa sig makt och inflytande över media, myndigheter och institutioner. Nazismen har ibland kallats den första gröna politiska rörelsen; exemplet med de grönas kamp mot DDT motsäger inte precis ett sådant påstående. 

   

Är medlidandet medfött eller något vi lärt oss av kristendomen?

Under det fyrverkerisprakande nyårsfirandet har Skeppsgossen suttit i sin utkik och funderat över mänsklighetens galenskaper igår och idag. Vansinnet är i princip lika utbrett år 2018 som det var för ett par årtusenden sedan om vi får tro de gamla skrifterna, det tycks på något sätt ingå i vårt genetiska arv. Samtidigt finns det tänkande människor som under lång tid har försökt bevisa att människan i grund och botten är god och inte ond som vi surpuppor gärna hävdar. En av dem som analyserat den goda egenskapen ”medlidandet” och dess påstådda rötter i kristendomen är författarinnan Jillian Becker. Jag hittade följande essä av henne från 2015 och hoppas att hon av medlidande med en ensam Skeppsgosse inte anmäler honom för intrång i upphovsrätten. Gör hon det, lovar jag att sluta känna medlidande med henne!       

Tanken att medlidandet utgör själva grunden för vårt moraliska handlande föddes med Paulus, skriver hon. Det var Paulus som predikade att hans lärjungar måste ”älska alla”, förlåta dem som gör dig illa, vända andra kinden till, älska syndaren även om du hatar hans synder etc.

Den kristne ska känna ödmjukhet och offra sig för andra. Ditt eget liv har mindre betydelse än andras, dina egna problem är inget värda jämfört med andras. Först när du inser detta kan du känna lycka.

Paulus idealiska kristna samhälle var ett samhälle utan allt privat ägande. Dela med dig av allt du har så att ingen kommer att ha mer än någon annan.

För den kristne är livet på jorden inget annat än en tid då han eller hon gör sig redo för evigheten. För den kristne är det enda viktiga det som händer med “själen” efter döden.

Inte att undra på att kristendomen är en martyrskapets kult. Att följa Kristus innebar att man själv var beredd att bli korsfäst eller dödad av lejonen på romarnas arenor. En del bar tagelskjortor, andra satt högt uppe på en pelare i åratal, andra åter dog i strid mot icke-kristna  - allt för Jesus Kristus.

Nu väntar domedagen, den yttersta dagen, de utvalda får leva lyckliga för alltid i det himmelska paradiset intill Guds tron, medan syndarna eldas upp i helvetet.

Var finner vi en annan ideologi som så förbehållslöst predikar att vårt moraliska handlande ska styras av medlidande med andra? Vilken annan ideologi lär oss att inidividens skyldighet är att offra sig själv och sina egna önskningar och behov till förmån

för kollektivet? I vilket annat idealsamhälle finns ingen plats för privat egendom?

Var hittar vi heliga texter som förutspår en omvälvande händelse som förändrar allt och som därefter låter de utvalda leva lyckliga i all evighet i en perfekt stat under ett allsmäktigt styre, medan de som inte accepterar detta utestängs, fördöms, straffas och förintas?

Svaret är i kommunismen som den predikas av den store Karl Marx. Han tillåter ingen annan överhöghet än det kommunistiska partiet. I stället för domedagen förutsäger han Revolutionen. De troende – de som kommunistpartiet i nåder låter leva – kommer att få en lycklig tilvaro i en perfekt kommunistisk stat. Det finns visserligen inga gudomligheter, i stället talar man om något annat som är större än människans vilja  och bestämmer vad som oundvikligen måste hända – Historien.

Frånsett avsaknaden av gudar är den marxistiska kommunismens stora inspirationskälla kristendomen, menar Jillian Becker.

Påven Franciskus har sagt att hans omsorg om de fattiga och hans kritik av det globala ekonomiska systemet inte alls är någon ny och kommunistinspirerad ideologi utan snarare själva grundstenen för den kristna tron. Och det har han alldeles rätt i. Kommunismen är inspirerad av kristendomen och inte tvärtom. 

Det är naturligtvis inte moraliskt fel att visa medlidande. Men att anse att denna maxim urskuldar att människoliv offras för ett högre ändamål är fruktansvärt. Och där har kristendomen och kommunismen ytterligare en historisk beröringspunkt, som är lika fruktansvärd i båda fallen.

Välgörenhet brukar man kalla människokärlek omsatt i handling. Jag har inget emot det men jag ser det heller inte som en sorts dygd, skriver Jillian Becker. Det är ingen lösning på fattigdom, bara en förlängning av den. Jag tror att välgörenhet är att föredra framför kommunism/socialism som ett medel att omfördela pengar från dem som har tjänat ihop dem till dem som inte har gjort det. För mig är det privata företagandet alltid viktigare än statlig kontroll.

Men det är fortfarande orättvist.

Att ge är mycket tillfredsställande för ens ego. Och tvärtemot vad den kristna dogmen påstår är det inget fel med att vara belåten med sig själv eller med något man har uträttat. Men att skryta med sin godhet är motbjudande. Därför bör välgörenhet bäst utövas mellan två vuxna människor inom hemmets fyra väggar.