Vart tog debatten om kolesterolet vägen?

I åtskilliga år fördes en välbehövlig debatt om kolesterolets påstådda farlighet. Numera tycks de kritiska rösterna ha tystnat, dränkta av tickandet från läkemedelsindustrins tablettmaskiner. Allt medan människor fortsätter att dö av "medicinen" som skulle rädda dem från hjärtattacker. 

Under de senaste 40 åren har matfetter och kolesterol påståtts vara bovarna när det gäller hjärt-kärlsjukdomar. Allt fler forskare ifrågasätter dock deras farlighet. Men rädslan för höga kolesterolvärden har skapat läkemedel som varje år inbringar tillverkarna miljarder dollar och naturligtvis gör läkemedelsindustrin inget för att förändra bilden. Det handlar inte om vetenskap utan om marknadsföring.

Människor har så länge bombarderats med påståendet att höga kolesterolvärden är livsfarliga att de bokstavligen sväljer allt som sägs kunna sänka dem – ett exempel är Becel margarin som inte skiljer sig från andra margariner på några punkter och till på köpet tillverkas på samma ställe som alla andra margariner. Visserligen tvingades Becel ta bort de värsta lögnerna i sin reklam, men företaget fortsätter att visa fram människor som lyckats sänka sina kolesterolvärden (underförstått genom att bre sina smörgåsar med ett skitigt och onyttigt margarin).

Det mest skrämmande är ändå att Socialstyrelsen, Hjärt-Lungfonden och andra institutioner backar upp myten om kolesterolets farlighet. Trots att oberoende forskare (som inte avlönas av läkemedelsindustrin) hävdar att sambandet mellan hjärt-kärlsjukdomar och högt kolesterol i blodet är en ren lögn. På grundval av dåliga studier bekostade av läkemedelstillverkarna har lögnerna levt vidare och accepterats som sanningar av många praktiserande läkare världen över.

Rädslan för höga kolesterolvärden har fått oss att glömma att kolesterolet är livsnödvändigt. Det är en viktig komponent i hjärn- och nervvävnad och det spelar en central roll i hormonproduktionen. Kolesterolet är så viktigt att nästan varenda cell i våra kroppar tillverkar det.

Bakom skräckscenariot ligger den amerikanske näringsfysiologen Ancel Keys. Redan på 1950-talet ifrågasatte han varför hjärt-kärlsjukdomarna ökade så kraftigt efter andra världskriget. Han konstaterade torrt att den dödligaste åkomman i Amerika är hjärt-kärlsjukdomar. Som belägg för påståendet hade han en studie i vilken han jämfört förekomsten av hjärt-kärlsjukdom med fettkonsumtionen. Han påstod att han undersökt förhållandet i sex länder, men i själva verket handlade det om hela 22 länder. Att 16 av dem raderades berodde på att där inte fanns samma övertygande korrelation.

Under perioden 1960–75 försökte forskarna gång på gång påvisa det samband som Ancel Keys funnit. Men ingen av de nya studierna bekräftade teorin att man kan leva längre om man utesluter mättat fett i kosten eller minskar den totala mängden fett.

En viktig faktor i sammanhanget är att kroppen själv producerar mellan 80 och 90 procent av kolesterolet. Väldigt lite härrör från kosten. Det tycks, säger vissa experter, som att de flesta människor har en viss förprogrammerad kolesterolnivå, som bibehålls livet ut. Om man tar ett kolesterolsänkande medel kommer kroppen att själv fylla på upp till den programmerade nivån.

Än idag ser rättrogna hjärtspecialister den s.k. Framingham-studien som ytterligare ett bevis för Keys teori. Studien inleddes 1948 i den lilla staden Framingham i Massachusetts och pågår fortfarande. Den omfattar över 5 000 personer. Redan tidigt visade studien att vissa faktorer som rökning och stress påverkade risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Men det som förbluffade forskarna var att vissa av personerna i riskgruppen ändå levde längre än andra. Och 30 år senare kom forskarna fram till att efter en viss ålder (ca 47 år) spelar det ingen roll vilka kolesterolnivåer man har. Tvärtom tycks det som om ett förhöjt kolesterolvärde skyddar hjärta och kärl. Personer med de högsta kolesterolvärdena levde längst, något som självklart förvånade forskarna. Personer som åt mest fett vägde också minst och var de mest aktiva.

Vad som sedan hände i USA var ett rent politiskt ställningstagande som helt saknade vetenskaplig grund. Senator George McGovern trodde blint på Ancel Keys teori och ledde en kommission med syftet att ta död på debatten en gång för alla. Resultatet blev att vi alla mådde bäst av en fettsnål diet. Det resulterade också i skapandet av den kostpyramid eller i Sverige tallriksmodell som vi fortfarande lever med.

Vi ska äta mindre mättat fett (kött och mjölk) och i stället mer kolhydratrika födoämnen som bröd och spannmålsprodukter. Ingen påtalade att McGovern själv kom från en stor veteodlande stat och därmed kammade hem några extra politiska poäng.

Nåväl, i t.ex. Medelhavet ligger ju hjärt-kärlsjukdomarna på så låga nivåer att den kost man äter där måste vara idealisk. Har dessa lyckligt lottade människor då lägre kolesterolnivåer än de feta stackarna på andra ställen i världen? Nej. Nivåerna är ungefär desamma men på en del ställen dör människorna i hjärt-kärlsjukdomar och på andra gör de det inte.

