Hur många liv har offrats för lögnen om den kommande klimatkatastrofen?

Skit som många människor fortfarande tror på.

För någon vecka sedan publicerade en grupp klimatforskare en rapport som avfärdar minst ett årtionde av larmrapporter om klimatförändringar och behovet av att övergå från fossil till “förnybar” energi. I rapporten erkänner dessa forskare att de haft fel, vilket ju inte kommer som någon överraskning för den som följt klimatdebatten utan skygglappar.

Att ha fel behöver naturligtvis inte vara brottsligt, men med tanke på hur de som tvivlat blivit betecknade som “klimatförnekare” och andra tillmälen med politiska undertoner måste rapporten kallas glädjande. Nu bör det dock genast tilläggas att de här forskarna infogat en och annan brasklapp. Trots de goda nyheterna är världen ändå dödsdömd. Hade de sagt något annat skulle deras huvuden ha rullat.

Enligt klimatmodellerna skulle jordens medeltemperatur stiga fort – i verkligheten förändrades den knappast alls under perioden 1998 till 2013. Detta faktum bortförklarades givetvis av IPCC och dess anhang som ursäktade den med att uppvärmningen bara tagit en vilopaus. Den globala uppvärmningen pågick fortfarande fast den inte gjorde det.   

Ingen var rakryggad nog att erkänna att man haft fel och inte räknat med en sådan paus i modellerna. Det viktiga var ju att folk förblev rädda för den annalkande katastrofen så att man kunde sätta upp ett 1,5 graders-mål i Paris och fortsätta att tjäna storkovan på allmänhetens idiotiska tilltro till ”forskningen”. Mer än 70 gigaton kol motsvarande sju år av dagens utsläpp kunde inte tillåtas om detta mål skulle uppnås, hette det.

Men hoppsan, skriver en forskare i tidskriften Nature Geoscience, det räcker inte på långa vägar. Vi måste ju också räkna med utsläppen av andra växthusgaser än koldioxid, exempelvis kväveoxid och metan. Gör man det ökar futtiga 70 gigaton till kanske 250 gigaton och det är nästan omöjligt att bli av med så mycket på mindre än kanske 25 år.

En annan forskare har i The Times erkänt att uppvärmningen uteblivit, men han ursäktar sina kolleger med att modellerna ställdes upp för mer än 10 år sedan! Som om det skulle göra någon skillnad när vi ständigt har fått höra att samma modeller gäller för 50 och till och med 100 år framöver. 

        

Sanningen är att dessa modeller har skadat mänskligheten minst lika mycket som förra århundradets världskrig. Enorma summor – ingen tycks veta exakt hur många triljoner dollar det rör sig om – har kastats i sjön på att nedbringa utsläppen av koldioxid som utgör en förutsättning för att vi och allt annat levande ska kunna existera på jorden. Miljoner och åter miljoner människor har offrats för en skamlös lögn som samvetslösa och korrupta politiker och affärsmän tutat i oss.

Tyvärr fortsätter många människor att tro på lögnen genom att leva ”klimatsmart” för att rädda sina barnbarns framtid. Gamla talesätt som ”mot människans dumhet kämpar själva gudarna förgäves” bekräftas ständigt i 2000-talets värld. 

Nej, välstånd kan inte byggas på sol och vind

Australiensarna kommer att betala 300 miljoner AUD i subventioner till en saudisk miljardär för en solcellsanläggning långt ute i vildmarken. Det meddelar bloggaren Joanne Nova som också försett Skeppsgossen med skrämmande siffror om vad landets vansinniga satsning på grön energi egentligen kostar.

Den saudiska anläggningen ligger i Moree i New South Wales och i samma stat finns också ett äldre kolkraftverk som ska tas ur bruk 2022. Kolkraftverket genererar 50 gånger mer elektricitet än solcellerna i Moree beräknas göra. Den totala elproduktionen i Australien uppgår till 200TWh per år och Morees bidrag på 150,000MWh är alltså 0,08 procent! Trots det får skattebetalarna subventionera Moree med 50 miljoner AUD om året under de närmaste fyra åren och därefter med 90 miljoner AUD under nästa årtionde = 300 miljoner AUD.

“Solar is the future, my foot!” avslutar Joanne Nova sin rapport.

Apropå kolkraft har Skeppsgossen fått en annan rapport från landet ”down under”. Den handlar om ett av landets äldsta kolkraftverk, Stanwell Power Plant i Queensland. Där är man kloka nog att mitt i det gröna vansinnet uppgradera en av enheterna för 53 miljoner AUD. Just Stanwell har för övrigt världsrekordet i driftsäkerhet – Unit 1 på 361MW har utan avbrott levererat fullt under 1,088 dagar, alltså i nära tre år.

