I jultider: Tankar om fetma

Fat but fit?

I kretsar som ägnar sig åt den s.k. folkhälsan talar man som bekant om en fetmaepidemi i västvärlden. Ändå är det ingen som riktigt vet varför människor blir så feta idag, även om teorierna är många.

Det skriver Kip Hansen i en lång och mycket läsvärd artikel på sajten Watts Up with That. Skeppsgossen – som inte är fet men lagom överviktig – har hittat många guldkorn i Hansens redogörelse som han gärna vill förmedla till alla läsare som så här inför julbordet går omkring och bekymrar sig för de där kilona de aldrig tycks bli av med.

En auktoritet på området är amerikanen dr Frank Sacks vid Harvard. Han  menar att den som kommer på svaret på frågan “Varför tappar vissa människor 25 kg på en viss diet medan andra lägger på sig några kilo när de följer samma diet?” är värd en utmärkelse. En annan auktoritet, dr Lee Kaplan vid allmänna sjukhuset i Massachusetts menar att det är alldeles vansinnigt att påstå att det finns ett enda sätt att förebygga alla typer av fetma – sluta dricka läsk, rensa butikshyllorna från skräpmat, undvik kolhydrater, ät frukost, se till att du får nog med sömn… Etcetera.

Dr Kaplan och hans kolleger har hittills identifierat 59 olika typer av fetma, och en annan forskare har identifierat 25 gener som är så starka att om bara en enda av dem muterar så är man nära nog garanterad att bli fet.

En viktig fråga i sammanhanget är också hur man ska definiera begreppet fetma. Alltfler ifrågasätter det gängse BMI-indexet som inte längre anses vara en tillräckligt noggrann indikator. Bland annat tar BMI inte alls hänsyn till var fettet på kroppen samlats (bukfett anses ju utgöra en särskilt hälsofarlig typ).

Fetma behöver emellertid inte alls vara liktydigt med dålig hälsa och enligt bl.a. australiska forskare kan en individ vara “fat but fit". 

Det finns också bevis för att personer med BMI mellan 27 och 33 faktiskt lever längre än människor utan övervikt. Men det är klart att det är fakta som miljardindustrin runt dieter och gym helst inte vill att allmänheten ska få ta del av. Fetma är en mycket svag riskfaktor annat än i extremfall och det är medicinskt sett farligare att vara för mager.

Vad kan då den enskilde  som verkligen lider av sin fetma göra? Den enda säkra metoden att bli av med alla extra kilon är att genomgå en fetmaoperation, s.k. gastric bypass.

Några punkter i  Kip Hansens sammanfattning är väl värda att ta till sig:

1. Att äta mindre och motionera mera är i sig inget medel mot fetma men kan vara bra för det allmänna hälsotillståndet.

2. Fetma är ett komplext problem som vi bara delvis kan förklara idag.

3. Dagens allmänna kostråd kan inte bromsa fetmaepidemin.

Därför är exempelvis prins Daniels Gen-Pep-initiativ från i somras, fast det i en film backas upp av självaste Stephen Hawking, inget annat än ett ovetenskapligt slag i luften.

Läs originalartikeln på

https://wattsupwiththat.com/