Vad är det då som händer i våra artärer när åderförkalkningen sätter in. Ingen vet hur processen börjar. Men vi vet att skador på kärlväggen ger inflammation och svarar kroppen med att kalla på celler som kan ta hand om problemet. Dessa makrofager skyndar till för att rensa upp skräpet som består av bakterier, kalcium och kolesterol. Över denna plack läggs ett fibröst lock för att dölja inflammationen. Om det skyddande locket går sönder släpps innehållet i placken ut och kan bilda en propp i artären.

Artärer förgrenar sig ständigt och det är just i förgreningarna som man ofta hittar dessa ansamlingar av plack. Trycket i artärerna är mycket högt och det kan förklara sambandet. Venerna utsätts inte alls för samma höga tryck och utsätts aldrig för plack. Annat än då man vid bypassoperationer använder en ven från vanligen ett underben som ny förbindelse i kranskärlen (och den alltså får samma funktion som en artär).

Tillbaka till kolesterolet. I placket finns kolesterol och därför får det skulden. Att skylla placken på kolesterol, säger en expert, är som att skylla eldsvådor på brandmän eftersom de alltid ses vid eldsvådorna.

Kolesterolet finns där eftersom det är en del av reparationsarbetet. Men det är inte kolesterolet som ställt till eländet. Man bör också känna till att kolesterol är ett vaxartat ämne som inte löses upp av blodet utan måste skickas runt av proteiner, i huvudsak LDL och HDL. Det påstås att LDL levererar kolesterol till vävnaderna och att det därför är ”ont”, medan HDL påstås avlägsna kolesterol från placken och därför kallas det ”det goda”.

Många forskare hävdar att det inte finns annat än en sorts kolesterol och att den blir farlig först när den oxiderar för då blir den inflammatorisk. Det handlar då om stress hos de fria radikalerna. Allt fler experter lutar idag åt att hjärt-kärlsjukdom orsakas av sådan inflammation, men merparten av läkarkåren fokuserar fortfarande på kolesterolet.

Det har också fått oss att glömma en viktig faktor i dramat, nämligen sockret. Insulin är den viktigaste indikatorn för det vi kallar blodkärlsinflammation. Det är först på senare år som forskningen börjat inse att socker är långt farligare för hjärtat än fett.

Men forskningen på det här området är relativt ny. Varför orsakar exempelvis högt blodtryck skador på artärväggarna? Tänk om man kunde minska frekvensen av hjärt-kärlhändelser genom att sänka kroppens reaktion på inflammationer och dess strävan att till varje pris stoppa dem.

Allt fler inser att tallriksmodellen skapar problem. Om man ersätter fetter med kolhydrater blir man lite hungrigare, insulinnivåerna stiger lite, nivåer av triglycerider blir höga liksom glukosen – och kolesterolnivåerna sjunker. Nu tillråds vi att ersätta mättat fet med omättat för att minska risken för hjärt-kärlproblem. Det har gett margarinet ett uppsving.

Vad som inte sägs är att margarinet är fullt av transfetter och att ersätta fleromättade fetter med vegetabiliska oljor anser många experter vara ett fruktansvärt misstag. De vegetabiliska oljorna innehåller omega-6 som snabbt oxiderar och orsakar inflammationer. Det beror på dubbelbindningen som gör att det snabbt härsknar. Mättade fetter har inga sådana dubbelbindningar och det är förklaringen till att de är perfekta för stekning. Av samma skäl frigör de inte heller kaskader av fria radikaler i vårt blodsystem.

Omega-3 å andra sidan är ju också en typ av polyomättat fett (finns i fisk etc.) men det tros kunna förhindra de inflammatoriska effekterna av omega-6. De fungerar som gaspedal och bromspedal på en bil, och gissningsvis är det detta som gör medelhavskosten så ”nyttig”. Den är rik på omega-3, den innehåller lite socker och den är rik på antioxidanter.

Att utpeka mättade fetter som bovar i kosten torde vara ett av den medicinska forskningens största misstag. Men det är en seg myt som kommer att ta generationer att avliva.

Samtidigt fortsätter läkarna att skriva ut statiner och andra kolesterolsänkande preparat för miljarder varje år. Till biverkningarna hör ledsmärtor och påverkan på våra kognitiva

funktioner. År 2012 varnade FDA i USA att det rapporterats om kognitiva problem (som minnesförlust, glömska, amnesia, förvirring) i samband med användningen av statiner.

Rapporterna grundas på försök med marsvin som behandlats med dels simvastatin och dels atorvastatin. Forskarna undersökte hippocampus som ju anses vara centrum för inlärning och minne. Så kallad ”long-term potentiation” (LTP ger en bestående förstärkning av synapserna i nervsystemet och därmed också minnesfunktionerna). Vid behandling med statiner har många patienter noterat försämringar av både minne och mentala funktioner.

En vanlig bortförklaring är att äldre patienter helt naturligt förlorar vissa minnesfunktioner, men sambandet med statiner har aldrig utretts till fullo. Det finns till och med forskare som tror att det finns ett samband mellan den stora förskrivningen av kolesterolsänkande preparat och den ökande mängden fall av demens och Alzheimers, eftersom vår hjärna är mycket beroende av kolesterol vid nybildningen av celler.

Sanningen är kanske den som avslutade en artikel om mumierna i Illustrerad Vetenskap. Där heter det att ”åderförkalkning är en seriemördare som har härjat mänskligheten i årtusenden… Upptäckten rubbar grunden för den gängse uppfattningen om åderförkalkningens orsaker, enligt vilken en osund livsstil traditionellt pekats ut som skurken. Sjukdomen har länge varit en naturlig del av åldrandet och är förmodligen en del av det pris som vi tvingats betala för det välutvecklade immunförsvar som gjort oss till däggdjurens ålderspresidenter.”