Som en jämförelse kan nämnas att Australiens största vindkraftsfarm, Macarthur i delstaten Victoria, har 140 turbiner med en märkkapacitet på totalt 420MW. Den togs i bruk för fyra år sedan. För att producera lika mycket el som en enda enhet vid Stanwells kolkraftverk gjorde på tre år, kommer det att ta 8 1/2 år för turbinerna i Macarthur. Man kan också uttrycka det så här: det som de tre enheterna i kolkraftverket levererar på tre år  kan vindsnurrorna i bästa fall leverera under hela sin potentiella livstid på 25 år.

Men i takt med att alltfler svenskar inser vindkraftens begränsningar och att lönsamheten minskar katastrofalt på grund av den billiga elen så ökar tyvärr intresset för liknande vansinnesprojekt på solenergiområdet. Jämfört med Australien har ju Sverige väldigt dåliga förutsättningar att ta tillvara solljuset för framställning av elektricitet, vad solvurmarna än säger.

Inte ens i Afrika är förutsättningarna för storskalig elproduktion med solens hjälp så goda som vi kanske tror. Skeppsgossens rapportör framhåller att till och med i staterna runt ekvatorn skiner solen som mest mellan oktober och februari, resten av året måste man räkna med täta moln och regn.  

Småskalig elproduktion med solpaneler kan dock hjälpa till att höja standarden ute i byarna och minska användningen av dynga och ved i eldstäderna. Redan nu är det många aktörer på marknaden som erbjuder solspisar och solugnar. I ett metalltråg finns ett rör fyllt med vegetabilisk olja. När oljan hettats upp kan man laga mat och grädda bröd på solspisen. Men fort går det inte – att koka ägg kan ta upp till 45 minuter. Och priset ligger mellan 100 och 260 dollar, vilket motsvarar årsinkomsten hos många familjer.

Afrikansk solugn som få har råd med. 

I Afrika siktar man nu på att bygga upp västerländska städer och industrier och då behövs stabil energi. En dröm är till exempel Trans East Africa-järnvägen som ska förbinda Uganda och Södra Sudan med länderna på Afrikas horn, en sträcka på 750 kilometer. Det är väl ingen som inbillar sig att tågen där ska rulla med sol- och vindkraft? Vad Afrika och utvecklingsländerna behöver är i första hand kärnkraftverk och kol- och naturgaseldade kraftverk. Tyvärr stoppas idag många projekt som är tänkta att utnyttja vattenkraft av miljöorganisationer som värnar mer om växter och djur och sin egen existens än om människorna i Afrika.  

Det är dags att vakna upp ur de rosa drömmarna om en värld som lever på ”förnybar” energi av vad slag det vara må och se till att vi tar tillvara de energislag som vi vet fungerar.  

Hur normalt är vackert väder?

Klimatnarrarna tror att de kan förutsäga hur klimatet på jorden påverkas av växthusgaserna som vi människor påstås vara upphovet till. Men självklart kan de inte det. Om det skulle råka födas en orkan någonstans blir de alldeles till sig trasorna, släpper väder och ropar “vad var det vi sa!”. Om ingen orkan dyker upp, då är de alldeles tysta eller väser något i stil med “vänta bara!” Deras förutsägelser kan med andra ord kallas ett rent lotteri, och av det skälet faller ju också allt snack om att forskarna är eniga platt till marken.

De seriösa klimatforskarna använder sig av datamodeller i stället för kaffesump och Al Gores svammel. Men även sådana modeller har som vi alla numera vet sina svagheter. De kan ge hundra eller ännu fler tänkbara scenarion och något av dem slår säkert in. Samma sorts lotteri med andra ord.

Efter Katrina 2005 visade en del av dessa modeller att den sortens stormar skulle bli allt vanligare i en varmare värld, medan andra visade motsatsen och ytterligare andra att det inte alls fanns något samband mellan ett varmare klimat och orkaner. I verkligheten blev det så att inga orkaner landade i USA på hela 12 år, vilket aldrig hade hänt förut. Så kom då Harvey som har påståtts vara den 14:e mest kraftfulla orkanen sedan 1851. Och efter bara någon vecka följdes den av Irma.

Ingen anser väl att en orkan är en väderhändelse som man kan avfärda med en axelryckning. Men kan vi på samma sätt avfärda vackert väder som en avvikelse från det normala i en kedja av "oväder" som aldrig inträffat?

Tänk om en orkan hejdats i sin linda just på grund av växthuseffekten som i stället har gett Florida vackert väder. Ingen skulle ha kommenterat detta eller känt något behov av att förklara orsaken.

