Yrkesdemonstranter i Sverige och Standing Rock

Boston ligger långt från Standing Rock.reservatet - men vänstern tog ändå tillfället att få visa solidaritet. Med vilka?

Att “demonstrant” en dag skulle bli en yrkestitel hade Skeppsgossen aldrig kunnat drömma om ens i sin vildaste fantasi. Men runtom i den västerländska världen dyker det upp sådana då det finns något att protestera och demonstrera mot. I Sverige har vi ju på senare år sett en tårtkastande kvinna och en saxofonspelande “konstnär” framträda i alla möjliga sammanhang för att ibland föras bort av polis. Och vem kan väl glömma det snöpliga slutet för en av dem som demonstrerade för romernas rätt att slå sig ner på privat område och bars bort av polis, i bokstavlig bemärkelse skiträdd?

Men antalet yrkesdemonstranter är självfallet betydligt fler i USA. Efter ockupationen av Wall Street har deras led fyllts på med människor som i brist på bättre sysselsättning reser runt i landet, målar plakat, organiserar talkörer och utmanar ordningsmakten.

Ett färskt exempel är protesterna mot oljeledningen i South Dakota som är till 85 procent klar men först nu blivit en nyhet i världspressen därför att den tangerar siouxreservatet Standing Rock. Siouxerna själva hade inget att säga om ledningsdragningen när den planerades men vaknade då det stod klart att ledningen skulle dras rakt under en sjö som är deras sötvattentäkt. Att det redan ligger en annan pipeline under sjön, att vattentäkten ligger 10 svenska mil bort och att man gjort allt för att miljösäkra ledningen spelade ingen roll. Plötsligt blev en oljeledning jämförbar med slaget vid Little Bighorn.

Det berodde på att yrkesdemonstranterna såg en chans att bli uppmärksammade, inte bara som miljöpoliser utan också som förkämpar för urbefolkningen. De vallfärdade till Standing Rock och framhöll för siouxerna att nu var det dags att ge de vita på tafsen. Motvilligt gav siouxerna efter och snart hade man de allra tyngsta yrkesdemonstranterna på plats tillsammans med något tusental andra och mindre aggressiva "groupies".

- Som nattflyn dras till ljuset flockades vänster- och miljöradikaler i South Dakota för att protestera mot de onda kapitalisterna som drar en oljeledning från Bakken till raffinaderierna i Illinois, skriver Bob Badelmann i konservativa tidningen The New American. Under en täckmantel av omsorg om miljön och naturfolkens rättigheter deltar de i protesterna för att föra fram sin antikapitalistiska agenda – i vilken ingår att lämna oljan i marken “där den hör hemma”.

- De djupt troende är besatta av de farliga klimatförändringar som vi människor är upphovet till enligt dem. Men i grunden är det bara en fasad för deras verkliga agenda: en ny ekonomisk världsordning som ska ersätta kapitalismen, en omfördelning av världens tillgångar och ett FN som kontrollerar utveckling, livsvillkor och levnadsstandard för rika och fattiga, i-länder såväl som u-länder… Anti-oljeutvinning är en del i denna agenda – det är bättre att täcka hela USA och resten av vår planet med miljarder solpaneler, vindkraftverk och odlingar för biobränsle – till priset av miljoner slaktade fåglar, fladdermöss och andra smådjur – hellre än att pumpa upp fossila bränslen ur borrhål i jorden och transportera dem via rörledningar.

Bob Adelmann presenterar också en lista över de namnkunniga yrkesdemonstranter som så att säga “sanktionerat” protesterna. Den omfattar en rad personer som ofta figurerar I sådana här sammanhang I USA.

Nummer ett på listan är “medborgarrättskämpen” Jesse Jackson. Han har kallat oljeledningen “det värsta exemplet på miljörasism som jag har sett på länge”. Termen “miljörasism” är ny åtminstone för Skeppsgossen, och riktigt vad Jackson menar med den vet han nog inte själv.

Som nummer 2 kommer Alicia Garza, “den självutnämnda queer-aktivisten för social rättvisa”. Hon är också en av grundarna till Black Lives Matter-rörelsen. I samband med upploppen vid Standing Rock sa hon: “Om du är vit, kan du ockupera federal egendom… och förklaras icke-skyldig. Ingen tårgas, inga pansarvagnar, inga gummikulor… Om du är infödd och kämpar för att skydda vår jord och vattnet som vi är beroende av för vår överlevnad, då sätter man in tårgas, gummikulor och vattenkanoner.”

- Det är märkligt, skriver Bob Badelmann, att Garza håller sig framme eftersom siouxerna knappast kan kallas svarta. För enligt henne är det bara svarta som lider och utsätts för systematisk förföljelse av staten.

En annan person som hållit sig framme är socialisten Bernie Sanders, som trots sitt fullspäckade program som politiker hann besöka platsen och leverera följande visdomsord: “Denna pipeline hotar miljön och vattentillgången och exploaterar infödda amerikaner”.

Jill Stein från De gröna avbröt sin presidentkampanj för att komma till Standing Rock och sprejmåla slogans på några av entreprenadmaskinerna. Det är ett lagbrott som ledde till att hon arresterades. Artikelförfattaren påminner om att samma Stein angrep storbankerna, Wall Street, försvarsindustrin och läkemedelsbolagen under sin kampanj inför presidentvalet. Tidningen Daily Beast avslöjade att hennes privata förmögenhet – mellan 3,8 och 8,5 miljoner dollar – hade investerats i just de företag som hon sa sig avsky mest av alla: Chevron, Exxon, Conoco Phillips, JP Morgan Chase,Wells Fargo, Goldman Sachs, Merck, Pfizer, Johnson & Johnson och Raytheon.

De dubbla tungomålstalandet tycks vara lika utbrett i Amerika som här hemma, där vi exempelvis har en utrikesminister med en miljonförmögenhet som tar de svagas parti i alla länder utom sitt eget. 

Man kan också fråga sig med vilken rätt demonstranterna i Standing Rock ockuperar privat mark. Officiella poliskällor anger att 90 procent av dem som gripits för intrång är professionella agitatorer från andra delstater och att många av dem har fått resorna betalda av bland annat Sierra Club i Kalifornien. Dessa “fredliga” demonstranter har blockerat vägar och järnvägar med “bönegrupper”, de har rivit stängsel, trampat ner betesmarker och orsakat panik bland betesdjur som kor och bison. Ranchägarna är förtvivlade, de ser kostnaderna för att återställa sina marker öka för var dag. Hittills har ingen av de fredliga demonstranterna erbjudit sig att kompensera dem ekonomiskt.

Enligt de senaste rapporterna I media har ansvariga myndigheter nu skjutit upp det fortsatta arbetet på oljeledningen – förmodligen i väntan på att Donald Trump ska hinna städa upp efter sin företrädare och ge vänsterrörelsen en välbehövlig näsknäpp. Under tiden fortsätter oljetransporterna med järnväg och allt vad det innebär ifråga om miljörisker. 

Bättre och säkrare än en pipeline?