”Det är ett misstag att tro att bara dåligt väder kräver en förklaring och kan kopplas till den globala uppvärmningen”, skriver den amerikanske professorn Ross McKitrick. ”Om vi ska skylla vädret på växthuseffekten bör vi göra det oavsett utfallet. Vi får inte luras att antaga att varje gång vädret är vackert så är det inget att orda om, medan en storm är något exceptionellt och bara kan orsakas av växthuseffekten.”

Kloka ord!

Bildstormarna vädrar morgonluft

När ska dessa ikoner förstöras?

“Det nyligen startade kriget mot våra offentliga statyer måste innebära ett uppsving för nygamla yrken som stenhuggare och bronsgjutare. För något måste vi väl ha som ersätter alla de välgjorda statyerna på våra torg? Dessa platser kan ju inte tillåtas stå öde och utan minnesmärken över det nya revisionistiska tänkandet! Kanske kan det bli plats för monument över moderna vindkraftverk, solpaneler, elektriska bilar, datachips, mobiltelefoner, ‘alternativ energi’ etc. Den moderna versionen av ’bildstormare’ behöver väl också nya ikoner?”

Så inleder dr Klaus L.E. Kaiser en ironisk essä om det nya sättet att ändra historien genom att störta  gamla minnesmärken. Det har redan praktiserats från North Carolina i USA upp till Nova Scotia i Kanada och föreslagits även i det nya progressiva Sverige. Närmast på tur i vårt land står väl ”hjältekonungen” Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm, som påstås vara en ikon för alla patriotiska och nazistiska element i landet.

I likhet med Skeppsgossen erinrar sig dr Kaiser att världen upplevde något liknande under 1500-talets reformation, då reformerta ”bildstormare” förstörde konstverk som helgonbilder och altartavlor i tyska, nederländska och engelska kyrkor. Enligt Wikipedia är sådan ikonoklasm en återkommande företeelse vid större politiska eller religiösa förändringar. Reformationen efterträddes med tiden av renässansen och upplysningstiden, som lade grunden till det moderna tänkandet.

“I historien finns sällan något helt nytt”, skriver dr Kaiser. ”Som många historiker och filosofer konstaterat för tusentals år sedan har historien en tendens att upprepa sig. Det är kejsarens nya kläder vi ser om och om igen. Oavsett i vilket land det sker och oavsett vad man tror sig vinna med att förstöra gamla symboler så handlar det om inget annat än en permanent förlust. Är det kanske dags för Egypten att förstöra ett av världens underverk, pyramiderna i Giza?”

Han har rätt. Om denna nya ikonoklastiska rörelse breder ut sig, ser framtiden mycket ljus ut för stenhuggare och bronsgjutare. Och världen blir allt fattigare.

En ikon mindre...

Om någon ska göra det så är det Trump

Ille faciet - eller...?

När det amerikanska folket valde Donald Trump till president och han hade modet att hoppa av Parisöverenskommelsen var det ju inte bara Skeppsgossen som hoppades att det skulle innebära slutet på de senaste decenniernas klimathysteri.  Men inte heller Trump vågade löpa linan ut och förklara att våra aktiviteter och koldioxiden inte har annat än en ytterst minimal påverkan på klimatet och att det därför är dags att strypa det vansinniga pengaflödet till ”klimatfrämjande” åtgärder.  Det är vad han borde ha gjort.  I och med att han inte gjorde det blev avhoppet från Paris ändå rätt meningslöst.

Nu har också den före detta tjeckiske presidenten Václav Klaus erkänt att klimatalarmisterna avgått med segern. När Harvey och Irma kom rullande togs det omedelbart som intäkt för att vi människor visst påverkar klimatet med våra utsläpp av växthusgaser - fast seriösa forskare gång på gång slagit fast att det inte är så. Och en charlatan som Al Gore tilåts fortsätta att sprida sina lögner medan de sakkuniga som avfärdar dem till och med hotas med fängelsestraff.

Ibland har Skeppsgossen under sin tid i utkiken funderat över hur världen skulle ha sett ut om inte Svante Arrhenius lagt fram sin illa underbyggda tes om växthuseffekten och därmed skapat förutsättningarna för ett bedrägeri utan motstycke i vetenskapens historia. Temperaturkurvor har förfalskats, man har berättat sagor om världshavens höjning, slipade affärsmän har täljt guld på vind- och solkraft och annan obehövlig förnybar energi, påhejade av ”forskare” som har förtrollats av den moderne råttfångaren från Hameln och hans klimatpipa. Utan påståendena om att vi ynkliga människor har förmågan att påverka klimatet på jorden så skulle miljarder och åter miljarder ha kunnat satsas på åtgärder mot den universella fattigdomen i stället för att som nu ha slösats på INGENTING.

”Världen vill bedragas, må den då bedragas” sade Petronius. Skeppsgossen är benägen att ge den romerske satirikern rätt och missunnar inte världens klimatnarrar den uppriktiga glädje de måste känna för varje ny naturkatastrof som drabbar mänskligheten.  På något sätt känns det väl också bättre för en gammal ateist att fokus nu flyttats från en eller annan icke-existerande guddom till människan själv, även om det i botten ligger en fällning av religiöst grums som ”Guds straff” nu också.

Men visst har klimatnarrarna avgått med segern. Med hjälp av skicklig propaganda har de fått gemene man att tro att en inköpsresa med bilen till köpcentrumet påverkar jordens klimat, att semesterresan med flyg till varmare länder är ett ”klimatbrott”, att utsläpp ska beskattas hårt och en massa annat politiskt dravel som vi får oss itutade av media mer eller mindre varje dag. Nederlaget var egentligen ett faktum redan när klimatet blev ett politiskt slagträ och ett medel att kontrollera medborgarnas dagliga tillvaro.

Nu återstår egentligen bara frågan hur länge den seriösa forskningen ska orka stå emot de fortsatta attackerna från det politiska etablissemanget. I likhet med Václav Klaus känner Skeppsgossen att slaget är förlorat – men det är förhoppningsvis inte detsamma som att förnuftet ligger på rygg och uppgivet sprattlar med benen. Ännu är Donald Trump inte uträknad, ännu kan vi hoppas att han har kraft nog att ge etablissemanget en ny näsbränna. Eller är det ett fåfängt hopp?        

Några reflexioner kring Harvey

Så här såg det ut i Houston 2001.

Just som intresset för klimatförändringarna börjat avta slog Harvey till mot Texas. Snacka om en skänk från ovan. Återigen fick klimatnarrarna här ombord bokstavligen vatten på sin kvarn, närmare 700 mm under ett par tre dygn  Kören av experter tog i för full hals.

“Sådana här händelser kan inträffa vart annat eller vart tredje år om vi fortsätter på den inslagna vägen och inte gör något åt klimatet”, säger oraklet Michael Mann i en intervju. ”I princip innebär de att vi måste dra oss tillbaka från våra kuster. Världen tvingas bokstavligen ge upp alla större kuststäder och flytta dem inåt landet.”

Och påven Franciskus uppmanade världens ledare “att lyssna till jordens rop och de fattigas rop eftersom det är de som lider mest av att ekologin hamnat i obalans”. Tillsammans med patriarken Bartolomeus I, ledare för den ortodoxa kyrkan, skickade han också ut ett budskap till alla troende att minnas 1 september 2015 då de båda överprelaterna etablerade en ”bönevärldsdag för omsorg om skapelsen”.

En av dem som inte alls hörsammat narrarnas uppmaningar är ex-presidenten Barack Obama. Han har nyligen reserverat en jättestrandtomt i fashionabla Martha’s Vineyard till ett pris i storleksordningen 12-15 miljoner dollar. I likhet med den berömde kung Knut den helige tror han sig förmodligen om att kunna stoppa både havshöjning och orkaner genom att låta sig bäras ner till stranden sittandes i en bekväm fåtölj.

Skämt åsido, kan det vara av intresse att rekapitulera några fakta i sammanhanget. USA har förskonats från kraftiga oväder som Sandy och Harvey i hela 12 år.

Texas och i synnerhet området kring Houston och Galveston har däremot inte varit förskonat historiskt sett. Alltsedan Houston grundlades i början på 1800-talet har regnmängderna vid en rad tillfällen förvandlat stadens gator till kanaler. Det blir väl så när man bygger en stad i ett kärr. Så här skrev mitt alter ego på Facebook:

”Eftersom minnet är kort – i detta fall 16 år bara – tycks ingen ha erinrat sig att just trakterna kring Houston drabbades av en ännu värre rotblöta 2001. Det var stormen Allison (alltså inte ens en riktig orkan) som gav Texas 1,000 mm regn. I Houston förstördes den gången 2,744 hus och 70,000 översvämmades, sjukhus och butiker i stadens centrum skadades allvarligt och 41 personer fick sätta livet till... År 1935 var resultatet av en kraftig regnstorm att hamnen inte kunde användas på månader, dockorna låg under vatten, järnvägsspåren var förstörda. 25 kvarter i affärsdistriktet och 100 bostadskvarter var vattenskadade…”



Slutsatsen kan bara bli att klimatförändringarna inte har ett dyft med Harvey att göra, vad en svensk klimatexpert som Gustav Fridolin än säger.



I övrigt har det nått Skeppsgossens öron att de båda segelbåtarna som skulle segla ända fram til den ”isfria” Nordpolen har tvingats vända – på grund av den tjocka isen. Ibland kan man undra hur många narrar som går lösa på vår jord?